Richard Herold Foto Mia Carlsson
Förlagsbranschen har varit ganska skakig de senaste åren. Många förlag har mött osäkerheten genom att satsa ännu mer på deckare och bestsellers eller fenomenböcker, som Harry Potter och Fifty Shades of Grey.
Ett förlag som gått mot strömmen är Natur & Kultur. Och det går bra, trots att man helt slutat att ge ut deckare. På tvärs mot en allmän trend, att färre översatta böcker ges ut i Sverige, har Natur & Kultur också inlett en anspråksfull utgivning av bland annat latinamerikansk litteratur. Rent allmänt har förlagets utgivning de senaste åren blivit mer fokuserad och litterärt orienterad.
En av förklaringarna till nyorienteringen på Natur & Kultur är det arbete förlagschefen Richard Herold initierat. Han började jobba på Natur och Kultur 2010 efter sju framgångsrika år på Atlas förlag, där han bland annat började ge ut Alice Muro och publicerade Mig äger ingen av Åsa Linderborg, hennes lika angelägna som storsäljande bok.
Det sägs att både Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur var angelägna om att anställa Herold när han lämnade Atlas. Att han valde det senare och tredje största förlaget, verkar stämma in i ett mönster som blir tydligt när man läser om honom, att han ofta går sin egen väg. Många påpekar att Natur & Kultur är stiftelseägt, att vinstkraven därmed inte är så stränga, men många av Herolds konträra idéer verkar fungera utmärkt när de prövas mot verkligheten.
Skulle du kunna berätta om särskilt betydelsefulla etapper i din karriär och om några böcker som du är stolt över att ha gett ut?
Jag började jobba i en bokhandel 1995. Några år senare fick jag ett stipendium av bohandlareföreningen för att resa till New York för fortbildning. Min första tanke var att jobba i en bokhandel där, jag skrev till Barnes & Nobels huvudkontor men fick inget svar. Så läste jag i Ordfront magasin om en intressant förläggare, André Schiffrin,som gav ut många svenska författare, och skrev till honom och undrade om de kunde tänkas vara intresserade av en svensk praktikant. Så kom det sig att jag hamnade på The New Press på 42:a gatan i New York i ett halvår.
När jag kom hem startade jag med en vän förlaget Pocky, arbetade på Tranan, hamnade på Atlas och blev 15 år efter praktiken i New York förlagschef på Natur & Kultur!
En av de böcker jag är mest stolt över är också en av de första som jag själv var med och initierade. Jag hade träffat Stephan Mendel-Enk i mataffären på söder där jag bodde. Han skrev roliga krönikor i DN Sport och jag föreslog för honom att han borde skriva en bok. Resultatet blev Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet. Som jag fortfarande tycker är det bästa som skrivits om män och maskulinitet.
Vad var roligast och mest lärorikt med att praktisera på The New Press?
Det var en – med amerikanska mått – väldigt platt organisation, så jag fick vara med på alla möten och kom verkligen in bakom kulisserna. Dels kändes det ju oerhört häftigt att komma från bokhandeln i Stockholm och få sitta med och ta utgivningsbeslut på ett amerikanskt förlag, och efter ett tag väcktes också tanken: det här skulle ju jag faktiskt kunna göra.
Vad gör en förlagschef? Kan du beskriva din roll eller olika roller på Natur & Kultur?
I korthet, fattar beslut när det behövs. Vi arbetar i en organisation med en stark form delegering, och väldigt få möten, de flesta beslut fattas på armlängds avstånd från mig. Ibland uppstår behov av min input och då finns jag där. Så chefsdelen av mitt jobb är förhållandevis enkelt, eftersom gruppen funkar så bra ihop och alla – hoppas jag – upplever att de har ett stort mandat till självbestämmande.
Sen är jag ju den som håller ihop sälj/marknad och redaktion, samt arbetar långsiktigt med utvecklingsprojekt, även om mycket av det arbete nu landat i år.
I vilken utsträckning är du inblandad i valet av titlar?
Inte jättemycket, flera av redaktionerna arbetar helt självständigt, där skriver jag i princip bara under avtalen, men sakproseutgivnignen är jag fortfarande mer involverad i. Jag redigerar 3-4 titlar om året.
I en intervju nyligen hävdade Jeff Shotts, redaktör på Graywolf Press, att många amerikanska förlag idag är helt förändrade, att de har anslutit till en strikt kommersiell förlagsmodell, ”primarily based on imitation, celebrity, promotion, and volume.” Han menar att den här modellen har flera svagheter: ”Given the uncertainty of this publishing model and the volatility of book sales, the independent, nonprofit model seems by comparison remarkably stable. […] What this has meant, for some time now, is that the larger houses have essentially ceded vast important territories to independent publishers: poetry, short stories, essays, literary criticism, translation, experimental fiction—in short, literature.”
Skulle du kunna kommentera Shotts analys lite grand och jämföra med svenska förhållanden?
Oj, stor fråga. Det enkla svaret är väl att givet osäkerheten Shotts talar om så är den kommersiella modellen ändå mer lönsam. Stora investeringar förvisso, men då de framgångsrika titlarna är så lönsamma som de är, så skapar den modellen större överskott. Det som det innebär är dock organisationer som är tomma på publicistiskt backbone. Det är vad som sker är att man börjar tala om gungor och karuseller och skapar två skilda urvalssystem inom förlagen. Det är också därför vi de senaste decenniet hört stora förlag i Sverige och utomlands tala om ”krisen för midlist”. I själva verket är det ett aktivt val att inte satsa på de s.k. midlisttitlarna, utan istället på en mer polariserad utgivning.
På Natur & Kultur har vi valt exakt motsatt väg. Färre smala titlar och färre genretitlar. Det vi ser är att vi levererar en jävla massa riktigt bra böcker och en stabil ekonomi, dock utan särskilt stora vinster. Så som förlag funkat fram tills för ett par decennier sedan.
Vilka är de största utmaningarna och möjligheterna för Natur & Kultur på kort respektive lång sikt?
Vi ska fortsätta göra de bästa böckerna vi bara kan. Och sälja så mycket av dem som det bara går. Eftersom vi inte drivs av något annat än det, ser jag inga större utmaningar egentligen. Mitt huvudfokus nu är att vi ska fortsätta ha roligt på jobbet. Att de som arbetar känner att det de gör är meningsfullt och stimulerande. Så länge vi lyckas med det tror jag vi kommer att fortsätta vara framgångsrika.
Jag tycker att Natur & Kulturs utgivning har blivit mer och mer litterär, även utgivningen av sakprosa. Är det en utveckling som kan drivas vidare?
Nej, egentligen inte. Jag tror att anledningen till att läsare de senaste åren har börjat upptäcka Natur & Kultur och våra böcker är att vi är tydliga med vår profil. Inom alla utgivningsområden. Tydligast är detta kanske inom illustrerad fakta. För den publiken är det uppenbart när en bok kommer från oss eller från något av de andra förlagen. När det gäller skönlitteraturen och sakprosan så handlar det ju om att fortsätta arbeta med texterna, och fortsätta lita på att de böcker vi gillar, kommer även läsarna att gilla.
Jag tror att vår sakprosautgivning kommer att bli ännu mer eklektisk. Det är många och stora områden som ryms inom ”sakprosa” och för att vara intressanta bör vi nog syssla med lite av varje. Jag tycker Volante är oerhört skickliga på detta, de har en tydlig profil, samtidigt som den kan rymma så vitt skilda saker som cykling, humlor, hotellägare och robotar.
Hur skulle du vilja att Natur & Kulturs verksamhet såg ut om fem år?
Exakt som den gör nu – haha! Nej, men vi håller på med en del roliga utvecklingsprojekt, så fortsatt fokus på de bra böckerna, men kanske med en tidskrift eller två och utgivning i fler länder?
Ola Wihlke
”On the heels of a 
BearBooks 