Etikettarkiv: Claudia Rankine

Det innevarande årtusendets 100 bästa böcker, enligt The Guardian

The Guardian har publicerat en mäktig lista: ”The 100 best books of the 21st century” Det mest anmärkningsvärda med listan är kanske att så många av böckerna är så nya, vissa har inte ens funnits på marknaden ett helt år. Men det är en välgjord lista, och en välbalanserad lista. Man hade kunnat önska mer översatt litteratur, mer lyrik, men det önskar man sig alltid. Det här är fem av de 100 böckerna som jag recencerat, och som jag gärna rekommenderarar.

images (2)

Nummer 88
Patricia Lockwood

Priestdaddy. A Memoir
Riverhead Books

Lockwood var mest känd som poet och Twitter-fenomen, tills Priestdaddy slog ned som en mindre bomb. Boken handlar om Lockwoods uppväxt i skuggan av sin religiösa far. Det har skrivits mycket om religiösa uppväxter, men inte mycket som är så här roligt, hysteriskt roligt, och egensinnigt. Lockwood skulle när som helst kunna sadla om till ståuppare.

Min recension: Patricia Lockwood i skuggan av prästfarsan

poetry_rankine_citizen_f

Nummer 43
Claudia Rankine
Citizen, an American Lyric
Graywolf Press, 2014

”Det är en ganska tunn volym, men det var en av förra årets mest hyllade och kommenterade böcker, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande diktbok med meditationer över rasismen i dagens postrasistiska Amerika.” Min recension.

9789100171100

Nummer 30
Colson Whitehead
Den underjordiska järnvägen
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers Förlag

”The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt.

The Underground Railroad, på svenska Den underjordiska järnvägen, heter också en av det senaste årets mest hajpade amerikanska romaner. Det är en blandning av historisk roman och speculative fiction – författaren, Colson Whitehead, förvandlar den metaforiska järnvägen till en faktisk underjordisk järnväg. I intervjuer har han berättat att han som barn trodde att det verkligen var en järnväg som kröp runt i tunnlar under Amerika.” Min recension

Nummer 22
George Saunders

Tionde december
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag

”I en lång artikel i New York Times Magazine utsåg Joel Lovell Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013. Det var inget dåligt val, även om artikeln skrevs i januari! Nu finns den här hyllade novellsamlingen i en fin svensk översättning av Niclas Nilsson: Tionde december.

Lovells artikel ger en hygglig introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur uppskattad han är både som person och författare. Alla älskar Saunders. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när Infinite Jest gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ‘the writer for our time.’ Han påstås ha blivit ‘a kind of superhero’ för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders ‘writes like something of a saint.'” Min recension

Nummer 7
Ta-Nehisi Coates

Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Min recension

Lämna en kommentar

Under Listor, Recensioner

Skönlitteratur – några av vårens bästa böcker 2017

20170109_133417

Svensk bokhandel har kommit ut med sitt stora vårnummer, och här lyfter vi fram några av de skönlitterära böcker vi tror kan vara något utöver det vanliga. Vi har även gjort ett urval sakprosa: ”Facklitteratur – några av vårens bästa böcker 2017”

Januari:

13072630_o_1

Mariana EnriquezDet vi förlorade i elden (Norstedts)

Den argentisnka journalisten och författaren Mariana Enriquez har fått mycket uppmärksamhet för sina kusliga, men också humoristiska, noveller i en något gotisk stil. En av dem, ”Spiderweb” har redan publicerats i New Yorker, decembernumret 2016, och nu kommer hennes novellsamling, en av vårens mest emotsedda.

13077536_o_1

Elena FerranteDen som stannar, den som går (Norstedts)

Ferrante-febern fortsätter. Del tre i den så kallade Neapel-sviten.

Han KangVegetarianen (Natur & Kultur)

Med sina hittills två översatta romaner har Koreanskan Han Kang tagit kritiker och läsare med storm. För Vegetarianen belönades hon med internationella Bookerpriset. Det är en sensuell, utmanande och våldsam roman.

Ur förlagets beskrivning: ”Det är en lyrisk berättelse i tre akter, som rör sig mellan realism, surrealism och allegori. Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar att acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld.” Läs vår recension av Human Acts/Levande och döda

9789100170349

Lars NorénEfterlämnat (Albert Bonniers)

Det här är ett tredje prosaverk av Norén efter Filosofins natt och Ingen:

Jag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitt
hem och minne Jag går genom den till synes omfattande
staden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både män
och kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letar
efter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen känner
sig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det ligger
bakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efter

9789127146778_0_

John WilliamsAugustus (Natur & Kultur)

John Williams är tveklöst mest känd för romanen Stoner, som återupptäcktes för några år sedan och fick klassikerstatus. Den omfamnades och älskades av alla, om jag minns rätt. Augustus blev Willliams sista roman och belönades med ett National Book Award 1973. Den skildrar intrigerna under den kaotiska tiden i Rom mellan republik och kejsarstyre. Och en ung mans uppstigande till den absoluta makten.

9789100161378

Anna HallbergChow Chow (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”Chow Chow rör sig över ett flertal språkliga och geografiska platser, upprättar nya rum och försöker hantera de befintliga. Ett slags mikroberättelser eller nedslag där utsattheten och uppmärksamheten är som störst.”

9789100163778

Marie Lundquistdikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”Med aforismens täthet växer en särpräglad bildvärld fram, där paradoxala, våldsamma eller hoppfulla utsagor prövar vad dikten är, eller vad den gör. En motvillig poetik.”

Februari:

smith-dummy

Amalie SmithCell (ellerströms)

De senaste två åren har vi svenskar sneglat avudsjukt på den danska lyrik-boomen, som Amalie Smith är en viktig del av. Läs dikt Läs vår recension av Smiths egensinniga roman Marble

154528_13074757_o_1

Martin EngbergEn enastående karriär (Norstedts)

Jonas ska disputera i litteraturvetenskap men misslyckas å det grövsta. Hela tillvaron sätts i gungning och de följande veckorna tar det slut med flickvännen, han står utan bostad och har inga framtidsplaner. Det enda han har kvar är jobbet på biblioteket. Så han driver runt på universitetet och inleder en kärleksrelation med sin handledare Pia. Intriger och hämnd i universitetsmiljö.

Skriver förlaget: ”Martin Engbergs En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande.

9789100161446

Marie SilkebergAtlantis (Albert Bonniers)

Staden var alldeles stilla på morgonen.
Som om de döda återvänt till sitt rike.
Festats fram och sedan återvänt.
Sirener hördes hela natten.
Vad vill du helst frågade han. Att det ska vara.
Poliser eller ambulanser?
Jag vet inte sa du.

Mars:

9789100168759

Hannah LutzVildsvin (Albert Bonniers)

Ett tag var vildsvinen nästan utrotade i Småland, nu växer stammen lavinartat och sprider sin in på människans territorium. Vildsvinen bökar i trädgårdarna, intar skogarna och åkrarna. Jag kommer att tänka på Hitchcocks Fåglarna, men det här verkar vara en genuint originell roman. Ur förlagets beskrivning: ”Vildsvin är en gåtfull och stilsäker roman om djur och människor, uppbyggnad och förstörelse.”

Roberto BolañoAvlägsen stjärna & Isrinken (Albert Bonniers)

I Avlägsen stjärna, en av Bolaños kortromaner, berättar han och hans alter ego Arturo B. om teman som ständigt återkommer i författarskapet: statskuppen 1973, våldet och poesin. Romanen är, om jag förstått saken rätt, en utökad version av sista kapitlet i romanen Nazistlitteratur i Amerika, som har formen av en encyklopedi över fiktiva nazianstrukna amerikanska författare.

Philip Hensher om Isrinken, Bolaños debutroman, i The Guardian: ”Bolaño became a great novelist, and the founding elements of that greatness were there from the start.”

13072388_o_1

Carson McCullersBalladen om det sorgsna kaféet (Norstedts)

En kortroman, en amerikansk klassiker som utspelar sig i den djupaste södern. Äkta southern gothic, även om McCullers tydligen skrev boken i New York. Det här låter inte så dumt: ”Nu presenteras Balladen om det sorgsna kaféet i nyöversättning tillsammans med sju aldrig tidigare publicerade noveller samt ett nyskrivet förord av Stina Stoor.”

Lyssna på novellen ”The Jockey” av Carson McCullers

bulevarden_parm_eng-640x1000

Tove JanssonBulevarden och andra texter (Förlaget)

En samling illustrerade noveller och essäer som inte tidigare publicerats i bokform, sammanställda av Tove Jansson-experten Sirke Happonen. Citerat ur förlagets beskrivning: ”Texterna ger läsaren en ny vinkel på Janssons mångsidiga livsverk och hennes Europa; de tidigaste novellerna utspelar sig i 1930-talets Paris, Dresden och Verona.”

April:

9789100167295

Claudia RankineMedborgare. En amerikansk dikt (Albert Bonniers)

Det är en ganska tunn volym, men det var en av 2014 års allra mest hyllade och uppmärksammade, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande dikt- och essäbok med skarpa analyser av rasismen i dagens postrasistiska Amerika. Läs mer

hiekkapelto_kolibri_omslag_inb_0

Kati HiekkapeltoKolibri (Modernista)

The Guardian Books podcast ägnade nyligen ett avsnitt år finsk nordic noir. En av de två författarna var Kati Hiekkapelto, som spås en lysande framtid som deckardrottning.

9789100169725

Sara StridsbergNelly Sachs kommer aldrig fram till havet (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”I tre pjäser som nyligen spelats på scener i Stockholm ger Sara Stridsberg röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.”

Maj:

Leo Tolstoj Anna Karenina, del 1 & del 2 (Modernista)

En fet klassiker lagom till sommaren. Modernista ger även ut Brott och straff i två behändiga volymer.

”Anna Karenina är fulländad.”
— Fjodor Dostojevskij

12079778_10106285764738939_240672169261332420_o
Amerikanskt omslag: Graywolf Press

Solmaz SharifLook (Rámus)

Det här är en av förra årets mest hyllade amerikanska diktsamlingar. Dikterna kretsar kring krigen i Afghanistan och Irak. Ett återkommande tema är det militära byråkratiska språkets orwellska karaktär, att det korrumperar sanningen. Läs dikt i vår serie Veckans dikt

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Är Ta-Nehisi Coates vår tids James Baldwin?

Ta-Nehisi Coates
Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Harper Lee har kanske skrivit sommarens snabbast säljande bok, Go Set A Watchman, men journalisten och debattören Ta-Nehisi Coates har nog skrivit den mest omdebatterade och hyllade, Between the World and Me. Recensionerna har varit fantastiska i alla de stora tidningarna, men alla har inte låtit sig imponeras, Daniel Greenfield sågade hårt i Frontpage:

”Ta-Nehisi Coates is the literary version of Kanye West; an absurdly privileged second-generation radical stuck on self-pity, touring European capitals while whining about racism, responding to white liberal adulation with fresh reserves of victimhood.”

Det här påhoppet, jag tycker att det är ett påhopp, får nog delvis sin förklaring i att Coates, nästan enligt löpandebandspricipen, jämförts med James Baldwin (1924–1987). Han var en mycket betydande roman- och pjäsförfattare, poet, essäist och samhällsdebattör. Han var själva inbegreppet av en svart intellektuell och två av hans stora frågor var ras och sexualitet.

Jag vet inte tillräckligt mycket om James Baldwin för att kunna avgöra om Ta-Nehisi Coates är eller kan bli en ny Baldwin, men efter att ha läst hans nya bok vet jag att han har betydligt fler likheter med Baldwin än med Kanye West.

Between the World and Me har brevets form och det riktar sin till Coates tonårige son. Han blev helt knäckt när ännu en amerikansk polisman friats från brott sedan han dödat en ung svart man. Det är naturligtvis ett retoriskt grepp, brevet riktar sig naturligtvis till alla som tycker att rasismen och våldet mot svarta måste få ett slut.

Ta-Neshi Coates beskriver den amerikanska rasismen som inskriven i USA:s DNA. Rasskillnader betraktas, hävdar han, som något av naturen givet. Och han återkommer hela tiden till den svarta kroppen. Den betraktas som främmande och hotfull, den är ständigt utsatt för tolkningar och den utsätts för våld. Det är en urgammal men levande amerikansk tradition, hävdar Coates.

Coates far tillhörde Black Panthers och han växte upp i Baltimore. Några av de bästa partierna handlar om när han växte upp, han lärde sig att han kunde uppfattas som farlig, men mer än något annat var han själv rädd, rädd för att bli utsatt för våld. Han skriver också om detta tema fast när han blev äldre, när han studerade vid Howard, när han blev journalist och, sist med inte minst, när han fick en son. Det verkar inte som om Coates tänker undanhålla honom många sanningar.

På sätt och vis påminner Ta-Nehisi Coatess Between the World and Me om Baldwins The Fire Next Time. Det yttersta syftet med båda böckerna är att väcka läsaren och få honom eller henne att förstå att ras är en verklig kategori, som påverkar amerikaner på mängder av vis, och att det är perverst att låta ras fortsätta vara en kategori som styr samhället. Vetenskapen har ju för länge sedan fullständigt detroniserat rasbegreppet.

Den amerikanska historien är helt levande i båda de här texterna. Coates berättar däremot inte kronologiskt, han plockar fram historiska exempel när han vill illustrera en poäng eller framhäva kontinuiteten i rasismen. En av förra årets mest angelägna böcker tycker jag var Citizen: An American Lyric av Claudia Rankine. Och på min lista över årets mest angelägna böcker 2015 hamnar med stor sannolikhet Between the World and Me.

”Race is the child of racism, not the father” Coates skriver väldigt poetiskt och retoriskt, ibland tycker jag att han driver det lite långt, men jag blev alldeles uppslukad av hans röst, som ibland nästan låter resignerad, men som sedan tar sats, hämtar näring ur indignationen och fylls med kamplust. Coates skriver mer poetiskt än Baldwin, somliga har sett det som ett problem. Jag förstår argumentet, men jag tycker inte att det är övertygande – TNC:s lyriska polemik är hårt drabbande och grundad i en mer rationell historisk analys.

Det är naturligtvis väldigt känslosamt när Coates direkt talar till sin son, men några av de mest rörande partierna handlar om när Coates och hans familj var i Paris – Baldwin var också förtjust i Frankrike. Coates beskriver frihetskänslan när han vistas i en miljö där hans hudfärg plötsligt mister all sin negativa laddning.

Ta-Nehisi Coates är fast medarbetare på The Atlantic. Det här är några av hans mest omtyckta och kontroversiella texter:

”Letter to My Son”

”What This Cruel War Was Over”

”There Is No Post-Racial America”

”How to Steal Things, Exploit People, and Avoid All Responsibility”

Spotify-lista: Between the World and Me

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Knäckande text av Claudia Rankine om våldet mot svarta

poetry_rankine_citizen_f

”Though the white liberal imagination likes to feel temporarily bad about black suffering, there really is no mode of empathy that can replicate the daily strain of knowing that as a black person you can be killed for simply being black: no hands in your pockets, no playing music, no sudden movements, no driving your car, no walking at night, no walking in the day, no turning onto this street, no entering this building, no standing your ground, no standing here, no standing there, no talking back, no playing with toy guns, no living while black.”

Citerat ur ”The Condition of Black Life Is One of Mourning” av Claudia Rankine i The New York Times, 22 juni 2015. Rankine blandar ursinne och skarp analys i denna text om våldet mot svarta. De nio dödade i Charleston nämns i ingressen, men det här är en lång och välskriven text, som både i text och bild även riktar blicken bakåt i historien.

Mer läsning:

Recension: ”Citizen, an American Lyric” av Claudia Rankine

New York Times: Intervju med Claudia Rankine

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Anmälan: ”Citizen, an American Lyric” av Claudia Rankine

poetry_rankine_citizen_f

Claudia Rankine
Citizen, an American Lyric
Graywolf Press, 2014

Det är en ganska tunn volym, men det var en av förra årets mest hyllade och kommenterade böcker, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande diktbok med meditationer över rasismen i dagens postrasistiska Amerika.

Skrev Holly Hunter i New York Times apropå kopplingar mellan tragiska och upprörande händelser och bokens dominerande tema:

”In light of the national demonstrations over the Michael Brown and Eric Garner cases, it’s tempting to describe ‘Citizen,’ Claudia Rankines latest volume of poetry, as ‘timely.’”

Förra året var tveklöst en dåligt år om man ser till våld riktat mot svarta. Citizen behövs uppenbarligen, men jag tycker inte att den bara är en amerikansk angelägenhet.

Boken hyllades av en i stort sett enig kritikerkår. Skrev exempelvis Hilton Als:

”Claudia Rankine’s ‘Citizen’ comes at you like doom. It’s the best note in the wrong song that is America. Its various realities – ‘mistaken’ identity, social racism, the whole fabric of urban and suburban life – are almost too much to bear, but you bear them, because it’s the truth. ‘Citizen’ is Rankine’s ‘Spoon River Anthology,’ an epic as large and frightening and beautiful as the country and various emotional states that produced it.”

Men det första stycket är förföriskt enkelt och inbjudande, det är natt och stämningen är nästan som i en fransk symbolistisk prosadikt, trots tydliga referenser till samtiden:

”When you are alone and too tired even to turn on any of your devices, you let yourself linger in a past stacked among your pillows. Usually you are nestled under blankets and the house is empty. Sometimes the moon is missing and beyond the windows the low, gray ceiling seems approachable. Its dark light dims in degrees depending on the density of clouds and you fall back into that which gets reconstructed as metaphor.”

Sedan följer skildringar av en serie episoder, också berättade i du-form, med exempel på vardagsrasism, som den upplevts av Rankine och vänner till henne som också är färgade.

Det kan vara små tvetydigheter, kommentarer, blickar, omedveten rasism som kommer upp till ytan eller att en främling undrar varför du tar illa upp när han ”just referred to the boisterous teenagers in Starbucks as niggers” eller när du står utanför ett konferensrum innan ett möte, och du hör en av dina kollegor säga till en tredje person att ”being around black people is like watching a foreign film without translation.”

I takt med att man läser de här exemplen förstår man att vardagsrasismen inte bara är enstaka klumpiga uttalanden – det är den verklighet de som utsätts för den här rasismen hela tiden lever i. Men läsaren kan, i varierande grad, känna igen den utestängande, nedvärderande och osynliggörande dynamiken.

I Rankines berättelse förgiftar vardagsrasismen medvetandet, tvingar den som blir utsatt att alltid vara beredd på nästa lilla ”attack” och oförrätt. Beredskapen höjer stressnivåerna och i själva verket sätter sig de här erfarenheterna i kroppen, som tar ordentligt med stryk. Rankine nämner till och med en medicinsk term och tillståndet kan skapa problem liknande PTSD.

”The world is wrong. You can’t put the past behind you. It’s buried in you; it’s turned your flesh into its own cupboard. Not everything remembered is useful but it all comes from the world to be stored in you… Did I hear what I think I heard? Did that just come out of my mouth, his mouth, your mouth?”

Boken är indelad i sju delar utan index eller innehållsförteckning. Den är full av reproduktioner av konstverk och foton och beskrivningar av videos Rankine gjort tillsammans med sin man, John Lucas. Frånvaron av titlar gör att texterna och bilderna nästan får drag av ett delvis splittrat medvetande, minnesfragment hamnar plötsligt i skarpt fokus, för att sedan bli mer diffusa. En kritiker, Holly Bass i New York Times, har träffande beskrivit det som att det är som att se en experimentell film eller ett performance:

”One is left with a mix of emotions that linger and wend themselves into the subconscious.”

Men jag tycker att det är viktigt att påpeka att Citizen är förhållandevis lättillgänglig. Alla som läser den, alla ”you” har sitt bagage av erfarenheter och fördomar, men ingen kan påstå att den här boken är särskilt exkluderande. Och jag tycker som sagt att den är betydligt mer allmängiltig än att bara handla om Amerikansk rasism.

Rankine har kallat boken för ett försök att “pull the lyric back into its realities.” Det personliga är politiskt. Det finns gott om referenser till händelser där svarta män drabbats av våld – texten har ett essäistiskt och dokumentärt bitvis nästan antipoetiskt drag – och en sekvens handlar, lite överraskande, om incidenten när Zinedine Zidane skallade en italiensk motspelare i bröstet under VM 2006.

När jag läser Citizen får jag känslan av att den bygger på ett enormt material, som sedan skalats ned till lite drygt 160 sidor. Varje ord verkar vara valt med stor omsorg och hela texten känns som ett precisionsarbete, vars ”budskap” blir desto mer verksamma.

Vid ett annat tillfälle skriver Rankine om målningen ”The Slave Ship” av J. M. W. Turner och så skriver hon om Serena Williams, en hårt exponerad svart kvinna som ägnar sig åt ”den vite mannens sport”. Om jag förstått saken rätt så var Serena Williams en av Rankines inspirationskällor till att skriva Citizen.

Systrarna Williams framfart på tennistouren beskrevs länge, hävdar Rankine som omvälvande och svårsmält för många tennisentusiaster. Men skandalen Rankine koncentrerar sig på inträffade 2004, då ”the distinguished tennis chair umpire” Mariana Alves skänkte bort en plats i semifinalen i U.S. Open till Jennifer Capriati, genom att göra fem mycket märkliga domslut i rad:

”The serves and returns Alves called out were landing, stunningly unreturned by Capriati, inside the lines, no discerning eyesight needed. Commentators, spectators, television viewers, line judges, everyone could see the balls were good, everyone, apparently, except Alves. No one could understand what was happening. Serena, in her denim skirt, black sneaker boots, and dark mascara, began wagging her finger and saying, ’no, no, no,’ as if by negating the moment she could propel us back into a legible world.”

Det går tydligen att se på YouTube, liksom en hel del annat som har med Citizen att göra. Kroppen är för övrigt viktig i Citizen, den svarta kroppen – hyperexponerad och osynliggjord – och den rasistiska blickens avkodning av den.

När svarta män blir dödade ställs ofta frågorna: Hur kunde det hända? Hur kunde det hända här? Citizen fungerar som ett svar på de frågorna och den beskriver rasismen nästan som en sjukdom eller ett gift, som sprids i kassaköer, på lunchrestauranger, arbetsplatser, och tennisbanor. De som blir utsatta för den kan sällan sänka garden och slappna av.

Citizen är en egensinnig originell bok, men det finns många dolda och öppna referenser till författare, konstnärer och tänkare, som Frantz Fanon, James Baldwin, Homi Bhaba, Frederick Douglass, Walt Whitman med många fler. Man behöver inte greppa alla referenser för att greppa Citizen, men det är heller ingen nackdel att känna till några av dem.

Jag googlade och tittade en hel del på YouTube när jag läste boken. Jag återkommer till den då och då, för att läsa om och för att se om jag eventuellt förstår något bättre eller om något nytt uppenbarar sig.

Först var jag övertygad om att huvan som svävar fritt mot en vit bakgrund på omslaget var en referens till Trayvon Martins död, men bilden är av ett konstverk från 1993, två år efter misshandeln av Rodney King, ”In the hood”, av David Hammons. Både huvan och ordet kan ju ges många betydelser och associationer.

Citizen är en melankolisk bok, det kanske är en kliché men den fick mig att tänka på blues, sorgsenhet men inte uppgivenhet. Den är bland det bästa och mest omtumlande jag läst på länge.

”This is how you are a citizen,” skriver Rankine. ”Come on. Let it go. Move on.” Att gå vidare är inte synonymt med att lämna något helt bakom sig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

50 böcker som garanterat gör dig mer intressant

Flavorwire är specialister på listor, vi intresserar oss mest för boklistorna. De är oftast långa och ibland spretar de åt alla möjliga håll men de är aldrig tråkiga att läsa. De funkar ofta perfekt som inspiration och boktips.

Emily Temple är en av dem på Flavorwire som gör flest och bäst boklistor, den senaste har en titel som vissa kanske tycker är lite smått provocerande: ”50 Books Guaranteed to Make You More Interesting”. Den väcker onekligen frågor. Exempelvis: Mer intressant för vem?

Men du kan vara lugn, listan är gjord med humor, kanske rentav med glimten i ögat. Det är bara en lista med ovanligt spännande böcker. Vi parasiterar på listan och väljer de 10 vi tror att man blir mest intressant av att läsa.

 

Citizen: An American Lyric (Graywolf Press) av Claudia Rankine var, trots att det är prosapoesi, något av förra årets främsta bok. Den var nominerad till rader av priser och den handlar om helt aktuella ämnen, om rasfördomar och diskriminering, och den sålde bra. I år har den klättrat upp på New York Times bestseller-lista, ovanligt för lyrik, och den är nominerad som finalist i två kategorier till National Book Critics Circle Awards. Mycket intressant.

Please Kill Me: The Uncensored Oral History of Punk (An Evergree... Cover Art

Lite udda kunskaper om punk kan tveklöst vara intressant, framåt småtimmarna. Och Please Kill Me: The Uncensored Oral History of Punk (Grove) av Legs McNeil och Gillian McCain har väl nästan någon slags klassikerstatus. Ett citat att klämma in i en konversation: ”Punken kommer aldrig dö, eftersom punkattityden aldrig blir omodern.”

Ooga-booga (Paperback) ~ Frederick Seidel (Author) Cover Art

Diktsamlingen Ooga-Booga (Farrar, Straus and Giroux) av mycket omstridde poeten Frederick Seidel har vi lyssnat väldigt mycket på den senaste tiden. Det finns fantastiska författaruppläsningar på YouTube. Det är bitvis riktigt otäcka dikter, men ointressanta kan man knappast kalla dem. Bland det bästa vi hört på mycket länge.

Elect Mr. Robinson for a Better World: A Novel (Paperback) ~ Don... Cover Art

Allt med Donald Antrim borde funka, men Elect Mr. Robinson for a Better World (Picador) räknas väl som hans mästerverk, en riktigt skruvad och surrealistisk historia som du kan läsa ett smakprov av här. Citat, men ur en annan bok: ”There is nothing more seductive — and dangerous — than being listened to.”

En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss : brev 1900 - oktober 1912 (inbunden)

Emily Temple föreslår att man ska läsa Franz Kafkas samlade berättelser för att bli mer intressant, vi föreslår att man läser hans samlade verk utgivna av Bakhåll för att bli riktigt intressant. Om någon frågar vad du gillar för böcker kan du svara: ”Jag har inga litterära intressen utan består helt av litteratur.” Men var beredd på att alla inte tycker att Kafka är superintressant.

81hmngmltl

Det mesta med Joan Didion funkar nog ganska bra, och Slouching Towards Bethlehem (Farrar, Straus and Giroux). Motkultur, 60-tal, Haight-Ashbury. Tvivelsutan intressant. Citat: ”Innocence ends when one is stripped of the delusion that one likes oneself.”

61n-bert5l

Lydia Davis fiktiva världar liknar inte många andras, hon är genuint originell. Och intressant. The Collected Stories of Lydia Davis (Penguin). Citat: ”“I can talk for a long time only when it’s about something boring.”

9789100118570

Emily Temple väljer Rings of Saturn av W. G. Sebald, som hon kallar en av världens mest intressanta personer ”in recent history”. Vi låter oss övertygas, men väljer Svindel. Känslor (Bonniers), eftersom den är lättare att få tag på i svensk översättning. Ett påstående om du vill låta riktigt sebaldsk: ”Fakta och fiktion är bägge hybrider. De är inga alternativ.”

The American Way of Death Revisited (Paperback) ~ Jessica Mitfor... Cover Art

 The American Way of Death Revisited (Vintage) av Jessica Mitford, handlar om den amerikanska begravningsbranschen. Kan göra stor succé. Kan vara en riktig konversationsdödare. Ett citat om döden: ”Rädslan för döden hämtar näring ur rädslan för livet. En människa som lever fullt ut är redo att dö närsomhelst.”

A Brief History Of Time (Paperback) ~ Hawking Stephen (Author) Cover Art

Rymden är lite neutralare än begravningsbranschen. A Brief History of Time (Bantam Books) av Stephen Hawking känns som ett gjutet val till en lista av det här slaget. Även om begrepp som oändligheten kan få vissa personer att freaka ur. Citat: ”Jag tror att främmande livsformer är ganska vanliga i universum, även om intelligent liv är mindre vanligt. Somliga säger att det ännu inte har uppträtt på jorden.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Finalisterna klara till National Book Critics Circle Awards

National Book Critics Circle (NBCC) har utsett finalisterna till sina priser. Det är 30 finalister fördelade på sex kategorier – självbiografi, biografi, kritik, skönlitteratur, sakprosa och poesi. Priset, som instiftades 1974 är ett av de tyngsta amerikanska priserna, delas ut för de bästa böckerna föregående år, 2104. Det är det enda amerikanska pris som har en jury uteslutande bestående av litteraturkritiker och redaktörer som ägnar sig åt kritik.

För första gången i NBCC:s historia har en bok nominerats till två kategorier: Citizen: An American Lyric (Graywolf Press) av Claudia Rankine: ”Claudia Rankines Citizen is a book of prose poetry whose inventive composition and topical content invite readers to consider different avenues toward the urgent conversation about race and politics in America. Rankines appearance on two separate categories is a testament to her books complexity, narrative reach and artistry,” motiverar Rigoberto Gonzalez, ordförande i poesikommittén.

Senaste nytt om Citizen är att den klättrat högt upp på New York Times lista över bestsellers. Det är väldigt ovanligt att poesiböcker gör det. Av någon anledning har den hamnat på listan över fackböcker, den verkar uppenbarligen svår att kategorisera.

Dessutom belönas Toni Morrison med ett Ivan Sandrof Lifetime Achievement Award.

9780143126829M

Och novellsamlingen Redeployment (Penguin Press) av Phil Klay belönas med John Leonard Prize, grundat 2014 för att uppmärksamma exceptionellt bra debutböcker, oavsett genre.

Och sist men inte minst, Alexandra Schwartz belönas med 2014 års Nona Balakian Citation for Excellence in Reviewing. Schwartz är biträdande redaktör på New Yorker och skriver regelbundet för tidskriftens hemsida.

9781620406380

Självbiografier

Blake Bailey, The Splendid Things We Planned: A Family Portrait (W.W. Norton & Co.)

Roz Chast, Can’t We Talk About Something More Pleasant? (Bloomsbury)

Lacy M. Johnson, The Other Side (Tin House)

Gary Shteyngart, Little Failure (Random House)

Meline Toumani, There Was and There Was Not (Metropolitan Books)

Vi både tror och hoppas att Roz Chast tar hem det här. Vi tycker att seriebiografin Can’t We Talk About Something More Pleasant? är en av årets bästa böcker, alla kategorier. Läs vår recension av boken.

9780374299392

Biografier

Ezra Greenspan, William Wells Brown: An African American Life (W.W. Norton & Co.)

S.C. Gwynne, Rebel Yell: The Violence, Passion and Redemption of Stonewall Jackson (Scribner)

John Lahr, Tennessee Williams: Mad Pilgrimage of the Flesh (W.W. Norton & Co.)

Ian S. MacNiven, “Literchoor Is My Beat”: A Life of James Laughlin, Publisher of New Directions (Farrar, Straus & Giroux)

Miriam Pawel, The Crusades of Cesar Chavez: A Biography (Bloomsbury)

“Literchoor Is My Beat” är det självklara valet om man gillar att läsa om förlagsvärlden, New Directions har dessutom varit och är ett av Amerikas mest spännande förlag. Tennessee Williams är kanske den riktiga lågoddsaren.

The Essential Ellen Willis

Kritik

Eula Biss, On Immunity: An Innoculation (Graywolf Press)

Vikram Chandra, Geek Sublime: The Beauty of Code, the Code of Beauty (Graywolf Press)

Claudia Rankine, Citizen: An American Lyric (Graywolf Press)

Lynne Tillman, What Would Lynne Tillman Do? (Red Lemonade)

Ellen Willis, The Essential Ellen Willis, ed. by Nona Willis Aronowitz (University of Minnesota Press)

Graywolf Press, vilket sensationellt bra år 2014 var för dem! Vi går all in på Citizen.

marlonjames

Skönlitteratur

Rabih Alameddine, An Unnecessary Woman (Grove Press)

Marlon James, A Brief History of Seven Killings (Riverhead Books)

Lily King, Euphoria (Atlantic Monthly Press)

Chang-rae Lee, On Such a Full Sea (Riverhead Books) Läs vår recension

Marilynne Robinson, Lila (Farrar, Straus and Giroux)

Det här ser ju väldigt jämnt ut, men om vi tvingas gissa, även om det inte är någon riktig lågoddsare… A Brief History of Seven Killings.

51u9dxpdbkl-_sy344_bo1204203200_

Sakprosa

David Brion Davis, The Problem of Slavery in the Age of Emancipation (Alfred A. Knopf)

Peter Finn and Petra Couvee, The Zhivago Affair: The Kremlin, the CIA, and the Battle over a Forbidden Book (Pantheon)

Elizabeth Kolbert, The Sixth Extinction: An Unnatural History (Henry Holt & Co.)

Thomas Piketty, Capital in the Twenty-First Century, transl. by Arthur Goldhammer (Belknap Press/Harvard University Press)

Hector Tobar, Deep Down Dark: The Untold Stories of 33 Men Buried in a Chilean Mine, and the Miracle that Set Them Free (Farrar, Straus & Giroux)

Här ställs ju böcker av helt olika karaktär emot varandra. Det är väldigt svårtippat och lite märkligt att en översatt bok smugit sig in bland alla de andra amerikanska. Hector Tobars skildring av den chilenska gruvkatastrofen ligger nog bra till. Eller så blir det Elisabeth Kolberts hyllade bok om den skenande takten i utrotningen av djurarter?

Prelude-to-Bruise-357x535

Poesi

Saeed Jones, Prelude to Bruise (Coffee House Press)

Willie Perdomo, The Essential Hits of Shorty Bon Bon (Penguin Books)

Claudia Rankine, Citizen: An American Lyric (Graywolf Press)

Christian Wiman, Once in the West (Farrar, Straus & Giroux)

Jake Adam York, Abide (Southern Illinois University Press)

Redan genom att nominera Citizen till två kategorier har man ju signalerat att man tycker att boken är något utöver det vanliga. Sannolikheten att den vinner måste betraktas som hög.

Vilka som vinner meddelas 12 mars, 2015. Läs mer om priset och om National Book Critics Circle.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter