Etikettarkiv: det sublima

Märkliga vita geometriska kolosser i alplandskap

9783858815309_300dpi

Katharina Anna Loidl
Landschaftsradierungen
Landscape Engravings
Texter: Vitus Weh & Paolo Bianchi
Scheidegger & Spiess

När den österrikiska konstnären Katharina Anna Loidl var verksam i Bern, sommaren 2015, brukade hon besöka antik- och prylbodar i stadens gränder och mörka och svala arkader. Där fann hon mängder med gravyrer från 1800-talet med motiv från de schweiziska alperna – på sin tid oerhört populära motiv.

Loidl införskaffade en hel del gravyrer, som kom att fungera som objets trouvés i hennes magiska bildserie Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Hon använde ungefär samma sorts verktyg som använts för att framställa gravyrerna, men Loidl avlägsnade färg från dem, så att det mitt i alplandskapen framträder jättelika vita geometriska block.

Loidl-Landschaftsradierungen-No05_Montblanc

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 05 The Montblanc and Col de Balme, Canton of Valais: L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No14_Engstlenalp

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 14 Engstlenalp, Canton of Berne: C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Man noterar genast när man tittar på bilderna att de geometriska blocken inte hör hemma i alplandskapen. De är, redan genom sin form och struktur, främmande och kan säkert uppfattas som störande. Men samtidigt gör de att bilderna, som följer ett givet mönster med idyllisk och gemytlig förgrund och storslagna och sublima berg centralt, får nytt liv och väcker fantasin till liv.

Loidl-Landschaftsradierungen-No06_Bachalpsee

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 06 The Bachalp Lake, Canton of Berne (Lac de Bachalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1866 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No04_Bluemlisalp-Bern

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 04 The Oeschinen Lake and the Blümlisalp, Canton of Berne (Le Lac d’Oeschinen et la Blümlisalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./Fr. Müller sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1860 © Katharina Anna Loidl

 
Är de vita blocken gigantiska kristaller? Det ser nästan ut som om de pressat sig upp ur marken eller som om de kommit från yttre världsrymden och sänkt sig ned i alperna. Eller är blocken kraftverk, fabriker eller bostadshus? De förändrar hursomhelst både rummet och hur vi tolkar tiden. I en liten notis i boken sammanfattas Loidls konstnärliga intressen och uttryck så här: ”The expansion of the spatial and the concept of space, the skepticism about the visible, and the minor irritations of everyday life provide impulses for the divers forms of expression in her conceptual mode of working.”

Loidl-Landschaftsradierungen-No29_Jungfrau

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 29 The Summit of the Jungfrau, Scene from «Manfred», Canton of Berne: W. H. Barlett delt./W. Taylor sculpt.; Geo. Virtue London, 1836 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No39_Albulapass

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 39 The Albula Pass, Canton of Graubünden (Passage D’Albula, Canton des Grisons): C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1878 © Katharina Anna Loidl

 
Det är en egensinnig och vacker bildserie och boken är ett estetiskt objekt i sig, svarta tygklädda pärmar med titeln tryckt i guld: Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Den innehåller desutom två utmärkta texter, ”Overwhelming” av Vitus Weh och ”Hard Cuts” av Paolo Bianchi. Weh skriver väldigt intressant om hur Loidls bildserie förhåller sig till 17- och 1800-talets sublima tradition respektive samtidskonst med inriktning på det kristalliska. Loidls vagt kusliga bilder utmanar den tidlöshet och romantik som man vanligtvis förknippar med alperna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Foto: Transparent City av Michael Wolf

tc01

 

tc62

 

tc41

 

tc25

 

tc32

 

tc75

 

tc12

 

tc39

 

tc43

 

tc88

 

tc93

 

När Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, blev inbjuden att fotografera i Chicago hösten 2005, hade han jobbat många år som fotojournalist i Hong Kong. Han noterade genast en skillnad mellan Hong Kong och Chicago. I den förra staden hade han fotat ändlösa rader med hyreskaserner, som arkitektoniskt inte skilde sig så mycket från varandra. Arkitekturen i Chicago var mycket mer varierad. Åtskilliga kända arkitekter har satt sitt avtryck i staden.

Men Wolf fotade skyskrapor och andra byggnader i down town Chicago när det började skymma eller på natten, från hustak eller motstående byggnader. Han använde ett massivt teleobjektiv och fotade fasader och utan någon himmel eller horisont. Det gör att flera av bilderna får en distinkt abstrakt karaktär – ibland är det nästan svårt att urskilja att det är just husfasader. Det här abstrakta draget är stundtals väldigt dekorativt. Visuellt är fotona extremt tilltalade.

Skriver Natasha Egan i den introducerande texten till boken The Transparent City:

While it has been more common for photographers to glorify Chicagos unique architecture and environmental context, Wolf depicts the city more abstractly, focusing less on individual well-known structures and more on the contradictions of architectural styles when visually flattened in a photograph. Unlike the impermeable windows in his Hong Kong pictures, his photographs of Chicago look through the multiple layers of glass to reveal the social constructs of living and working in an urban environment.

Men det abstrakta draget påverkar också hur vi ser på människorna på bilderna. De ser väldigt ensamma ut, svävande högt upp i luften i små vita kuber. Ordet alienation känns passande i sammanhanget. Personerna på bilderna ser alienerade ut. Vi känner oss kanske alienerade inför de här dockskåpsmänniskorna. Wolf utforskar naturligtvis allas vår voyeurism, vår drift att iaktta och fantisera om främmande människor, inte nödvändigtvis med sexuella undertoner.

Wolf utforskar gränserna mellan det offentliga och privata. Enligt en anekdot ska han i efterhand, när han förstorade ett foto, ha upptäckt att en man på bilden räcker honom långfingret.

Men jag tycker att bilderna också har ett nästan skrämmande drag. Någon har apropå bildserien associerat till både Edward Hopper och Bladerunner. Någon har associerat till Hitchcocks Rear Window. Bäst träffar kanske ändå författaren och bloggaren Geoff Manaugh som ser en direkt överensstämmelse mellan fotona och de psykologiska effekter som skildras i J. G. Ballards roman High-Rise (1975). Människan som lever i de här miljöerna har ”minimal needs for privacy,” och lever som ”an advanced species of machine” i byggnadernas neutrala miljö.

Jag tycker att man får en hisnande känsla av att titta på bilderna, jag skulle till och med vilja hävda att de är sublima, om man med sublim menar de framkallar känsla man får när man törnar emot gränserna för ens begreppsliga förmåga och inser hur svårgripbar och myllrande tillvaron är, inte minst i en modern jättestad som Chicago.

Michael Wolf, The Transparent City (2008) Boken är tillfälligt slut på Bokus, men den kanske finns begagnad?

Vi är väldigt tacksamma mot Michel Wolf som lät oss välja och vraka bland hans många serier och projekt. Han har lagt upp ovanligt mycket foton på sin hemsida.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto