Tag Archives: dikt

Veckans dikt 107: ”The Dream In Which The Oceans Turn Into Lemonade” av Joe Milazzo

 

I’m surrounded by synchronized delays,
splices in the handholds’ absorption, always
coming extra. It turns out I’m living
midway inside a parody of newsworthy
juice. There’s no spare bedroom, not one
decorative sham, not in this emergency.
The better halves of what’s best
about me? All too acquainted with
the mazy hush of the corridor in which
supersensible angels bestow
their laws only in scribbles tattooed
across the overdue. Like every
feeling generally, this pathology
has blossomed into a menagerie
of fleecy petals. Barge in, why don’t you,
you columns, you cloying instructions
on how to prolong one’s enjoyment.
The perfume of convalescence causes
humiliation to lose its appetite, or
dodge each meal’s strike; the bones
of its rationale begin to knob and peep,
white fires mapping those habitats
reclaiming the skin’s usufruct.
I’m just trying to lever the plots
making you comfortable
into pure practicality. Don’t fret,
their cures present no obstacle.
Those feelings will reason together
under the cafeteria’s jaundiced lamps,
aching to seed the quadrangle with their
cigarette butts, instead swilling
the lumpy solace of stuffing the candy
machine with ”however” after ”however.”

 

Copyright 2016 by Joe Milazzo. Used with permission of the author and Apostrophe Books.

 
Ett varmt tack till Joe Milazzo och Apostrophe Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur The Habiliments (2016).

images (4)

Milazzo bor och verkar i Dallas, Texas, och på hans hemsida hittar du en massa matnyttigt om hans diktsamling, hela hans författarskap och en rad dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 105: ”Flytande växter” av Sô Sakon

 

ungsparven
tar ett steg
och hoppar sex
 

på den unga
bondflickans hals
syns bitmärken,
persikoblommor
 

vårstranden,
ögonfransar är kanter
till drömmens inre
 

jag kramar
den disiga kvällens kvinna,
böjer mig över henne,
och försöker skapa
en fullmåne
 

drömmens sand
blir vattenmönster
ur vindmönster
som består
 

det blå sjökortet
projiceras mot den vida himlen
och blir min rymdceremoni,
sommaren kommer

 

Publicerad med tillstånd av Bokförlaget Tranan och översättaren © Lars Vargö

 
So-Sakon

Ett varmt tack till Johannes på Bokförlaget Tranan och Lars Vargö för att vi fick publicera den här dikten av japanske poeten Sô Sakon (1919–2006). Den är hämtad ur helt aktuella Ryggsim mot dödsriket. Diktsamlingen ingår i en serie som presenterar poeter som har belönats med Cikadapriset. Läs mer om priset. Läs mer om Tranan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Novell 152: ”The Polish Rider” av Ben Lerner

9789127151420_1_

En av vårens roligaste litteraturhändelser var att Natur & Kultur introducerade Ben Lerner på svenska. Med två böcker dessutom – den smarta essäboken Varför alla hatar poesi (vår recension av engelska utgåvan) och den magiska debutromanen På väg från Atocha.

Ben Lerner, som även är kritiker, identifierar sig som poet (läs dikt) men debutromanen fick ett sådant genomslag att han snart fick ett fett kontrakt för en andra roman, 10:04 (läs vår recension) som är lika fenomenal som debutromanen. Debuten handlar om en ung amerikansk poet på stipendieviste i Madrid. Istället för att forska röker han hasch och filosoferar om livet och konsten. 10:04 handlar om en ung amerikansk poet i New York, som får ett fett kontrakt för att skriva en uppföljare till sin debutroman. Tack vare pengarna kan han, precis som Adam i debuten, driva runt och även umgås en hel del med sin kvinnliga vän, som vill bli befruktad av honom, men helst inte ha sex med honom.

9789127151444_0_

Om du vill veta varför kritikerna hyllar Ben Lerner som en av den nya amerikanska prosans mest spännande röster, kan du läsa eller lyssna på hans uppläsning av novellen ”The Polish Rider” – länken leder till bägge formaten på New Yorkers hemsida. Novellen skulle kunna vara hämtad ur 10:04, med dess intensiva skildring av New Yorkoch alla estetiska resonemang som är invävda i den påminner en hel del om berättandet i På väg från Atocha. Som för övrigt Lerner citerar i sin underhållande essäbok Varför alla hatar poesi, som tar avstamp i den urgamla avogheten mot poesin.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Veckans dikt 104: ”Teleskop” av Louise Glück

 

Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.

Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.

Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.

Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.

Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.

Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.

  

Publicerad med tillstånd av Rámus förlag: © Jonas Brun och Rámus förlag 2017 © 2006. Louise Glück

 
 
 
Ett varmt tack till Thomas Andersson för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Averno (Rámus) av Louise Glück. Hon räknas allmänt som en av den amerikanska samtidspoesins allra främsta. Tidigare har bara enstaka dikter av Glück översatts till svenska, vilket gör Averno, i mycket fin tolkning av Jonas Brun, till något utöver det vanliga.

