Dada Africa. Dialogue with the Other
Red. Ralf Burmeister, Michaela Oberhofer,
och Esther Tisa Francini
Scheidegger & Spiess
”Bevor Dada da War, war Dada da”
— Hans Arp
Den 5 februari 1916 grundades dadaismen på Cabaret Voltaire, Spiegelgasse 1, i Zürich. Därifrån spred den sig över stora delar av världen – till Berlin, Hannover, Köln, Paris, Barcelona, New York – och kom att påverka konstvärden i grunden. Det är i år 100 år sedan dadaismen grundades och det har firats världen över med stora utställningar, inte minst i den tyskspråkiga världen.
Cabaret Voltaire, ursprungligen Künstlerkneipe Voltaire, var som en blandning av nattklkubb, experimentverkstad och konstsalong. Man ställde ut konst, reciterade dikter, läste upp manifest och bjöd på dans- och musikunderhållning. Dadaismen var starkt civilisationskritisk, var en direkt och radikal reaktion på massdödandet under första världskriget. Det mesta som föregått och, som man ansåg, lett fram till första världskriget såg man på med stor skepsis.
Marcel Janco, 1re Exposition Dada: Cubistes, Art nègre, Galerie Corray, 1917, exhibition poster, print on paper, 42.5 × 26.4 cm. Kunsthaus Zürich, Dada Collection
Därför är det knappast överraskande att dadaismen var desto mer positivt inställd till icke-europeiska kulturer, framför allt olika afrikanska kulturyttringar, men man inspirerades av och approprierade även konst, hantverk och textilier från Oceanien och Amerika. På Cabaret Voltaire framträdde man exempelvis med så kallade chants nègres – dikter vars rytmer och ofta påhittade ord skulle väcka associationer till det afrikanska – och man anordnade så kallade soirées nègres – med ljuddikter, trummor och dans med masker, som skulle väcka associationer till afrikanska ritualer.
Marcel Janco, Design for a Dada poster for the event ”Le Chant nègre” on March 31, 1916, charcoal, applied on thin sketch paper, on thin vellum and cardboard, 73 × 55 cm. Kunsthaus Zürich, Vereinigung Zürcher Kunstfreunde (Society of Zurich Friends of the Arts)
Museum Reitberg och Berlinische Galerie har tillsammans skapat utställningen ”Dada Africa”, som är helt inriktad på dadaisternas dialog med icke-västerländska kulturer, i viss mån även inhemska folkkulturer. I ärlighetens namn får man väl säga att dialogen var ganska ensidig, det handlar snarare om icke-västerländsk kultur som den inspirerat och tolkats av dadaisterna. Utställningskatalogen Dada Africa är en rejäl pjäs, rikligt illustrerad och med ett tjugotal mycket välskrivna essäer indelade i fyra tematiska block: Dada Performance, Dada Gallery, Dada Revolt och Dada Magic.
Artist unknown, Sardonically grinning visage first half of the twentieth century, Switzerland, Lötschental, painted wood, fur, animal teeth, 40 × 25 cm. Museum Rietberg Zürich, donation by Eduard von der Heydt
Att dadaismen, och andra modernismer, inspirerats och influerats av icke-västerländsk kultur är naturligtvis ingen nyhet, men den här utställningen ska trots det vara unik, det sägs att det är den första i sitt slag. Och av Dada Africa att döma betydde icke-västerländsk kultur mer för dadaismen än man tidigare anat. Den påverkade dadaismen i grunden — masker, dräkter, collage, textilier, dans, performance, poesi etc.
Marcel Janco, Mask, 1919, assemblage with paper, cardboard, corrugated cardboard, string, gouache, and pastel, 45 × 22 × 5 cm. Musée national d’art moderne, Centre Georges Pompidou, Paris, gift from Marcel Janco 1967
I flera av bokens essäer problematiseras dadaisternas förhållande till Den andre. De förknippade exempelvis det afrikanska, helt i enlighet med tidens stereotypa föreställningar, med naturlighet, ursprunglighet, vildhet, frihet med mera. Man kan mycket väl kalla dadaisternas synsätt för exotiserande eller, kanske mer välvilligt, att man projicerade flera företeelser som man ansåg mycket positiva på olika främmande kulturer.
Sophie Taeuber-Arp, Abstract motif (masks), 1917, gouache on paper, 34 × 24 cm. Foundation Arp e.V., Berlin / Rolandseck
Samtidigt var man banbrytande genom att man i regel inte underordnade den icke-västerländska kulturen (se affisch ovan). Man betraktade den ofta som likvärdig eller till och med överlägsen den västerländska kulturen. Marcel Janco, dadaisternas främste maskmakare, framhöll att han inte ansåg att det fanns fog för den då vanliga indelningen av konsten i primitiv respektive civiliserad:
”Il n’existe pas d’art primitif comme il n’existe pas d’art civilisé, l’art étant toujours une création totalement fermée, parfaite, ne supportant aucune classification historique.”
Hans Arp, Composition en diagonales — Crucifixion, 1915, tapestry, wool, 123 × 123 cm. B. Marcatté private collection
Några essäer handlar även om hur dadaisterna, inte minst Tristan Tzara, och dadaisterna närstående personer, främst samlaren och galleristen Han Coray, skapade en ny marknad för afrikansk konst, med förgreningar till handlare och samlare i Paris och New York.
Dada Africa är en vacker bok full av välskrivna och mångskiftande essäer och ett rikt bildmaterial.
Ola Wihlke
BearBooks 