Etikettarkiv: dikt

Veckans dikt 132: ”Det sorgliga är” av Eileen Myles

Jag älskar killen i Tvättomaten
hans sätt att räcka över saker till mig
leende, en fin rosa lapp
med en svart siffra.
Jag har just räckt över
alla mina kläder
till honom, de blir snabbt
vägda och prissatta, han skriver
ner priset på
lappen och det är klart,
han ler, jag ler,
jag går. Det är lustigt
hur jag sitter här inne, i
min lägenhets allra
heligaste inre med
spisen, kylskåpet och
lysrörsljuset. Där
borta i mörkret vid
fönstret har jag
ett skrivbord men jag trivs
här – det känns
varmare trots att
elementet är där
borta – jag bor
väldigt litet
och när jag är ensam
gör jag det ännu mindre
föredrar att ha
det så, att begränsa aktiviteten
till en liten upplyst
yta, undra
vart jag är på väg
men just nu
har jag mitt ljus.

@ Eileen Myles, 2015 / 2021

Ett varmt tack till Modernista som lät oss ha med den här dikten i Veckans dikt, den är hämtad ur Eileen Myles helt aktuella Ingen Omskrivning. Dikter 1975-2014 (Modernista). Översatt har Helena Eriksson gjort. Här kan du lyssna på uppläsningar av Myles.

myles_ingen_omskrivning_omslag_inb

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Veckans dikt

Veckans dikt 131: [Ordet plötsligt… ] av Lina Hagelbäck



Ordet plötsligt är den
dramatiska nyckeln till
det som händer. Svidande
skeenden överstruken vallmo.
Jag kan varken förstå eller förlåta
mig själv. Stugan ilar i tänderna
väggfast smärta gör som den vill
med mig. Hur kan självinsikt
bli så här inflammerad, jag
älskar dig ännu med min
torra sjuka mun.

 

 

© Lina Hagelbäck 2021

 

Ett varmt tack till Lina Hagelbäck för att vi fick publicera den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur hennes senaste diktsamlig Kometkarta (Lejd), som har fått väldigt fina recensioner.

”Med Kometkarta visar Lina Hagelbäck att hon hör till landets främsta lyriker.”
Christian Swalander i Barometern

Missa inte Lina Hagelbäcks medverkan i podden Örnen & Kråkan. Hon läser dikter och blir intervjuad av Magnus William-Olsson. Det kongeniala omslaget har Anna Celander formgivit.

Omslag-Kometkarta

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 130: [meddelande till en älg…] av Peter Mickwitz

meddelande till en älg
till en björn till
en av er till
alla er
som måste ha som behöver
betydelselöshet
tystnad för att få vara
kunna vara kunna
leva vara vilda vara
vid liv överleva härmed
upphör
alla meddelanden
till en älg till en
björn till en av
er till alla er
som inte
är inte kan aldrig
varit vi aldrig varit i oss
från och med nu får ni
vara främmande

© Peter Mickwitz 2021

Ett varmt tack till Förlaget, och Peter Mickwitz, för att vi fick lov att ha med den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur helt aktuella Bo i ett hus som ligger i mörkret (Förlaget). Rekommenderas varmt.

BoIEttHusSomLiggerIMorkret_omslag-640x874
Ur förlagets text: ”[K]an det vara så att ju större trygghet vi söker för oss själva, desto större otrygghet skapar vi för andra? I slutet av boken finns en personlig och vindlande essä i vilken bland annat Kafkas novell Boet har en framträdande roll.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Amanda Gormans tre kommande böcker trycks i miljonupplagor

9780593465271Förbeställ

När Joe Biden och Kamala Harris under pampiga former skulle installeras, var det en person som nära nog stal showen: poeten Amanda Gorman. Förutom att med bravur läsa sin installations-dikt – ”The Hill We Climb” –  var hon osannolikt välklädd och elegant jämfört med den åldrande publiken.

Hennes framträdande blev viralt, och efterfrågan på hennes böcker har föranlett Penguin Random House att ge ut hennes tre kommande böcker i en miljon exemplar, till att börja med. Diktböcker! Hon är en 21 år gammal poet, har drygt 3 miljoner följare på Instagram (@amandascgorman) … och har sagt att hon tänker ställa upp i valet till president! Och hon kommer att bli den första poeten någonsin att uppträda under Super Bowl.

