Etikettarkiv: film

L. Moholy-Nagy: Painting, Photography, Film

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är bb8-moholy-nagy-e1604590162569.png

L. Moholy-Nagy
Painting, Photography, Film

Bauhausbücher 8
Övers. Jillian DeMair & Katrin Schamun
Lars Müller Publishers

”The enemy of photography is the convention, the fixed rules of ‘how to do.’ The salvation of photography comes from the experiment.”
 — L. Moholy-Nagy

Den första meningen i L. Moholy-Nagys verkligt banbrytande och fortfarande aktuella bok Painting, Photography, Film [Malerei, Photographie, Film, 1925]:

”This book is a defense of photography, which many people still think of as an inferior mechanical operation. But its productive character as a means of expression and creation is almost unknown.”

När den mångkunnige ungraren L. Moholy-Nagy (1895–1946) kom till Berlin var det nästan som om den kreativa miljön var förberedd för att passa honom. Han erbjöds en plats vid Weimars Bauhaus 1923, men det dröjde inte länge innan han tillhörde den inre kretsen av Bauhaus kreativa genier. När skolan flyddade till Dessau, sjösatte Moholy-Nagy och Walter Gropius ett fruktsamt projekt. De delade på redaktörsskapet för bokserien Bauhausbücher.

Inom parentes sagt: Det borde skrivas mer om kvinnorna på Bauhaus.

Painting, Photography, Film, bok nummer 8 i serien, var verkligt banbrytande och på sätt och vis profetisk. Han menade, redan 1925, att både foto och film åtminstone borde ha jämbördig status med andra konstarter. Det dröjde ett tag innan det blev så – om det ens är det nu?

Det schweiziska kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers gav ut en hel rad Bauhaus-böcker 2019, då det var 100 år sedan skolan, verkstaden och kollektivet grundades. Lars Müller har lagt ned mycket möda och kunskap på att göra böckerna attraktiva och i linje med originalen.

”Als wahres publizistisches Highlight im Bauhaus-Jubiläumsjahr macht Lars Müller Publishers […] einer internationalen Leserschaft vier Bände der von Walter Gropius und László Moholy-Nagy herausgegebenen Bauhausbücher neu zugänglich.”
Cold Perfection

Bauhaus-böckerna trycks på tyska och engelska och i den engelskspråkiga utgåvan av Malerei, Photographie, Film har man så långt det varit möjligt försökt efterlikna Moholy-Nagys distinkta och anslående typografi. Skyddsomslaget är också troget originalet, även om titeln är på engelska. Boken är bunden i gult tyg med röd text, precis som originalet. Det ganska omfattande bildmaterialet – som illustrerar fotografiets och filmens möjligheter – är detsamma som i originalet. Det är bokkonst på hög nivå.

Jag vill verkligen rekommendera ett besök på Lars Müller Publishers hemsida, med de olika Bauhaus-publikationerna, exempelvis en helt underbar faksimilutgåva av Bauhaus tidskrift: Red. Lars Müller, bauhaus journal 1926–1931.

bauhaus-journal-e (1)

De flesta böckerna kostar 3-400 kr och funkar naturligtvis perfekt som gåva eller julklapp till någon som är intresserad av foto, film, typografi, arkitektur, design och vackra och välgjorda böcker. Klicka här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Unik dvd med 19 kortfilmer av Len Lye

Colour Box 19 Films by Len Lye cover

Len Lye
Colour Box: 19 Films by Len Lye
Govett-Brewster Art Gallery/Len Lye Centre,
Ngā Taonga Sound and Vision & Len Lye Foundation, 2016

”Every film [I made], I tried to interest myself in it by doing something not previously  done in film technique.”
— Len Lye (1901–1980)

Man blir glad, upprymd och förbluffad av att se Len Lyes experimentella, intensiva, färgstarka och djupt originella kortfilmer. Nya zeeländaren är en verklig pionjär och anses vara en av de allra främsta inom så kallad direkt film, vilket innebär att man inte använder en kamera, utan manipulerar filmen direkt, exempelvis genom att etsa i svart film eller att måla för hand på filmen.

Förra året gavs en unik dvd ut: Colour Box: 19 Films by Len LyeDen innehåller alltså 19 filmer, vars snittlängd kanske är fem minuter, och spänner över 50 års produktion, från egensinniga Tusalava (1929), som förefaller gestalta en kosmisk, eller möjligen mikroskopisk, kamp mellan två antagonistiska krafter, till Particles in Space (1979), som också förenar det kosmiska och minimala perspektivet. De här två filmerna är svartvita, annars är kanske Lye mest känd för sina mer färgstarka filmer, som A Colour Box (1935), Colour Flight (1938) och Color Cry (1952).

Colour Box 19 Films by Len Lye (3)

Trots att många av filmerna är abstrakta och experimentella, så är faktiskt en hel del av dem reklamfilmer. Lye gjorde bland annat film på uppdrag av British Tourist and Industrial Development Association, British Post Office och Shell Motor Oil, även om Lye gjorde en animerad dockfilm, The Birth of the Robot (1936), till just Shell.

1

Len Lye – Color Cry -1952 – Courtesy of the Len Lye Foundation – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
Under andra världskriget gjorde Lye även informationsfilmer rörande krigsinsatsen, filmer som ingick i den brittiska traditionen poster films. De visades på biografer, fabriker och på mindre orter av Ministry of Informations kringresande filmenhet. Ett exempel är Musical Poster Nº 1 (1940). Filmen varnar visserligen för att nazisympasitörer skulle kunna avlyssna konversationer med känsligt innehåll, men i övrigt är den tämligen abstrakt och färgstark. Lye var av uppfattningen att inte alla filmer under krigstiden behövde vara gravallvarliga.

Vissa recensenter reagerade emellertid starkt på användandet av starka färger, just för att ämnet var så allvarligt. I Variety fick filmen dock en mycket uppskattande recension, som beskrev den som ”a fantastic but effective blending of colour and sound to draw audience interest.” Jag är mycket (positivt) förvånad över att Ministry of Information visade eller ens beställde filmen.

3

Len Lye – Rainbow Dance – 1936 – Courtesy of the Len Lye Foundation and The British Postal Museum & Archive – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
I citatet ovan talas det om den lyckade blandningen mellan ljud och bild. Den är helt avgörande för att förstå storheten med Lyes filmer. Själva bilderna är, som sagt, ofta väldigt färgstarka, dessutom lade Lye till tecknade ord och mönster så att de blev ovanligt rika och mångskiftade. Det händer väldigt mycket, intensiteten är hög.

Lägger man dessutom till musiken blir filmerna förbluffande starka och intensiva. Lye valde också ofta musik med ett högt tempo och framträdande rytmer. Det kan vara dåtida kubansk populärmusik, med exempelvis Don Baretto och Cuban Orchestra, Lecuona Band och Rico’s Creole Band. Det är mycket jazz och det svänger något otroligt om både ljud och bild, om helheten. Och ofta får man en känsla av att musiken är skriven till bilderna, snarare än tvärtom.

Lye var ju förutom filmskapare, även en innovativ fotograf, målare, poet och en av de stora inom kinetisk eller rörlig skulptur. Så det kanske inte är så märkligt att han dessutom hade en enastående känsla för musik i allmänhet och rytmer i synnerhet. Andra exempel på filmmusik är ”Planetsviten” av Gustav Holst, som alltså användes till dockfilmen The Birth of the Robot (1936), beställd av Shell Motor Oil, och traditionell afrikansk musik – ”a field tape of the Bagirmi tribe” – som användes till mästerverket Free Radicals (1958, redigerad 1979).

6

Len Lye – Colour Flight – 1938 – Courtesy of the Len Lye Foundation – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
Free Radicals är en av Lyes mest hyllade filmer och en av mina absoluta favoriter. Den är svartvit och är ett exempel på när direkt film funkar som allra bäst. Lye använde alla möjliga verktyg när hans etsade in ljuset i den svarta filmen, exempelvis tandläkarverktyg och en pilspets härrörande från Native Americans.

Det vita som etsningarna lämnar efter sig är abstrakta vita mönster som skiftar form och plats, som blixtnedslag eller fenomen på partikelfysisk nivå. Det är gjort helt för hand, ändå blir kombinationen av film och musik häpnadsväckande välsynkad. Än en gång – det svänger något otroligt. Om Lye hade levt och verkat ett eller två decennier till, hade han kunnat göra fantastiska musikvideor. På sätt och vis kan man kanske se hans filmer som föregångare till musikvideon.

Stan Brakhage, en nutida stjärna inom experimentell film, har beskrivit den slutliga versionen av Free Radicals som ”an almost unbelievably immense masterpiece (a brief epic).” 2008 beslutade sig U.S. Library of Congress för att ge den klassikerstatus och för att bevara den i sina samlingar ”for all time”.

I Time Magazine, i en artikel om Colour Flight, beskrevs Lye som ett engelskt alternativ till Walt Disney. Jag kan se likheter, exempelvis i en Disney-film som Fantasia, men jämförelsen haltar naturligtvis, vilket också framhölls i artikeln. Jämförelsen var orättvis påpekade man, eftersom Disneys filmer var ”the product of a big corporation” medan Lye var en ensam och oberoende filmskapare som ”painted or stenciled his designs by hand.”

Jag kan mycket varmt rekommendera Colour Box: 19 Films by Len Lye, tätt packad med annorlunda, genuint underhållande och rentav smått omvälvande filmupplevelser.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Praktfull bok om filmen i konsten och konsten i filmen

9783858815415_Cinema-mon-amour_def

Cinéma mon amour. Film in art
Red. Madeleine Schuppli & Aargauer Kunsthaus
Texter: Yasmin Afschar, Erika Balsom, Jenny Billeter, Steven Cairns,
Vinzenz Hediger, Simon Koenig & Madeleine Schuppli
Scheidegger & Spiess • Aargauer Kunsthaus, Aarau

Den ungerske filmteoretikern Béla Balázs (1884–1949) argumenterade för att förståelsen av hur en film är gjord, dess estetiska maskineri, berikar upplevelsen. Det går att argumentera för att kunskapen om hantverket t.ex. skulle kunna underminera realismen, men Balázs menade att kunskapen höjer underhållningsvärdet. Och han menade att det inte var något unikt för filmen. Ett snillrikt filmtrick ger förhöjd livskänsla på ungefär samma sätt som när vi njuter av eleganta arkitektoniska lösningar eller lyssnar på en tekniskt briljant musiker.

Jag tänker på Balázs estetiska teori när jag läser och bläddrar i Cinéma mon amour. Film in art. Den handlar om filmen i konsten och om konsten i filmen, och texterna går in i detalj på hur mötet mellan konst och film kan ta sig olika uttryck. Boken gavs ut i samband med en mycket ambitiös konstutställning, Cinéma mon amour. Kino in der Kunstett samarbete mellan Aargauer Kunsthaus och Solothurner Filmtagen.

De utställda konstnärerna var:

Martin Arnold, John Baldessari, Fiona Banner, Marc Bauer, Pierre Bismuth, Candice Breitz, Janet Cardiff & George Bures Miller, collectif_fact (Annelore Schneider & Claude Piguet, Tacita Dean, Stan Douglas, Thomas Galler, Christoph Girardet & Matthias Müller, Douglas Gordon, Teresa Hubbard / Alexander Birchler, Samson Kambalu, Daniela Keiser, Urs Lüthi, Philippe Parreno, Julian Rosefeldt, Hiroshi Sugimoto, Sam Taylor-Johnson, Mark Wallinger.

Det behöver knappast påpekas när det är så många medverkande, men de olika konstverken skiljer sig mycket åt, även om många har arbetat med film och foto. Möjligen skulle man kunna tala om en gemensam anda, många verk är dekonstruktiva till sin karaktär, kritiska men också humoristiska.

De är också i dialog med filmhistorien, som Hitchcock Presents (2010) av collectif_fact som visar filmfoto av Le Corbusiers Villa Jeanneret-Perret, men med ljudet hämtat från trailern till Hitchcocks Psycho från 1960. Julian Rosefeldt har med sin film Deep Gold (2013/14) både hyllat och uppdaterat en betydligt tidigare filmklassiker, den surrealistiska och subversiva milstolpen L’Âge d’Or (1930) av Luis Buñuel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boken har ett mycket rikt bildmaterial, som till stor del utgjörs av stillbilder eller foton från konstverken, men det finns även en del annat. När man bläddrar i boken första gången kan bildmaterialet ge ett lite lätt oordnat intryck, men den hålls samman av sex mycket välskrivna, ganska korta, essäer.

Essäernas titlar säger åtminstone en del: ”Cinema as Space/The Visible Cinema”, ”Film Business/Corpus mysticum industriale. The Star’s Visual Body and the Fans Gaze”, ”Found Footage/Reframed: Found Footage and the Moving Image”, ”Movies and Genres/Art, Cinema and the World”, ”Mechanisms of Film/The Ends of Cinema” samt ”Art mon amour/Films about Artists and Their Worlds”.

Textförfattarna, som är oerhört kunniga, har inte delat upp konstnärerna eller verken mellan sig, de skriver helt enkelt om de verk som passar deras tema. Flera konstverk kommenteras således i flera av essäerna. De väcker min lust att se mer av de här verken, trots att de är hyfsat teoretiska väcker de lusten att vilja se film, lite i linje med Béla Balázs teori.

Vissa verk är lättare att föreställa sig än andra, men jag tyckte genast om fotona tagna av Hiroshi Sugimoto. Han har jobbat på sin serie med foton från amerikanska biografer och drive-ins sedan 1978. Han låter kamerans slutare vara öppen under de visade filmernas hela längd. Alla filmrutor komprimeras i en bild, så att säga. Skriver Yasmin Afschar om resultatet: ”What remains is a dazzling expanse of white that is both nothing and everything at the same time – comparable with white noise in music.”

Jag gillar även fotoserien Crying Men (2002-2004) av Sam Taylor-Johnson. I boken finns foton av en rad gråtande skådisar, bland dem Forest Whitaker, Ryan Gosling, Steve Buscemi, Tim Roth och Sean Penn. Det skulle ju kunna vara så att Taylor-Johnson har haft osannolik tur, att hon helt enkelt råkat stöta på några av Hollywoods giganter just när de gråtit och varit som mest sårbara. Troligare är att de använder all sin skicklighet för att låtsas gråta så trovärdigt som möjligt. Bildserien väcker frågor om äkta respektive spelade känslor, om yta och djup och om föreställningarna vi har om Hollywood-stjärnor och skådespeleri.

Cinéma mon amour. Film in art har ett rikt och spännande bildmaterial och innehåller kvicka och intressanta essäer om kopplingen konst och film. Kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess och designbyrån NORM har gjort boken till ett praktverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Kortfilm: ”Living History: The John Feathers Map Collection” av Alec Ernest

Glen Creason är bibliotekarie på Los Angeles Central Library, och i den här filmen från 2015 är det han som guidar oss genom den enorma samlingen kartor som en viss John Feathers testamenterade till biblioteket. Därmed fördubblades storleken på bibliotekets kartsamling i ett slag, med en privat samling vars mångfald, djup och kvalitet är häpnadsväckande. Creason förevisar samlingen och förklarar varför den är så speciell.

Ett varmt tack till filmens skapare, Alec Ernest, för att han lät oss visa filmen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud

Liten guide till amerikansk fotboll för liberaler, ladies och limeys

Written & Directed: Fraser Davidson Voiced: Billy Baumann & Mark Brickey Audio: Morgan Samuel

Den 7 februari 2016 avgörs Super Bowl 50 i Santa Clara, Kalifornien. Det är ett megaevenemang som engagerar stora delar av den amerikanska befolkningen. För en utomstående, någon som är mer bekant med the beautiful game, kan den amerikanska fotbollen, med dess mycket omfattande regelverk, vara svår att förstå.

Ett stort tack till animatören Fraser DavidsonCub Studio för att vi får visa den här fina lilla informationsfilmen, ett litet sidoprojekt han gjort lagom till Super Bowl 50. Han har verkligen lyckats fånga det amerikanska med den amerikanska fotbollen. Filmen är inspirerad av olika stilar av illustration och animation från 50- och 60-talet, inte minst tecknade informationsfilmer. Det är riktigt snyggt gjort.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud, Recensioner

Oliver Sacks, 1933-2015

Oliver Sacks, den framstående neurologen och populärvetenskapliga författaren, dog i sitt hem i New York i söndags. Han blev 82 år gammal.

Dödsorsaken var cancer och New York Times publicerade i februari i år en essä av Sacks om sjukdomen: ”My Own Life. Oliver Sacks on Learning He Has Terminal Cancer”

Skrev Oliver Sacks: ”A month ago, I felt that I was in good health, even robust health. At 81, I still swim a mile a day. But my luck has run out – a few weeks ago I learned that I have multiple metastases in the liver.”

För hjärnforskningen är avvikelser alltid intressanta i jakten på att förstå hur den friska hjärnan fungerar. Sacks skrev en rad böcker om ovanliga och egendomliga medicinska tillstånd: förvrängd varseblivning, särskilt svåra former av minnesförlust, psykiska funktionshinder i kombination med ensartade förmågor att lösa räkneproblem, förlust av kroppsuppfattningen med mera. Sacks fick viss kritik, för att exploatera sina patienter, på grund av hans fallbeskrivningar.

34_PressImage1

Köp

Utifrån sina egna erfarenheter som neurolog vid Beth Abraham Hospital i Bronx skrev han boken Awakenings (1973). Den låg i sin tur till grund för en film med samma namn, som kom ut 1990 med Robert De Niro i huvudrollen. Och senare inspirerade boken till en pjäs av Harold Pinter – A Kind of Alaska.

Sacks mötte patienterna på Beth Abraham Hospital, en sjukhus för kroniker, 1966. Många av patienterna hade fastnat i märkliga ställningar, vissa hade frusit fast på det här sättet, som statyer, i decennier. Sacks tolkning var att det här patienterna var offer för en encephalitis-epidemi som svept över världen 1916 till 1927. Han behandlade dem med den då experimentella medicinen L-dopa, vilket gjorde att de vaknade upp.

571_PressImage1

Köp

New York Times dödsruna: ”Oliver Sacks, Neurologist Who Wrote About the Brain’s Quirks, Dies at 82”

The Atlantic har sammanställt en lista med texter av och om Sacks som finns på nätet: ”The Oliver Sacks Reading List”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

En vacker liten film om konsten att trycka och binda böcker på det traditionella sättet

Den här korta men vackra filmen handlar om hur man gör böcker på ett hantverksmässigt sätt. Den har, i olika versioner, visats miljontals gånger på internet. Nu tillverkas ytterst få böcker på just det här sättet, men det mesta tyder på att den tryckta boken är en så genial uppfinning att det krävs mer än e-böcker och läsplattor för att göra den överflödig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud

10 böcker som blir film 2015

Jag har inga egentliga belägg, men känslan säger mig att fler och fler böcker filmatiseras. Publishers Weekly har sammanställt en lista med de 10 mest emotsedda filmatiseringarna i år: ”The 10 Most Anticipated Book Adaptations of 2015”.

flynn_morka_platser_omslag_2_inb

Köp

Några av de allra mest emotsedda är naturligtvis filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, som säkerligen blir en riktig kioskvältare alldeles oavsett om den omtalade tampongscenen är med eller inte, Gillian Flynns Dark Places och, än en gång, Susan Collins serie Hunger Games.

9781250066626

Köp

Överst på listan har Publishers Weekly dock placerat filmatiseringen av Michael Punkes roman The Revenant, en berättelse om hämnd med en pälsjägare i huvudrollen, spelad av Leonardo DiCaprio, och den regisseras av Alejandro Gonzalez Inarritu. Den är filmad i Albertas vildmark i enbart naturligt ljus och rent filmiskt låter det exceptionellt lovande.

Skriver Gabe Habash om filmfotografen: ”[…] Emmanuel Lubezki – one of the best in the business: he shot The Tree of LifeGravity, Birdman, Children of Men (remember those long takes?), and a whole bunch of other films crammed with frameable shots like this, and this, and this.”

9780141001821M

Köp

Nummer två på listan är en filmatisering av Nathaniel Philbricks In the Heart of the Sea, som tydligen ska skildra den verkliga bakgrunden till den stora amerikanska romanen Moby-Dick. Den här versionen är, skriver Gabe Habash, 100% fri från en skrikande Gregory Peck och man frossar 100% mer på sköldpadda. Att döma av trailern ska man nog inte se filmen om man har läst eller tänker läsa Herman Melvilles Moby-Dick.

9780307592439

Jag ser nog mest fram emot filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, men med skräckblandad förtjusning. Boken skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av Infinite Jest, en annan stor amerikansk roman. Jag har en viss förståelse för reaktionen från den förtidigt bortgångne författarens familj:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men hur ska man stå ut med att se någon spela David Foster Wallace så här kort tid efter hans död? Men tidiga recensioner från Sundance är väldigt positiva, så man får kanske ta mod till sig.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Och sedan undrar jag om det bara är jag som tycker att Leonardo DiCaprio bara blir mer och mer lik Marlon Brando?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

100 idéer som förändrade…

100IdeasWeb_HighResCover
Jim Boulton

100 Ideas that Changed the Web
Laurence King

Steven Heller och Véronique Vienne
100 Ideas that Changed Graphic Design
Laurence King, 2012

Mary Warner Marien
100 Ideas that Changed Photography
Laurence King, 2012

Det oberoende brittiska förlaget Laurence King gör vackra, välskrivna, lättillgängliga och inte särskilt dyra böcker inom ämnen som konst, design, mode, foto, arkitektur och reklam. Laurence King har en sällsynt god förmåga att komma på bra bokidéer, och en av de bästa är kanske serien 100 Ideas that Changed…

Förutom de tre titlarna ovan, som vi ska kika lite närmare på, finns 100 Ideas that Changed Advertising100 Ideas that Changed Art100 Ideas that Changed Fashion100 Ideas that Changed Film100 Ideas that Changed Architecture och 100 Ideas that Changed Street Style. De är perfekta som presenter.

Till varje bok anlitas en sällsynt kunnig person inom respektive ämne. Han eller hon berättar historien om sitt ämne, inte över 3-400 tättryckta sidor, utan genom att lyfta fram de 100 höjdpunkterna i ämnets historia. Det gör att böckerna både blir väldigt lättlästa och lärorika, riktiga sidvändare. Varje uppslag handlar om en idé, även om begreppet idé tolkas lite olika av författarna, och ungefär hälften av utrymmet upptas av illustrationer.

100 Ideas That Changed The Web_Spread_1

Jim Boultons 100 Ideas that Changed the Web börjar lite oväntat i Belgien 1934. där bibliofilen Paul Otlet lekte med tanken på ett télé photographie, ett elektroniskt teleskop som skulle kunna överföra vilket dokument som helst i världen till en teveskärm. Men det är hans Mundaneum (1) som är bokens första idé – ett för sin tid mycket avancerat bibliotek som var organiserat efter en slags nätverkslogik. Det förebådar, enligt Boulton, den semantiska webben (100), Tim Berners-Lees vision formulerad 1999.

Mellan dessa båda idéer ryms 98  andra som är mer eller mindre revolutionerande: grafiskt gränssnitt (5), bulletin board systems (12), web browser (22), open source (28), blogging (49), peer-to-peer (62) bredband (63), social networkning (75), casual gaming (80, den mobila webben (86), molnet (95) och big data (99).

Man kan invända mot framställningen att den saknar ett mer kritiskt perspektiv, den är skriven av en entusiast, men Boulton skriver väldigt underhållande och pedagogiskt. Lite förenklat kan man säga att de första 20 idéerna handlar om webbens föregångare, att de följande 30 handlar om webbens barndom, att de följande tjugo fokuserar på kommersialiseringen av webben och att de följande handlar om webbens mognad – den har blivit dynamisk, social och mobil.

100IdeasGraphicDesign_Hi_Res_Cover

100 Ideas that Changed Graphic Design har två författare, Steven Heller, som har skrivit mängder av böcker om grafisk design och näraliggande ämnen, och Véronique Vienne, art director, författare och kritiker. Boken påminner naturligtvis en hel del om 100 Ideas that Changed the Web, men den är lite lösare i fogarna och kronologin är inte riktigt lika strikt. Vilket naturligtvis beror på skillnader mellan ämnena.

En vanlig bok om den grafiska designens historia hade förmodligen delat in historien efter ismer eller olika riktningar. Heller och Vienne har alltså istället valt 100 idéer som förändrat hur vi kommunicerar grafiskt, inte nödvändigtvis de bästa idéerna, men idéer som varit och är inflytelserika.

100Ideas_GraphicDesign_Page_04

Jag tycker väldigt mycket om den här boken, med ett mångskiftande och fantasirikt urval idéer, med illustrationer och texter som förklarar idéerna och sätter i dem i sina respektive historiska sammanhang. Heller har skrivit en hel den om totalitära ideologier och grafisk design, exempelvis Iron Fists. Branding the 20th-Century Totalitarian State (Phaidon, 2011), och det märks nog lite på urvalet: pekande fingrar (6), knutna nävar (8), monumentala bilder (9), propaganda (22), manifest (25) och red with black (31) passar väl också in i sammanhanget.

Det pekande fingret är kanske mest känt från värvnings- och valaffischer, som tydligt uppmanar till handling, men också som en konventionell angivelse av riktning.

Den knutna näven har länge varit vänsterns tecken för solidaritet och kamp, vanlig på allt från flyers till posters.

Den monumentala bilden förknippar vi kanske mest med totalitära ideologier, men också med en reklam som tar allt mer av det offentliga rummet i anspråk.

Idag skulle förmodligen ingen säga att han eller hon arbetade med propaganda, idag kallas det pr, kommunikation eller något i den stilen. Men Heller och Vienne illustrerar artikeln om propaganda med ett modernt exempel, Shepard Faireys poster Hope (2008) med Barack Obamas framåtblickande och eftertänksamma ansikte. Skriver författarna: ”Hope is the graphic essence of that campaign.

Manifest, det associerar kanske främst till futurister och dadaister, men ett exempel ur boken är från 2009, Altmodern, Tate Gallerys poster designad av M/M (Paris) och vars tillhörande text dödförklarade postmodernismen. Det typiska manifestet är typografiskt sparsmakat, det är texten, budskapet som är huvudsaken.

Rött och svart, en färgkombination som både kommunister och nazister exploaterat och belastat, men Heller och Vienne diskuterar kombinationen även inom den modernistiska konsten och ett exempel de lyfter fram är Alvin Lustigs fantastiska omslag till en utgåva av Arthur Rimbauds A Season in Hell (1944).

Andra idéer är loud typography (29), found typography (38), psychedelia (83) och underground comics (85).

100IdeasThatChangedPhotography_HIghResCover

Tidigare har Mary Warner Marien bland annat skrivit den mäktiga volymen Photography: The Cultural History (Laurence King) som hittills har kommit ut i fyra upplagor. Och 100 Ideas that Changed Photography är också helt fantastisk – de initierade texterna och det rika bildmaterialet fungerar väldigt bra ihop. Man kan läsa boken från pärm till pärm eller välja ut någon eller några särskilt intressanta idéer.

100Photo_Spreads_Page_1

Den första idén är, inte helt oväntat, camera obscura (1) och de sträcker sig fram till mobilkameran (92) och digitalt fotografi (99). Idéerna är alltifrån innovationer som blåkopian (12), färgfotot (23), artificiellt ljus (47), fotoautomaten (65) och Polaroid (84) till nya paradigm, som fotojournalismen (66) och snapshot-estetiken (90) till nya sätt att se på världen, som flygfoto (54) gatan (81) och den teoretiska vändningen (91).

Och varje idé placeras alltså i en miniessä in i sitt historiska sammanhang. Det är vansinnigt underhållande och lärorik läsning.

Jag kan varmt rekommendera de här tre titlarna, och jag utgår ifrån att de andra i serien håller samma höga nivå vad gäller både text och bild. På Laurence Kings hemsida kan du läsa mer om böckerna och tjuvkika på samtliga 100-listor med idéer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Recensioner

Minns Slacker

“Every single commodity you produce is a piece of your own death!”

Just nu hajpas Richard Linklaters dokumentär Boyhood väldigt mycket – inget konstigt med det – men det finns all anledning att upptäcka eller se om hans första spelfilm, Slacker (1991), också. Det är en banbrytande indiefilm som idag känns väldigt mycket 90-tal (fast på ett bra sätt). Det har skrivits en hel del bra saker om filmen och slackern också. Av Chris Walters: “Freedom’s Just Another Word for Nothing Left to Do” Av Ron Rosenbaum: Slacker’s Oblique Strategy”.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto