Etikettarkiv: diktsamling

Veckans dikt 131: [Ordet plötsligt… ] av Lina Hagelbäck



Ordet plötsligt är den
dramatiska nyckeln till
det som händer. Svidande
skeenden överstruken vallmo.
Jag kan varken förstå eller förlåta
mig själv. Stugan ilar i tänderna
väggfast smärta gör som den vill
med mig. Hur kan självinsikt
bli så här inflammerad, jag
älskar dig ännu med min
torra sjuka mun.

 

 

© Lina Hagelbäck 2021

 

Ett varmt tack till Lina Hagelbäck för att vi fick publicera den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur hennes senaste diktsamlig Kometkarta (Lejd), som har fått väldigt fina recensioner.

”Med Kometkarta visar Lina Hagelbäck att hon hör till landets främsta lyriker.”
Christian Swalander i Barometern

Missa inte Lina Hagelbäcks medverkan i podden Örnen & Kråkan. Hon läser dikter och blir intervjuad av Magnus William-Olsson. Det kongeniala omslaget har Anna Celander formgivit.

Omslag-Kometkarta

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 32: ”american sincerity” av Sam Riviere

 

Let us draw near to Russia.
Let us go right into the presence of film criticism.
Let us celebrate music since 2002.
Let us give out pies and eat corn dogs.

Jump to The Sound of Young America
with its undercurrents of guilty conscience.
We have been sprinkled with sauce by radio hosts,
not with the old blood,

nor with the speech espoused to make us clean,
not old D.H. Lawrence.
But even here we suspected as much.
It’s now (a satire).

Therefore keep the network peace.
Therefore label the location,
with a heart in full idea,
with hearts fully defined in American English.

 

Sam Riviere

© Sam Riviere

Den brittiske poeten Sam Riviere, född 1981, väckte stor uppmärksamhet med sin första diktbok, 81 Austerities (Faber & Faber, 2012), som började som en blogg och reaktion på de kraftiga nedskärningar som den brittiska regeringen genomdrev.

”american sincerity” är hämtad från hans diktbok, Kim Kardashians Marriage (Faber & Faber, 2015) – den kan läsas som en slags fortsättning – som trots sitt namn inte direkt handlar om vare sig Kim Kardashian eller hennes bröllop, och vars dikter har genererats genom google-sökningar. Riviere har snarare arbetat som en redaktör och med olika självvalda begränsningar, lite i stil med George Perec och hans kollegor i OULIPO. Antalet dikter i samlingen eller diktsviten är exempelvis 72, lika många dagar som äktenskapet mellan Kardashian och Kris Humphries varade.

Men trots att alla dikter är skapade med samma metod och inom ramen för förutbestämda begränsningar, så är dikterna väldigt varierande stilmässigt. Resultaten blir ofta väldigt spännande. Kenneth Goldsmith skriver i New Yorker om Riviere och några andra poeter som med samma självklarhet använder internet som redskap: ”Post-Internet Poetry Comes of Age”

Sam Rivieres hemsida finns fler dikter, länkar till intervjuer med mera. Ett varmt tack till Sam som lät oss publicera ”american sincerity”.

Bokens officiella trailer. Läs mer om boken på förlagets hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner, Veckans dikt

Veckans dikt 28: [sitta fullständigt krossad] av Asta Olivia Nordenhof

 

sitta fullständigt krossad
och skriva om den gången fyrverkeriet yrde kring tältet på stranden
och vi höll om varandra tills vi insåg att fyrverkeriet var riktat mot oss
att någon siktade mot tältet på avstånd
och den styrka som kom till oss då
att vi blev så arga och förälskade
kastade sten efter dem som sköt, hojtade
knullade helt sinnessjukt efteråt
det var på vintern men ingen frös
dagen efter beskrev jonas hur han hela natten hade drömt om sälar
jag och aslak höll varandra i handen under sovsäcken
vi hade den hemligheten tillsammans på morgonen: något hade fått oss att inse att vi
älskade varandra mer än vi älskade jonas
köpte fett mycket bröd. fryst fisk som fortsatte vara fryst.
någon MÅSTE påtala soluppgången, brista i vällust
sittande här nu. att ha varit sexton.
skulle önska att mensen försvann
skulle önska att man inte kallades arrogant när man säger att man inte vill ha barn
jag vill inte ha barn fatta det
flera liv att martera
jag har dödat en kattunge en gång
kastat den mot en vägg för att den inte ville ta emot mitt barnbröst

jag är rasande på mig själv, på hela gentofte

aktiepisset
det rika pisset

det rika livet

vara så snål
akta jag kommer och plundrar er
med mina barnbröst som blivit gigantiska under tiden
jag har gått upp tjugo kilo av de nya pillren
här har ni mig

 

Asta Olivia Nordenhof

© Asta Olivia Nordenhof

Ett stort tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur den hyllade och prisbelönta samlingen det enkla och det ensamma [det nemme og det ensomme, 2013] av danskan Asta Olivia Nordenhof. Översättning Tom W-O Silkeberg.

nordenhof_det_enkla_och_det_ensamma_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 17: The Small Husband av Heather Christle

 

If you want to talk to your husband
and your husband is very small
you lie down on the floor
and the floor is cold
but you warm it
and you look at the wall
where it meets the floor
You are five to eight inches
from the wall
and there are no other noises
Traffic everywhere has stopped
for the holiday
but the parade does not come by
for another couple of hours
and you are neither  hungry
nor too full
and your body is a long silk bag
full of lightweight batteries
arranged on the floor
so it touches the floor
in the maximum number of places
and math has real world value
it turns out
which is not all that surprising
and there are weekends and desires
gestating in your throat
pink and hairless
like mammals
and you close your eyes
and say things to your husband
but he is small
no make him even smaller

 

Heather Christle

© Heather Christle

Ett stort tack till Heather Christle för att vi fick låna hennes dikt, som är hämtad ur What Is Amazing (2012). Hon har även skrivit The Difficult Farm (2009) och The Trees The Trees (2011), som vann Believer Poetry Award.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

”The greatest fuck poem in the English language”

cuntnorton_frontweb_0Dodie Bellamy
Cunt Norton
Les Figues Press, 2013

”I mean that this is the greatest fuck poem in the English language, and it isn’t even a poem.”
– Ur Ariana Reines förord

Ordet ”cunt” även kallat ”the c word” är laddat, förmodligen ett av de mer laddade orden på engelska. Det används oftast nedvärderande om en person som inte lever upp till de manliga måttstockarna. Men det är också ett ord som i linje med l’ecriture feminine har återerövrats och omdefinierats av feminister. Den som äger makten över språket äger också den verkliga makten, alltså måste makten över språket erövras.

Cunt Norton, uppföljaren till hennes omtalade Cunt Ups, gör Dodie Bellamy cunt ups / cut ups av den ärevördiga antologin The Norton Anthology of Poetry, som är full av kanoniserade vita män som Wordsworth, Yeats, Emerson, Pound, Crane, Lowell, Ginsberg, Hughes.

Jag vet inte om man bör kalla Bellamys cunt ups för dikter, men resultatet är lika snuskigt som poetiskt och underhållande. Som Ariana Reies skriver i sitt förord: ”This book made me feel so good I laughed so hard I cried.”

De olika texterna heter ”Cunt Shakespeare”, ”Cunt Milton”, ”Cunt Byron” och så vidare. Bellamy pastischerar (”cunts”) de respektive poeterna, sammanlagt trettiotre, men blandar också in samtida språkbruk.

Ur ”Cunt Chaucer”:

My cock, it / groweth beanshoot harde against thy softe side that / I may on thee ride til sonne rise morning harde. It / is exciting, allas – I am so full of joye and of solas, / hot for thee in thy rental car.

Ur ”Cunt Poe”:

[…] Thou mayest know my  pussy by the / name of Annabel Puppy. Dear Fuck Slug, I fuck / thee with no thought than to love and be loved / by thee, cranberry desire dripping out of my / kingdom by the sea.

Ur ”Cunt Tennyson”:

The woods decay, the woods decay and fall, / tongued where I’ve started to move between thy / ground, a man who comes whilst tilling thy field. / I lie with thee and handle thy clit, my swan, my / cruel immortality. Consume my wet tounge in thy / cave – for thy cunt is the quiet limit of the world.

Bellamy ”cuntar” hela den engelskspråkiga kanon och det är verkligen bitvis så roligt att man skrattar så att man gråter. Men det är inte bara roligt, det är också oerhört skickligt, språkligt och poetiskt. Bitvis är det helt magiskt, väldigt vackert. Hon hade inte kunnat skriva så här om hon inte också älskade The Norton Anthology of Poetry (1975), men hon har också, tror jag, på sätt och vis avväpnat poeterna i den.

Cunt Norton är också en vacker bok – Les Figues Press, Los Angeles, gör ovanligt vackra böcker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner