Tag Archives: feminism

Mottagandet av ”The Answers” av Catherine Lacey

9780374100261

”Like Margaret Atwood’s The Handmaid’s Tale, [The Answers] is also a novel about a subjugated woman, in this case not to a totalitarian theocracy but to subtler forces its heroine is only beginning to understand and fears she is complicit with.”
— Dwight Garner, New York Times

En av de mest hyllade och omskrivna amerikanska romanerna de senaste månaderna är The Answers (Farrar, Straus and Giroux) av Catherine Lacey. Huvudpersonen, Mary Parsons, är runt 20-25 och jobbar på resebyrå. Hon är hårt tyngd av kreditkortsskulder och obetalda läkarräkningar. Hon har märkliga symptom, möjligen psykosomatiska, som läkarna inte kan komma till rätta med. Men hon prövar en holistisk behandling med det tvivelaktiga namnat Pneuma Adaptive Kinesthesia (PAKing). Den funkar, men är löjligt dyr. Som så många andra i New York tvingas Mary söka ett andra jobb. Till slut lyckas hon få ett välbetalt arbete som är ännu märkligare än hennes symptom och new age-behandlingen.

Hon blir delaktig i the Girlfriend Experiment, som skapats och drivs av en förmögen och ökänd skådespelare, Kurt Sky. Han omger sig med ett harem, skulle man kunna säga. Olika kvinnor får tillfredsställa Kurts olika behov. Mary blir hans Emotional Girlfriend. Det finns även en Maternal Girlfriend, som ska städa och vara huslig. Det finns en Anger Girlfriend som ska tillfredsställa Kurts behov av ”fighting, nagging and emotional manipulation.”

Syftet med experimentet verkar vara att lösa ett av kärlekens dilemman, att den har en tendens att mattas av och dö ut. Kurt och hans biotech-team vill ta reda på hur man skapar och upprätthåller det perfekta romantiska förhållandet.

Många recensenter har varit positiva, ännu fler har varit mycket positiva.

Dwight Garner i New York Times tillhör den senare gruppen: ”‘The Answers’ Runs Down the Rabbit Hole of Love”

”This is a novel of intellect and amplitude that deepens as it moves forward, until you feel prickling awe at how much mental territory unfolds. […] On a certain level, ‘The Answers’ is a dystopian project; it borders on science fiction. It’s about the neurobiology of love. You remember Raymond Carver’s formulation: ‘It ought to make us feel ashamed when we talk like we know what we’re talking about when we talk about love.’ In Lacey’s novel, that shame vanishes into M.R.I.s, facial-detection software and artisanal electromagnetic pulses that can make a person weep or flush. […] This is a ‘neuronovel,’ in other words, to borrow the critic Marco Roth’s somewhat disparaging term for certain novels by writers like Ian McEwan, Rivka Galchen and Richard Powers. But it’s a neuronovel that floods with tangled human feeling.”

Lucy Scholes i The Independent är också väldigt positiv: ”An unsettling, but whip-smart meditation on love, intimacy and contemporary female experience”

”For a novel that’s so cerebral, The Answers is impressively tightly plotted and Lacey’s prose notably refined in its lucidity. It’s an exciting and clever follow-up to her acclaimed debut, Nobody Is Ever Missing, and testifies to her inclusion on Granta’s recent best of young American novelists list. Joining the ranks of Alexandra Kleeman’s You Too Can Have a Body Like Mine and Olivia Sudjic’s SympathyThe Answers is an unsettling, but whip-smart meditation on love, intimacy and contemporary female experience, minus the fairytale ending.”

Scholes påpekar att romanen är feministisk, men att Lacey inte är didaktisk och att hon inte anger riktningen med hela handen.

Joy Press i Los Angeles Times är också entusiastisk, och framhäver originaliteten och oförutsägbarheten: ”In her inventive novel ‘The Answers,’ Catherine Lacey experiments with the components of love”

”Reading Lacey’s fiction feels like walking through a dark apartment in someone’s mind, full of winding hallways and unmarked doors. You never know quite where you are or where you’ll end up. Like the work of Clarice Lispector or Rachel Cusk, Lacey’s novels seem to be on the verge of inventing a new genre somewhere between prose poem and fugue state. Lacey’s 2014 debut novel, ‘Nobody Is Ever Missing,’ revolved around an interior monologue about a woman traveling across New Zealand. ‘The Answers’ is propelled by a surprisingly compelling puzzle of a plot involving the Girlfriend Experiment and the way it manipulates its subjects — but plot is just one of the novel’s many pleasures.”

Jag har faktiskt inte hittat en enda recension av The Answer som inte till övervägande delen är positiv. Verkar väldigt fantasirik.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Recensioner

”Sex säljer, feministiskt sex säljer ännu mer”

13067247_O_1

Köp

”[How] Dunham and her ilk – Melissa Broder, Amy Schumer, Lindy West, even poet Kim Addonizio – have emerged as the confessional darlings of millennial feminist writing is important. We are now in a time where the avowal of nakedness (both physical and emotional) is key, where the publicly exposed woman is truly courageous. The line between titillation and transgression is a fine one and in a voyeuristic world that expects women to all be coquettish exhibitionists, titillation does feminists no favours. To borrow Bitch Media founder Andi Zeisler’s argument in We Were Feminists Once, what we are seeing now is feminism used as a brand; dislocated and disconnected from any collective political project. Sex has always sold well – but feminist sex sells even better.”

Citerat ur ”A vogue for self-exposure has reduced feminism to naked navel-gazing” av Rafia Zakaria i The Guardian, 12 juli 2016.

01cf47266a74d15fcb8855d55e7aa836

Köp

Zakarias text i The Guardian har väckt en hel del uppståndelse, och den är något av en brandfackla som riktar sig kritiska udd mot en särskild sorts feministisk bekännelselitteratur, som hon menar har fått ett allt större utrymme och inflytande sedan Lena Dunham kom ut med Not This Kind of Girl. Zakaria menar att den här självutlämnande litteraturen, som ofta fokuserar på kroppen och sexualiteten, snarare är begränsande för feminismen än subversiv, delvis för att den nästan uteslutande är skriven av vita priviligierade kvinnor och utan ett bredare samhällsperspektiv.

Jag tycker att Zackaria har flera intressanta poänger – kroppen är tveklöst viktigare inom delar av dagens feminism än samhället, för att inte tala om världen – men jag tror också att exempelvis Lena Dunham skulle vara den första att erkänna att hennes perspektiv är begränsat, och att exempelvis fattigas och färgades berättelser är mer angelägna än hennes, bland annat för att de får så litet utrymme. Dessutom är det lite typiskt att det är en grupp kvinnor, som skriver väldigt olika, som blir skarpt kritiserade för att de skrildrar fel saker. Jag tycker exempelvis att det är en enorm skillnad mellan Lena Dunhams och Melissa Broders texter.

Skriv gärna och berätta vad du tycker om Zakarias sågning av den här varianten av tredje vågens feminism. Är kritiken träffande eller missriktad?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Citat

Seriebok: ”Det kändes lugnt när mina känslor dog”

 
p7mwgacqunnf0qq81qad
 
Bim Eriksson
Det kändes lugnt när mina känslor dog
Kartago Förlag

Det verkar som om svenska serier blomstrar och de kvinnliga tecknarna skapar sig, sedan typ ett drygt decennium tillbaka, ett allt större utrymme. Så vitt jag kan bedöma är det också de kvinnliga tecknarna som är mest nyskapande, och allra intressantast tycker jag att de utpräglat feministiska och satiriska tecknarna är.

Man kan ana lite av både Joakim Pririnens stil och anda i flera av de här serieskaparnas verk. Det är nästan som om de kollektivt säger: ”Med lite radikalfeminism kan man slå hela patriarkatet med häpnad.” Det är punkigt, kompromisslöst, inte sällan fulsnyggt och texternas budskap är ibland lika viktiga som att teckningarna uppfyller konventionella krav på hur de ska se ut. Det är den totala effekten av text och bild som är viktig. Råheten är en kvalitet. Och böckerna är ofta vansinnigt roliga.

9789170375934.jpg

Som influenser på den svenska feministiska serievågen, som naturligtvis inte är någon enhetlig rörelse, brukar man framhålla amerikansk feminism, riot grrrl-rörelsen samt den franska serietecknaren Claire Bretécher, född 1940. Flera av hennes serier gavs ut i Sverige under 80-talet. Men influenserna handlar, tror jag, mest om attityden. Riot grrrl-rörelsen visade att feminismen kan vara rebellisk och genuint cool. Bretécher visade vägen med sin svårslagna blandning av knivskarp iakttagelseförmåga, elakhet och humor.

Och även om man inte kan betrakta den svenska feministiska serievågen som en rörelse, så verkar det som om man tagit fasta på ett av feminismens nyckelbegrepp: systerskapet. Tanken att man är starkare tillsammans har bland annat resulterat i seriekollektiv som Dotterbolaget och C’est Bon. Malmö har utvecklats till något av landets seriehuvudstad – särskilt för feministiska och politiska eller samhällskritiska serier – delvis på grund av Serieskolan i Malmö (tidigare Serietecknarskolan), som grundades 1999. Liv Strömquist är förmodligen den mest kända av de serietecknare som gått utbildningen.

9789189632585

Bim Eriksson, politisk debattör, konstnär och författare, serieboksdebuterar med Det kändes lugnt när mina känslor dog, som går att placera in i den här traditionen av svenska feministiska serier. Titeln är fenomenal och skulle kunna vara hämtad ur en serie av Nina Hemmingsson. Också huvudkaraktären i boken känns vagt besläktad med Hemmingssons hålögda monster, vars löften mer låter som hot. Men Erikssons huvudkaraktär, som delvis är självbiografisk, är mycket mindre brutal i sin framtoning. Däremot tar hon plats och pockar på uppmärksamhet – hon pendlar mellan total självutplåning och befriande utlevelse. Däremellan reflektioner och filosoferande.

BIM_INLAGA.indd

BIM_INLAGA.inddAlla bilder © Bim Eriksson

 
Bim Eriksson blandar effektivt korta seriestrippar med bilder som tar upp en hel sida. Inledningsvis träffar huvudkaraktären en häst, som kanske symboliserar tiden innan killarna, för den här boken handlar till ganska stor del om trassel med killar eller, mer allmänt, patriarkatet.

Nästa serie är genuint obehaglig, huvudkaraktären vill inte ha sex med sin kille, men han är påstridig, trots att hon säger nej. I något som liknar en dröm möter hon sedan en jättelik kvinna, en gudinna kanske, som ingjuter mod i henne. Du ska aldrig ge upp dig själv för någon annan, säger hon. Du ska inte känna skam och du ska förmedla detta till dina systrar, säger hon också. Att Eriksson tänjer på realismens gränser, att hon låter det drömska, symboliska och absurda rymmas inom berättandets ram, funkar väldigt bra.

BIM_INLAGA.indd

Eriksson är en riktigt skicklig tecknare, som kan uttrycka mycket med små medel. De flesta figurerna, inklusive huvudkaraktären, har kroppar med rondör; det är en inte allt för vild gissning att de runda formerna är tänkta som ett uppror mot det rådande trådsmala kvinnoidealet. Många bilder och serier handlar om kampen för att inte låta sig luras och krossas av falska idealbilder, inte minst reklamens. Samtidigt är serierna fulla av tidsmarkörer som signalerar vad som är rätt, som kläder eller en riot grrrl-tatuering.

BIM_INLAGA.indd

Många bilder och serier handlar om att inte kunna leva upp till utifrån kommande förväntningar, inte bara vad gäller kroppsideal, utan mer allmänt om kampen för att få känna att man duger som man är. Den feminism som förespråkas i boken ligger, tycker jag, i linje med Roxane Gays feminism som den uttrycks i hennes bok Bad Feminist. Det är med andra ord en bejakande snarare än en asketisk feminism. I en serie undrar en karaktär om det inte är ytligt med läppstift. Ytligt, svarar hennes kompis förvånat, nej, att använda läppstift är inte ytligt, det är ett statement och en krigsförklaring. Säger hon avslutningsvis: ”Patriarkatet ska krossas!”

I själva verket är många teman i boken existentiella – feminismen kanske är en existentialism – och det är lätt att identifiera sig med huvudkaraktären, även om jag, en medelålders man, knappast tillhör den främsta målgruppen. Men livet blir ju torftigt om man bara konsumerar den kultur som tydligt riktar sig till ens målgrupp. Hoppas att också många killar och män, alla som gillar bra serier, kommer att läsa Det kändes lugnt när mina känslor dog. Det är en riktigt stark och mångsidig debutbok, omväxlande humoristisk och allvarlig och stundtals riktigt gripande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Dataingenjören Barbie behöver hjälp av grabbarna med datorn

Random House

Random House

För 20 år sedan lanserade leksakstillverkaren Mattel den beryktade ”Teen Talk Barbie”, en talande docka som kunde säga saker som ”I love shopping!” och ”Math class is tough!”.

En väldigt underhållande artikel i Los Angeles Times, ”Barbie computer engineer book criticized for ‘sexist drivel‘”, rapporterar satiriskt om att den 55-åriga ikonen fortfarande väcker upprörda känslor, den här gången för boken Barbie: I Can Be a Computer Engineer (Random House).

Titeln låter ju väldigt lovande, men det visar sig att Barbie inte klarar datorn utan hjälp. I början av boken berättar Barbie för kompisen Skip att hon gör ett dataspel, med en robothund som gör gulliga konster. När Skip frågar om Barbie kan använda spelet, svarar Barbie skrattande: ”I’m only creating the design ideas. I’ll need Steven and Brians help to turn it into a real game!”

Boken verkar inte handla om att Barbie blir dataingenjör, den verkar handla om att hon behöver hjälp av Steven och Brian för att ens hålla sin dator igång. Reaktionerna på boken har, inte helt överraskande, varit övervägande negativa. Den har fått betyget en stjärna av 100 recensenter på Amazon.

Ilskan har även tagit sig andra uttryck, Casey Fiesler och Miranda Parker har gjort en vanvördig ”remixad” version av boken. Och det finns till och med redan en sajt, ”Feminist Hacker Barbie”, där läsarna kan hjälpa Barbie att bli den kompetenta, självständiga ”bad-ass engineer that she wants to be.”

Konstaterar Michael Schaub i Los Angeles Times: ”This isn’t the first controversy over a Barbie-related book. In 1965, Mattel manufactured a ‘Slumber Party Barbie’ doll that came with a fake, toy-sized ‘diet book’ (and a fake scale set to the alarming weight of 110 pounds).”

Den lilla leksaksboken innehöll bara två ord: ”DON’T EAT!”

Missa inte detta på temat Barbie och frigörelse: ”Barbie Liberation Organisation, nu även på på Victoria & Albert Museum

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

bell hooks avfärdar feministisk succébok som ”faux feminism”

Det är ovanligt att feministiska böcker blir bästsäljare, ännu ovanligare att de hänger kvar på New York Times topplista i mer än sexton veckor. Men det är just vad Sheryl Sandberg, chef på Facebook, har lyckats åstadkomma. Lean In: Women, Work and the Will to Lead (Knopf) har sålt som smör och har förvandlat Sandberg från mycket känd affärskvinna till ett feministiskt fenomen. Forbes Magazine har utsett henne till en av världens mest inflytelserika kvinnor. Time Magazine rankar henne som en av världens mäktigaste och mest inflytelserika ledare. Av Oprah Winfrey har hon kallats “the new voice of revolutionary feminism.”

Kulturkritikern, författaren och feministen bell hooks, som vid det här laget bör ha skrivit ett tjog böcker på temat feminism, ger ett nästan häpet, på gränsen till förundrat intryck i sin recension av boken i the feminist wire: ”Dig Deep: Beyond Lean In” Man anar nästan en avundsjuk ton när hon berättar hur sällsynt det är att en feministisk bok får ett så fantastiskt genomslag: ”Those of us who have devoted lifetimes to teaching and writing theory, explaining to the world the ins and outs of feminist thinking and practice, have experienced that the primary audience for our work is an academic sub-culture.”

hooks skriver också mycket ogillande om det hat som drabbat Sandberg, från mer radikalt feministiskt håll och ofta, hävdar hooks, från personer som inte ens läst Lean In. Men efterhand repar sig hooks och gör lugnt och metodiskt mos av Sandbergs feminism, nyliberal skriver två av redaktörerna för the feminist wire i ett märkligt litet förord till recensionen. hooks kritik av Sandbergs feminism är inte vare sig särskilt konstig eller oväntad.

Hooks hävdar bland annat att strukturella förändringar måste till för att förändra förtryckande patriarkala och sexistiska strukturer. Något sådant finns inte på Sandbergs agenda, som inte direkt verkar leva upp till epitetet revolutionär, men det är ändå hårt. Först det lilla nedlåtande förordet och sedan hooks mycket långa recension, som manglar fram en slutsats som huggen i sten: ”faux feminism”.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Löven och Borg under det rosa täcket

English: One of the symbols of German Women's ...

Ein Logo der deutschen Frauenbewegung aus den 70er Jahren (Foto: Wikipedia)

”Det är uppenbart att Stefan Löven vill bli mer påläst feminist. En av de första böcker han som nyvald partiordförande tar sig an är Under det rosa täcket, Nina Björks storsäljare från 1996. Den handlar om ‘kvinnlighetens vara och feministiska strategier’ och får snabbat kultstatus bland horder av unga tjejer. Men boken har också dragningskraft på medelålders män. Under det rosa täcket hjälper redan 2006 Moderaternas dåvarande chefsekonom Anders Borg, som blir feminist efter att ha fått tvillingdöttrar, att sortera tankarna.”

Citerat ur Lena Hennels och Lova Olssons Humlan som flyger. Berättelsen om Stefan Löven (Norstsdts, 2013)

 

Lämna en kommentar

31 augusti, 2013 · 16:46