Tag Archives: Donald Barthelme

Recension: ”Wait Till You See Me Dance” av Deb Olin Unferth

images (11)

Deb Olin Unferth
Wait Till You See Me Dance
Graywolf Press

Det kommer ut betydligt fler novellsamlingar i Amerika än i Sverige och de belönas med fina nationella priser. Det finns säkert flera förklaringar, som tradition, tidskriftsmarknaden och skrivandets olika ställning inom respektive utbildningsväsende. När jag läser underbara skruvade samlingen Wait Till You See Me Dance av Deb Olin Unferth, kommer jag på en annan skillnad – absurdism är populärare och har högre status inom den amerikanska novellen än inom den svenska.

Unferths version tycker jag att man kan kalla vardagsabsurdism. Novellerna, som varierar kraftigt i längd och form, är inte outlandish men hyfsat hårt skruvade. Handlingen är ofta förlagd till ganska vardagliga miljöer och karaktärerna är, med några undantag, rätt vanliga personer. Och så har många av dem en annan sak gemensamt, en hel del tillkortakommanden. De har i alla fall inga höga tankar om sig själva.

Så här brutalt inleds den första novellen, ”Likeable”, som vunnit ett Pushcart-pris:

”She could see she was becoming a thoroughly unlikable person. Each time she opened her mouth she said something ugly, and whoever was nearby liked her a little less.”

Och de avslutande raderna i novellen, som har lite drag av ond saga, är inte mindre brutala. Det påstås att kvinnan blir ”more unlikable by the hour, until one morning she will be so unlikable, inconveniently unlikable, that she will have to be shoved into a hole and left there.”

Men det finns ett försonande drag, det står på ett ställe att ”when she opens her mouth she is unlikable, proudly so”. I ett samhälle där den som är mest socialt strömlinjeformad vinner och i vilket alla jagar lajks i sociala medier, är det kanske en subversiv handling att bejaka sina mindre sympatiska sidor?

De flesta av bokens andra karaktärer kämpar desto hårdare för att bli omtyckta, älskade eller åtminstone accepterade. De har inte realiserat sina drömmar, de har inte uppfyllt sin potential och brottas med en panikartad känsla av att klyftan mellan livet de förväntat sig och livet som det gestaltar sig är djup. Novellerna har en satirisk udd.

Man kan inte påstå att karaktärerna är utpräglat älskvärda, men man sympatiserar med dem och liksom håller på dem. Den ensamstående mamman som, mot bättre vetande, tar hand om sin systers sköldpaddor. Det trasslar till sig ordentligt. Eller språkläraren som, mot bättre vetande, blir kär i en av sina elever, en ung immigrant. Läraren är eller påstår sig i vilket fall som helst vara synsk. Hon kan se på folk när de ska dö.

Jag kan egentligen bara komma på positiva saker med de här 39 novellerna. Unferths röst och stil är trollbindande. De är skrivna med sällsynt självsäkerhet. Det är perfekt balans mellan ironi och medkänsla, (svart) humor och patos. Hela samlingen är extraordinärt underhållande – det kränger och svänger och berättelserna tar hela tiden nya och oväntade vändningar. Till och med sluten är perfekta!

Om du gillar exempelvis George Saunders, Lydia Davis och Donald Barthelme, bör du definitivt läsa Wait Till You See Me Dance.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Guide till de bästa novellisterna och novellerna

2007 sjösatte Chris Power den unikt bra serien ”A brief history of the short story” i The Guardian. Power skriver om och presenterar en novellist i taget, med ganska ojämnt långa mellanrum, novellister som är något utöver det vanliga. Han förklarar i varje introducerande artikel vad det är som gör att deras böcker betraktas som klassiker eller anses vara ovanligt bra eller inflytelserika.

De författare som presenterades i seriens fem första avsnitt: Anton Tjechov, HP Lovecraft, Mavis Gallant, Ryunosuke Akutagawa och Raymond Carver. Sedan rullar det på med mer eller mindre kända namn.

2015 har Chris Power nått fram till John Updike och de sammanlagda introducerande artiklarna i ”A brief history of the short story” börjar närma sig något sjuttiotal.

I den här blogginlägget väljer vi helt enkelt ut 10 författare som vi tycker om eller är nyfikna på.

1. A brief survey of the short story: Roberto Bolaño

framsida_Narmanarung.indd

Det saknas än så länge omslag från Tranan, som tidigare bland annat gett ut romanen De vilda detektiverna av Roberto Bolaño, och i vår ger ut två av hans novellsamlingar, Telefonsamtal och Fotografier. Man brukar framhäva hur mörkt Bolaños litterära universum är och visst, det är sant, men om man klarar samtida deckare bör man klara hans noveller.

Skriver Chris Power: ”Bolaño’s stories take the form of fragments of memoir (”Sensini”, ”The Grub”), unsolvable detective stories (”Phone Calls”), or anxious transmissions from a region between dream and reality (”The Dentist”). Sometimes, as in ”Gómez Palacio”, they feel like all three at once.”

Lyssna på novellen ”Clara” av Roberto Bolaño

2A brief survey of the short story: Julio Cortázar

1 (1)

Cortázar var en av boomens mest fantasifulla, originella och experimentella författare. Men man får inte glömma humorn. Man kan mycket väl kalla honom novellspecialist, Modernista har gett ut två vackra volymer, Samlade noveller 1 och Samlade noveller 2, som är snygga och prisvärda.

Skriver Chris Power: ”You don’t have to endorse the claim Cortázar made shortly before his death that his short stories were the best things ever to have been written in Spanish to appreciate him as a remarkable and versatile talent. His most appealing quality is the apprehensive oddness with which he infuses reality.”

Läs novellen ”Axolotl” av Julio Cortazár

3. A brief survey of the short story: Donald Barthelme

0141180935_A7Q4F

Donald Barthelme avfärdas allt för ofta som en spexig postmodernist med en massa trick i verktygslådan, och visst är Sixty Stories full av formexperiment, men Barthelme är också påtagligt intresserad av vad som händer utanför litteraturen. Och så får man massvis med humor på köpet.

Läs novellen ”The School” av Donald Barthelme

4. A brief survey of the short story: Lydia Davis

9780241969137

Om man ska ge sig på den egensinnige novellspecialisten Lydia Davis, så är The Collected Stories of Lydia Davis ett säkert kort. Hon bryr sig inte så mycket om litterära konventioner och gör lite som hon vill. Som hon har sagt i en intervju: ”I am simply not interested, at this point, in creating narrative scenes between characters.” Hon är intresserad av språket i sig, men hon är också väldigt humoristisk, underfundig passar ganska bra som beskrivning.

Läs novellen ”The Landing” av Lydia Davis

5. A brief survey of the short story: John Cheever

hämta (1)

Den feta samlingen The Stories of John Cheever belönades med Pulitzerpriset och är både en storsäljare och klassiker. Skriver Chris Power och John Cheevers produktivitet och influenser:

”Cheever published 121 stories in the New Yorker between 1935 and 1981, and others in Esquire, Playboy and elsewhere. His collected stories runs to nearly 900 pages, despite its exclusion, at Cheever’s insistence, of his entire first collection. Hemingway’s cadences, clearly discernible in the early stories, slip from view around the time of The Sutton Place Story (1946), but much later, in The World of Apples (1966), the poet Asa Bascomb recites his personal pantheon before a Christian relic, ending with: ‘God bless William Faulkner, Scott Fitzgerald and especially Ernest Hemingway.’ Throw in Chekhov and Flaubert, and Bascombs list could be Cheever’s.”

Läs novellen ”The Enormous Radio” av John Cheever

6. A brief survey of the short story: Ernest Hemingway

cvr9780684843322_9780684843322_hr

Ernest Hemingway måste nog betraktas som en av 1900-talets mest inflytelserika författare, åtminstone stilistiskt sett, med den berömda isbergsprincipen:

”If it is any use to know it, I always try to write on the principle of the iceberg. There is seven-eighths of it underwater for every part that shows. Anything you know you can eliminate and it only strengthens your iceberg. It is the part that doesn’t show. If a writer omits something because he does not know it then there is a hole in the story.”

Monumental utgåva av Hemingways noveller: The Complete Short Stories of Ernest Hemingway

 7. A brief survey of the short story: John Updike

1598532502

John Updike (1932-2009) verkar inte stå så högt i kurs idag – på Bokus.se hittar jag inget översatt till svenska – men hans produktion är enorm och det gäller inte minst novellerna. John Updike: The Collected Stories (Library of America) samlar inte mindre än 186 berättelser. I förordet till de tidiga berättelserna skriver Updike att hans mål var: ”to give the mundane its beautiful due.”

Chris Power tycker inte riktigt att målet uppfylls, att ett mörkare stråk löper genom Updikes berättelser:

”These stories, sprawling acts of memory, are about family, ambition and first love, but their common, fundamental theme is time. Updike writes a great deal about families, but while the elements of his typical family unit – child, parents and grandparents – suggest continuity through time, it is a sense of death and oblivion that dominates his stories.”

