Etikettarkiv: Charles Dickens

Hur bra är höstens mest hajpade amerikanska roman?

ladda ned

Garth Risk Hallberg
City on Fire
Knopf

Höstens mest hajpade roman är City on Fire, debutromanen som Garth Risk Hallberg fick $2 miljoner i förskott för efter aggressiv budgivning från flera förlag. Och då var redan filmrättigheterna sålda. Det är en mycket ambitiös, nästan dickensk roman på hela 944 sidor. I intervjuer har Hallberg pekat ut Don DeLillo som en förebild och många har sett likheter med 80-talets kanske mest kända skildring av New York, Fåfängans marknad / The Bonfire of the Vanities av Tom Wolfe. Den senare jämförelsen haltar något, eftersom Wolfes roman är en utpräglad satir, medan City on Fire är anmärkningsvärt fri från satir.

Romanen har ett rikt persongalleri och utspelar sig i New York på 70-talet, då staden var nedgången och snubblande nära en konkurs. På många sätt är boken en hyllning till New York och dess invånare; särskilt mycket handlar den om periodens punkmusik, förutom påhittade artister och band, som Nicki Chaos och Ex Post Facto, Patti Smith, Television, Ramones, Sex Pistols och Clash.

Handlingen utspelar sig mellan julen 1976 till den 13:e juli 1977, då elförsörjningen fallerade och nästan hela New York lades i mörker. Nästan omedelbart började plundringar och mordbränder, och det dröjde ett dygn innan elförsörjningen fungerade igen. Förödelsen var enorm. 3700 personer arresterades.

På nyårsafton 1976 blir en ung kvinna, student och punkare, skjuten i Central Park. Hon hamnar i koma. Det här är den händelse som binder samman de olika karaktärerna i boken, som har vitt skilda bakgrunder – en ung färgad författare, en polis, en punkare, medlemmarna i en av New Yorks rikaste familjer, en reporter, en lärare, en specialist på fyrverkerier, en assistent på ett galleri med flera. I en bitvis bitvis uppskattande recension i New Yorker”The Time of Broken Windows. New York from punk to Trump” – påkekade Louis Menand, som till skillnad från Hallberg var ung när det begav sig, att New York inte var och fortfarande inte är en blandad stad som i romanen. Bokens idealiserade samhällssyn placeras i en dickensk tradition:

”Contrary to what newcomers to the city may imagine, New York is a place where circles almost never intersect, except transactionally – at co-op meetings and parent-teacher conferences, or on jury duty. New Yorkers circulate mostly within their own class and occupational orbits. Manhattan is a hundred small towns unevenly distributed over some twenty-two square miles of city space. But the genre that ‘City on Fire’ belongs to requires a suspension of disbelief on this point. Implausibility is part of the design. The plots of Dickens’s big ‘condition of England’ novels are implausible in the same way. In the London of ‘Bleak House,’ a connection between Lady Dedlock and Jo the street-sweeper didn’t have even a transactional basis.”

Men en roman behöver ju inte nödvändigtvis leva upp till realismens krav för att vara bra och fängslande. Kritiken har varit ganska blandad, men Michiko Kakutani i New York Times var en av dem som mest reservationslöst hyllade romanen:

”Garth Risk Hallberg’s ‘City on Fire’ is a big, stunning first novel and an amazing virtual reality machine, whisking us back to New York City in the 1970s, that gritty, graffitied era when the city tottered on the brink of bankruptcy, when the Bronx was burning and Central Park was a shabby hunting ground for muggers, and the Son of Sam was roaming the streets. Punk rock was being born downtown and starving artists could still rent garrets in Midtown. Vinyl was the music delivery system of choice, writers still wrote on typewriters, researchers relied on microfilm, and no one anyone knew had a cellphone.”

Det är naturligtvis en petitess, men Son of Sam nämns inte ens i romanen. Däremot tycker jag att ”virtual reality machine” är en bra beskrivning av bokens karaktär, men inte som något positivt. Skildringen har bitvis något maskinellt över sig och jag tror att det har att göra med att det är så otroligt många karaktärer att hålla reda på och att Hallberg använder sig av indirekt anföring. Tanken är, tror jag, att författarens röst ska smälta samman med karaktärernas olika röster. Problemet, och det är ett betydande problem, är att de flesta karaktärernas röster låter väldigt likartade. De låter som om de vore skapade av en ung ambitiös författare som velat skriva en stor roman om New York på 70-talet.

Och eftersom perspektivet hela tiden skiftar mellan de olika karaktärerna blir det svårt att skilja dem åt. Det gör att det blir svårt att engagera sig i dem, och det krävs en hel del engagemang om man ska läsa en roman på 944 sidor. City of Fire är dessutom, som det heter, karaktärsdriven. Garth Risk Hallberg har också sagt i intervjuer att alla karaktärer är som aspekter av honom. En eller ett par redaktörer på förlaget – man hystade ju trots allt upp nästan $2 miljoner för boken – borde ha kunnat fixa det här.

Kritiken har som sagt varit blandad, men jag tycker att recensionen av Christian Lorentzen i New York Magazine – City on Fire Is Trying to Have It Too Many Ways” – är den som bäst fångar vad det är som gör att romanen inte fungerar. Han framhåller exempelvis att den är väldigt sentimental och romantiserande. Det är ju inte heller första gången 70-talets New York skildras. Bitvis är Lorentzens recension onödigt elak, Hallberg är (nästan) debutant, men jag håller med om de flesta av hans invändningar och slutsatser:

”Ultimately, Hallberg is trying to have it too many ways. There’s a strong tradition of social novels of New York City — from William Dean Howells’s A Hazard of New Fortunes and the novels of Edith Wharton to DeLillo and Lethem — built on near overdoses of naturalistic detail. Hallberg has tried to yoke the genre to what one character calls a ‘fairy tale,’ but one of the virtues of fairy tales is that they’re usually only a few pages long.”

Spotify-lista: City on Fire

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Neil Gaiman på New York Public Library med en brevöppnare gjord av tassen från Charles Dickens döda katt

”In this private tour of the special collections at the New York Public Library, curators have selected a variety of terror-tinged items for [Neil Gaiman] to peruse before his candle-lit Halloween talk — and Vulture was on hand to take in the view. Since the NYPL keeps not just rare books but also curios and artifacts in its archives, we were in for a treat — skull fragments from famous authors, hair from those authors corpses, death masks, and even a letter opener with a handle made from the paw of Charles Dickens’s dead cat are all on display. (‘The story is that he had trained his cat to put out his night candle with his paw,’ curator Isaac Gewirtz tells us.)”

Citerat ur ”Neil Gaimans Halloween With Dickens Dead Cat” av Jennifer Vinyard i New York Magazine, 6 november 2014. Neil Gaiman firade Halloween på NYPL och vad passade då bättre än att plocka fram några skallfragment och Charles Dickens obskyra brevöppnare ur bibliotekets samlingar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

De 50 bästa brittiska romanerna från 1800-talet, enligt Jason Diamond

great_expectationsJason Diamond på sajten Flavorwire har gjort det igen, en lång lyxig boklista. Denna gång med hela 50 romaner från 1800-talet, som onekligen var ett bra sekel för romanen i allmänhet och för den brittiska romanen i synnerhet. Med på listan finns naturligtvis namn som Charles Dickens, Jane Austen och Brontë.

Det här är topp 10:

10.  Sense and Sensibility av Jane Austen

9.  Heart of Darkness av Joseph Conrad

8.  The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde

7.  Persuasion av Jane Austen

6.  A Tale of Two Cities av Charles Dickens

5.  Jude the Obscure av Thomas Hardy

4.  Wuthering Heights av Emily Brontë

3.  Middlemarch av George Eliot

2.  Jane Eyre av Charlotte Brontë

1.  Great Expectations av Charles Dickens

Vi skulle nog kunna tänka oss att stuva om lite i toppen, Mörkrets hjärta kunde få en något högre placering, kanske på bekostnad av Dorian Grays porträtt, men det finns inte mycket att invända, även om vi inte alls känner till Thomas Hardys Jude the Obscure.

Skriv gärna och berätta vilken favorit du har bland de brittiska 1800-talsromanerna. Saknas något i topp 10? Eller på hela listan?

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

Faulkners tvetydiga tack till Svenska Akademien

”‘I feel this award was not made to me as a man,’ he begins with apparent humility, seemingly denying personal prowess and heading off, as Faulkner always did, the all-too-evident relations between his stories and his biography, ‘but to my work, a life’s work in the agony and sweat of the human spirit.’ All the attention must be on the work, but as a manifestation of saintly human endeavor. Whose? Faulkner’s of course.”

Citerat ur Tim Parks ”Writers Into Saints”, ett blogginlägg i NYRB om varför biografier om författare oftast är så måna om att framställa författare som så perfekta. Parks tar upp exempel från biografier över Virginia Woolf, James Joyce, Samuel Beckett och Charles Dickens. Parks undrar varför vi inte kan skildra författare som de är, med både goda och dåliga sidor.

Kanske beror det på att det tar typ fem år att skriva en biografi över en stor modernist, och då vill man kanske inte erkänna att man spenderat dessa fem år med en riktig skitstövel? Eller så älskar de sina respektive författares verk så högt, att det helt enkelt verkar otroligt att det skulle kunna vara sprunget ur en skitstövels fantasi?

Skriv gärna i kommentarsfältet om du kan komma på några författarbiografier som inte stämmer överens med Parks mönster, som kanske till och med framhäver en författares mindre goda sidor? En biografi som ligger framför mig på skrivbordet, Claire Tomalins Charles Dickens. A Life, minns jag som mycket balanserad. Är inte ofta lite äldre biografier värre i det här avseendet?

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Citat

Lista med de 10 böcker folk oftast ljuger om att de läst

Charles Dickens (1812-1870)

Charles Dickens (1812-1870) (Foto: Wikipedia)

Enligt en artikel i The Guardian har en studie med 2000 medverkande visat att en majoritet låtsats att de läst klassiker för att framstå som mer intelligenta. Hälften av dem hade olästa böcker i sina hyllor och ”3% slipping a highbrow cover on books they’d rather not be seen reading in public.” Inte helt förvånande är de böcker som flest låtsas ha läst sådana som filmatiserats, talas mycket om och som studeras i skolan.

De tio böcker folk oftast ljuger om att de läst

1  1984 av George Orwell (26%)

2  Krig och fred av Leo Tolstoj (19%)

3  Great Expectations av Charles Dickens (18%)

4  Räddaren i nöden av JD Salinger (15%)

5  A Passage to India av EM Forster (12%)

6  Sagan om ringen av JRR Tolkien (11%)

7  To Kill A Mocking Bird av Harper Lee (10%)

8  Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (8%)

9  Pride and Prejudice av Jane Austen (8%)

10  Jane Eyre av Charlotte Bronte (5%)

Berätta gärna om du har påstått att du läst någon bok som du faktiskt inte läst. Eller, varför inte, om du förnekat att du läst en bok som du faktiskt läst.

BB

6 kommentarer

Under Listor

Maka på dig Charles Darwin, här kommer Jane Austen

Cropped from Image:Jane Austen 1870.jpg. 1869 ...

Cropped from Image:Jane Austen 1870.jpg. 1869 engraving showing an idealized, young Jane Austen, based on a sketch by Cassandra Austen (Photo credit: Wikipedia)

Om man undantar drottningen har det varit ganska dåligt med kvinnor avbildade på Bank of Englands sedlar. Men nu är det bestämt att Jane Austen ska ersätta självaste Charles Darwin på tiopundssedlarna med planerad början 2017, meddelar BBC News.

Bankens beslut fattades sedan en listan med 35.000 namnunderskrifter hade samlats in för att få bättre kvinnlig representation på sedlarna, men enligt centralbanken sker förändingen enligt en gammal plan.

