Etikettarkiv: Daido Moriyama

Tre nya utgåvor av klassiska fotoboken ”Tokyo” (1961)

j6zCE8sP_c14x2W

Det japanska förlaget Akio Nagasawa Publishing har gett ut tre nya utgåvor av den klassiska fotoboken Tokyo, av William Klein. Det är ett utmärkt tillfälle att billigt komma åt fantastiskt foto från Tokyo, åtminstone om man väljer den billigaste utgåvan. Fotot är fenomenalt och präglas av Kleins nydanande stil, foton som är lite suddiga och motiv som är ur fokus – exempel på hans berömda antiteknik. Det skapar en fantastisk energi och atmosfär.

ÒâåÒé╣Òâê11

ÒâåÒé╣Òâê13

019

ÒâåÒé╣Òâê12

ÒâåÒé╣Òâê17

Klein kom till Japan första gången 1961 och i Tokyo blev han beledsagad av japanska tjänstemän. Det gav honom möjlighet att ta en hel del unika foton, foton som en japansk fotograf kanske inte skulle ha tillåtit sig att ta. Han fotade matcher i sumobrottning och vågade sig ända fram till kanten av den heliga brottningsringen. Han tog ett närgånget porträtt av det kejserliga paret.

Klein fick även möjlighet att fota inne i Tokyos börshus (se ovan) mitt under pågående handel. När Klein slutligen skakade av sig sina följeslagare, gav han sig ut i Tokyos kaos på egen hand.

Under vistelsen introducerade den kända fotografen Eikoh Hosoe Klein för Kazuo Ohno, en av grundarna av Butoh som Klein fick se framförd live på gatorna. Klein träffade även Ushio Shinohara, den japanske nydadaisten, och fotade barn på gator och när de spelade baseboll. Boken avslutas med ett dramatiskt foto taget på natten, en skyline och under den antiamerikanska protester, en föraning om det djupa missnöje med USA som snart skulle sprida sig i Japan.

Tokyo har beskrivits som en blandning av historisk skildring och personlig dagbok. Fotot är stilbildande, men fotona är även intressanta på grund av de miljöer Klein fick tillträde till, de är intressanta eftersom han träffade så många framstående personer, inte minst ur det konstnärliga avantgardet.

Klein föddes 1928 i New York och han började som modefotograf 1955, men redan 1956 kom hans fotobok New York ut. Därpå följde Roma, Moscow och Tokyo. Den senare gavs ut första gången 1964, av förlaget Zokeisha i Tokyo, men snart gavs den ut i andra länder.

En separatutställning på San Francisco Museum of Modern Art 1995 bekräftade hans storhet och betydelse. I Japan, på Tokyo Metropolitan Museum of Photography, visades utställningen ”Paris+Klein” 2004 och 2005 visades en ”William Klein Retrospective” på Centre Pompidou i Paris. Utställningen ”William Klein + Daido Moriyama” på Londons Tate Modern 2012-13 fick sällsynt mycket positiv uppmärksamhet, även från mode- och filmvärlden.

Det här är de tre nya utgåvorna av Tokyo som Akio Nagasawa gett ut:

Tokyo, 1961 (booklet edition) Pris: $27.50 Upplaga: 2000

Tokyo, 1961 (new edition) Pris: $275 Upplaga: 1000

Tokyo, 1961 (special edition) Pris: $2.759 Upplaga: 100

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Recension: ”The World Atlas of Street Photography” av Jackie Higgins

9780500544365

The World Atlas of Street Photography
Jackie Higgins
Förord: Max Kozloff
Thames & Hudson, 2014

När man tänker på street photography eller gatufoto associerar man kanske i första hand till fotografer som ger sig ut i folkvimlet i städer som Paris, New York och Tokyo och med Leican i hand tar ögonblicksbilder av människor i en ganska dokumentär stil. Klassiska fotografer man kommer att tänka på är kanske Robert FrankHenri Cartier-Bresson och Garry Winogrand.

Den här traditionen är levande inom street photography, som har fått en renässans under senare år, men idag är det ett globalt fenomen som sönderdelar sig i mängder av olika stilar och inriktningar.

Den här bredden och mångfalden fångas och beskrivs väldigt bra i praktverket The World Atlas of Street Photography, som är snygg, väldigt användbar med sin geografiska indelning, och förvånansvärt billig, trehundra kronor, med tanke på att det samlar de bästa och mest välkända fotograferna och visar mer än 640 fotografier, varav 500 är i färg.

babel tales

Många av gatufotots giganter finns representerade, Joel Meyerowitz, född 1938, men med väldigt starka bilder från Ground Zero, som vanligtvis kanske inte skulle förknippas med street photography. New York får ganska stort utrymme i boken, men Peter Funchs fotoserie Babel Tales (se bild ovan) kan knappast heller klassas som klassiskt gatufoto. Han har har valt ut en plats, där flödet av människor verkar intressant, och sedan fotat där under några dagar. Om det har sett lovande ut har han fortsatt vid samma ställe, samma gathörn eller samma korsning. Sedan har han utifrån en mängd foton skapat en bild.

babel tales

I avsnittet om New York finns det andra exempel på nya riktningar inom gatufotot, ett av dem är foton av arkitektur, som serien Stolen Moments av Yasmine Chatila (nedan).

Chatila 2. girl bouncing on bed with rams

Foto från alla städer som förknippas med gatufoto finns med i boken, Tokyo representeras av bland andra Daido Moriyama, också han född 1938, med svartvita och ganska klassiska foton från gatu- och nattliv. Han brukar kallas det japanska gatufotots fader. Men allra roligast är det med foto från städer som inte hunnit laddas med så många förväntningar, foto från städer som man knappt kan göra sig en bild av. Melbourne representeras av Bill Henson, vars foton (två nedan) kan sägas visa på en annan stark riktning inom dagens gatufoto, ett intresse för färg och form som nästan gränsar till det abstrakta.

Marlow2.Stop

Marlow5.Head over heels

Italienskan Mimmi Mollica finns representerad med en fotoserien tagen i Dakar, Senegal, och även hennes foton (nedan) kan ibland ha abstrakta drag. Det är också typiskt att fotona inte är tagna inne i Dakars centrum, utan snarare verkar vara tagna i dess utkanter, på ganska ödsliga platser.

cc752994-74f4-4a01-8a00-daa498e7dfe7-1020x1004

Och så sist men inte minst, ett underbart foto taget av Graeme Williams i Johannesburg. Det ingår i serien A City Refracted som togs 2012-14. Inte heller det kan väl klassas som traditionell street photography.

_GW11090

The World Atlas of Street Photography visar hur otroligt brett fenomenet gatufoto har blivit, och det är bland annat det som gör den här boken så oerhört underhållande. Jackie Higgins har lyckats få med drygt 100 etablerade och samtida fotografer, och de representerar som sagt en mängd stilar och riktningar. Hennes Atlas är naturligtvis inte heltäckande men den gör tveklöst skäl för namnet. Den sträcker sig över fem kontinenter och gör nedslag i 50 olika städer.

Higgins presenterar dessutom varje fotograf med en initierad och lättläst text, så att man både får veta något om hans eller hennes bakgrund samt en mer detaljerad beskrivning och analys av den aktuella serien eller de foton som visas. Och som grädde på moset är boken väldigt snyggt layoutad. Det är svårt att komma på något enda tungt vägande skäl att inte läsa The World Atlas of Street Photography, en drömbok för de allra flesta fotointresserade.

Vi har tidigare skrivit om några av fotograferna som är med i boken. Läs och titta på foton: Peter Funch, Cássio Vasconcellos, Gus Powell, Ahn Jun, Michael Wolf (Chicago), Michael Wolf (Hong Kong), Vera Lutter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner