Etikettarkiv: fåglar

Cord Riechelmann: Kråkor

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är thumbnail_facc8aglar_reichelmann_front.jpg

Cord Riechelmann
Kråkor. Ett porträtt
Övers. Nina Katarina Karlsson
Erzats

”Jag tycker om kråkor, jag tycker om hur de går, flyger och skriker åt varandra. Jag lyssnar gärna på deras kraxande […]”
— Cord Riechelmann

Cord Riechelmann gör ingen hemlighet av att han gillar kråkfåglar, i den tunna men spränglärda essäboken Kråkor. Människan har en lång historia tillsammans med kråkfåglarna; djur som jagar storvilt – exempelvis isbjörnar, vargar och späckhuggare – lever också som i symbios med dem:

”Eftersom de hör hemma nästan överallt i världen är de inte exotiska någonstans. Kråkor förblir mystiska utan att vara exotiska, vilket är ett mycket sällsamt fenomen.”

Boken är en blandning av natur- och kulturhistoria samt de senaste rönen om kråkfåglarnas förbluffande intelligens. De kan leka, luras, ge gåvor och använda verktyg, lösa problem och planera. Inom mytologin finns föreställningar om att kråkfåglar skapat världen, och kråkfågeln har ofta drag av trickster:

”Men korpens tricksterdrag blir aldrig tolkade som ondsinta. När allt kommer omkring har korparna tricksat fram jorden och även ljuset och solen.”

Det är ett förbluffande fenomen, som har observarats i både Kanada och Japan. Kråkfåglar sitter uppe på en elledning vid en väg. När bilarna stannar för rött släpper de ned nötter på vägbanan. När bilarna kör knäcker de nötterna. När det blir rött igen seglar fåglarna ned och plockar upp innehållet i nötterna. Det här är alltså något de lärt sig, och lär ut till andra individer.

Kråkor är en riktig page turner. Det är full av sagolika illustrationer. Jag kan egentligen bara komma på ett skäl att inte käsa den, om man tycker genuint illa om kråkfåglar. Boken, som är riktigt snygg, ingår i Ersatz serie Naturläror. Det finns tre till volymer, om fjärilar, sill och vargar.

YouTube-klipp med nötknäckande kråkfåglar.

YouTube-klipp med kråkfågel som åker kälke.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Bok med foton från Farallon Islands, Kaliforniens Galapagos

gulljuju_cover_g

Lukas Felzmann
Gull Juju
Lars Müller Publishers

Några mil utanför San Francisco ligger Farallon Islands, som ibland kallas Kaliforniens Galapagos. Öarna hyser en av världens största kolonier av havsfåglar, och om förutsättningarna är de rätta kan man se öarna från fastlandet. Antalet besökare är strängt reglerat, de enda som bor på öarna är forskare, men fotografen Lukas Felzmann blev inbjuden att följa med Meadowsweet Dairy, ”three environmental artists who collaborate with scientists to create habitat installations.”

swarm_g

För Felzmann var miljön i det närmaste idealisk, han har tidigare gett ut en bok med fågelfoto, Swarm (Lars Müller, 2011). Men i Gull Juju intresserar han sig inte bara för öarnas unika växt- och djurliv. Till att börja med innehåller boken en underbar essä, som tecknar öarnas historia.

De var en gång i tiden viktiga för pälsjägare, inte bara amerikanska, under 1800-talet kom ryssar under ledning av ädlingen Nicolai Rezanov: ”Rezanov established an outpost on the Farallon Islands, and the Russian American Fur Company plundered the native seal, sea Lion and seabird populations for half a century.”, a de kom ända från Ryssland bland annat i jakten på säl och sjölejon. Det plockades även enorma mängder ägg på öarna, vilket gav upphov till våldsamma konflikter. Utanför öarna dumpades stora mängder radioaktivt avfall. Idag bedrivs långsiktig forskning.

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi-2

Alla foton © Lukas Felzmann

Andra tillgångar som lockat personer och företag att plundra Farallan Islands, är den enorma mängden fågelägg. The Pacific Egg Company etablerade sig 1849 för att profitera på den stora efterfrågan på ägg från sillgrissla. Sillgrisslans ägg ägg är tydligen dubbelt så stort som en hönas ägg. Äggföretaget hade följande tillvägagångssätt. Först delade man in en ö i två delar. Sedan krossade man alla ägg på ena halvan. På så vid kunde man försäkra sig om att bara plocka enbart färska ägg dagen därpå. Under den kaliforniska guldruschen, förstördes  eller plockades mer än 45 miljoner ägg från sillgrisslor. Det är skönt att det är förnuftet som råder på Farallon Island nu.

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi-3

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi-5

Förutom den väldigt välskrivna essän, finns listor med alla växt- och fågelarter, som vittnar om en fenomenal rikedom. Men Felzmann instresserar sig också för forskarna på ön, de för en slags drömdagbok, som är full av märkliga drömmar, många av dem präglade av den speciella miljön: ”Frances dreamt that she was sitting on an egg, at the same time she was watching herself on the egg and waiting to see herself get up off the egg.”

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi

Forskarna bedriver även en annan lite udda verksamhet. När fåglarna är på fastlandet händer det att de sväljer olika föremål, som leksaksfigurer, golfbollar, nappar, knappar eller nycklar. När fåglarna kommer tillbaka till Farallon Islands kräks de upp föremålen i sina bon. De här föremålen tar forskarna reda på och det har blivit ett imponerande och smått bisarr samling. Felzmann har fotograferat åtskilliga av dem.

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi-6 (1)Forskarna kallar de här föremålen för gull juju, vilket man kanske kan översätta med något i stil med måsmagi? Gull Juju är en väldigt vacker bok, Lars Müller gör så otroligt välgjorda böcker, men jag tycker att det är kombinationen av foto och text som gör den här boken så speciell, Felzmanns originella grepp om ämnet. Den har drag av både dokumentation och konstnärligt projekt. Jag tror inte att man nödvändigtvis måste vara väldigt intresserad av fåglar för att uppskatta den här boken. Jag tycker att den är otippat fängslande och fascinerande.

seiten-aus-gulljuju_inhalt_150dpi-4

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bokomslag med insekter och djur på

ngugi_wizard_mendelsund

Wizard of the Crow av Ngũgĩ wa Thiong’o; design Peter Mendelsund (Pantheon / 2006)

The Casual Optimist är en blogg du bör följa om du gillar snygga och intressanta bokomslag. Många inlägg är tematiska sammanställningar och det här är några inlägg som samlar bokomslag med insekter och djur på: ”Beasts!”, ”Beasts! Reptiles and Amphibians”, ”Birds” och ”Bugs”. The Casual Optimist drivs av kanadensaren Dan Wagstaff, som jobbar i bokbranschen men bloggar för att han älskar böcker.

Lyssna på en intervju med Peter Mendelsund.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Passagerarduvan – från flera miljarder individer till noll på 50 år

När det fanns som flest passagerarduvor i Nordamerika bestod arten av flera miljarder individer. Men, som Jonathan Rosen skriver i sin recension av Joel Greenbergs A Feathered River Across the Sky: The Passenger Pigeons Flight to Extinction (Bloomsbury), så tog det bara 50 år att helt utrota arten.

English: Passenger Pigeon, Ectopistes migrator...

Ectopistes migratorius, hona (Photo credit: Wikipedia)

Ett tag satte man ett visst hopp till passagerarduvan Martha:

By 1910, Martha was the sole survivor, an extraordinary fate for a bird whose ancestors had, in Audubons words, sounded—from a distance!—like ‘a hard gale at sea, passing through the rigging of a close-reefed vessel.’

Martha spent four years as a melancholy zoo attraction. Visitors tossed sand to get her to move. Officials offered a thousand-dollar reward for a mate, but on September 1, 1914, the last passenger pigeon in the world died.

En av anledningarna till att passagerarduvan dog ut var att den smakade så bra, en annan att den var så lätt att döda, men i själva verket är det en ganska komplicerad historia, om man får tro Rosen. Han påpekar att det dödas fler kycklingar varje år i Amerika än det någonsin funnits passagerarduvor samtidigt.

Dessutom är inte allt hopp ute enligt Rosen, trots att det är 100 år sedan Martha dog:

De-extinction became big news after a conference last March—sponsored by Revive & Restore, TED, and National Geographic—broadcast plans to take passenger-pigeon genes recovered from the toe pads of museum specimens, combine them with genes from the band-tailed pigeon (the genetic next of kin), and use them to modify another bird, possibly a chicken, so that it would lay a passenger-pigeon egg that could be raised by a band-tailed pigeon but taught to flock by a homing pigeon.

Rosen gillar uppenbarligen Greenbergs bok väldigt mycket, hans recension är sällsynt lång och engagerad, men han säger också att den är till lika delar naturhistoria, elegi och ”environmental outcry”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner