Tag Archives: dikt

Veckans dikt 111: ”Pathological Empathy” av Dara Wier

  

It irritates us
& what might that be

as in
it drives me crazy

something nearly nothing
& really irrelevant

something almost nothing
something from one’s childhood

that changes you forever
so much so

it’s unforgettable
like Fellini

the first time
or some song

I like how people like to think
of the end of the world

From time to time
how small we let ourselves be

to be able to say
beginning with everything beginning

to be never-ending
because we can imagine that

because our minds do that to us
without fail

drilling down paradox directly into us
as sure as sure can be

right from the beginning
and what is that anyway

something to be sad to lose
to be knowing

if not now eventually
something to be crying over

when anyone complains
how poems are hard to understand

for instance
aren’t they really complaining

that life is impossible
to understand

and that we spend most of it
keeping ourselves distracted

from that unanswerable
and therefore, what,

idiotic line of questioning
as it turns out

most comparisons are,
as if

the love of one’s life’s death
can be compared

to the worst breakup of all time
or as if some of what

you miss
you never knew to miss it

or anyone who knows
the feeling of waiting

through the night
for a loved one to appear

and to be put away
for safekeeping

or how it is when
a fever subsides

or a cough is codeine quelled
or a fever breaks

and one no longer stands
on the edge of panic

 

”Pathological Empathy” from In the Still of the Night. Copyright 2017 by Dara Wier. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Dara Wier och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur In the Still of the Night. Läs mer om Wier, hennes tidigare böcker och om Wave Books på förlagets hemsida. Wave Books har en unik utgivning av samtida amerikansk lyrik.

still_of_the_night_for_website_1024x1024

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 110: ”RUNNING NYMPH” av Ariana Reines

  

RUNNING NYMPH

for Nicole Eisenman

I was on my knees
Hacking my brains
Alone in a bone

Of unratified light
Someone downstairs
Was hacking & retching

& up thru the airshaft blew a baconlike
Breeze with notes of weed & a colorless
Wave came down through the orange

Mesh the super put up to keep out the pigeons
& doves. They beat their wings. Something
Historical was happening to me

Something already
Antique. I felt myself pushing
My hair to one side of my face. I swear

Society
Was making me do it
The voices

From the television reached me. They had
Had to pass through at least three walls.
They were like

Everything.
Everything
Overtakes me eventually

  

20 January 2017

  

”RUNNING NYMPH” from A SAND BOOK. Copyright 2017 by Ariana Reines. Used with permission of the author.

   
Ett hjärtligt tack till Ariana Reines för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes kommande diktsamling A SAND BOOK. Vi vill även passa på att rekommendera Reines senaste bok, TELEPHONE (Wonder).

Screen-Shot-2017-03-08-at-3.57.08-PM (1)

Om du vill läsa recensioner för att få ett hum om Reines lyrik rekommenderar hon denna, av Richard Hell i Bookforum, och denna, av B.K. Fischer i The Boston Review. Och vi rekommenderar varmt Reines Tumblr.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 107: ”The Dream In Which The Oceans Turn Into Lemonade” av Joe Milazzo

 

I’m surrounded by synchronized delays,
splices in the handholds’ absorption, always
coming extra. It turns out I’m living
midway inside a parody of newsworthy
juice. There’s no spare bedroom, not one
decorative sham, not in this emergency.
The better halves of what’s best
about me? All too acquainted with
the mazy hush of the corridor in which
supersensible angels bestow
their laws only in scribbles tattooed
across the overdue. Like every
feeling generally, this pathology
has blossomed into a menagerie
of fleecy petals. Barge in, why don’t you,
you columns, you cloying instructions
on how to prolong one’s enjoyment.
The perfume of convalescence causes
humiliation to lose its appetite, or
dodge each meal’s strike; the bones
of its rationale begin to knob and peep,
white fires mapping those habitats
reclaiming the skin’s usufruct.
I’m just trying to lever the plots
making you comfortable
into pure practicality. Don’t fret,
their cures present no obstacle.
Those feelings will reason together
under the cafeteria’s jaundiced lamps,
aching to seed the quadrangle with their
cigarette butts, instead swilling
the lumpy solace of stuffing the candy
machine with ”however” after ”however.”

 

Copyright 2016 by Joe Milazzo. Used with permission of the author and Apostrophe Books.

 
Ett varmt tack till Joe Milazzo och Apostrophe Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur The Habiliments (2016).

images (4)

Milazzo bor och verkar i Dallas, Texas, och på hans hemsida hittar du en massa matnyttigt om hans diktsamling, hela hans författarskap och en rad dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 105: ”Flytande växter” av Sô Sakon

 

ungsparven
tar ett steg
och hoppar sex
 

på den unga
bondflickans hals
syns bitmärken,
persikoblommor
 

vårstranden,
ögonfransar är kanter
till drömmens inre
 

jag kramar
den disiga kvällens kvinna,
böjer mig över henne,
och försöker skapa
en fullmåne
 

drömmens sand
blir vattenmönster
ur vindmönster
som består
 

det blå sjökortet
projiceras mot den vida himlen
och blir min rymdceremoni,
sommaren kommer

 

Publicerad med tillstånd av Bokförlaget Tranan och översättaren © Lars Vargö

 
So-Sakon

Ett varmt tack till Johannes på Bokförlaget Tranan och Lars Vargö för att vi fick publicera den här dikten av japanske poeten Sô Sakon (1919–2006). Den är hämtad ur helt aktuella Ryggsim mot dödsriket. Diktsamlingen ingår i en serie som presenterar poeter som har belönats med Cikadapriset. Läs mer om priset. Läs mer om Tranan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Novell 152: ”The Polish Rider” av Ben Lerner

9789127151420_1_

En av vårens roligaste litteraturhändelser var att Natur & Kultur introducerade Ben Lerner på svenska. Med två böcker dessutom – den smarta essäboken Varför alla hatar poesi (vår recension av engelska utgåvan) och den magiska debutromanen På väg från Atocha.

Ben Lerner, som även är kritiker, identifierar sig som poet (läs dikt) men debutromanen fick ett sådant genomslag att han snart fick ett fett kontrakt för en andra roman, 10:04 (läs vår recension) som är lika fenomenal som debutromanen. Debuten handlar om en ung amerikansk poet på stipendieviste i Madrid. Istället för att forska röker han hasch och filosoferar om livet och konsten. 10:04 handlar om en ung amerikansk poet i New York, som får ett fett kontrakt för att skriva en uppföljare till sin debutroman. Tack vare pengarna kan han, precis som Adam i debuten, driva runt och även umgås en hel del med sin kvinnliga vän, som vill bli befruktad av honom, men helst inte ha sex med honom.

9789127151444_0_

Om du vill veta varför kritikerna hyllar Ben Lerner som en av den nya amerikanska prosans mest spännande röster, kan du läsa eller lyssna på hans uppläsning av novellen ”The Polish Rider” – länken leder till bägge formaten på New Yorkers hemsida. Novellen skulle kunna vara hämtad ur 10:04, med dess intensiva skildring av New Yorkoch alla estetiska resonemang som är invävda i den påminner en hel del om berättandet i På väg från Atocha. Som för övrigt Lerner citerar i sin underhållande essäbok Varför alla hatar poesi, som tar avstamp i den urgamla avogheten mot poesin.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Veckans dikt 104: ”Teleskop” av Louise Glück

 

Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.

Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.

Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.

Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.

Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.

Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.

  

Publicerad med tillstånd av Rámus förlag: © Jonas Brun och Rámus förlag 2017 © 2006. Louise Glück

 
 
 
Ett varmt tack till Thomas Andersson för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Averno (Rámus) av Louise Glück. Hon räknas allmänt som en av den amerikanska samtidspoesins allra främsta. Tidigare har bara enstaka dikter av Glück översatts till svenska, vilket gör Averno, i mycket fin tolkning av Jonas Brun, till något utöver det vanliga.

Averno_front-226x300

Boken avslutas med en initierad och perspektivrik text av Brun, som sätter in Averno i ett större sammanhang. Viktiga element i Glücks diktvärld är grekisk mytologi, begärets omöjlighet och olika existentiella teman, inte minst döden. Brun framhåller att det stränga och det vackra samexisterar på ett intressant sätt i Glücks dikter, men att de också innehåller en förlösande humor. Det kan också vara befriande att läsa henne, eftersom hon inte, vare sig språkligt eller tematiskt, anstränger sig nämnvärt för att framstå som modern eller samtida.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 103: ”fowles in tha frith” av Julian Talamantez Brolaski

 
after ‘Fowles in the frith’ (MS Douce 139, f. 5r), late 13th century
 

fowles in þe frith
þe fisses in þe flod
and i mon waxe wod
much sorwe i walke with
for beste of bon and blod

turkey in the straw
fishes in my maw
and I moan tooroola
much melancholie I make
for that beastss sake

turkey in tha straw
fishes in tha pond
& I upflay its maw
wot moanings I make
for a bloody bestiary

doves are in the elm
bambi in the sea
and ahm mad crazy
iron sorrow iz my wroth
devil amid dayeseyes

foaming in the piss
fishes in the midst
and I troll merrily—
taloo talay
fa tooril toorel toolay

  

Copyright 2017 by Julian Talamantez Brolaski. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Julian och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur den fantastiska samlingen Of Mongrelitude. För att läsa mer om Julian och andra titlar från Wave Books klicka här. Deras utgivning är verkligen något utöver det vanliga.

Of_Mongrelitude_for_website_1024x1024

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt