Etikettarkiv: bra dikt

Veckans dikt 45: [Ingenting overtyder meg meir…] av Jon Fosse

 

Ingenting overtyder meg meir om Guds nærvær enn fråværet
av mine døde venner. Gud er mine døde venner.

Gud er alt som forsvinn.

God kunst er guddommeleg: god kunst er delaktig i det
ubestemmeleg, som er Gud, i det bestemmelege.

Utan døden ville Gud vare død.

Alt seier at Gud er. Ingenting seier at Gud finst.
Kvifor skal Gud finnast? Gud som er?

Å finnast er å vare borte frå Gud
for at Gud skal kunne vere og dermed for at alt skal kunne vere.

 

Jon Fosse
© Jon Fosse
Ett varmt tack till Jon för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur diktsamlingen Hund og engel (2007). Den finns även med i Fosses Dikt i samling (2009), som är en mycket bra ingång till hans lyriska produktion.

Dikt i samling

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 43: ”I” av Rachael Allen

 

Something is flying over our VHS shop,
over the key cutters and blank stones.
Why is no one as terrified as me?
We aim our tennis balls into
the darkness. We do not
know what makes
the moon.

We take turns with the holy remote
in crepuscular front rooms.
Villages mushroom up
around our village,
what happens,
nothing.

*

There is no heart on the circular road
there is no heart in the car park
the roundabout beats like
a palpitating throat.

It is a linked and endless map, built as
a child’s toy with its simplicity
of instruction. Stop, go this
way, don’t go that.

Rachael Allen

© Rachael Allen

Ett varmt tack till Rachael för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes dikthäfte Faber New Poets 9. Allen, född 1989, är online- och poesiredaktör för Granta, en av redaktörerna för antologiserien Clinic och nättidskriften Tender.

Faber New Poets: Part 9 (häftad)

 

Allens poesi har publicerats i The Best British Poetry 2013 (Salt), Poetry London, the Sunday Times, the White Review online, Stop Sharpening Your Knives 5, Dear World and Everyone In It (Bloodaxe), Night & Day (Chatto & Windus) och Five Dials. Hennes recensioner och andra texter har publicerats i tidskriften Ambit, Dazed and Confused och Music & Literature.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 40: [Vi anländer tidigt en morgon] av Inger Christensen

I

°°°°°
Vi anländer tidigt en morgon,
nästan innan vi är vakna.
Luften är blek och lite kylig
och krusar sig lite över huden
som en hinna av fukt.
Vi pratar om spindelns nät,
hur går det till,
och om regnet som tvättade vattnet,
under tiden medan vi sov,
medan vi åkte
över jorden.
Så är vi vid huset,
och vi badar i grusgångens damm
som bland sparvar.

°°°°
Är detta vattenfall
av bilder
verkligen ett hus.
Är det verkligen vi
som ska bo
i denna störtning
genom mängden
av gudar.
Bo och duka bord
och dela.

°
Packar upp ägodelar,
lite smycken
lite leksaker
papper,
de nödvändiga tingen
ställda inomhus
i världen
för ett tag.
Och medan du ritar
och kartlägger
hela kontinenter
mellan sängen
och bordet,
vrider sig labyrinten
i sin upphängning,
och tråden
som aldrig leder ut
är ett ögonblick
ute.

°°
Så väller ljuset
plötsligt in
och döljer oss helt.
Solen är rund
som äpplet är grönt
och de stiger och faller.

°°°
Redan på gatan
med pengarna kramade hårt
i handen,
och världen är ett vitt bageri,
där vi vaknar för tidigt
och drömmer för sent
och där strömmar av råa
och oanvända tankar
kommer sanningen närmast,
långt innan de tänks.

© Modernista

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick publicera den inledande dikten i Brev i april och andra dikter av Inger Christensen (1935-2009). Brev i april (1979) är en sagolikt vacker och sinnlig diktsvit, men i Modernistas utgåva finns dessutom ett par andra dikter: ”Ludvig van Beethoven” (1970) och ”Dikt om döden” (1989). Översättningen av Marie Silkeberg är ett precisionsarbete.

christensen_brev_i_april_omslag_inb

Det kan vara värt att påminna om: Fram till sin död var Inger Christensen år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. Modernista har gett ut en hel rad av hennes böcker. Hennes diktning kan vara komplicerad, men den är snarare lätt- än svårtillgänglig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 37: ”Förhoppning” av Edith Södergran

Jag vill vara ogenerad –
därför struntar jag i ädla stilar,
ärmarna kavlar jag upp.
Diktens deg jäser…
O en sorg –
att ej kunna baka katedraler…
Formernas höghet –
trägna längtans mål.
Nutidens barn –
har din ande ej sitt rätta skal?
Innan jag dör
bakar jag en katedral.

Edith Södergran (1892-1923) är en av de riktigt stora, och folkkära, finlandssvenska poeterna. Hon måste betraktas som en modernistisk pionjär, inspirerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Hon blir aldrig omodern, man är bara mer eller mindre mottaglig för hennes expansiva sensibilitet. ”Förhoppning” ingår i diktsamlingen Septemberlyran (1918).

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 31: ”Till Förruttnelsen” av Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Föruttnelse! hasta, o älskade Brud!
Att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud
Blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar – På svartklädda båren
Den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng – med nejlikor våren
Skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!
Förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
I aska mitt brinnande hjärta.
Rik är Du, o Flicka! – i hemgift du giver
Den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
Därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
Oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm
Och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
När fasor den blodade jorden bebo,
När fejderna rasa, vi slumra dock båda
II gyllene ro.

”Till Förruttnelsen” är en av Stagnelius mest kända och älskade dikter, ett så kallat antologismycke. Den finns bland annat med i antologin De bästa svenska dikterna (Bonniers), sammanställd av Jan Olov Ullén.

 

9789100113094 (1)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 30: ”Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken” av Gunnar Björling (1887-1960)

 

Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken
Jag kom till dig, jag vet ej vem du var.
Jag kom som nattens il;
jag kom som du: du kommit!
Jag kom som lyckans Gud när svar är släckta
och en fråga lyser
Jag kom som storm, som slagregns syndafloder kom jag,
och i bitterhet tände du
den nya morgon för mitt öga.

 

Ett stort tack till Finlands svenska författareförening för att vi fick publicera den här starka och kraftfulla dikten av Gunnar Björling, som gestaltar ett möte och ett förlösande ögonblick. Björling var en av de riktigt stora modernisterna och förnyarna av svenskspråkig lyrik. Dikten är hämtad ur hans andra diktsamling, Korset och löftet (1925). Den finns bland annat med i antologin De bästa svenska dikterna (Bonniers), sammanställd av Jan Olov Ullén.

9789100113094

En del av den makalösa antologin Den finlandssvenska dikten (Bonniers) ägnas åt Gunnar Björling, men den verkar tyvärr vara slut på förlaget .  

Bra introducerande text av Anders Olsson: ”Björling förnyade idyllen genom att spränga den”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt