Etikettarkiv: dikt

5 juni, 2022 · 12:14

Veckans dikt 135: ”om att nudda blomögonen i början av mars” av Friederike Mayröcker

lossade den våta manschetten runt buketten doppade
snödropparna omslutna av 2 murgröneblad i glaset de drack
vattnet de stod intill min säng på natten genom
gardinerna rörde månen vid deras panna deras öga, uppfann I kärlek
till dem, i min oskuld

13.3.2010

Friederike Mayröcker

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med denna dikt av den österrikiska poeten Friederike Mayröcker (1924-2021). Den är hämtad ur hennes diktsamling Om omfamningar. Översättningen av Ulla Ekblad-Forsgren är suverän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , , ,

21 januari, 2022 · 11:27

Veckans dikt 133: ”Par” av Forough Farrokhzad

Natten faller
och efter natten mörkret
och efter mörkret
ögon
händer
och
andningar
andningar
andningar
och ljud av vatten
droppande från kranen
droppe efter droppe efter droppe

Sedan
två röda punkter
från två cigaretter
klockans tick tack
två hjärtan
och två ensamheter

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick ha med den här dikten av den stora iranska poeten Forough Farrokhzad (1934 – 1967) som Veckans dikt. Den finns med i urvalsvolymen Bakom fönstret skälver natten (Modernista, 2021). Översättare: Namdar Nasser. Initierat förord av Shadi Angelina Bazeghi. Omslagsdesign: Lars Sundh

farrokhzad_bakom_fonstret_skalver_natten_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , ,

16 december, 2021 · 11:16

Veckans dikt 132: ”Det sorgliga är” av Eileen Myles

Jag älskar killen i Tvättomaten
hans sätt att räcka över saker till mig
leende, en fin rosa lapp
med en svart siffra.
Jag har just räckt över
alla mina kläder
till honom, de blir snabbt
vägda och prissatta, han skriver
ner priset på
lappen och det är klart,
han ler, jag ler,
jag går. Det är lustigt
hur jag sitter här inne, i
min lägenhets allra
heligaste inre med
spisen, kylskåpet och
lysrörsljuset. Där
borta i mörkret vid
fönstret har jag
ett skrivbord men jag trivs
här – det känns
varmare trots att
elementet är där
borta – jag bor
väldigt litet
och när jag är ensam
gör jag det ännu mindre
föredrar att ha
det så, att begränsa aktiviteten
till en liten upplyst
yta, undra
vart jag är på väg
men just nu
har jag mitt ljus.

@ Eileen Myles, 2015 / 2021

Ett varmt tack till Modernista som lät oss ha med den här dikten i Veckans dikt, den är hämtad ur Eileen Myles helt aktuella Ingen Omskrivning. Dikter 1975-2014 (Modernista). Översatt har Helena Eriksson gjort. Här kan du lyssna på uppläsningar av Myles.

myles_ingen_omskrivning_omslag_inb

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Veckans dikt

Taggat som , , ,

24 september, 2021 · 13:22

Veckans dikt 131: [Ordet plötsligt… ] av Lina Hagelbäck

Ordet plötsligt är den
dramatiska nyckeln till
det som händer. Svidande
skeenden överstruken vallmo.
Jag kan varken förstå eller förlåta
mig själv. Stugan ilar i tänderna
väggfast smärta gör som den vill
med mig. Hur kan självinsikt
bli så här inflammerad, jag
älskar dig ännu med min
torra sjuka mun.

 

 

© Lina Hagelbäck 2021

 

Ett varmt tack till Lina Hagelbäck för att vi fick publicera den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur hennes senaste diktsamlig Kometkarta (Lejd), som har fått väldigt fina recensioner.

”Med Kometkarta visar Lina Hagelbäck att hon hör till landets främsta lyriker.”
Christian Swalander i Barometern

Missa inte Lina Hagelbäcks medverkan i podden Örnen & Kråkan. Hon läser dikter och blir intervjuad av Magnus William-Olsson. Det kongeniala omslaget har Anna Celander formgivit.

Omslag-Kometkarta

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , , ,

8 mars, 2021 · 17:35

Veckans dikt 130: [meddelande till en älg…] av Peter Mickwitz

meddelande till en älg
till en björn till
en av er till
alla er
som måste ha som behöver
betydelselöshet
tystnad för att få vara
kunna vara kunna
leva vara vilda vara
vid liv överleva härmed
upphör
alla meddelanden
till en älg till en
björn till en av
er till alla er
som inte
är inte kan aldrig
varit vi aldrig varit i oss
från och med nu får ni
vara främmande

© Peter Mickwitz 2021

Ett varmt tack till Förlaget, och Peter Mickwitz, för att vi fick lov att ha med den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur helt aktuella Bo i ett hus som ligger i mörkret (Förlaget). Rekommenderas varmt.

BoIEttHusSomLiggerIMorkret_omslag-640x874
Ur förlagets text: ”[K]an det vara så att ju större trygghet vi söker för oss själva, desto större otrygghet skapar vi för andra? I slutet av boken finns en personlig och vindlande essä i vilken bland annat Kafkas novell Boet har en framträdande roll.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , ,

2 februari, 2021 · 17:02

Amanda Gormans tre kommande böcker trycks i miljonupplagor

9780593465271Förbeställ

När Joe Biden och Kamala Harris under pampiga former skulle installeras, var det en person som nära nog stal showen: poeten Amanda Gorman. Förutom att med bravur läsa sin installations-dikt – ”The Hill We Climb” –  var hon osannolikt välklädd och elegant jämfört med den åldrande publiken.

Hennes framträdande blev viralt, och efterfrågan på hennes böcker har föranlett Penguin Random House att ge ut hennes tre kommande böcker i en miljon exemplar, till att börja med. Diktböcker! Hon är en 21 år gammal poet, har drygt 3 miljoner följare på Instagram (@amandascgorman) … och har sagt att hon tänker ställa upp i valet till president! Och hon kommer att bli den första poeten någonsin att uppträda under Super Bowl.

Lyssna på installationsdikten som gjorde Gorman till en superstjärna: ”The Hill We Climbed”   

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Taggat som , , , , , , , ,

25 januari, 2021 · 11:06

Veckans dikt 128: ”Pantern” av Rainer Maria Rilke

I Jardin des Plantes, Paris

Dess gång längs gallret har gjort blickens glans
så trött, att inget ditin längre tränger.
Det tycks den som om tusen stänger fanns
och ingen värld alls bortom tusen stänger.

De smidiga starka stegens mjuka skritt
som går i snäva varv på denna tilja
är lik en dans av kraft omkring en mitt
i vilken står en stor bedövad vilja.

Blott sällan öppnas ljudlöst en pupills
ridå -. En bild drar in då, som ska fara
igenom kroppens spända stillhet tills
i hjärtat den upphör att vara.

Copyright © Malte Persson och ellerströms förlag

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med den här klassiska Rilke-dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur Valda dikter, ett urval som fokuserar på Rilkes så kallade ”tingdikter”. Många av dem är hämtade ur Nya dikter (1907–1908). Valda dikter är tvåspråkig. Malte Persson har översatt och skrivit ett förträffligt efterord, som även förklarar vad som menas med ”tingdikter”. Det aningen distade men sobra omslaget har Håkan Liljemärker skapat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , , , ,

4 december, 2020 · 11:54

Veckans dikt 127: [Jag måste förändra…] av Göran Sonnevi

Jag måste förändra mitt språk
Det dör oavbrutet
Jag försvinner
om jag inte bygger vidare

Cellbygge ut mot evigheten —
Stjärnor
En vit slätt med snö
Otydliga konturer i det vita, hus, träd
Kraftledningsstolpar
Vitt i vitt
Grader av död
Det pulserar undertill
Hur bryter jag upp?
Jag bygger staden ut på slätten
Döden blir en stad
Inne i döden bor människorna
Trädet
är ett ådernät i dödens öga
Koagulerad himmel
Ett ägg i ett ägg
Celldelning
En morgon ser jag ända till havet
så klart är det
Då pulserar döden av liv

 




© Göran Sonnevi 1974

Ett varmt tack till Göran Sonnevi som lät oss ha med den här dikten som Veckans dikt. Den finns med i nyutkomna Dikter 1959-1972, som omfattar Sonnevis sex första diktsamlingar, och bland mycket annat visar på poetens bredd. Han är en stor kärleksdiktare. Boken är formgiven av Nina Ulmaja.

9789100185558

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , , ,

15 oktober, 2020 · 15:15

Veckans dikt 126: ”Ett möjligt samhälle” av Jenny Wrangborg

Jag har burit ett minne
av en framtid vi har
framför oss

ett hopp gömt någonstans
bortom lobbyister och samförstånd

en styrka bakom förlusterna
någonting mellan oss
som blixtrar
som elektricitet

för där ditt hopp gett upp
min styrka
där mina krafter tagit slut
din röst

jag har ett minne
av ett möjligt samhälle

där långt borta ligger väldigt nära
och rörelsen bär oss framåt

det är tidigt
vi är ännu för få
ropen nu bara viskningar
vreden endast vibration i din tysta röst

men jag har burit ett minne
av ett möjligt samhälle
en framtid vi har framför oss

där ingen jobbar för någon annan
men alla arbetar för varandra

 

© Jenny Wrangborg 2014

 

Ett varmt tack till Jenny Wrangborg för att vi fick ha med den här dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra (Ordfront). Missa inte att besöka Jennys hemsida, där det finns mycket att läsa, lyssna och titta på.

9789174412116_200x_vad-ska-vi-gora-med-varandra_haftad

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , ,

25 september, 2020 · 16:07

Veckans dikt 122: [”Konvojen rullar vidare…”] av Emilio Zucchi

Konvojen rullar vidare, nu mot Milano.
Samtidigt, i Florens, har Anna Maria
förts ut från Villa Triste. All tortyr
har visat sig verkningslös: döms
till döden, får hastigt stiga upp
på en lastbil med andra fångar:
Piccagli, kapten och grundare
av Radio CORA, därtill en italiensk
soldat och tre allierade
fallskärmssoldater. På stranden av Mugnone,
bifloden till Arno,
bakbinds Anna Maria bredvid 
de fem motståndsmännen: blomma
uppryckt ur jorden, liten krossad
myra, eld, mamma… Sex varma
krampartat styva lik; blod ned till vattenbrynet:
likt Skamander, likt Simoeis,
likt gräset under Kains fötter
färgas Mugnone röd.

 

© Bokförlaget Faethon

Ett varmt tack till de goda människorna på Faethon, för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur Emilio Zucchis skakande diktbok Ondskan in i märgen / Le midolla del male, en berättande lyrisk-dokumentär bok, vars två centrala gestalter är en ung motståndskvinna och en sado-fascistisk torterare med slipprigt dandy-manér.

Framsida-Zucchi (1)

Boken utkommer i en lyxig tvåspråkig utgåva i Faethons Poesis-serie med modern lyrik. Den har ett förord av Giuseppe Conte och ett fantastiskt efterord av Jesper Svenbro, som också översatt, med reflektioner om förlåtelsens omöjlig- och nödvändighet. Besök Faethons hemsida, förlaget har mycket spännande på gång.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Taggat som , , , , , , , ,