Tag Archives: David Foster Wallace

Litterära termer 43: hysterical realism/hysterisk realism

”Recent novels—veritable relics of St. Vitus—by Rushdie, Pynchon, DeLillo, Foster Wallace, and others, have featured a great rock musician who, when born, began immediately to play air guitar in his crib (Rushdie); a talking dog, a mechanical duck, a giant octagonal cheese, and two clocks having a conversation (Pynchon); a nun called Sister Edgar who is obsessed with germs and who may be a reincarnation of J. Edgar Hoover, and a conceptual artist painting retired B-52 bombers in the New Mexico desert (DeLillo); a terrorist group devoted to the liberation of Quebec called the Wheelchair Assassins, and a film so compelling that anyone who sees it dies (Foster Wallace). Zadie Smith’s novel features, among other things: a terrorist Islamic group based in North London with a silly acronym (kevin), an animal-rights group called fate, a Jewish scientist who is genetically engineering a mouse, a woman born during an earthquake in Kingston, Jamaica, in 1907; a group of Jehovah’s Witnesses who think that the world is ending on December 31, 1992; and twins, one in Bangladesh and one in London, who both break their noses at about the same time. […] This is not magical realism. It is hysterical realism.”

Citerat ur ”Human, All Too Inhuman. On the formation of a new genre: hysterical realism” av James Wood i New Republic, 24 juli 2000.

13069524_o_1

James Wood är helt aktuell med delvis självbiografiska Så nära livet man kan komma (Norstedts). Wood ställer några grundläggande frågor: Vad är det med skönlitteraturen som gör att den kan komma så nära känslan av det självupplevda? Hur kan något påhittat kännas så verkligt? Vilken är fiktionens gåta? Wood anses vara den emgelskspråkiga världens främsta litteraturkritiker, särskilt inriktad på prosa. Hans sätt att kombinera närläsningar och att sätta in prosaberättelser i ett större sammanhang har gjort hans recensioner, essäer och böcker sällsynt populära och inflytelserika. Skriver förlaget: ”Det var till exempel hans recension av Knausgårds Min kamp som satte igång intresset för romanen i hela den anglosaxiska världen. Samma sak med hans ingående läsningar av italienskan Elena Ferrante och ungraren László Krasznahorkai.” (mina fetningar)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Litterära termer

David Levines författarkarikatyrer

e6aa927924ba900167528f0abff4256d_1024x1024Anton Tjechov

De överdrivet stora huvudena sitter på påfallande små kroppar. Vissa drag är kraftigt framhävda, inte minst näsor och öron och, i Marilyn Monroes fall brösten. Uttrycket är ofta ganska dystert eller som om de olika personerna inte hade sovit eller rakat sig på några dygn. David Levine (1926–2009) är en av Amerikas mest kända och respekterade karikatyrtecknare och han tecknade för flera av landets mest kända publikationer, som New York Times och New Yorker.

Mest kända är emmellertid de flera tusen karikatyrer han tecknade för The New York Review of Books. De publicerades i anslutning till artiklar, recensioner och essäer och avbildar kända historiska och samtida personer, inte minst presidenter. Den person Levine tecknade flest gånger, drygt sextio, var Richard Nixon. Levine låg långt till vänster om Nixon politiskt, så just karikatyrerna av hon0m är ovanligt elaka. Men oavsett om Levine gjorde elaka eller en mer ömsinta karikatyrer, så var de alltid pricksäkra och till och med avslöjande.

Här lyfter vi fram sju karikatyrer av författare, men det finns ett helt galleri att utforska. Levines karikatyrer blev en viktig del av NRYRB:s visuella identitet. De är ganska dyra, ungefär $130, men det går att beställa som inramade tryck. Det finns också en vykortsbox som kostar $10 och en kalender för 2017 som kostar $13.

 

0fabe62c8a52c51abfa72f0b9d6ce8dc_1024x1024

Samuel Beckett

949a68542cd5248bf2ecfd7ed3dbf38b_1024x1024

Italo Calvino

9659c3efc41535fc9d8674372a9c7027_1024x1024

Albert Camus

d0bc3eb432e48ec5b4ba3ef8ed699d7c_1024x1024

Arthur Rimbaud

7bb6b37d66a1caae30a50228f1656100_1024x1024

Toni Morrison

e0f05d0bb16f9d157df529e11860c2ad_1024x1024

David Foster Wallace

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

De mest amerikanska skönlitterära böckerna, enligt resten av världen

Inför 4 juli skickade den amerikanska litteratursajten Lit Hub ut en enkät till personer i andra delar av världen. Frågan löd: Vilka tre skönlitterära böcker tycker du är mest amerikanska? Det är naturligtvis inget vetenskapligt projekt, men man fick svar från 50 författare, redaktörer, förläggare, kritiker och översättare, från sammanlagt 30 länder.

Det här är en del statistik från enkätundersökningen: Antalet nämnda titlar: 96. Böcker skrivna av kvinnor: 19. Det mest populära decenniet: 00-talet. Det minst populära decenniet: 1940-talet. Den äldsta boken: The Autobiography of Benjamin Franklin, Benjamin Franklin (1791). Den nyaste boken: Tenth of December, George Saunders (2013). Mest nämnda författare: William Faulkner (8), Herman Melville (5), F. Scott Fitzgerald (4), J.D. Salinger (4), Mark Twain (4).

Och det här är de tre skönlitterära böcker vi tycker är mest amerikanska:

Moby-Dick (inbunden)

Moby Dick (1850) av Herman Melville

Inte direkt något originellt val, romanen klassas av många som The Great American Novel (GAN). Vi tycker att det för ofta framhålls hur svår och tung Moby Dick är och, visst, det är den på vissa sätt, men den är också oväntat humoristisk och lärorik. I vår recension hittar du fler argument för att ge dig på den stora vita valen.

9780195183429_450

Leaves of Grass (1885) av Walt Whitman

”I celebrate myself,

And what I assume you shall assume,
For every atom belonging to me as good belongs to you.

I loafe and invite my soul,
I lean and loafe at my ease….observing a spear of summer grass.”

Pale King The Air Exp (häftad)

The Pale King/Blek kung (2011) av David Foster Wallace

Många har valt Infinate Jest av David Foster Wallace. Vi väljer, trots att den inte fullbordades, hans sista bok och citerar ur vår recension DFW-biografin av D.T. Max: ”Han kunde uppenbarligen inte få ihop The Pale King, men trots att den är publicerad i ofullbordat skick är det i just denna roman DFW hittar den perfekta balansen mellan humor och tragik, intellekt och känsla. Frågan är om det inte är hans bästa bok.”

Och här följer några andra listor:

De 10 bästa amerikanska romanerna

10 Quintessentially American Novels

What Is the Best Work of American Fiction of the Last 25 Years?

100 Best Novels

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Listor

Christian Lorentzen om kulten kring David Foster Wallace

blekkung-01_0_

Litteraturkritikern Christian Lorentzen skriver i en lång och mycket välskriven artikel – ”The Rewriting of David Foster Wallace” – om hur arvet efter David Foster Wallace har förvaltats. Han skriver om den kult som växt fram under de sju år som gått sedan han tog sitt liv:

”He has become a character, an icon, and in some circles a saint. A writer who courted contradiction and paradox, who could come on as a curmudgeon and a scold, who emerged from an avant-garde tradition and never retreated into conventional realism, he has been reduced to a wisdom-dispensing sage on the one hand and shorthand for the Writer As Tortured Soul on the other.”

Det är med anledning av lanseringen av den nya filmen, med Jason Segal i huvudrollen som DFW, som artikeln skrivs. Och Lorentzen framhåller, nästan lite retsamt, att Wallace inte bara var en schyst snubbe som ville lindra sina läsares ensamhet, han kunde också, det märks särskilt tydligt i reportagen, vara väldigt elak:

”A large part of Wallace’s appeal, for me anyway, was that you could always tell that he was kind of an asshole, ever on the verge of being cruel, and not just to himself. Banishing contempt entirely may be a good way to live, but it’s another kind of death for writing. Which is one reason it’s worth remembering, as the image of Wallace as slacker saint and liberal sage hardens into Hemingwayesque concrete, that he was a Reagan voter and a Perot supporter; a jealous guy who once contemplated buying a gun to knock off a woman’s husband […]”

Lorentzens täta och skarpa artikel är bland det bästa jag läst om David Foster Wallace på länge. Och så passar jag på att tipsa om DFW:s underskattade mästerverk, den ofullbordade romanen Blek kung / The Pale King. Ironiskt och tragiskt nog är det i denna roman Wallace litterära ideal finner sin form och sitt uttryck.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Trailern till nya filmen om David Foster Wallace

Via YouTube

Nu har trailern till filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, kommit. Boken och filmen skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av hans stora roman Infinite Jest.

Den förtidigt bortgångne författarens familj reagerade inte positivt när de fick vetskap om filmen:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men jag har oerhört svårt att se honom som David Foster Wallace, ens i de här korta klippen. Jag associerar snarast till collegehumor. Jag tror att det skulle krävas en erfaren eller mycket lovande karaktärsskådespelare för att få det att funka, men recensionerna från Sundance är överraskande positiva.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud, Nyheter

Recension: ”The David Foster Wallace Reader”

9780241145463

David Foster Wallace
The David Foster Wallace Reader
Hamish Hamilton

David Foster Wallace begick självmord 2008 – han hade plågats att återkommande djupa depressioner – men hans litteratur lever vidare. Han betraktas fortfarande som en av de mest briljanta amerikanska författarna i sin generation. Jag tycker rentav att The Pale King/Blek kung, utgiven efter hans död, en 500 sidor lång ofullbordad roman, innehåller något av det bästa han skrivit. Inledningen är helt magisk och vittnar om att han inte bara är en genial och originell postmodern författare, han prosa är ibland sagolikt vacker.

Men om man vill utforska hans författarskap är The David Foster Reader ett svårslaget val, en tung pjäs på knappt 1000 sidor med utdrag ur romanerna, förutom The Pale King debutromanen The Broom of the System/Systemets sopkvast och Infinite Jest, noveller hämtade ur Girl with Curious Hair, Brief Interviews with Hideous Men och Oblivion och en hel rad reportage och essäer hämtade ur A Supposedly Fun Thing I’ll Never Do Again, Consider the Lobster och Both Flesh and Not.

blekkung-01_0_

På senare år har en biografi om Wallace kommit ut, D.T. Max Every Love Story is a Ghost Story, och han har dykt upp, med bandana och allt, som en karaktär i en roman av Jeffrey Eugenides. Och snart dyker han upp på bio i en film baserad på en bok skriven av journalisten David Lipsky. Wallace har liknats vid ett litteraturens svar på Kurt Cobain. Man kan bara hoppas att han inte bara lever vidare som ikon, utan att hans texter lever vidare och att han upptäcks av nya generationer.

9780141942896

The David Foster Wallace Reader är som en greatest hits och man lockar med en del material som inte tidigare publicerats, men det kanske mest är intressant för inbitna fans. Som novellen ”The Planet Trillaphon as It Stands in Relation to the Bad Thing” som publicerades 1984 i Amherst Review, när DFW bara var 22. Berättaren lider av en depression och har medicinerats, vilket får honom att känna sig alienerad, som om han befann sig på planeten Trillaphon, men (the Bad Thing/depressionen) är så hemsk att den inte är något alternativ. Det är hjärtskärande läsning:

”Imagine feeling really sick to your stomach. Almost everyone has felt really sick to his or her stomach, so everyone knows what it’s like: it’s less than fun. OK. OK. But that feeling is localised: it’s more or less just your stomach. Imagine your whole body being sick like that: your feet, the big muscles in your legs, your collarbone, your head, your hair, everything, all just as sick as a fluey stomach. Then, if you can imagine that, please imagine it even more spread out and total. Imagine that every cell in your body, every single cell in your body is as sick as that nauseated stomach.”

Men huvudnumret i den frikostiga The David Foster Wallace Reader är det Wallace redan är känd för, men boken borde funka både för dem som inte läst Wallace tidigare och dem som läst en hel del. Man får en fantastisk överblick när materialet är så här komprimerat och ordnat kronologiskt.

Oblivion_Stories_book_cover

Men redaktörerna har naturligtvis haft en nästan omöjlig uppgift, bara Infinite Jest är flera hundra sidor längre än The David Foster Wallace Reader. Samtidigt tycker jag att man kan hoppa över debutromanen, The Broom of the System, det kan faktiskt räcka med utdrag. Wallace hade inte själv särskilt höga tankar om boken.

Det jag saknar mest i The David Foster Reader är en kortfattad biografi. Det är uppenbart att hans böcker i någon bemärkelse är självbiografiska, men som läsare är det inget man vill spekulera i. Det kanske betraktas som omodernt att lägga vikt vid det biografiska, men i David Foster Wallace fall är ämnet svårt att undvika. Men The David Foster Reader är till bredden fylld med exempel på att han var en virtuos författare, några av hans bästa noveller finns samlade här, som ”Little Expressionless Animals” och ”Good Old Neon” och han skriver med samma skärpa och intensitet om Kafka som om Roger Federer och reportagen från en lyxkryssning respektive en hummerfestival i Maine är redan klassiker i sin genre.

En bonus är de efterord som följer på bokens olika avdelningar. De är skrivna av bland andra Hari Kunzru, Nam Le, David L. Ulin och Sven Birkerts. Wallace mamma, Sally Foster Wallace, har skrivit en kort men fin introduktion till avsnittet om materialet DFW använde när han undervisade.

Jag tror och hoppas att DFW kommer bli ihågkommen för att han använde postmodernismens arsenal med trick och använde dem för att skriva texter som på många sätt har något traditionellt över sig. DFW var i någon mån en traditionell humanist, en moralist, han var optimistisk, kanske rentav en smula (medvetet) naiv, men hans texter uträttar det han ville att de skulle göra, de får läsaren känna sig något mindre ensam.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

10 böcker som blir film 2015

Jag har inga egentliga belägg, men känslan säger mig att fler och fler böcker filmatiseras. Publishers Weekly har sammanställt en lista med de 10 mest emotsedda filmatiseringarna i år: ”The 10 Most Anticipated Book Adaptations of 2015”.

flynn_morka_platser_omslag_2_inb

Köp

Några av de allra mest emotsedda är naturligtvis filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, som säkerligen blir en riktig kioskvältare alldeles oavsett om den omtalade tampongscenen är med eller inte, Gillian Flynns Dark Places och, än en gång, Susan Collins serie Hunger Games.

9781250066626

Köp

Överst på listan har Publishers Weekly dock placerat filmatiseringen av Michael Punkes roman The Revenant, en berättelse om hämnd med en pälsjägare i huvudrollen, spelad av Leonardo DiCaprio, och den regisseras av Alejandro Gonzalez Inarritu. Den är filmad i Albertas vildmark i enbart naturligt ljus och rent filmiskt låter det exceptionellt lovande.

Skriver Gabe Habash om filmfotografen: ”[…] Emmanuel Lubezki – one of the best in the business: he shot The Tree of LifeGravity, Birdman, Children of Men (remember those long takes?), and a whole bunch of other films crammed with frameable shots like this, and this, and this.”

9780141001821M

Köp

Nummer två på listan är en filmatisering av Nathaniel Philbricks In the Heart of the Sea, som tydligen ska skildra den verkliga bakgrunden till den stora amerikanska romanen Moby-Dick. Den här versionen är, skriver Gabe Habash, 100% fri från en skrikande Gregory Peck och man frossar 100% mer på sköldpadda. Att döma av trailern ska man nog inte se filmen om man har läst eller tänker läsa Herman Melvilles Moby-Dick.

9780307592439

Jag ser nog mest fram emot filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, men med skräckblandad förtjusning. Boken skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av Infinite Jest, en annan stor amerikansk roman. Jag har en viss förståelse för reaktionen från den förtidigt bortgångne författarens familj:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men hur ska man stå ut med att se någon spela David Foster Wallace så här kort tid efter hans död? Men tidiga recensioner från Sundance är väldigt positiva, så man får kanske ta mod till sig.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Och sedan undrar jag om det bara är jag som tycker att Leonardo DiCaprio bara blir mer och mer lik Marlon Brando?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Listor