Den svenska pocketutgivningen är ganska hårt inriktad på spänningslitteratur och ”underhållningslitteratur”. Det är inget fel med det, men jag uppskattar att 70-80% är spänningslitteratur och lyriken lyser i princip helt med sin frånvaro.
Det kanske har med branschens egenskaper att göra, mördande konkurrens, men jag vill minnas att pocketutgivningen var mycket mer inkluderande för bara 10-15 år sedan. Hursomhelst, vi gick igenom Vårens Böcker 2017 och lyfte fram några pocket som vi gillar och tror på:
Januari:
Jenny Offill – Avd. för grubblerier (Natur och Kultur)
Förlagets beskrivning: ”Med humor, ett gnistrande bildspråk och sällsam skärpa berättar Offill en rafflande äktenskapsroman som verkar långsamt och kraftfullt. Längs vägen åkallar hon Kafka, Rilke, ryska kosmonauter och stoikerna, och fångar ett livs alla skiftningar mellan mörker och ljus.” Läs vår recension.
Sara Danius – Husmoderns död och andra texter (Bonnier pocket)
Det här vill man inte missa: ”Essän om Bonniers kokbok och husmoderns död är redan en klassiker. Sara Danius studerar recepten om ål, hummer och hare och blixtbelyser ett stycke svensk samtidshistoria, lika lärorikt som hejdlöst underhållande. I en annan text beskriver hon sitt tonåriga möte med Sartre och existensens meningslöshet, för att i nästa stund skildra glasbruket Orrefors historia och sin farfar disponentens märkliga öde. Däremellan en skärskådan av Thomas Bernhards sätt att kursivera. […] Därtill skriver hon om ett brett spektrum av författare, från Jane Austen och George Sand till Thomas Mann, Marcel Proust, James Joyce, Walter Benjamin, Italo Calvino, Nathalie Sarraute, Stina Aronson, Torgny Lindgren, Peter Esterhazy, Dubravka Ugresic och andra.”
Paul Auster – New York-trilogin (Norstedts)
En gång högsta mode, hippt som satan, men sedan devalverades Austers postmoderna lekfullhet och klurighet en del. Ett tag betraktades den nog till och med som lite pinsam. Nu tycker jag att det är dags att den blir cool igen. Jag tänker mig att den idealiske läsaren är typ 18-28 och gillar att fantisera om Det stora Äpplet innan gentrifieringen. Det är typ Lou Reeds NYC, fast ovanligt många män har trenchcoat. Citerat ur förlagets beskrivning:
”Tre berättelser, tre historier som blandar deckargenrens rekvisita med den moderna romanens identitetsproblematik. Tillsammans utgör de Paul Austers klassiker New York-trilogin, en redan mytomspunnen milstolpe i den amerikanska samtidslitteraturen.”
Det kongeniala omslaget har Sara R. Acedo skapat.
John Ajvide Lindqvist – Våran hud, vårat blod, våra ben (Ordfront pocket)
Den här boken väljer du om du är sugen på riktigt, riktigt bra svenska skräckberättelser. Som slagit världen med häpnad. Och bara detta: ”Titelberättelsen ‘Våran hud, vårat blod, våra ben’, som nominerades till British Fantasy Award för bästa novell, är enligt John Ajvide Lindqvist själv det otäckaste han skrivit i det korta formatet.”
Ian McEwan – Amsterdam (Brombergs)
Det här var väl något av McEwans genombrottsbok, fortfarande en av hans mest kända romaner, kanske vid sidan av Atonement. Med Amsterdam erövrade McEwan Bookerpriset 1998.
Boken handlar om de två gamla vännerna Clive Linley och Vernon Halliday, som möts på en begravning för att ta ett sista farväl av Molly Lane. Både Clive och Vernon har en gång i tiden varit hennes älskare. De börjar reflektera över sin egen död och de ingår en pakt. Den får konsekvenser som ingen av dem kunnat ana, händelseförloppet gör att deras vänskap på prov. Förlaget beskriver romanen som ”en träffsäker samhällssatir och en mörk men humoristisk berättelse om vänskap och galenskap.”
Christine de Pizan – Kvinnostaden (Ersatz)
Det här verkar hur spännande som helst. Förlagets beskrivning: ”Så har tiden äntligen kommit för den första svenska översättningen av Christine de Pizans Kvinnostaden
(1405), ett av senmedeltidens viktigaste litterära verk och en uppgörelse med den tidens kvinnofientliga tanke- och samhällsmönster. Med hjälp av ‘tre höga fruar’ går Christine ut på Litteraturens fält för att grunda Kvinnostaden. Byggstenarna utgörs av historiska och mytologiska kvinnoöden, allt ifrån drottning Semiramis och Jungfru Maria till samtida kvinnor i Christines närhet. Med uppfriskande klarhet analyserar hon sin tids skrankor och formulerar en utopisk vision som fortfarande inte har förlorat sin aktualitet.”
Eventuellt är omslaget till den inbundna upplagan. Vi fixar det.
Februari:
Åsa Ericsdotter – Epidemin (Bonnier pocket)
Någon gång i en inte alltför avlägsen framtid grundas Hälsopartiet i Sverige. Det tar något otippat makten börjar med att höja skatten på socker, sedan avskedas offentliganställda som inte har rätt sammansättning fett och muskler. Men om de lyckas nå sin idealvikt så får de tillbaka sin tjänst. Det här är en satir, bitvis är den vansinnigt rolig, men det är en mångbottnad roman som också rymmer mycket allvar. Läs vår recension.
Bruno K. Öijer – Och natten viskade Annabel Lee (Bonnier pocket)
Sveriges kanske både främste och mest folkkära poet. Läs den här dikten ur samlingen.
Chigozie Obioma – Fiskarmännen (Ordfront pocket)
Nigeria har enormt rika oljeresurser, Nollywood producerar mer film än Hollywood och man har ett landslag i fotboll, som åtminstone har potentialen att nå världsklass. Mindre känt är kanske Nigeria som en, med afrikanska mått mätt, litterär supermakt med stolta traditioner och stora samtida stjärnor: Chinua Achebe (1930–2013), Chimamanda Ngozi Adichie, A. Igoni Barrett, Ben Okri, Wole Soyinka och Teju Cole, som är nigeriansk-amerikansk.
Och förra året tändes en ny nigeriansk stjärna, Chigozie Obiomi slog den engelskspråkiga världen med häpnad med sin debutroman. Den blev nominerad till flera priser, men han tilldelades inte några av de största. Däremot sålde boken bra och kritikerna var lyriska, Obiomi blev till och med utsedd till självklar arvtagare till Achebe. Så här beskriver förlaget om boken:
”Genom att väva samman mytiska inslag med modernt berättande gestaltar Obioma ett samhälle som står mittemellan tradition och modernitet. Fiskarmännen är en roman om skuld, syskonlojalitet och om trons kraft. Genom skildringen av en familjs öde framträder också berättelsen om Nigeria, och om en betydelsefull tid i landets komplexa historia.”
Mars:
Ebba Witt-Brattström – Århundradets kärlekskrig (Norstedts)
Kulturkvinnan mot Kulturmannen. En punktroman influerad av Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga från 1978.
Niklas Rådström – En Marialegend (Bonnier pocket)
Förlagets beskrivning: ”En ung kvinna lämnas att dö sedan hon utsatts för en gruppvåldtäkt av en hord barnsoldater. En museiintendent i New York ombeds att ta över en avliden kollegas arbete och dras alltmer in i hennes liv. Den tyske 1500-talskonstnären Lucas Cranach försöker rädda en samling konstskatter undan förstörelse vid Karl den femtes belägring av Wittenberg. I Niklas Rådströms nya bok vävs dessa tre till synes orelaterade historier samman till en gripande och utmanande berättelse. En Marialegend är en storartat djärv och rik roman om hur vi handskas med den ondska som världen rymmer och om vad det är vi håller för viktigt i våra liv.”
Orhan Pamuk – En främmande känsla (Norstedts)
I februari ger Norstedts ut Istanbul och Oskuldens museum på nytt i pocket. I mars ger man för första gången ut En främmande känsla i pocket. Citerat ur förlagets beskrivning:
”I En främmande känsla berättar Orhan Pamuk historien om Mevlut Karatas, som föds på den turkiska landsbygden 1957, flyttar till Istanbul 1968 och där lever på att sälja boza (en lätt alkoholhaltig dryck gjord på hirs), yoghurt, glass och pilaffris på gatorna. Utifrån hans blick på omvärlden växer romanen så till en händelserik familjekrönika med färgstarka porträtt.”
April:
Lucia Berlin – Handbok för städerskor (Natur & Kultur)
Det här är en riktigt fet bok med Lucia Berlins noveller, som idag räknas till det finaste inom amerikansk novellkonst, under andra halvan av 1900-talet. Om jag fick välja en av de här pocketböckerna skulle det bli denna. Läs Lydia Davis text ”The Story Is The Thing: On Lucia Berlin”, om du känner dig tveksam.
Amos Oz – Min Michael (Bonnier pocket)
Den här förtätade äktenskapskildringen blev ständigt Nobelpristippade Amos Oz internationella genombrott: ”Med psykologisk skärpa gestaltar Amos Oz en ung kvinnas kamp i en ung nation. Berättelsen rör sig framåt med en dov intensitet – i ‘Min Michael’ är beskrivningen av Jerusalem lika viktig som den av äktenskapet mellan Hanna och Michael. Romanen utkom för första gången på svenska 1977 […] Nu ges den ut i en efterlängtad nyutgåva.”
Hanya Yanagihara – Ett litet liv (Bonnier pocket)
Några män pluggar tillsammans och påbörjar därefter sina karriärer i New York. Det är nu livet ska börja på allvar och studiekamraterna fortsätter att umgås:
”Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.”
En av förra årets bästa romaner enligt åtminstone 20 amerikanska publikationer.
Maj:
Franz Werfel – En kvinnas blekblå handskrift (Ersatz)
Boken har fått väldigt entusiastiska recensioner, och av förlagets beskrivning att döma vill man absolut inte missa denna roman: ”Den österrikisk-judiske författaren Franz Werfels roman från 1941 är en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist.”
Werfel var vän med Kafka, Brod och Buber, men den här romanen ger mig lite Robert Musil-vibbar.
Det sagolika, dynamiska och nästan lite Wes Andersonska omslaget har Håkan Liljemärker gjort. Eventuellt är det här omslaget till den inbundna upplagan. Vi fixar det sedan, i så fall.
Skriv och gnäll lite så att vi kan bättra oss eller, ännu hellre, skriv något uppmuntrande.
Ola Wihlke
Hertha Müller, 2009
Året går mot sitt slut och det är femte gången man som bloggare kan nominera böcker till 
BearBooks 