Twittrande Bankens of Englands George Osborne: ”[Incoming Bank of England governor] Mark Carney’s
choice of Jane Austen as face of £10 note is great. After understandable row
over lack of women, shows sense and sensibility.”

Porträttet av Jane Austen, som kommer att pryda den nya tiopundssedeln, är en version av en teckning ritad av systern Cassandra Austen. Förutom det, bland annat:

Ett citat från Pride and Prejudice – ”I declare after all there is no enjoyment like reading!”

En illustration av Elizabeth Bennet, en av karaktärerna i Pride and Prejudice.

Andra författare som har avbildats på Bank of Englands sedlar är William Shakespeare och Charles Dickens.

BB

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Sommarspecial – så tar du dig ur lässvackan

Cover of "A Supposedly Fun Thing I'll Nev...

Cover via Amazon

Den typiska bokbloggaren planerar sitt läsande, sätter upp en årskvot med ett visst antal böcker eller tokshoppar böcker månadsvis och lägger upp foton av dem på nätet. Sommarplaneringen brukar vara speciell och särskilt hysterisk, eftersom den sammanhängande ledigheten på sommaren är så lång.

Planeringen kan vara lätt ångestskapande, men är främst lustfylld, ett roligt sätt att utmana sig själv, kanske även andra, och testa sina gränser. Hinner man med Knausgårds långa romansvit Min kamp, Prousts På spaning efter den tid som flytt och Musils Mannen utan egenskaper på fem veckor? Det skulle kunna funka.

Men att lägga upp planer för sitt läsande har blivit mycket vanligare även bland personer som inte bloggar om böcker, exempelvis bland dem som arbetar på förlag, bibliotek eller som lärare, och det är just på sommaren man satsar som hårdast. Det kan få allvarliga konsekvenser. Plötsligt, när man står där i friggeboden framför boktraven full med tiopoängare som Tolstoj, Dostojevskij och Dickens – padang, så upptäcker man att man är mitt inne i en lässvacka. I bästa fall varar svackan i ett par dagar, i värsta fall i fem veckor.

Vi har gått igenom, granskat och utvärderat de mest beprövade metoderna för att ta sig ur en lässvacka och har kommit fram till att följande sex metoder är bäst:

1.  Den första metoden man bör pröva är att växla ned i längd och komplexitet. Om du läser David Foster Wallace mäktiga pjäs Blek kung kan du växla ned till novellsamlingen Oblivion av samme författare. Hjälper inte det kan du växla ned ytterligare ett steg och läsa A Supposedly Fun Thing I’ll Never Do Again, som är en samling med reportage och essäer av DFW.

2.  En annan metod är att växla medium. Om du läser Leo Tolstojs Krig och fred växlar du över till ljudversionen av samma bok. Det kan till och med, hur märkligt det än kan låta, vara värt att växla mellan pappersbok och läsplatta. Mediet är inte budskapet, men någon skillnad gör det.

3.  En annan bra metod är att läsa något som du normalt inte skulle läsa, låt säga Stephen King, men som miljontals andra människor före dig har blivit uppslukade av. Plågas du av snobbism kan det vara obehagligt, men många vittnar om att de tagit sig upp ur en lässvacka just på det här sättet.

4.  Läs mängder av recensioner – recension på recension på recension – tills du hittar en som beskriver en bok som du verkligen känner att du måste läsa. Det ska i princip kännas i magen att det är rätt bok.

5.  Läs så kallad flash fiction, ultrakorta noveller. Etgar Keret är specialist på det här, korta och hårt skruvade små fyrverkerier av fantasi. En bra början är Suddenly, a Knock on the Door eller The Nimrod Flipout.

6.  Sluta läsa ett tag, kanske i ett par dagar, och ägna dig helhjärtat åt Candy Crush eller vad det nu kan vara som känns roligare än böcker just för tillfället. Det är inte nyttigt att läsa för mycket, särskilt inte på semestern.

BB

2 kommentarer

Under Artiklar