Etikettarkiv: Farrar. Straus & Giroux

Recension: ”The Laughing Monsters” av Denis Johnson

417XIesnXQL._SX300_Denis Johnson
The Laughing Monsters
Farrar, Straus and Giroux

För en tid sedan var Barack Obama och handlade böcker med sina döttrar på Politics & Prose, en av Washingtons allra mest kända bokhandlar. En lista med böckerna publicerades och lejonparten av dem var barnböcker, men en av dem är verkligen inte någon barnbok, Denis Johnsons senaste roman The Laughing Monsters (Farrar Straus Giroux), som på det här sättet fick lite gratisreklam.

Romanen behöver egentligen inte någon gratisreklam, den har överlag fått fina recensioner och den finns med på många listor över de bästa böckerna 2014. Men Johnson, som sällan låter sig intervjuas, är känd som författaren som inte är lika känd som han är bra. Han är en författare som uppskattas mycket av kritiker och andra författare.

Delvis kan man förstå det när man läser The Laughing Monsters, som har drag av spionthriller men som inte lever lika högt på en svängig intrig som en roman av exempelvis Ken FollettJohn Le Carré eller Frederick Forsyth. Styrkan med Johnsons nya roman, och många av hans tidigare böcker, är att han bygger upp spännande och fängslande stämningar. I det här fallet är det ambivalenta och paranoida stämningar i världen som den ser ut efter 11 september.

Romanen börjar med att Roland Nair, romanens inte helt pålitliga berättare, anländer till Freetown, huvudstad i Sierra Leone. Det är inte första gången han är i Afrika, han har snarare drag av veteran som inte kan motstå frestelsen att återvända, trots att han har en ganska cynisk bild av Afrika, åtminstone vad gäller Västafrika och Afrika söder om Sahara. Han kommer också, ganska väntat, tillbringa en hel del tid i olika hotellbarer.

Denis Johnson är sällan intresserad av att skapa sympatiska karaktärer, och Roland Nair är inget undantag från den regeln. Man får inte mycket bakgrundsinformation, men han utger sig för att vara dansk, trots att han reser på ett amerikanskt pass. Han påstår att han jobbar för NATO men verkar beredd att sälja ut hemligheter om organisationens samarbete i säkerhetsfrågor.

Det var tio år sedan Roland var i Afrika, man kan ana att han inte var där för att åka på safari, det är oklart exakt vad han gjorde då, men nu återvänder han för att återförenas med sin vän Michael Adriko. Tillsamman tjänade en gång grova pengar.

Man får intrycket att Michael är något yngre än Roland, att han börjar närma sig fyrtio, och han växte upp i gränstrakterna mellan Uganda och Kongo-Kinshasa. Möjligen var han barnsoldat, något trauma finns i bakgrunden, men han verkar ha varit legosoldat i hela sitt liv – han påstår att han tjänat den ghanesiska armén, den kuwaitiska emirens garde och de amerikanska gröna baskrarna.

Nair är ganska övertygad om att han blivit inbjuden av Michael för att än en gång göra någon slags affärer, men den officiella orsaken är att Michael vill att Roland ska träffa hans nya fästmö, Davidia, en ung kvinna från Colorado. Tillsammans påbörjar de tre en resa till Michaels hemtrakter, planen är att han och Davidia ska gifta sig i hans hemby.

Men de tre resenärerna litar inte på varandra, de undanhåller sanningar från varandra och blir allt mer misstänksamma. Det är det här triangeldramat som skapar den egentliga spänningen i berättelsen, trots att den också innehåller vissa av spionthrillerns vanlig spänningsskapande element. Men det pratas mer om CIA, Mossad, MI4, MI5, MI6 än vad de verkligen är inblandade i handlingen.

Det pratas mycket om att göra stora affärer, med allt från guld till uran, men det händer inte fullt lika mycket. Jag tycker om Johnsons lekfulla förhållande till spionthrillerns genrekonventioner och tror inte att han i första hand är ute efter en realism. Jag tror att han snarare velat skriva en trovärdig roman än en sannolik roman.

Alla har inte uppskattad The Laughing Monsters, men jag tycker att det är en av årets bästa och mest fängslande romaner, trots att jag inte är så imponerad av karaktären Davidia, som mest får vara snygg och lite mystisk.

Och jag tycker att Johnson än en gång bevisat att han är en av den samtida amerikanska prosans största, men det kan vara värt att utfärda en liten varning, The Laughing Monsters är, precis som hans mästerverk, Tree of Smoke (Picador), en väldigt maskulin bok, med allt vad det innebär.

9780312427740

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom Tree of Smoke vill vi rekommendera Johnsons novellsamling Jesus Son, en modern amerikansk klassiker som finns i  en fin översättning av Niclas Nilsson i Modernistas underbara serie Modernista Pulp.

jesus_son

 

 

 

 

 

 

 

 

 

David L. Ulin intervjuar: ”Denis Johnson’s carefully arranged derangement

Ny novell av Johnson: ”The Largesse of the Sea Maiden

New Yorker: ”Fiction Podcast: Donald Antrim Reads Denis Johnson

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Två nya Jonathan Franzen-böcker 2015

FSG

FSG

Jonathan Franzens fans kommer att ha mycket att läsa nästa år. Dels kommer han ut med en ny roman, hans femte, rapporterar New York Times. Titeln är Purity och beskrivs av förläggaren Jonathan Galassi på Farrar, Straus & Giroux som:

”a multigenerational American epic that spans decades and continents. The story centers on a young woman named Purity Tyler, or Pip, who doesn’t know who her father is and sets out to uncover his identity. The narrative stretches from contemporary America to South America to East Germany before the collapse of the Berlin Wall, and hinges on the mystery of Pip’s family history and her relationship with a charismatic hacker and whistleblower.”

Av beskrivningen att döma låter det som om Franzen med den kommande romanen vill nå en (ännu) större publik. Den har likheter med tidigare verk, men den skiljer sig också tydligt från dem:

”Like Mr. Franzen’s best-sellers ‘Freedom‘ and ‘The Corrections,‘ which have each sold well over a million copies, his new novel tackles big themes like sexual politics, love and parenthood. But the novel also marks a stylistic departure for Mr. Franzen, Mr. Galassi said. […] ‘There’s a kind of fabulist quality to it,’ he said. ‘It’s not strict realism. There’s a kind of mythic undertone to the story.'”

Dessutom kommer det ut en biografi om Jonathan Franzen, skriven av Philip Weinstein, lärare på en skola Franzen gått på, Swarthmore College. Biografin är skriven med Franzens medverkan. Den ska skildra hans utveckling som person och författare och ska innehålla en analys av romanen Purity. En sak är säkert – det kommer att skrivas en hel del om Jonathan Franzen nästa år också.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter