Etikettarkiv: David Bowie

Nr. 1, 1992, Henry Rollins

Nr. 3, 1993, Dinosaur Jr.

Nr. 5, 1993, Porno for Pyros

?

Nr. 6, 1993, PJ Harvey

Nr. 11, 1993, Swervedriver

Nr. 14, 1994, Morrissey

Nr. 15, 1994, Elvis Costello

Nr. 16, 1994, Alice in Chains

Nr. 17, 1994, Perry Farell

Nr. 18, 1994, Lush

Nr. 19, 1994, Jesus and Mary Chain

Nr. 20, 1994, Breeder Vs. Dinosaur Jr

Nr. 21, 1994, Liz Phair

?

Nr. 22, 1994/1995, Keith Richards

Nr. 24, 1995, Mudhoney

Nr. 27, 1995, Björk

Nr. 28, 1995, Neil Young

Nr. 29, 1995, Flaming Lips

Nr. 30, 1995, David Bowie

Dagens grafiska design och typografi är ganska clean och städad, inte sällan minimalistisk, och jag tror att det är ett globalt fenomen. Men det har inte alltid varit så och tidskriften Ray Gun är ett bra exempel på det. Det var en kalifornisk musik- och stilbibel, som kom ut med sitt första nummer 1992. Det sista numret, det sjuttiotredje, var ett dubbelnummer som kom ut 1999/2000.

Den briljante och ständigt nyfikne grafiske designern David Carson var både grundare och art director. Han var art director till de första trettio numren, men hade också fortsättningsvis stort inflytande över formen. Han verkar ha haft en generös attityd och lät många personer med olika erfarenhet, inte alltid särskilt lång, medverka.

Numren såg i regel väldigt olika ut och det enda beständiga var namnet, som textades på alla upptänkliga sätt. Verksamheten var som ett ständigt pågående experiment med form och typografi. Resultatet var en smått kaotisk och abstrakt stil, som ofta var svårläst men aldrig tråkig att titta på. Enligt en anekdot ogillade Carson en artikel om Bryan Ferry. Till den använde han medvetet ett särskilt svårläst typsnitt.

Stilen Carson och hans efterträdare odlade kallas ibland för grunge-typografi. Den var, som all grunge, anti och hade precis som punken sin grund i en existentiell vantrivsel. Harmoni och minimalism är inte grunge. Det finns en fantastisk artikel om det här i The Awl: ”The Rise And Fall Of Grunge Typography” av Sharan Shetty.

We had the opportunity to ask Carson a couple of questions. How would you describe the creative spirit and environment back in the days when you created the design for Beach Culture and Ray Gun magazine?

– they were much, much more experimental times in design. computers were still relatively new, and there was a lot of trying of new things, and experimenting in design. now things seems much tamer, much more homogenized and safe, a lot less experimentation going on, and i think its a bad time overall for design. simple is ok, but its a thin line between simple and powerful design, and simple and boring design.

– the creative spirit, design wise is very low right now worldwide. a certain homogenization has set in, in part because everyone has the same software and computers, and designers have gotten lazy letting computers make many decisions the designer themselves should be making. designers need to pull form who they are, form their own unique backgrounds and put some of that into there work. no one else can copy that! its often a matter of trusting ones own intutiton. you’ll have more fun working this way, and you’ll do your best work.

You had a background as a professional surfer, and you redesigned and then designed Surfer Magazine. You also spent three years as the designer of Transworld Skateboarding, and later Transworld snowboarding magazine. Did surfing- and skateboard culture influence you in a major way?

– i don’t think directly, but growing up in southern california, around surfing and skating culture, probably influenced my approach in terms of being more experimental and willing to try new and different approaches. i’ve always had the attitude of, Well, why not? Why can’t i do that? and i think it shows in the work.

– i don’t have formal universityl training in graphic design, and never learned all the things i wasn’t supposed to do. in many ways, Transworld Skateboarding was my schooling, pre computer, when i had to start figuring out how to design a magazine. later after woking on skate, surf, snow and a few other magazines, it all came together in Ray Gun.

Vad man än tycker om grunge-typografin, hela den estetiken, så låg den i alla fall helt i linje med musiken. Playlist: Soundtrack till Ray Gun Magazine.

Ett varmt tack till David Carson för att han tog sig tid att besvara frågor och för att vi fick använda bilderna. På hans hemsida finns fler sevärda saker, inte minst omslag till tidskrifter och mycket surfrelaterat.

Ola Wihlke