Lyssna på installationsdikten som gjorde Gorman till en superstjärna: ”The Hill We Climbed”   

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Veckans dikt 128: ”Pantern” av Rainer Maria Rilke

I Jardin des Plantes, Paris

Dess gång längs gallret har gjort blickens glans
så trött, att inget ditin längre tränger.
Det tycks den som om tusen stänger fanns
och ingen värld alls bortom tusen stänger.

De smidiga starka stegens mjuka skritt
som går i snäva varv på denna tilja
är lik en dans av kraft omkring en mitt
i vilken står en stor bedövad vilja.

Blott sällan öppnas ljudlöst en pupills
ridå -. En bild drar in då, som ska fara
igenom kroppens spända stillhet tills
i hjärtat den upphör att vara.

Copyright © Malte Persson och ellerströms förlag

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med den här klassiska Rilke-dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur Valda dikter, ett urval som fokuserar på Rilkes så kallade ”tingdikter”. Många av dem är hämtade ur Nya dikter (1907–1908). Valda dikter är tvåspråkig. Malte Persson har översatt och skrivit ett förträffligt efterord, som även förklarar vad som menas med ”tingdikter”. Det aningen distade men sobra omslaget har Håkan Liljemärker skapat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 127: [Jag måste förändra…] av Göran Sonnevi

Jag måste förändra mitt språk
Det dör oavbrutet
Jag försvinner
om jag inte bygger vidare

Cellbygge ut mot evigheten —
Stjärnor
En vit slätt med snö
Otydliga konturer i det vita, hus, träd
Kraftledningsstolpar
Vitt i vitt
Grader av död
Det pulserar undertill
Hur bryter jag upp?
Jag bygger staden ut på slätten
Döden blir en stad
Inne i döden bor människorna
Trädet
är ett ådernät i dödens öga
Koagulerad himmel
Ett ägg i ett ägg
Celldelning
En morgon ser jag ända till havet
så klart är det
Då pulserar döden av liv

 




© Göran Sonnevi 1974

Ett varmt tack till Göran Sonnevi som lät oss ha med den här dikten som Veckans dikt. Den finns med i nyutkomna Dikter 1959-1972, som omfattar Sonnevis sex första diktsamlingar, och bland mycket annat visar på poetens bredd. Han är en stor kärleksdiktare. Boken är formgiven av Nina Ulmaja.

9789100185558

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 126: ”Ett möjligt samhälle” av Jenny Wrangborg

Jag har burit ett minne
av en framtid vi har
framför oss

ett hopp gömt någonstans
bortom lobbyister och samförstånd

en styrka bakom förlusterna
någonting mellan oss
som blixtrar
som elektricitet

för där ditt hopp gett upp
min styrka
där mina krafter tagit slut
din röst

jag har ett minne
av ett möjligt samhälle

där långt borta ligger väldigt nära
och rörelsen bär oss framåt

det är tidigt
vi är ännu för få
ropen nu bara viskningar
vreden endast vibration i din tysta röst

men jag har burit ett minne
av ett möjligt samhälle
en framtid vi har framför oss

där ingen jobbar för någon annan
men alla arbetar för varandra

 

© Jenny Wrangborg 2014

 

Ett varmt tack till Jenny Wrangborg för att vi fick ha med den här dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra (Ordfront). Missa inte att besöka Jennys hemsida, där det finns mycket att läsa, lyssna och titta på.

9789174412116_200x_vad-ska-vi-gora-med-varandra_haftad

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 122: [”Konvojen rullar vidare…”] av Emilio Zucchi


Konvojen rullar vidare, nu mot Milano.
Samtidigt, i Florens, har Anna Maria
förts ut från Villa Triste. All tortyr
har visat sig verkningslös: döms
till döden, får hastigt stiga upp
på en lastbil med andra fångar:
Piccagli, kapten och grundare
av Radio CORA, därtill en italiensk
soldat och tre allierade
fallskärmssoldater. På stranden av Mugnone,
bifloden till Arno,
bakbinds Anna Maria bredvid 
de fem motståndsmännen: blomma
uppryckt ur jorden, liten krossad
myra, eld, mamma… Sex varma
krampartat styva lik; blod ned till vattenbrynet:
likt Skamander, likt Simoeis,
likt gräset under Kains fötter
färgas Mugnone röd.

 

© Bokförlaget Faethon

Ett varmt tack till de goda människorna på Faethon, för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur Emilio Zucchis skakande diktbok Ondskan in i märgen / Le midolla del male, en berättande lyrisk-dokumentär bok, vars två centrala gestalter är en ung motståndskvinna och en sado-fascistisk torterare med slipprigt dandy-manér.

Framsida-Zucchi (1)

Boken utkommer i en lyxig tvåspråkig utgåva i Faethons Poesis-serie med modern lyrik. Den har ett förord av Giuseppe Conte och ett fantastiskt efterord av Jesper Svenbro, som också översatt, med reflektioner om förlåtelsens omöjlig- och nödvändighet. Besök Faethons hemsida, förlaget har mycket spännande på gång.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 119 & 120: ”Som om livet…” och ”Både inne i…” av Henrika Ringbom

 

Som om livet hade stannat av, och tiden
alla hade flytt eller ingen ännu flyttat in
Här är prydligt som inuti ett stilleben
tryckande, nära nog klaustrofobiskt
Mitt i finns en besynnerlig tomhet
Där kan någonting stiga fram
Tomheten kan också förbli tom

 

Både inne i och utanför
huset världen
har jag länge vetat
att livet förvandlas
till något som liknar en dröm
också för oss som lever

 
© Henrika Ringbom 2020

Ett varmt tack till Henrika Ringbom för att vi fick ha med de här två dikterna i Veckans dikt. De är hämtade ur diktsamlingen En röst finns bara när någon hör den, utgiven av Förlaget. En av bokens avdelningar, den sista, ”Trösten”, finns med i helt aktuella Lyrikvännen nr 3. Kika gärna på Henrikas författarpresentation. Tack också till Förlaget, som sände boken till oss.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

”On Earth We’re Briefly Gorgeous” av Ocean Vuong

9780525562023

Ocean Vuong
On Earth We’re Briefly Gorgeous
Penguin Press

”A lyrical work of self-discovery that’s shockingly intimate and insistently universal… Not so much briefly gorgeous as permanently stunning.”
— Ron Charles, The Washington Post

Det här är tveklöst en av de romaner som kritikerhajpades mest 2019 och, som om inte det vore nog, så har den, trots sin lyrisk-litterära stil, klättrat högt upp på bestseller-listorna. Och det trots att Ocean Voung, född i Vietnam 1988 men bosatt i USA sedan länge, romandebuterar med On Earth We’re Briefly Gorgeous / En stund är vi vackra på jorden (Natur & Kultur). Tidigare har Vuong kommit ut med en diktsamling – Night Sky with Exit Wounds (Copper Canyon Press) / Natthimmel med kulhål (Modernista). Den belönades med ett T. S. Eliot Prize.

Huvudpersonen i romanen kallas Little Dog. Han är, precis som Voung, född i Vietnam. Hans mamma, Rose, traumatiserades under Vietnamkriget och flydde hals över huvud till USA, precis som Voungs mamma. Rose slår Little Dog, tills han blir 13 och kan slå tillbaka. Det verkar meningsfullt att kalla On Earth We’re Briefly Gorgeous för autofiktion, men det är också en immigrantroman, en roman om den trassliga förhållandet mellan mor och son, en roman om hur USA:s utrikespolitik sätter igång spiraler av våld. Det är en queer-roman, handlar om hur Little Dog träffar och umgås med sin första pojkvän. Och det är en A Portrait of the Artist as a Young Man-roman.

Texten presenteras som om den vore ett brev, från Little Dog till Rose, som emellertid inte kan läsa. Och hon skulle under inga omständigheter låta Little Dog lära henne att läsa, det skulle rubba maktbalansen dem emellan, en maktbalans som Rose arbetat hårt för att upprätthålla. Little Dog ser moderns trauma, och han ser allt hon har gjort för honom. Det finns åtskilliga vackra och ömsinta skildringar av hur Little Dog iakttar Rose snär hon sliter ont på olika nagelsalonger.

När man läser det här ”brevet” och blir varse hur mycket känslor och tankar Little Dog investerat i det, blir man gråtfärdig. Han skriver för att han vill att mamman ska förstå vem han är och vem han har blivit – de lever ju på sätt och vis i två skilda världar. Det skulle nästan vara olidligt att läsa On Earth We’re Briefly Gorgeous om den inte vore så sagolikt vacker, ända ned på meningsnivå, metaforriken är bländande. Språket är både precist och egensinnigt – man skulle kunna förstora upp sidorna och ha dem som posters på väggen.

Veckans dikt 101: ”Torso of Air” av Ocean Vuong 

Ocean Vuong: The 10 Books I Needed to Write My Novel. On Herman Melville, Theresa Hak Kyung Cha, James Baldwin, lê thị diễm thúy, and More

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner