Etikettarkiv: Chicago

Fotobok: ”Lunchtime” av Charles H. Traub

 
Charles_H_Traub_Lunchtime_Cover

 

Charles H. Traub
Lunchtime
Damiani

Det verkar som om föregående decenniers mode och stilar, med en nästan komisk förutsägbarhet, först förlöjligas och stöts bort, för att sedan, när det har gått ett par decennier, återupprättas och återanvändas. Jag tänker på den här typen av cykler när jag tittar i Lunchtime med foton av Charles H. Traub, född 1945, som mellan 1977 och 1980 hade två jobb som gav honom tillgång till livligast tänkbara urbana miljöer. Det här var långt innan begreppet street style var etablerat.

Traub hade en tung post vid institutionen för fotografi på Columbia College, och på sina lunchraster – ”the passing parade of the street” – brukade han ta med sig sin Rolleiflex SL66 till the Loop i Chicago och ta porträtt av främmande människor på gatan: ”I knew that, if one asked, people were delighted to be noticed.” Senare, när han var chef för Light Gallery i New York, gjorde han samma sak, men begav sig till området kring Fifth Avenue och Fifty-Seventh Street, ”the center of the world.”

Resultatet är färgstarka, spontana och ofta ganska närgångna och humoristiska porträtt. En sak jag lägger märke till är att det är relativt få av dem som blir porträtterade som försöker se hårda ut, vilket är desto vanligare i dagens selfiekultur. Fotona illustrerar att det inte är samma sak att se hård ut som att se cool ut. En annan sak jag tänker på är att många porträtt skulle funka i dagens modemagasin. Och så noterar jag att solglasögonen tveklöst var mer extravaganta under den här perioden.

Många som gillar Humans of New York kommer säkert tycka om den här boken, ett praktverk från kvalitetsförlaget Damiani i Bologna, en bok som självklart funkar väldigt bra som present till någon som gillar New York och Chicago i allmänhet och New York och Chicago under sent 70-tal och tidigt 80-tal i synnerhet. Skillnaderna mellan böckerna är naturligtvis att fotot i Lunchtime är mycket bättre och mer spektakulärt. Lunchtime är ett tidsdokument som bejakar lusten att betrakta och dagdrömma om vilt främmande människor.

 

Lunchtime_001_binder5_sheet78-79_20_2of2_flat_final_print

Samtliga foton / Photos © Charles H. Traub

Lunchtime_002_binder5_sheet78-79_2_1of1-print_Pink_Glasses_NYC_unflat_final

 

Lunchtime_58_binder5_sheet78-79_6_1of2_flat_final_print

 

Lunchtime_005_binder5_sheetsum79-115_1of3_Green_Glasses_NYC_Flat_Final_Print

 

Lunchtime_062_binder_sheet78-79_285753_14_1of1_Black Man Cigarette_flat_final_print

 

Lunchtime_065_binder5_sheet78-79_3_3of4-print_Movie Star CHI_flat_final_print

 

SHEET_38_FRAME_9 001

 

Lunchtime_067_binder5_sheetsum79-112_1of3_Pink Shirt and Sun glasses_flat_final_print

 

Lunchtime_110_binder5_sheetsum79-95_2of2_Hand Stop_flat_final_print

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Foto: ”Tokyo Compression” av Michael Wolf

051

352

54

332

1251

223

901

571

422

771

Alla foton copyright Michael Wolf

I tidigare blogginlägg har vi skrivit om fotografen Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, och hans fantastiska fotoserier Architecture of Density (Hong Kong) och Transparent City (Chicago). Wolf intresserar sig för hur vi inrättar våra liv i stor- och megastäder och även om arkitekturen i de båda städerna skiljer sig åt – det framgår redan av titlarna – så är både serierna besläktade, och måste betraktas som moderna klassiker.

Architecture-Of-Density_Michael-Wolf

Michael Wolf: Architecture of Density (Peperoni)

books09-aperture

Michael Wolf: The Transparent City (Aperture)

Wolf finns helt väntat med i The World Atlas of Street Photography, som vi recenserade nyligen. Fotoserierna från Hong Kong och Chicago kan man knappast kalla klassisk street photography, även om begreppet har vidgats, men Wolfs fotoserie från trängseln i Tokyos tunnelbana stämmer bättre in på förväntningarna.

tc_cover

Michael Wolf: Tokyo Compression (Peperoni)

Men skillnaden är väldigt stor om man jämför med exempelvis Bruce Davidsons fotoserie från New Yorks tunnelbana, Subway (Steidl), fotograferad 1980. Davidson åker själv i tunnelbanan medan Wolf verkar ha stått utanför och fotograferat. Davidsons foton är stökiga och sinnliga medan Wolfs fotografier, ungefär som i fotoserierna från Hong Kong och Chicago, är tydligt estetiserande. Det är helt klart två olika temperament, som man inte nödvändigtvis måste välja emellan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Foto: Transparent City av Michael Wolf

tc01

 

tc62

 

tc41

 

tc25

 

tc32

 

tc75

 

tc12

 

tc39

 

tc43

 

tc88

 

tc93

 

När Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, blev inbjuden att fotografera i Chicago hösten 2005, hade han jobbat många år som fotojournalist i Hong Kong. Han noterade genast en skillnad mellan Hong Kong och Chicago. I den förra staden hade han fotat ändlösa rader med hyreskaserner, som arkitektoniskt inte skilde sig så mycket från varandra. Arkitekturen i Chicago var mycket mer varierad. Åtskilliga kända arkitekter har satt sitt avtryck i staden.

Men Wolf fotade skyskrapor och andra byggnader i down town Chicago när det började skymma eller på natten, från hustak eller motstående byggnader. Han använde ett massivt teleobjektiv och fotade fasader och utan någon himmel eller horisont. Det gör att flera av bilderna får en distinkt abstrakt karaktär – ibland är det nästan svårt att urskilja att det är just husfasader. Det här abstrakta draget är stundtals väldigt dekorativt. Visuellt är fotona extremt tilltalade.

Skriver Natasha Egan i den introducerande texten till boken The Transparent City:

While it has been more common for photographers to glorify Chicagos unique architecture and environmental context, Wolf depicts the city more abstractly, focusing less on individual well-known structures and more on the contradictions of architectural styles when visually flattened in a photograph. Unlike the impermeable windows in his Hong Kong pictures, his photographs of Chicago look through the multiple layers of glass to reveal the social constructs of living and working in an urban environment.

Men det abstrakta draget påverkar också hur vi ser på människorna på bilderna. De ser väldigt ensamma ut, svävande högt upp i luften i små vita kuber. Ordet alienation känns passande i sammanhanget. Personerna på bilderna ser alienerade ut. Vi känner oss kanske alienerade inför de här dockskåpsmänniskorna. Wolf utforskar naturligtvis allas vår voyeurism, vår drift att iaktta och fantisera om främmande människor, inte nödvändigtvis med sexuella undertoner.

Wolf utforskar gränserna mellan det offentliga och privata. Enligt en anekdot ska han i efterhand, när han förstorade ett foto, ha upptäckt att en man på bilden räcker honom långfingret.

Men jag tycker att bilderna också har ett nästan skrämmande drag. Någon har apropå bildserien associerat till både Edward Hopper och Bladerunner. Någon har associerat till Hitchcocks Rear Window. Bäst träffar kanske ändå författaren och bloggaren Geoff Manaugh som ser en direkt överensstämmelse mellan fotona och de psykologiska effekter som skildras i J. G. Ballards roman High-Rise (1975). Människan som lever i de här miljöerna har ”minimal needs for privacy,” och lever som ”an advanced species of machine” i byggnadernas neutrala miljö.

Jag tycker att man får en hisnande känsla av att titta på bilderna, jag skulle till och med vilja hävda att de är sublima, om man med sublim menar de framkallar känsla man får när man törnar emot gränserna för ens begreppsliga förmåga och inser hur svårgripbar och myllrande tillvaron är, inte minst i en modern jättestad som Chicago.

Michael Wolf, The Transparent City (2008) Boken är tillfälligt slut på Bokus, men den kanske finns begagnad?

Vi är väldigt tacksamma mot Michel Wolf som lät oss välja och vraka bland hans många serier och projekt. Han har lagt upp ovanligt mycket foton på sin hemsida.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Brooklyn, mer än bara hipsters och mikrobryggerier

”Something is brewing in Brooklyn, something far more inspiring than another batch of artisanal organic ale. There is a revival of left-wing intellectual thinking on a level unseen since the 1960s. Young people are starting magazines and engaging in serious, substantial critique of the status quo. In addition to The New Inquiry there is Jacobin, ‘a magazine of culture and polemic’ launched in late 2010 with an avowedly socialist perspective. Dissent, a socialist journal founded in 1953 has seen a revival, with a new crop of young staff. The hip literary magazine n+1 has also taken a decidedly political turn in recent years. And while many people launch publishing projects with earnest enthusiasm only to see them fail quickly, this new crop of journals seems to have enjoyed unprecedented success.”

Citerat ur Max Strassers ”Who are the new socialist wunderkinds of America?” i New Statesman, 9 november, 2013

Vi hittade artikeln genom en länk på Flavorwire, i Jason Diamonds inspirerande artikel ”The Joys of Rediscovering Dead Socialist Writers”, som till stora delar är en hyllning till Carl Sandburg.

Igår skulle Sandburg, född 1878, ha fyllt år och i år det 100 år sedan hans dikt ”Chicago” publicerades i Poetry. Den börjar så här:

Hog Butcher for the World,
   Tool Maker, Stacker of Wheat,
   Player with Railroads and the Nation’s Freight Handler;
   Stormy, husky, brawling,
   City of the Big Shoulders:

Läs hela dikten

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Citat