Averno_front-226x300

Boken avslutas med en initierad och perspektivrik text av Brun, som sätter in Averno i ett större sammanhang. Viktiga element i Glücks diktvärld är grekisk mytologi, begärets omöjlighet och olika existentiella teman, inte minst döden. Brun framhåller att det stränga och det vackra samexisterar på ett intressant sätt i Glücks dikter, men att de också innehåller en förlösande humor. Det kan också vara befriande att läsa henne, eftersom hon inte, vare sig språkligt eller tematiskt, anstränger sig nämnvärt för att framstå som modern eller samtida.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 103: ”fowles in tha frith” av Julian Talamantez Brolaski

 
after ‘Fowles in the frith’ (MS Douce 139, f. 5r), late 13th century
 

fowles in þe frith
þe fisses in þe flod
and i mon waxe wod
much sorwe i walke with
for beste of bon and blod

turkey in the straw
fishes in my maw
and I moan tooroola
much melancholie I make
for that beastss sake

turkey in tha straw
fishes in tha pond
& I upflay its maw
wot moanings I make
for a bloody bestiary

doves are in the elm
bambi in the sea
and ahm mad crazy
iron sorrow iz my wroth
devil amid dayeseyes

foaming in the piss
fishes in the midst
and I troll merrily—
taloo talay
fa tooril toorel toolay

  

Copyright 2017 by Julian Talamantez Brolaski. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Julian och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur den fantastiska samlingen Of Mongrelitude. För att läsa mer om Julian och andra titlar från Wave Books klicka här. Deras utgivning är verkligen något utöver det vanliga.

Of_Mongrelitude_for_website_1024x1024

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 99: ”A Sunset” av Ari Banias

 

I watch a woman take a photo
of a flowering tree with her phone.
A future where no one will look at it,
perpetual trembling which wasn’t
and isn’t. I have taken photos of a sunset.
In person, ”wow” ”beautiful”
but the picture can only be
as interesting as a word repeated until emptied.
I think I believe this.
Sunset the word holds more than a photo could.
Since it announces the sun then puts it away.
We went to the poppy preserve
where the poppies were few but generous clumps
of them grew right out the fence
like a slightly cruel lesson.
I watched your face, just out of reach.
The flowers are diminished by the lens.
The woman tries and tries to make it right
bending her knees, tilting back.
I take a photo of a sunset, with flash.
I who think I have something
to learn from anything learned nothing from the streetlight
that shines obnoxiously into my bedroom.
This is my photo of a tree in bloom.
A thought unfolding
across somebody’s face.

 

Reprinted from ANYBODY by Ari Banias. Copyright © 2016 by Ari Banias. Used with permission of the publisher, W. W. Norton & Company Inc. All rights reserved.

 
Ett stort och varmt tack till Ari Banias för att han lät oss publicera den här dikten, som är hämtad ur hans kritikerrosade debutsamling ANYBODY. Skriver Maggie Nelson träffande om Banias diktvärld: ”I’m so impressed by the range and grace of Ari Banias’ Anybody. It’s discursive, straight-talking, and thinky, then ghostlike, elliptical, and mischivious. It takes its time, then rushes; it’s quiet, then bold; it’s steeped in sociality, then ringing with solitude.”

images

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 98: Ur ”Baggböleri” av Freke Räihä

 

Där råder i dag, råder tystnad — kollektivavtalens tystnad;

”Det rådde också en stor nyfikenhet.”

Efter skogsstriden, nu, centerliberalismens vävnadsdöd.

Alla delar av det politiska systemet integrerar bilden av
den andre som något ofattbart.
[…] men kan ske i onyktert tillstånd;

Som ofattbar används du men lämnar inga bestående
märken.
Agitationen kunde ta upp emot en timme.

Du är en skugga.

 

Lo, järv, björn, varg, kungsörn jagar
jagar älgen: olovandes.

Guld; som åkerbär; kronomarken:

Västerbotten:

Dess karaktäristiska, starka, rytmiskt drillande sång
som börjar med några ödsliga och dystra toner.

Använd stämpelklockan.
De måttar efter sitt behov av kontroll.
Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling
även den med en ödslig klang.

Blå kärrhök (en rovfågel) och augustiäpplen.

I vadmalskostym och blötkännor;

Signar Lindfors porträtterad (7) i översättning:

laglöse; lagkunnige; boksådde och betydelsen

Stridsåren hade varit annorlunda om inte alla.

Tusen konster som inkluderade: båtbyggande,
annat byggande och
inför tingsrätten saken;

sinnebilden av den väldige svensken, som Krapotkin.

 

7: av Axel Bilare.

 
© Freke Räihä
 
Ett varmt tack till Freke Räihä, poet, kritiker och förläggare, för att vi fick publicera valda delar ur hans diktbok Baggböleri — en platsspecifik och därför global studie i arbetsrättshistoria (Smockadoll förlag). Besök Räihäs hemsidaLyssna på några av hans dikter på Podpoesi.

cover_baggboleri

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt