Cord Riechelmann
Kråkor. Ett porträtt
Övers. Nina Katarina Karlsson
Erzats
”Jag tycker om kråkor, jag tycker om hur de går, flyger och skriker åt varandra. Jag lyssnar gärna på deras kraxande […]”
— Cord Riechelmann
Cord Riechelmann gör ingen hemlighet av att han gillar kråkfåglar, i den tunna men spränglärda essäboken Kråkor. Människan har en lång historia tillsammans med kråkfåglarna; djur som jagar storvilt – exempelvis isbjörnar, vargar och späckhuggare – lever också som i symbios med dem:
”Eftersom de hör hemma nästan överallt i världen är de inte exotiska någonstans. Kråkor förblir mystiska utan att vara exotiska, vilket är ett mycket sällsamt fenomen.”
Boken är en blandning av natur- och kulturhistoria samt de senaste rönen om kråkfåglarnas förbluffande intelligens. De kan leka, luras, ge gåvor och använda verktyg, lösa problem och planera. Inom mytologin finns föreställningar om att kråkfåglar skapat världen, och kråkfågeln har ofta drag av trickster:
”Men korpens tricksterdrag blir aldrig tolkade som ondsinta. När allt kommer omkring har korparna tricksat fram jorden och även ljuset och solen.”
Det är ett förbluffande fenomen, som har observarats i både Kanada och Japan. Kråkfåglar sitter uppe på en elledning vid en väg. När bilarna stannar för rött släpper de ned nötter på vägbanan. När bilarna kör knäcker de nötterna. När det blir rött igen seglar fåglarna ned och plockar upp innehållet i nötterna. Det här är alltså något de lärt sig, och lär ut till andra individer.
Kråkor är en riktig page turner. Det är full av sagolika illustrationer. Jag kan egentligen bara komma på ett skäl att inte käsa den, om man tycker genuint illa om kråkfåglar. Boken, som är riktigt snygg, ingår i Ersatz serie Naturläror. Det finns tre till volymer, om fjärilar, sill och vargar.
YouTube-klipp med nötknäckande kråkfåglar.
YouTube-klipp med kråkfågel som åker kälke.
Ola Wihlke
BearBooks 