Adam Cohen – Supreme Inequality (Penguin Random House)
”You know, you have presidents that never got to appoint a Supreme Court judge. I’ve appointed two in three years.”
– Donald Trump i en intervju med Bob Woodward
Det fanns en tid, inte minst under efterkrigstiden, under ledning av chefsdomare Earl Warren, när the Supreme Courts arbete var inriktat på att göra USA mer jämlikt och inkluderande. Det här arbetet gynnade dem som inte hade det så gott ställt och minoriteter, inte minst svarta medborgare.
Enligt Adam Cohen tog den här progressiva utvecklingen ett abrupt slut när Richard Nixon tillträdde som president. 1969 började en kamp om the Supreme Court, som Cohen anser pågår än idag; Nixon tillsatte fyra konservativa domare i rad, vilket, enligt Cohen, ledde till en högervridning av domstolen som märks av än i dag.
Företag är också personer
Det är tveklöst så att USA har blivit mer ojämlikt, att många lagar som the Supreme Court stiftat har gynnar de rika på de fattigas bekostnad, att många av dem har gynnat företag på arbetarnas och fackföreningarna bekostnad och att många lagar gynnar den vita befolkning på bekostnad av flera minoriteter. En av domstolens mest absurda påhitt, är att företags bidrag till politiker och politiska partier jämställs med ”free speech”. Vilket innebär att det inte finns några gränser för hur mycket pengar näringslivet kan pumpa in i det politiska systemet. För att få ihop den här manövern betraktar man företag som personer.
Svarta hårt drabbade av the Supreme Court
Inte helt förvånade har svarta drabbats hårt av domstolens bedömningar och lagar. USA är rasistiskt. Jag är ingen jurist, men den i New York beryktade praktiken ”stop and frisk”, som drabbade oproportionerlig många svarta, kan knappast överensstämma med konstitutionens intentioner. Att så oerhört många svarta sitter i fängelse är en skam för USA och jag tror att the Supreme Court bär en del av skulden till det.
Jag tycker att Supreme Inequality är en riktigt bra bok, om man vill lära sig mer om USA. Den är spännande, rafflande. The Supreme Court borde bevakas bättre av journalister, amerikanska och utländska, eftersom domstolen påverkar så många människor under så lång tid. Boken är både en riktigt bra översikt och fördjupning.
Cohen visar hur republikanerna, ofta med fula knep, har kämpat med näbbar och klor för att nominera och tillsätta så många högerjurister som möjligt. Det jag inte riktigt fattar efter att ha läst boken, är varför inte demokraterna har kämpat ned näbbar och klor, och ibland fula knep, för att nominera och tillsätta liberala och vänsterliberala domare.
Ola Wihlke
BearBooks 