Etikettarkiv: Donna Tartt

15 april, 2014 · 19:27

Både Guardian och Washington Post fick Pulitzer-pris för rapportering med koppling till Edward Snowdens läckor

Wikimedia CommonsHäromdagen belönades Donna Tarrt med ett Pulitzerpris för sin succéroman The Goldfinch/Steglitsan i klassen skönlitterära böcker. Det var ingen större överraskning, förra året sopade Tartt banan med de flesta andra amerikanska författare i god tävlan med Rachel Kushner, vars roman The Flametrowers bland annat gick långt i tävlan om ett National Book Award och hamnade på New York Times lista över de tio bästa böckerna 2013 tillsammans med … The Goldfinch.

Men de tunga Pulitzer-priserna delas ju ut i klassen journalistik och fjorton underkategorier. I kategorin ”public service” fick TheWashington Post och The Guardian US dela på priset. Priset ska delas ut till:

For a distinguished example of meritorious public service by a newspaper or news site through the use of its journalistic resources, including the use of stories, editorials, cartoons, photographs, graphics, videos, databases, multimedia or interactive presentations or other visual material, a gold medal.

Motiveringen vad gäller Washington Post löd:

”Awarded to The Washington Post for its revelation of widespread secret surveillance by the National Security Agency, marked by authoritative and insightful reports that helped the public understand how the disclosures fit into the larger framework of national security.”

Och motiveringen vad gäller The Guardian US:

”Awarded to The Guardian US for its revelation of widespread secret surveillance by the National Security Agency, helping through aggressive reporting to spark a debate about the relationship between the government and the public over issues of security and privacy.”

Och det dröjde inte länge innan Edward Snowdens reaktion kom: ”Snowden immediately declared the decision ‘a vindication.‘” Alla var inte lika förtjusta och enligt en kort notis i Bookforum distanserade sig prisets utdelare från Snowden: ”the Prize board, meanwhile, nervously insists that their granting of the award is about recognizing good journalism and shouldn’t be understood as an endorsement of Snowden.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Taggat som , , , , ,

7 april, 2014 · 21:24

Baileys Prize – korta listan 2014

Prisets fullständiga namn är The Baileys Womens Prize for Fiction och det är det enda priset i Storbritannien som årligen delas ut till enbart kvinnor i klassen skönlitteratur. En nyhet för året är att tävlingen numer även är öppen för amerikaner, varav flera har varit favorittippade. Av de 20 som fanns med på den långa listan återstår nu bara sex:

Chimamanda Ngozia Adiche – Americanah (nigerianska, tredje romanen) utdrag

Hannah Kent – Burial Rites (australiensiska, debutant) utdrag

Jhumpa Lahiri – The Lowland (indisk-amerikanska, andra romanen) kort utdrag

Audrey Magee – The Undertaking (irländska, debutant) recension

Eimear McBride – A Girl is a Half Formed Thing (irländska, debutant) utdrag

Donna Tartt – The Goldfinch (amerikanska, tredje romanen) utdrag

Det är lite förvånande att inte Rachel Kushner gick vidare med The Flamethrowers, men å andra sidan var det mycket väntat att Adiche, Lahiri och Tartt gick vidare och frågan är om inte någon av dem vinner. Att två debuterande irländskor gick vidare måste också betraktas som aningen oväntat.

Det är sällsynt många debutanter – på den långa listan var det hela sex stycken. Mest rutinerad är Margaret Atwood, som tävlade med sin fjortonde roman. Vi går all in på Eimer McBride, vars roman har fått ovanligt fina recensioner.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter

Taggat som , , , , , ,

18 januari, 2014 · 00:30

Nomineringarna klara till Årets sågning 2014

Den brittiska bloggen Omnivore har tillkännagivit de åtta nomineringarna till årets Hatchet Job of the Year Award. Det delas ut årligen till den recensent som skrivit ”the angriest, funniest, most trenchant book review of the past twelve months.”

Många recensenter och läsare älskade Morrisseys Autobiography, men A A Gills i The Sunday Times var inte helt imponerad. Det här är slutklämmen:

There are many pop autobiographies that shouldn’t be written. Some to protect the unwary reader, and some to protect the author. In Morrissey’s case, he has managed both. This is a book that cries out like one of his maudlin ditties to be edited. But were an editor to start, there would be no stopping. It is a heavy tome, utterly devoid of insight, warmth, wisdom or likeability. It is a potential firelighter of vanity, self-pity and logorrhoeic dullness. Putting it in Penguin Classics doesn’t diminish Aristotle or Homer or Tolstoy; it just roundly mocks Morrissey, and this is a humiliation constructed by the self-regard of its victim.

Eleanor Catton vann både priser och kritikernas gillande med sitt jättelika romanbygge The Luminaries, men David Sexton i London Evening Standard var av en annan åsikt:

A ship made of matchsticks in a bottle is a feat of construction but not necessarily a great work of art.

Donna Tartts The Goldfinch, en annan av förra årets stora utgivningar, klarade sig inte heller undan. Peter Kemp blev nominerad tack vare sin recension i The Sunday Times. Ett utdrag:

Outdoing even The Little Friend, famously a decade in the writing, The Goldfinch has taken 11 years to appear. These epic gestations are attributed by awed Tartt admirers and devotees of websites such as Donna Tartt Shrine to uncompromising perfectionism. ‘It’s because of perfectionism that man walked on the moon and painted the Sistine Chapel, OK? Perfectionism is good,’ she has stressed. But it’s hard to spot much of it in this ineptly put-together book.

Och den kanske elakaste formuleringen:

No amount of straining for high-flown uplift can disguise the fact that The Goldfinch is a turkey.

Men Omnivores pris bygger på en seriös idé, som de utvecklar i sitt lilla manifest. Men det saknas inte kritiker: ”The Hatchet Job of the Year Award is the worst award of its generation”

O.W.

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Taggat som , , , , ,

27 december, 2013 · 22:56

Megalista med alla (engelskspråkiga) listor över favoritböckerna 2013

Inte utan en viss förväntan har man gått och väntat på listorna över årets bästa böcker. Tidigt ute var redaktörerna på amerikanska Kirkus Reivews som sammanställt sina listor, med både mycket väntade val och mer oväntade. De svenska förlagen har prickat in en hel del böcker. Så här ser det ut i toppen av listorna för några av de största kategorierna.

Se nedan för fler årsbästalistor.

Best Fiction Books of 2013:

1. Asunder av Chloe Arjidus
2. The House of Rumour av Jake Arnott
3. The Blind Mans Garden av Nadeem Aslam
4. The Light Changes av Amy Billone
5. Life After Death av Kate Atkinson

Hela listan

Best General Fiction Books of 2013:

1. The Goldfinch av Donna Tartt
2. The Flamethrowers av Rachel Kushner
3. Pacific av Tom Drury
4. The Lowland av Jhumpa Lahiri
5. The Son av Philipp Meyer

Hela listan

Best Mysteries & Thrillers of 2013:

1. Lexicon av Max Barry
2. Breaking Point av D.J. Box
3. Light of the World av James Lee Burke
4. Never Go Back av Lee Child
5. The October List av Jeffery Deaver

Hela listan

Best Science Fiction & Fantasy 2013:

1. Written In Red av Anne Bishop
2. Box Office Poison av Philippa Bornikova
3. Queen Victorias Book of Spell, redigerad av Ellen Datlow och Terri Windling
4. Deep Space av Ian Douglas
5. The Ocean at the End of the Lane av Niel Gaiman

Hela listan

Och nu har New York Times kritiker Michiko Kakutani, Janet Maslin och Dwight Garner gjort listor med sina 10 respektive favoriter, bland vilka man hittar George Saunders Tenth of December, The Goldfinch av Donna Tartt och The Flamethrowers av Rachel Kushner.

The Millions har under en tid publicerat serien A Year in Reading, i vilken sajtens många skribenter valt sina favoritböcker. The Millions grundare och redaktör, C. Max Magee, har i sin tur skrivit översikten ”Wrapping Up A Year in Reading 2013”. Några av de böcker som flest skribenter har med på sina listor är … The Flamethrowers av Rachel Kushner, The Goldfinch av Donna Tartt och Dave Eggers The Circle.

NPR (National Public Radio) har i flera år gjort årsbästalistor och just därför gör de inga listor över 2013 års böcker. Det finns gott om andra som gör listor, resonerade man och skapade istället en app – ”NPRs Book Concierge. Our Guide To 2013’s Great Reads” – med en massa roliga sökfunktioner. Klicka runt bland 200 böcker.

Och så slutligen, som grädde på moset, på bloggen largehearted boy hittar du en megalista, en lista med alla engelskspråkiga listor över årets bästa böcker inom alla upptänkliga genrer och subgenrer – barnböcker, kokböcker med glutenfria recept, thrillers, vampyrromaner, reseskildringar, biografier, Alt lit etcetera. Alla sorters listor, allt ifrån försäljningslistor till kritikerlistor.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

Taggat som , , , , , , , , , , , , , ,

4 november, 2013 · 03:22

Snarare än som en roman, mer som det slags manifest en galen person snor gummisnoddar kring och skickar till NASA

Det är ofta underhållande att läsa recensioner helt utan förväntningar på att det ska utmynna i ett boktips eller att man lånar eller köper eller läser boken. Vi visste att vi inte skulle ha vare sig tid eller lust att läsa Donna Tartts nya roman Goldfinch/Steglitsan, men kunde inte låta bli att läsa Stephen Kings recension av den i New York Times. Stephen King är Stephen King och Donna Tartt är dessutom Donna Tartt, så recensionen får breda ut sig ganska ordentligt och rymmer små utvikningar, innan det slutligen fastställs att The Goldfinch/Steglitsan, trots några små skönhetsfläckar är; ”a triumph with a brave theme running through it: art may addict, but art also saves us from ‘the ungainly sadness of creatures pushing and struggling to live.’ Donna Tartt has delivered an extraordinary work of fiction.”

Recensioner, eller om man vill kalla det litteraturkritik, är i själva verket som en egen konstform, kan i alla fall vara, och vi skulle exempelvis hellre läsa 100-150 bra recensioner än en halvbra roman av samma omfång. Ganska många romaner som ges ut är halvbra och när man har läst ut en halvbra eller en dålig roman kan man känna sig som bestulen på något. Däremot kan det vara både underhållande och givande att läsa recensioner av halvbra och dåliga romaner. Sågningar fyller sin funktion. Den allt ovanligare balanserade recensionen fyller sin funktion. Och hyllningar fyller sin funktion.

Häromdagen blev vi helt knockade av en recension, recensenten fick oss i obalans redan efter första meningen. På Bookforum, vars sajt för övrigt är översållad med reklam för The Goldfinch, ligger/låg inledningen av kritikern J.W. McCormacks recension av Sergio de la Pavas roman Personae. Första meningen:

”Personae is a hodgepodge consisting of, among other things, a crime report, obituaries, and a short story that a character has scrawled in the margins of an old TV Guide.”

Här börjar man känna ett lätt obehag/spänd förväntan, eftersom man anar att det kan vara en totalsågning på gång. Det skulle kunna vara fråga om någon slags kultbok, men den andra meningen tyder snarast på att recensenten knapp tycker att boken förtjänar att kallas roman:

”At times, it reads less a novel than the kind of manifesto a crazy person binds with a rubber band and mails to NASA or the Library of Congress.”

En galnings manifest låter visserligen inte helt ointressant, men man blir ändå lite lättad och glatt överraskad av tredje meningen:

”The book is also the most galvanizing meditation on the possibilities and ramifications of artistic process in recent memory.”

Vi var fast redan efter den här dramatiska inledningen, men recensionen är också fortsättningsvis fängslande och mycket intressant. J.W. McCormack lyckades rekordsnabbt övertyga oss om att det är helt på egen risk man inte läser  Personae. Enligt McCormack är Sergio de la Pava den äkta varan, även om man jämför honom med kanoniserade amerikanska storheter: ”Eons from the ‘aw-fuck-it-anyways’ tone of other maximalist males like David Foster Wallace or Thomas Pynchon, Personae is serious even when it is droll.”

Läs hela recensionen – den väcker förhoppningar om att få läsa något riktigt originellt och excentriskt. Om J.W. McCormack har rätt så kan Personae göra mycket av det som bara riktigt bra romaner kan göra. Det låter på McCormack som om han hittat en blivande klassiker, vi hoppas kunna recensera romanen framöver.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Recensioner

Taggat som , , , , , , , , , , , , , , ,