Läs novellen ”A&P” av John Updike

8. A brief survey of the short story: James Joyce

9780141199627

James Joyce (1882-1941) skrev bara en novellsamling, Dubliners (1914), men den satte desto större avtryck. Många anser att det är den bästa novellsamlingen någonsin skriven på engelska.

Skriver Chris Power:

”Dubliners, a work of what Terence Brown has called ’embryonic modernism’, pushed the short story collection into new areas. Its 15 stories function perfectly well in isolation, but reading each as part of a whole creates unique effects. Their themes, concerns and meanings overlap and reverberate.”

Läs novellen ”Araby” av James Joyce

9. A brief survey of the short story: Stefan Zweig

9781782270034_200_the-collected-stories-of-stefan-zweig

Ett tips apropå österrikaren Stefan Zweig (1881-1942), som känns helt aktuell, är att Atlantis i vår ger ut George Prochniks biografi Stefan Zweig vid världens ände. Läs om Prochniks influenser.

Ett annat tips är Zweigs självbiografiska Världen av i går utgiven av Ersatz i pocket 2013. Boken som inspirerade Wes Anderson att göra filmen The Grand Budapest Hotel.

Och så novellerna – det här verkar vara den bästa samlingen, om man inte kan tyska: The Collected Stories of Stefan Zweig. Pushkin Press har en unik utgivning av Zweig-böcker.

Skriver Chris Power om det stadigt ökande intresset för Zweig:

”Over the past few years […] his star has once more been in the ascendant. That many of his stories are in print again is thanks, in this country at least, to Pushkin Press, whose stewardship of European literature in translation is one of the more praiseworthy publishing endeavours of the past decade. The primary reasons why Zweig’s stories are so worthy of reclamation from obscurity are straightforward and compelling: the stories are imbued with tremendous psychological acuity; they are as page-turning as they are subtle; and the profound moral sense which underpins them never tips over into moralising.”

10. A brief survey of the short story: Clarice Lispector

9789185133536_200_hemlig-lycka

På svenska är det framförallt bokförlaget Tranan som gett ut brasilianskan Clarice Lispector (1920 – 1977), som har kallats den främsta judiska författaren sedan Kafka. Två böcker med noveller: Hemlig lycka och Familjeband.

Mer tips på bra brasiliansk böcker.

Chris Power om Lispector:

”[A] sense of adventure applies not only to Lispector’s concepts: it is endemic at the level of the sentence too. Paradoxes and sudden shifts lie in wait, and inattentive readers can rapidly lose their way. A story like The Hen and the Egg begins plainly enough – ‘In the morning I see the egg on the kitchen table’ – but quickly spirals off into something like a prayer, a philosophical meditation, a language game and an absurdist monologue, flipping between grace, humour and unease.”

Chris Powers serie ”A brief survey of the short story” rekommenderas varmt. Den är riktigt bra om man vill få inblick i en författares novellproduktion och tips på vidare läsning. Han finns även på Twitter: @chris_power

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Listor

En novell varje kväll 87: ”The Rememberer” av Aimee Bender

hämta (3)”My lover is experiencing reverse evolution. I tell no one. I don’t know how it happened, only that one day he was my lover and the next he was some kind of ape. It’s been a month and now he’s a sea turtle.”

Det inledande stycket på novellen ”The Rememberer” av Aimee Bender anger tonen för hela samlingen The Girl in the Flammable Skirt (Anchor Books), hennes märkliga och vackra debutbok från 1998. Det är en sorglig novell, sorglig och rolig, rolig och rörande på ett snarlikt sätt som Donald Barthelmes ”The School”.

Om du hellre vill höra Bender läsa novellen kan du göra det här, i ett avsnitt av podcasten This American Life.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Recension: ”The Emerald Light in the Air” av Donald Antrim

9780374280932Donald Antrim
The Emerald Light in the Air
Farrar, Straus & Giroux

Det har kommit ut många fina amerikanska novellsamlingar i år, men om jag vore tvungen att välja en måste det bli Donald Antrims The Emerald Light in the Air. Novellerna har publicerats i New Yorker de senaste femton åren. Men samlingen håller väl samman och även om grundtonen är tragisk är den bitvis hysteriskt rolig.

Skriver David L. Ulin i sin recension i Los Angeles Times: ”Think of Donald Barthelme crossed with Don DeLillo: black humor with an existential edge.”

Ingenting är enkelt för männen och kvinnorna i de här berättelserna, de har verkligen inte flow. De flesta karaktärerna är måttligt framgångsrika inom kreativa yrken, men brottas med problem på alla möjliga plan. Vi möter dem i vardagliga situationer, som är lätta att känna igen sig i – de går på parmiddagar, shoppar, går på zoo med barn.

Många av karaktärerna brottas med mer eller mindre uttalade psykiska problem, parrelationerna är allt annat än harmoniska – ett vuxet par som då det blir ihop bara träffas i andras lägenheter, eftersom båda två har rumskamrater. Det är ett slags lösning, eftersom de på så vis kan undvika en alltför påfrestande intimitet. Novellen heter ”Solace” och både mannen och kvinnan har farit mycket illa som barn. Kvinnan finner stor tröst i att de har en likartad bakgrund.

De olika karaktärerna – konstnärer, författare, skådespelare och lärare – visar sig inte direkt från sina bästa sidor. De gör bort sig, tappar kontrollen, de är uppgivna och pessimistiska. De trasslar till det ordentligt för sig. Men Antrim behandlar dem med en slags ömhet och man känner empati med dem. De försöker, så gott det går. De vill älska och bli älskade.

Det kanske låter vardagligt och småtråkigt, men det händer snarare väldigt mycket i de här novellerna på många olika plan, i och mellan karaktärerna och i språket. De handlar en hel del om konsterna och vad de kan ge oss människor, utan att det känns konstruerat.

The Emerald Light in the Air är litterär underhållning högsta nivå, obetalbar humor och existentiellt djup. Antrim är en fantastisk stilist och utnyttjar verkligen novellformens många möjligheter.

Ola Wihlke

Läs mer: ”Månadens hetaste novellsamling

Läs mer: ”Donald Antrim and the Art of Anxiety” John Jeremiah Sullivans oerhört fina porträtt av Antrim i New York Times. Handlar en hel del om hur författaren brottats med långa perioder av svår psykisk sjukdom.

Lyssna: ”Intervju med D. Antrim av Michael Silverblatt i Bookworm

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Månadens hetaste novellsamling

9780374280932Många verkar längta efter Donald Antrims nya roman, men om man gillar noveller är hans nya samling, The Emerald Light in the Air, en av höstens hetaste böcker. Den har fått strålande kritik – vi länkar till två bra recensioner, ett närgånget porträtt och, inte minst, titelnovellen, publicerad i New Yorker tidigare i år. Deborah Treisman och Antrim diskuterar novellen.

Donald Antrim is, after Thomas Pynchon, American literature’s presiding weirdo. He’s a trickster. His books are short, vivid, drastic and surreal, so much so that reading them is like driving 90 miles an hour while in third gear, in the back seat of a jalopy the author has stolen, while he disposes of his drugs by throwing them out the window.”

Citerat ur ”Staging Shakespeare in a Pit, and Other Dubious Calls” av Dwight GarnerNew York Times, 11 september 2014. Strålande recension, Garner jämför Antrim med en John Cheever i toppform.

Think of Donald Barthelme crossed with Don DeLillo: black humor with an existential edge. In the context of ”The Emerald Light in the Air,” however, it’s also something of an oblique strategy, a bit of sleight-of-hand or misdirection that disguises the real concerns of the collection as a way of catching us off our guard. […] I don’t mean to frame this as a criticism; in fact, it’s one of the most exhilarating aspects of the book, that it takes us in unexpected directions, moving from the outlandish to the intimate with the seamlessness of a single breath.”

Citerat ur ”Donald Antrims new story collection goes in unexpected directions” av David L. Ulin i Los Angeles Times, 29 augusti 2014. Ulin beskriver en rörelse i novellerna, som är skrivna under många års tid, mot en mer realistisk prosa. Det beskriver han, och andra kritiker, som något positivt. Recensionerna har över lag varit mycket bra, med mycket jämförelser med stora kanoniserade amerikanska författare.

Ett fantastiskt porträtt av Antrim skrivet av John Jeremiah Sullivan: ”Donald Antrim and the Art of Anxiety” Hela författarskapet diskuteras, och även vänskapen med Jonathan Franzen och Daviid Foster Wallace. Antrim har själv brottats med svåra självtvivel och djupa depressioner. Artikeln väcker lusten att läsa hela författarskapet.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

10 fantastiska amerikanska romaner under 200 sidor

Vi har valt ut 12 korta amerikanska romaner som man kan läsa ut under en dag eller helg, men vi gör ingen skillnad mellan korta romaner och kortromaner. Skriv gärna och lämna förslag på fler läsvärda korta amerikanska romaner. Skriv gärna och tipsa om svenska korta romaner, så kanske de kommer med på vår nästa lista.

Train Dreams (häftad)

Train Dreams, Denis Johnson

Handlingen tar sin början vid början av 1900-talet. Vi får följa daglönaren Robert Grainiers kamp för att ta sig fram och göra en värld i snabb förändring begriplig. En melankolisk och mycket vacker bok som gestaltar hur vissa amerikanska livsstilar försvunnit. Magiska natur och miljöskildringar. Var med på korta listan för Pulitzerpriset 2012.

The Body Artist (häftad)

The Body Artist / Kroppskonstnären, Don DeLillo

Det här kan mycket väl vara en av de märkligaste ”spökhistorierna” som någonsin skrivits. En kort bok, särskilt för att vara DeLillo, men en tung och mångtydig bok om sorg och hur den påverkar oss.

We Have Always Lived in the Castle (häftad)

We Have Always Lived in the Castle, Shirley Jackson

Vacker och väldigt udda, om en familj som inte riktigt är som andra. Underhållande och bitvis riktigt kuslig. Betraktas allmänt som Jacksons mästerverk.

Pnin (Paperback) ~ Vladimir Nabokov (Author) Cover Art

Pnin, Vladimir Nabokov

Kanske Nabokovs mest lättsamma och underhållande roman, om en rysk immigrant som kommer till USA för att undervisa, på ett språk som han inte behärskar.

Fahrenheit 451 (inbunden)

Fahrenheit 451 / Farenheit 451, Ray Bradbury

Bradburys dystopiska roman om en framtid där böcker är förbjudna och eldas upp av… brandkåren. Har väl i princip samma klassikerstatus som George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Du sköna nya värld.

Leaving the Atocha Station (häftad)

Leaving the Atocha Station, Ben Lerner

Handlar om en amerikansk poet som får ett stipendium för att studera i Madrid. Det låter inte så märkvärdigt, men det här är en sällsynt bra bok om att försöka finna sig tillrätta i ett främmande land. Eller i tillvaron över huvud taget.

The Crying of Lot 49 (häftad)

The Crying of Lot 49, Thomas Pynchon

Det här, hämtat från en akademisk text, låter kanske inte så roligt: ”Thomas Pynchon’s novel, The Crying of Lot 49, is widely recognized as a significant contemporary work that frames the desire for meaning and the quest for knowledge within the social and political contexts of the fifties and sixties in America.” Men den är väldigt rolig och räknas som en postmodern klassiker.

Sula (Paperback) ~ Toni Morrison (Author) Cover Art

Sula, Toni Morrison

En fantastisk berättelse om vänskapen mellan två kvinnor, av en den amerikanska prosans verkliga giganter.

The King (Paperback) ~ Donald Barthelme (Author) Cover Art

The King, Donald Barthelme

I den här lekfulla och smarta berättelsen förflyttar Barthelme Riddarna av det runda bordet till andra världskriget. Barthelme behärskar det korta formatet som få andra och han trollar verkligen med orden i den här absurda och egensinniga boken.

Who Will Run the Frog Hospital (Paperback) ~ Lorrie Moore (Author) Cover Art

Who Will Run the Frog Hospital?, Lorrie Moore

Moore är ju specialist på kortprosa och hon är bra på att berätta om trassliga relationer. I den här korta men mycket gripande romanen är berättaren en kvinna, som lever i ett kärlekslöst förhållande, som berättar om sin uppväxt och en betydelsefull ungdomsvän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

En novell varje kväll 59: ”A Conversation With My Father” av Grace Paley

Amerikanskan Grace Paley (1922-2007) var en politisk aktivist och författare, som idag är mest känd för sina okonventionella noveller, postmoderna kanske man kan kalla dem. Hon samarbetade bland annat med Donald Barthelme.

Ali Smith gör en helt fantastisk uppläsning av korta och täta ”A Conversation With My Father” i The Guardian podcast. Novellen handlar om litteratur, men är allt annat än torr. Den handlar om litteraturen, livet och döden.

En dotter eller son ska berätta en historia för sin far, som ligger på sin dödsbädd. Fadern vill att hen ska berätta en traditionell historia, helst efter rysk förebild, dottern/sonen väljer istället att berätta mer okonventionellt och öppet, i stil med Paleys egna ideal. Novellen är väldigt rolig, mycket sorglig och, på sätt och vis, hoppingivande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller, Podcasts / radio