Jeffrey Pomerantz
Metadata
MIT Press
De amerikanska universitetsförlagen uträttar fantastiska saker, inte minst att de sprider kunskap om den allra senaste forskningen inom olika ämnen i populariserad form. Ett bra exempel är bokserien Essential Knowledge utgiven av MIT Press. Vi har recenserat en tidigare titel, The Technological Singularity av Murray Shannahan (intervju), och nu har vi läst den helt nya Metadata av Jeffrey Pomerantz. Båda böckerna är genuint underhållande och lärorika.
”Metadata is a map. Metadata is a means by which the complexity of an object is represented in a simpler form.”
För bara några år sedan var metadata inte särskilt uppmärksammat, den var en angelägenhet för ganska få personer. Men 2013 hände något som ändrade på det i grunden. Edward Snowden, som arbetade för National Security Agency, läckte NSA-dokument till journalister på The Guardian och Washington Post. Dokumenten visade att NSA hade bedrivit omfattande övervakningsprojekt, som var riktade mot amerikanska medborgare. NSA försvarade detta med att de ”bara” samlat in metadata, när de övervakat medborgarnas telefoner.
NSA avlyssnade alltså inte själva telefonsamtalen, dess innehåll, men registrerade vem som ringde till vem, samtalens längd, varifrån samtalen gjort etcetera. Men enligt Pomerantz är uttrycket ”bara” metadata missvisande, om man bara har tillräckligt mycket metadata, och det hade NSA, så kan metadata vara bärare av förvånansvärt mycket information.
”All data is structured.”
General Michael Hayden sa något som fick många att haja till 2014 under en paneldebatt: ”We kill people based on metadata.” Amerikanska attacker med drönare, riktade mord (targeted killings), föregås av analys av metadata. Hellfire-missilerna riktas egentligen inte mot personer, de tar sikte på mobiltelefoner, som ger ifrån sig mängder med metadata. Hayden är för övrigt inte vem som helst, han har varit chef på både NSA och CIA.
Skriver Pomerantz apropå att det kan vara svårt att förstå att metadata, snarare än mer handfasta bevis, kan utgöra grunden för ett beslut att döda någon: ”The answer is that metadata can be incredibly revealing. In particular, the metadata known as use metadata captures a great deal of data about individuals and individuals behaviors. Further, not only can use metadata reveal information about individuals, it can also provide rich data about social networks, and the connections between individuals, places, and organizations.”
NSA och Snowden är definitivt inte överens, men det är inte heller juristerna, vissa anser att NSA:s övervakning var olaglig, andra anser att den inte var det. Den verkar onekligen som klippt och skuren för att bekämpa terrorism, eftersom terrorister organiserar sig i nätverksliknande strukturer. Frågan är hursomhelst mycket omstridd och kontroversiell, åtminstone i Amerika.
Men i en podcastintervju säger Pomerantz att han inte tror att metadata och övervakning kommer att bli någon stor fråga under presidentvalskampanjen. Om det beror på att frågan är för känslig eller för svår, framgår inte riktigt. Han anser emellertid att det är mycket viktigt att frågan diskuteras.
Pomerantz säger dessutom att metadata är ett av de mist sexiga ämnen man kan tänka sig. Jag håller inte med, Snowden har gjort metadata otippat sexigt, och även om Metadata inte direkt är sexig, bitvis är den väldigt torr, så är den också spännande och späckad med fakta.
Metadata är också en hyfsat svårläst bok, som blir mer och mer abstrakt för varje kapitel. Långt in i boken hajar jag till inför Matrix-formuleringar i den här stieln: ”In other words, if METS is metadata about metadata records, the Header section of a METS document is a metadata record about the metadata about metadata records.”
”What makes it possible for the web to be composed of small pieces loosely joined? Metadata.”
Men det börjar betydligt enklare och Pomerantz gör hela tiden liknelser och jämförelser. Han påpekar dock att den vanliga definitionen, data om data, visserligen är intuitivt tilltalande, men inte helt tillfredsställande. Biblioteket får ofta tjäna som exempel på hur metadata skapas och används. Biblioteken har under ett par tusen år ägnat sig åt metadata. Boktitlar, författarnamn och utgivningsår är bra exempel på deskriptiva metadata med en tydlig uppgift, att vi ska kunna identifiera och hitta en bok. Metadata är som en karta skriver Pomerantz: ”Metadata is a means by which the complexity of an object is represented in a simpler form.”
Större delen av boken handlar inte helt oväntat om internet – en av bokens huvudpersoner är standarden Dublin Core – som är helt beroende av metadata av olika slag. Förutom om deskriptiv metadata, skriver Pomerantz bland annat om administrativ, strukturell och ovan nämnda use metadata. Han skriver även om de teknologier som ligger till grund för och drar nytta av metadata. Han skriver kortfattat om den semantiska webben och om metadata i framtiden.
Pomerantz menar att vi redan idag är som inbäddade i metadata och att vi hela tiden, oftast utan att tänka på eller vara medvetna om det, lämnar efter oss mängder av spår av metadata. Vi gör det när vi talar i telefon, handlar i en butik eller på nätet, och naturligtvis när vi laddar upp saker på nätet. Om du har en katt och har fotat den, taggat fotot med ”cat” och laddat upp fotot på exempelvis Instagram eller Flickr, kanske fotot finns på den märkliga sajten I Know Where Your Cat Lives. Taggarna i fotot, som tid, plats, ”cat” med flera, är metadata som är tillgängliga för alla.
Ola Wihlke
Några tips:
Läs mer på MIT
Läs mer på MIT
Läs mer på MIT
BearBooks 