Etikettarkiv: Edwidge Danticat

Essä: ”MFA vs. POC” av Junot Díaz

Samma vecka som aktivister propagerade för större mångfald inom litteraturen skrev Junot Díaz en essä på just detta tema, ”MFA vs. POC” som publicerades i New Yorker häromdagen. Díaz anspelar med titeln på en essäsamling, MFA vs. NYC, som nyligen gavs ut och väckte stor debatt inom den litterära världen. Den essän handlar om två förment rivaliserande maktcentra inom den litterära världen, högskolornas skrivarprogram respektive den kommersiella förlagsindustrin med säte i New York.

Díaz bytte ut NYC mot POC, som är en förkortning av ”people of color”, och hans essä handlar om att skrivarkurserna utestänger just färgade. Men också Díaz menar att mångfaldsproblemet är bredare. Han minns när han själv gick på skrivarprogram: “From what I saw the plurality of students and faculty had been educated exclusively in the tradition of writers like William Gaddis, Francine Prose, or Alice Munro – and not at all in the traditions of Toni Morrison, Cherrie Moraga, Maxine Hong-Kingston, Arundhati Roy, Edwidge Danticat, Alice Walker, or Jamaica Kincaid. In my workshop the default subject position of reading and writing – of Literature with a capital L – was white, straight and male.”

Idag är inte Junot Díaz bara en firad författare, han undervisar själv i creative writing vid MIT. Tidskriften Salon passade på att undersöka vilka författare Díaz ger sina elever i uppdrag att läsa: ”Inside Junot Díaz’s class at MIT: What the writer wants his students to read”. Hur är det med mångfalden?

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar

Novellen är som en tavla

Rumpus: Alice Munro won the Nobel Prize this year for short stories. Some called it a resurgence of the form, a resuscitation of a fairly unpopular genre. Can you talk about the magic of the short story and why it’s your first form?

Danticat: The short story is like an exquisite painting and you might, when looking at this painting, be wondering what came before or after, but you are fully absorbed in what you’re seeing. Your gaze is fixed, and you are fully engaged. That’s the beauty of the short story. Some stories are really, really short, like Lydia Davis’s brilliant prose. You capture the world in this really economical way. I was very happy to see Alice win because I think it does validate the form, but I don’t know that it was ever unpopular. George Saunders, Junot Díaz, Jhumpha Lahiri are all examples of an interest in the short story. Alice Munro’s career has proven that yes, one can make a career writing short stories. I don’t know if one can make a living, though.”

Edwidge Danticat citerad ur ”The Rumpus Interview with Edwidge Danticat”, i The Rumpus, 1 januari 2014

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat, Intervjuer

Novell 8-9: ”Girl” och ”Wingless” av Jamaica Kincaid

Jamaica Kincaid berättar väldigt ofta en och samma historia. Den handlar om en ung sorglös flicka i Antigua som lever lyckligt tillsammans med sin mamma, som emellertid blir helt förändrad när den lilla flickan kommer i puberteten. Den här historien handlar i själva verket om Jamaica Kincaid, som lämnade Antigua för New York när hon bara var 17 år gammal.

Saul Steinberg's "View of the World from ...

Saul Steinbergs ”View of the World from Ninth Avenue” cover. (Foto: Wikipedia)

I några år flöt Kincaid runt i New York utan någon direkt riktning, men hamnade, av en ren slump sägs det, på tidskriften New Yorker 1976, där hon utvecklades till en betydande författare med en mycket distinkt litterär röst. Vi valt ett fantastiskt avsnitt av New Yorkers fiction podcast, i vilken Edwidge Danticat läser berättelserna ”Girl” och ”Wingless” som första gången publicerades i tidskriften 1978 respektive 1979.

Redaktör Deborah Treisman brukar alltid fråga uppläsaren om det är något lyssnaren bör känna till innan uppläsningen påbörjas. Innan Danticat börjar läsa ”Girl” svarar hon: ”It speaks for itself.” När han får samma fråga innan hon ska läsa ”Wingless” svarar hon: ”Just listen to the words.”

I samtalet med Treisman efter uppläsningen talar Danticat om texterna som ”poetry bleeding into prose”, om deras sagolika flyt, och om Kincaids språkliga och formella lekfullhet. Uppläsningen är perfekt. Det är oerhört vackert, suggestivt och inte så lite hjärtskärande. Det handlar, bland annat, om knepiga mor- och dotterrelationer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller, Podcasts / radio