Etikettarkiv: dansk poesi

Veckans dikt 56: ”En låge i flis” av Signe Gjessing





En låge i flis – universets
smil er en
trist, manuel champagne

når vi rejser os fra stole,

og borde knækker tusind
gange, det imponerer ikke

tidens deling –

nye sideskilninger, du er
en sideskilning i midten
af tiden, jeg reder din tid

med en børste af stjerners bange anelser



Signe Gjessing

© Signe Gjessing

Ett varm tack till Signe för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur alldeles nya samlingen Blaffende rum nænnende alt (Gyldendal, 2015). Gjessing är både en ung och egensinnig röst i den danska poesin, en av stjärnorna i den omtalande danska poesiboomen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Intervju: Anna Axfors om skrivandet och poesin

17_small

Det har talats en hel del om dansk poesi den senaste tiden. Det har talats om ”den etiska generationen” och en boom för ung dansk poesi – poeter som Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft (dikt), Maja Lee Langvad (dikt), Amalie Smith (dikt) med många flera. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, kom det ut en väldigt bra antologi med ung dansk poesi: Nervsystem – ung dansk poesi (recension).

Nervsystem

Det var bara en tidsfråga innan frågan skulle väckas: Varför kommer det ut så mycket ny bra ung lyrik i Danmark medan återväxten är så skral i Sverige? Den som stack ut hakan tydligast var poeten Anna Axfors. I två debattartiklar (här och här) hävdade hon bland annat att de stora förlagen inte tog sitt ansvar och att det finns en brist på mångfald i den svenska samtidspoesin. Hon hävdade att klassfrågan är viktig.

Och därmed var sommarens poesidebatt i full gång, en rad etablerade poeter, utgivna på stora förlag, tillrättavisade Anna Axfors, men det var också många som höll med henne. Axfors är dessutom helt aktuell med en chapbook, Veckan innan, ett dikthäfte utgivet av det norska indieförlaget AFV Press (intervju med förläggaren Kenneth Pettersen).

photo2.jpg

AVF Press startades delvis inspirerat av den rörelse som kallas Alt Lit. Utan att vilja etikettera Axfors poesi som Alt Lit, tycker jag att det är värt att göra en jämförelse. Kenneth Goldsmith skrev en bra och uppskattande artikel i New Yorker om antologin YOLO Pages och Alt Lit. I den hävdar han bland annat att riktningen är “an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works — poems, stories, novels, tweets, and status updates.”

Sedan skriver han mer om stilen: “The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. […] Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

De här beskrivningarna passar ganska bra in på Anna Axfors dikter (dikt) och jag tycker att de passar ganska bra in på andra poeter som ges ut av AVF-Press, exempelvis Hanna Rajs Lundström, Caspar Eric, Tom W-O Silkeberg (dikt) och Elis Burrau (dikt).

Beskrivningarna stämmer väldigt väl in på de dikter som drottningen av Alt Lit, Mira Gonzalez skriver (dikt), avväpnande, självutlämnande, pendlande mellan förintande självironi och hybris och, inte minst, humoristiska. Det funkar som beskrivning av Axfors poesi.

Dikterna kan ge ett obearbetat intryck, men sannolikt är de lika genomarbetade som mer konventionella dikter, men det är inte meningen att det ska synas. Alt Lit-poesi är påverkad av social medier, men den påminner också en hel del om texter till popmusik.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Anna Axfors. Hon har dessutom haft vänligheten att göra en Spotify-lista: Anna Axfors – Veckan innan

Skulle du kunna berätta om hur du började skriva och vad skrivandet betyder för dig idag?

– Det började jag med när jag var liten. Det betyder mycket för mig eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på det och det kommer jag fortsätta göra. Det går inte att sluta när man väl börjat liksom.

Förutom några populärkulturella referenser, till Broder Daniel, Carola, Weeknd och Iggy Azalea, så har du med två citat av Clarice Lispector, ett i början och ett i slutet. Betyder hon mycket för dig?

– Hon betyder inte speciellt mycket, jag har inte läst jättemycket av henne men det jag läst har varit inspirerande. Hennes noveller är i min mening perfekta och Levande vatten som citaten kommer ifrån är en bok med ett medvetandeflöde som nästan är galet men samtidigt mänskligt, dvs normalt. Så vill jag skriva.

Om du träffade en femtioårig man som diggade Hjalmar Gullberg och Birger Sjöberg, hur skulle du beskriva Veckan innan för honom?

– Jag skulle troligtvis säga att det inte är en riktig bok, eftersom jag har svårt att stå upp för att det jag gör är på riktigt om det till synes inte ser ut så. Min bok ser ju inte ut som en riktig bok varken till formen eller innehållet, och jag tycker att det är en riktig bok men vet inte hur jag skulle förklara det för nån som inte fattar. Men femtioåriga män som gillar Hjalmar Gullberg kanske fattar mer än vad man tror.

Veckan innan fick en fin recension på bloggen Bernur (sällsynt välskrivna recensioner). Den beskrivs som märklig, men på ett positivt sätt. Den beskrivs också som spontan och lös i konturerna, dikterna jämförs med dem Stig Larsson skrev på 80-talet. Den avslutas med påståendet att det du gör är något helt annorlunda och något som saknas. Vad tycker du om den här och andra recensioner?

– Jag är van vid den sortens omdöme, ”jag gillar det men vet inte varför” typ. Jag tror det är för att det har kvalitet men ser inte ut som kvalitativa saker (dikter) ska göra. Då blir man väl förvirrad (positivt eller negativt). Sen skriver jag med en röst som inte är särskilt sansad, för mig är det också att berätta en historia. Att berättelsen kan ligga i hur man berättar, inte bara vad.

– Jag tror att mina karaktärers naivitet ibland misstas för min naivitet. Och kanske med rätta. Men då värjer man sig, om man inte vet hur pass mycket kontroll författaren har, hur pass mycket integritet och distans. Och det är en svår balans, men jag tror jag har lagom av allt.

Man skulle kunna tolka vissa dikter som samhällskritiska, exempelvis en väldigt rolig dikt som delvis handlar om att samla på Åhléns-poäng. Strävar du efter någon form av samhällskritik?

– Jag har inte haft någon politisk agenda men är samhällskritisk i mig själv så då blir det jag skriver samhällskritiskt. Jag älskar rättvisa, även fast det är ett tråkigt ord. Jag har aldrig fattat varför vissa ska vara fattiga och andra rika till exempel. Jag har aldrig haft mycket pengar, verkligen inte nån fattig barndom heller men sen jag växte upp har jag aldrig gått på stan och känt att jag kan köpa grejer utan det har i så fall varit en ekonomisk uppoffring.

– Men för ett år sen fick jag mitt första heltidsjobb (24 år gammal) och plötsligt hade jag råd med grejer. Jag hade egentligen tänkt spara pengar så jag kunde sluta jobba sen och åka till Indien och skriva en massa som Carina Rydberg gör i Den högsta kasten, men att köpa saker var så kul så jag la mina pengar på det. Eftersom jag skriver samtidigt som jag lever så kom Veckan innan att handla ganska mycket om shopping. Jag tycker inte att poeter bör vara någonting, förutom sanna mot sig själva. Jag har svårt att se hur en bra dikt inte skulle vara samhällskritisk på något sätt, men det finns säkert.

Du är även aktuell som debattör. Du har debatterat ung dansk respektive ung svensk lyrik, särskilt avseende de stora förlagens agerande i Danmark och Sverige. Skulle du kunna sammanfatta dina viktigaste poänger.

– Samtiden går miste om sin samtidslyrik, i Sverige i alla fall. Den skrivs, men de stora förlagen ger inte ut den, de satsar inte på debutanter och knappt på etablerade poeter heller. Små förlag ger ut men de får ingen uppmärksamhet. Detta skapar ett tråkigt litterärt klimat som jag tror också får som konsekvens att nya poeter inte sporras och bara folk som aktivt söker upp poesin nås av den.

– Jag jämför med dansk lyrik därför att poesi är oerhört populärt i Danmark just nu och även de svenska förlagen översätter den. Jag säger inte att svensk poesi måste vara exakt som i Danmark, eller att den befintliga estetiken ska ersättas på något sätt, bara kompletteras. Om vi vill ha en ”poesiboom” här också så går det nog att ordna. Men vi kanske inte vill ha en poesiboom?

– De etablerade skribenter som uttalat sig i debatten verkar nöjda, de tycker att vi som vill bli utgivna av stora förlag ”klagar” fast de själv är utgivna på stora förlag. Nya grejer trycker på men portarna till både storförlag och offentlighet är stängda. Förutom att det är tragiskt så är det också ganska intressant. Varför måste rådande normer omhuldas, makten skyddas till varje pris? Är poesin så skör, tål den ingen konkurrens alls?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

litterära termer 38: generation etik

”Hvad er det så, der sker? Elisabeth Friis mener, at de yngre forfattere er karakteriseret ved et uironisk forhold til tingene. Til forskel fra nogle af de lidt ældre forfatteres – man kunne nævne Lars Frost eller Helle Helle – mere eller mindre subtilt ironiske måde at fortælle på. Den karakteristik er Mikkel Frantzen enig i, og han uddyber: ‘Det, der kendetegner denne generation, er en etisk forpligtigelse på verden. Tidligere har man måske også haft æstetiske fællesskaber, men der har ikke været denne direkte forbindelse til en form for etik.'”

Citerat ur ”Generation etik” av Pauline Bendsen i Information, 24 januari 2014. Att förse rader av poeter, som Asta Olivia Nordenhof, Olga Ravn, Morten Chemnitz, Amalie Smith, Julie Sten-Knudsen, Bjørn Rasmussen, Josefine Klougart, Jonas Rolsted och Rasmus Halling Nielsen, med en gemensam etikett var naturligtvis inte bara uppskattat:

”Men der er tre ting, der gør mig betænkelig ved betegnelsen ‘Generation etik’. Det ene er ordet generation, det andet ordet etik og det tredje at se dem forbundet.”

Citerat ur ”Skriften findes i verden” av Amalie SmithInformation, 5 mars 2015.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Veckans dikt 44: [Dette er Danskerloven] av Maja Lee Langvad

 

 

Dette er Danskerloven:

1. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du er født i Danmark.

2. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du snakker flydende dansk.

3. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du er dansk statsborger.

4. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du bor i Danmark.

5. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du respekterer de danske love.

6. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi dine bedsteforældre tror det.

7. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du hejser Dannebrog i din have.

8. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du kalder nogle for nydanskere.

9. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du vil dø for Danmark.

10. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du føler dig dansk.

 
Maja Lee Langvad

© Maja Lee Langvad

Ett varmt tack till Maja som lät oss publicera den här katalogdikten, som är hämtad ur hennes mycket uppmärksammade debutsamling Find Holger Danske (2006). Den har bland annat beskrivits som en mycket lyckad blandning av debattdikt och konceptuell poesi. Det är en mångstämmig bok som med intelligent humor och skarpsinnigt gravallvar utforskar ämnen som identitet, adoption, integration och danskhet.

1238

Langvad är en av de unga danska poeter som ofta omtalas som en ny generation, ibland används begreppet den etiska generationen, som förnyar den danska poesin, tillsammans med exempelvis Amalie Smith (dikt), Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft och Morten Chemnitz. Viola Bao har skrivit en bra översiktlig artikel i Svenska Dagbladet om den danska boomen.

Nervsystem

Om du är nyfiken på ny danska poesi, missa inte Nervsystem – ung dansk poesi (ellerströms). I boken presenteras 15 tongivande danska poeter, samtliga ovan nämnda, som debuterat mellan åren 2003 och 2013, i urval och med förord av introduktören och översättaren Jonas Rasmussen. Det är en rad skickliga hantverkare som stått för översättningarna, förutom Rasmussen, Clemens Altgård, Johanne Lykke Holm, Tom W-O Silkeberg och Jan Henrik Swahn.

Skriver förlaget: ”Nervsystem är omistlig för den som vill ha koll på vad som händer i den unga danska poesin just nu – mer livaktig och aktuell än på många år. Boken är en uppföljare till Och ditt hjärta slår och slår – 12 unga danska poeter som utkom på ellerströms 2002.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 42: ”i cellen” av Amalie Smith

 
 

Der er noget fremmed i mig
og noget tilsvarende velkendt i dig

 

celle er fra latin,
cellular – lille kammer

 

Hvis hver celle er et kammer,
er kroppen et hus
af umenneskelige dimensioner

 

Et individ er et forbund
af celler:

De encellede organismer
var der først

 

De samlede sig i kolonier

 

Jeg vover
at kalde det dig,
dette forbund af celler

 

Den encellede organisme, læste jeg,
behøver teoretisk set aldrig at dø

 

Det optog mig resten af dagen

 
 


Ett varmt tack till Amalie Smith för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes samling I civil (Gyldendal, 2012).

I civil

Smith är en av de unga danska poeter som ofta omtalas som en ny generation, som förnyar den danska poesin, tillsammans med exempelvis Asta Olivia Nordenhof, Theis Ørntoft och Morten Chemnitz. Viola Bao har skrivit en bra översiktlig artikel i Svenska Dagbladet om den danska boomen.

Besök Amalie Smiths hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 28: [sitta fullständigt krossad] av Asta Olivia Nordenhof

 

sitta fullständigt krossad
och skriva om den gången fyrverkeriet yrde kring tältet på stranden
och vi höll om varandra tills vi insåg att fyrverkeriet var riktat mot oss
att någon siktade mot tältet på avstånd
och den styrka som kom till oss då
att vi blev så arga och förälskade
kastade sten efter dem som sköt, hojtade
knullade helt sinnessjukt efteråt
det var på vintern men ingen frös
dagen efter beskrev jonas hur han hela natten hade drömt om sälar
jag och aslak höll varandra i handen under sovsäcken
vi hade den hemligheten tillsammans på morgonen: något hade fått oss att inse att vi
älskade varandra mer än vi älskade jonas
köpte fett mycket bröd. fryst fisk som fortsatte vara fryst.
någon MÅSTE påtala soluppgången, brista i vällust
sittande här nu. att ha varit sexton.
skulle önska att mensen försvann
skulle önska att man inte kallades arrogant när man säger att man inte vill ha barn
jag vill inte ha barn fatta det
flera liv att martera
jag har dödat en kattunge en gång
kastat den mot en vägg för att den inte ville ta emot mitt barnbröst

jag är rasande på mig själv, på hela gentofte

aktiepisset
det rika pisset

det rika livet

vara så snål
akta jag kommer och plundrar er
med mina barnbröst som blivit gigantiska under tiden
jag har gått upp tjugo kilo av de nya pillren
här har ni mig

 

Asta Olivia Nordenhof

© Asta Olivia Nordenhof

Ett stort tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur den hyllade och prisbelönta samlingen det enkla och det ensamma [det nemme og det ensomme, 2013] av danskan Asta Olivia Nordenhof. Översättning Tom W-O Silkeberg.

nordenhof_det_enkla_och_det_ensamma_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt