Etikettarkiv: CIA

Recension: ”The Laughing Monsters” av Denis Johnson

417XIesnXQL._SX300_Denis Johnson
The Laughing Monsters
Farrar, Straus and Giroux

För en tid sedan var Barack Obama och handlade böcker med sina döttrar på Politics & Prose, en av Washingtons allra mest kända bokhandlar. En lista med böckerna publicerades och lejonparten av dem var barnböcker, men en av dem är verkligen inte någon barnbok, Denis Johnsons senaste roman The Laughing Monsters (Farrar Straus Giroux), som på det här sättet fick lite gratisreklam.

Romanen behöver egentligen inte någon gratisreklam, den har överlag fått fina recensioner och den finns med på många listor över de bästa böckerna 2014. Men Johnson, som sällan låter sig intervjuas, är känd som författaren som inte är lika känd som han är bra. Han är en författare som uppskattas mycket av kritiker och andra författare.

Delvis kan man förstå det när man läser The Laughing Monsters, som har drag av spionthriller men som inte lever lika högt på en svängig intrig som en roman av exempelvis Ken FollettJohn Le Carré eller Frederick Forsyth. Styrkan med Johnsons nya roman, och många av hans tidigare böcker, är att han bygger upp spännande och fängslande stämningar. I det här fallet är det ambivalenta och paranoida stämningar i världen som den ser ut efter 11 september.

Romanen börjar med att Roland Nair, romanens inte helt pålitliga berättare, anländer till Freetown, huvudstad i Sierra Leone. Det är inte första gången han är i Afrika, han har snarare drag av veteran som inte kan motstå frestelsen att återvända, trots att han har en ganska cynisk bild av Afrika, åtminstone vad gäller Västafrika och Afrika söder om Sahara. Han kommer också, ganska väntat, tillbringa en hel del tid i olika hotellbarer.

Denis Johnson är sällan intresserad av att skapa sympatiska karaktärer, och Roland Nair är inget undantag från den regeln. Man får inte mycket bakgrundsinformation, men han utger sig för att vara dansk, trots att han reser på ett amerikanskt pass. Han påstår att han jobbar för NATO men verkar beredd att sälja ut hemligheter om organisationens samarbete i säkerhetsfrågor.

Det var tio år sedan Roland var i Afrika, man kan ana att han inte var där för att åka på safari, det är oklart exakt vad han gjorde då, men nu återvänder han för att återförenas med sin vän Michael Adriko. Tillsamman tjänade en gång grova pengar.

Man får intrycket att Michael är något yngre än Roland, att han börjar närma sig fyrtio, och han växte upp i gränstrakterna mellan Uganda och Kongo-Kinshasa. Möjligen var han barnsoldat, något trauma finns i bakgrunden, men han verkar ha varit legosoldat i hela sitt liv – han påstår att han tjänat den ghanesiska armén, den kuwaitiska emirens garde och de amerikanska gröna baskrarna.

Nair är ganska övertygad om att han blivit inbjuden av Michael för att än en gång göra någon slags affärer, men den officiella orsaken är att Michael vill att Roland ska träffa hans nya fästmö, Davidia, en ung kvinna från Colorado. Tillsammans påbörjar de tre en resa till Michaels hemtrakter, planen är att han och Davidia ska gifta sig i hans hemby.

Men de tre resenärerna litar inte på varandra, de undanhåller sanningar från varandra och blir allt mer misstänksamma. Det är det här triangeldramat som skapar den egentliga spänningen i berättelsen, trots att den också innehåller vissa av spionthrillerns vanlig spänningsskapande element. Men det pratas mer om CIA, Mossad, MI4, MI5, MI6 än vad de verkligen är inblandade i handlingen.

Det pratas mycket om att göra stora affärer, med allt från guld till uran, men det händer inte fullt lika mycket. Jag tycker om Johnsons lekfulla förhållande till spionthrillerns genrekonventioner och tror inte att han i första hand är ute efter en realism. Jag tror att han snarare velat skriva en trovärdig roman än en sannolik roman.

Alla har inte uppskattad The Laughing Monsters, men jag tycker att det är en av årets bästa och mest fängslande romaner, trots att jag inte är så imponerad av karaktären Davidia, som mest får vara snygg och lite mystisk.

Och jag tycker att Johnson än en gång bevisat att han är en av den samtida amerikanska prosans största, men det kan vara värt att utfärda en liten varning, The Laughing Monsters är, precis som hans mästerverk, Tree of Smoke (Picador), en väldigt maskulin bok, med allt vad det innebär.

9780312427740

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom Tree of Smoke vill vi rekommendera Johnsons novellsamling Jesus Son, en modern amerikansk klassiker som finns i  en fin översättning av Niclas Nilsson i Modernistas underbara serie Modernista Pulp.

jesus_son

 

 

 

 

 

 

 

 

 

David L. Ulin intervjuar: ”Denis Johnson’s carefully arranged derangement

Ny novell av Johnson: ”The Largesse of the Sea Maiden

New Yorker: ”Fiction Podcast: Donald Antrim Reads Denis Johnson

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Melville House ger skyndsamt ut Senatens tortyrrapport

senate-torture-report-final-small-408x544Melville House, ett oberoende förlag baserat i Brooklyn, ska skyndsamt get ut senatens häromdagen offentliggjorda tortyrrapport. Skriver förlaget i ett pressmeddelande:

”Melville House has announced it will publish the Senate Intelligence Committees ‘Study of the Central Intelligence Agencys Detention and Interrogation Program,’ already being widely referred to as the Senate Torture Report. The book – The Senate Intelligence Committee Report on Torture – will be available in bookstores on Tuesday, December 30.

Five years in the making, the report was officially declassified in April, but its release was delayed until yesterday, when a heavily redacted version of the report was made public. Called by the New York Times ‘a portrait of depravity that is hard to comprehend and even harder to stomach,’ the report proved to be a harsh and broad indictment of the C.I.A.s response to the September 11 terror attacks. In addition to detailing the scope and severity of interrogation techniques employed by the C.I.A, the report also found that the agency had repeatedly misled both the public and the White House.”

Bokens 480 sidor, som är en sammanfattning, är dock bara en bråkdel av rapportens sammanlagda 6000 sidor, som förblir hemliga. Melville House tar inte emot några statliga medel för att ge ut boken.

Melville House grundades 2001 av författaren och journalisten Dennis Johnson och skulptrisen Valerie Merians, med det uttalade syftet att ge ut poesi skriven som reaktion på terrorattackerna 11 september och dess efterspel. Förlaget har emellertid en bred och kvalificerad utgivning av både skön- och facklitteratur, Melville House har även en ganska omfattande backlist med översatt litteratur.

Enligt pressreleasen fanns det farhågor att tortyrrapporten skulle försvinna i mediabruset under helgerna och andra förlag har tydligen backat ur. Säger Dennis Johnson i pressreleasen: ”But it’s probably the most important government document of our generation, even one of the most significant in the history of our democracy.”

Andra statliga rapporter, som 11-Semptember rapporten och den pinsamma Starrapporten, har sålt i upplagor på flera hundra tusen. Melville House planerar att ge ut Senatens tortyrrapport i en första upplaga om 50.000 exemplar. Min gissning är att den kommer att sälja slut snabbt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Creative writing, trubbigt vapen i CIA:s kamp mot kommunismen

Courtesy of the Gerald R. Ford Presidential Museum

”Did the CIA fund creative writing in America? The idea seems like the invention of a creative writer. Yet once upon a time (1967, to be exact), Paul Engle, director of the Iowa Writers’ Workshop, received money from the Farfield Foundation to support international writing at the University of Iowa. The Farfield Foundation was not really a foundation; it was a CIA front that supported cultural operations, mostly in Europe, through an organization called the Congress for Cultural Freedom.”

Citerat ur Chronicle of Higher Education, Eric Bennetts offensiva essä ”How Iowa Flattened Literature” med den obetalbara undertiteln ”With CIA help, writers were enlisted to battle both Communism and eggheaded abstraction. The damage to writing lingers.” Om man får tro Bennett tog litteraturen större skada av det här kulturkriget än kommunismen. Kulturkriget bedrevs också, om vi har förstått saken rätt, i Sverige. Utan att det väckt någon större uppståndelse. Mer om kurserna i creative witing och deras inflytande på amerikansk litteratur: ”MFA vs. NYC”.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar