Etikettarkiv: Chile

Novellen 97: ”The Most Chilean Man” av Alejandro Zambra

Cover for My Documents [Alejandro Zambra]

”[…] Zambra’s work possesses a historical sadness that has no time for the gloss of nostalgia. It’s a literature that believes in itself, even when it’s mired in despair.”
– Michael Greenberg i Bookforum

Alejandro Zambra, född i Chile 1975, jämförs ofta med landsmannen Roberto Bõlano (1953-2003), som antagligen är den störste latinamerikanska författaren sedan boomen. Man behöver bara läsa Zambras novell ”Camilo” i New Yorker för att se likheterna – den chilenska tragedin i bakgrunden, det kontrollerade berättandet, en massa känslor men ingen sentimentalitet.

”Camilo” och novellen ”The Most Chilean Man”, publicerad i Vice, är bägge hämtade ur samlingen My Documents som har fått sällsynt fina recensioner. Den första upplagan av den amerikanska utgåvan är slutsåld, men den gavs nyligen ut i Storbritannien av Fitzcarraldo Editions. Förlaget grundades 2014 och är specialiserat på samtida skönlitteratur och essäer.

”The Most Chilean Man” är en vemodig men också vagt humoristisk uppbrottshistoria. Huvudpersonen blir dumpad av sin tjej, som åker från Chile till Europa. Huvudpersonen tror att det är en bra idé att köpa en flygbiljett och följa efter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Veckans dikt 3: ”Standard Oil Co.” av Pablo Neruda

Ganska mycket poesi som läggs upp på YouTube är taffligt översatt, uppläst och videorna är inte så visuellt spännande. Four Seasons Productions använder däremot alla tillgängliga medel för att göra dikten ”Standard Oil Co.” av den store chilenske poeten Pablo Neruda (1904-1973) rättvisa.

Översättningen av Jack Schmitt är bra, uppläsningen av Allen Dwight Callahan är suverän och man använder bild och musik på ett sätt som förstärker texten utan att ta uppmärksamhet ifrån den. Om du har turen att kunna spanska finns texten nedan.

Fantastiskk intervju med Neruda: ”Pablo Neruda, The Art of Poetry No. 14

Cuando el barreno se abrió paso
hacia las simas pedregales
y hundió su intestino implacable
en las haciendas subterráneas,
y los años muertos, los ojos
de las edades, las raíces
de las plantas encarceladas
y los sistemas escamosos
se hicieron estratas del agua,
subió por los tubos el fuego
convertido en líquido frío,
en la aduana de las alturas
a la salida de su mundo
de profundidad tenebrosa,
encontró un pálido ingeniero
y un título de propietario.

Aunque se enreden los caminos
del petróleo, aunque las napas
cambien su sitio silencioso
y muevan su soberanía
entre los vientres de la tierra,
cuando sacude el surtidor
su ramaje de parafina,
antes llegó la Standard Oil
con sus letrados y sus botas,
con sus cheques y sus fusiles,
con sus gobiernos y sus presos.

Sus obesos emperadores
viven en New York, son suaves
y sonrientes asesinos,
que compran seda, nylon, puros,
tiranuelos y dictadores.

Compran países, pueblos, mares,
policías, diputaciones,
lejanas comarcas en donde
los pobres guardan su maíz
como los avaros el oro:
la Standard Oil los despierta,
los uniforma, les designa
cuál es el hermano enemigo,
y el paraguayo hace su guerra
y el boliviano se deshace
con su ametralladora en la selva.

Un presidente asesinado
por una gota de petróleo,
una hipoteca de millones
de hectáreas, un fusilamiento
rápido en una mañana
mortal de luz, petrificada,
un nuevo campo de presos
subversivos, en Patagonia,
una traición, un tiroteo
bajo la luna petrolada,
un cambio sutil de ministros
en la capital, un rumor
como una marea de aceite,
y luego el zarpazo, y verás
cómo brillan, sobre las nubes,
sobre los mares, en tu casa,
las letras de la Standard Oil
iluminando sus dominios.

Pablo Neruda

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Bolaño satte intervjuarna på prov

Jag läser om den tunna volymen ”Roberto Bolaño: The Last Interview and other conversations” (Melville House Publishing). Det handlar alltså om den store chilenske författaren Roberto Bolaño (1953-2003) som avslutade sin karriär med ofullbordade ”2666”, en av det senaste decenniets mest sensationella och hyllande romaner. Det är en sällsynt mörk historia, alla vägar leder till Santa Teresa, en våldsplågad ökenstad vid gränsen mellan Mexiko och USA där hundratals kvinnor våldtagits och mördats. Inga skyldiga grips. Det är gastkramande.

Jag läser intervjuboken för att friska upp minnet, och Bolaño är verkligt underhållande, men också lite tjurig. Det handlar oproportionerligt mycket om litterära influenser, vilket kanske förklarar saken. Han svarar inte så ofta direkt på frågorna och säger ofta emot intervjuarna. I bokens sista intervju kan inte Mónica Maristain låta bli att fråga:

– Why do you always take the opposite view of things?

– I never take the opposite view of things.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser