Tag Archives: film

Unik dvd med 19 kortfilmer av Len Lye

Colour Box 19 Films by Len Lye cover

Len Lye
Colour Box: 19 Films by Len Lye
Govett-Brewster Art Gallery/Len Lye Centre,
Ngā Taonga Sound and Vision & Len Lye Foundation, 2016

”Every film [I made], I tried to interest myself in it by doing something not previously  done in film technique.”
— Len Lye (1901–1980)

Man blir glad, upprymd och förbluffad av att se Len Lyes experimentella, intensiva, färgstarka och djupt originella kortfilmer. Nya zeeländaren är en verklig pionjär och anses vara en av de allra främsta inom så kallad direkt film, vilket innebär att man inte använder en kamera, utan manipulerar filmen direkt, exempelvis genom att etsa i svart film eller att måla för hand på filmen.

Förra året gavs en unik dvd ut: Colour Box: 19 Films by Len LyeDen innehåller alltså 19 filmer, vars snittlängd kanske är fem minuter, och spänner över 50 års produktion, från egensinniga Tusalava (1929), som förefaller gestalta en kosmisk, eller möjligen mikroskopisk, kamp mellan två antagonistiska krafter, till Particles in Space (1979), som också förenar det kosmiska och minimala perspektivet. De här två filmerna är svartvita, annars är kanske Lye mest känd för sina mer färgstarka filmer, som A Colour Box (1935), Colour Flight (1938) och Color Cry (1952).

Colour Box 19 Films by Len Lye (3)

Trots att många av filmerna är abstrakta och experimentella, så är faktiskt en hel del av dem reklamfilmer. Lye gjorde bland annat film på uppdrag av British Tourist and Industrial Development Association, British Post Office och Shell Motor Oil, även om Lye gjorde en animerad dockfilm, The Birth of the Robot (1936), till just Shell.

1

Len Lye – Color Cry -1952 – Courtesy of the Len Lye Foundation – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
Under andra världskriget gjorde Lye även informationsfilmer rörande krigsinsatsen, filmer som ingick i den brittiska traditionen poster films. De visades på biografer, fabriker och på mindre orter av Ministry of Informations kringresande filmenhet. Ett exempel är Musical Poster Nº 1 (1940). Filmen varnar visserligen för att nazisympasitörer skulle kunna avlyssna konversationer med känsligt innehåll, men i övrigt är den tämligen abstrakt och färgstark. Lye var av uppfattningen att inte alla filmer under krigstiden behövde vara gravallvarliga.

Vissa recensenter reagerade emellertid starkt på användandet av starka färger, just för att ämnet var så allvarligt. I Variety fick filmen dock en mycket uppskattande recension, som beskrev den som ”a fantastic but effective blending of colour and sound to draw audience interest.” Jag är mycket (positivt) förvånad över att Ministry of Information visade eller ens beställde filmen.

3

Len Lye – Rainbow Dance – 1936 – Courtesy of the Len Lye Foundation and The British Postal Museum & Archive – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
I citatet ovan talas det om den lyckade blandningen mellan ljud och bild. Den är helt avgörande för att förstå storheten med Lyes filmer. Själva bilderna är, som sagt, ofta väldigt färgstarka, dessutom lade Lye till tecknade ord och mönster så att de blev ovanligt rika och mångskiftade. Det händer väldigt mycket, intensiteten är hög.

Lägger man dessutom till musiken blir filmerna förbluffande starka och intensiva. Lye valde också ofta musik med ett högt tempo och framträdande rytmer. Det kan vara dåtida kubansk populärmusik, med exempelvis Don Baretto och Cuban Orchestra, Lecuona Band och Rico’s Creole Band. Det är mycket jazz och det svänger något otroligt om både ljud och bild, om helheten. Och ofta får man en känsla av att musiken är skriven till bilderna, snarare än tvärtom.

Lye var ju förutom filmskapare, även en innovativ fotograf, målare, poet och en av de stora inom kinetisk eller rörlig skulptur. Så det kanske inte är så märkligt att han dessutom hade en enastående känsla för musik i allmänhet och rytmer i synnerhet. Andra exempel på filmmusik är ”Planetsviten” av Gustav Holst, som alltså användes till dockfilmen The Birth of the Robot (1936), beställd av Shell Motor Oil, och traditionell afrikansk musik – ”a field tape of the Bagirmi tribe” – som användes till mästerverket Free Radicals (1958, redigerad 1979).

6

Len Lye – Colour Flight – 1938 – Courtesy of the Len Lye Foundation – From material preserved and made available by Ngā Taonga Sound & Vision

 
Free Radicals är en av Lyes mest hyllade filmer och en av mina absoluta favoriter. Den är svartvit och är ett exempel på när direkt film funkar som allra bäst. Lye använde alla möjliga verktyg när hans etsade in ljuset i den svarta filmen, exempelvis tandläkarverktyg och en pilspets härrörande från Native Americans.

Det vita som etsningarna lämnar efter sig är abstrakta vita mönster som skiftar form och plats, som blixtnedslag eller fenomen på partikelfysisk nivå. Det är gjort helt för hand, ändå blir kombinationen av film och musik häpnadsväckande välsynkad. Än en gång – det svänger något otroligt. Om Lye hade levt och verkat ett eller två decennier till, hade han kunnat göra fantastiska musikvideor. På sätt och vis kan man kanske se hans filmer som föregångare till musikvideon.

Stan Brakhage, en nutida stjärna inom experimentell film, har beskrivit den slutliga versionen av Free Radicals som ”an almost unbelievably immense masterpiece (a brief epic).” 2008 beslutade sig U.S. Library of Congress för att ge den klassikerstatus och för att bevara den i sina samlingar ”for all time”.

I Time Magazine, i en artikel om Colour Flight, beskrevs Lye som ett engelskt alternativ till Walt Disney. Jag kan se likheter, exempelvis i en Disney-film som Fantasia, men jämförelsen haltar naturligtvis, vilket också framhölls i artikeln. Jämförelsen var orättvis påpekade man, eftersom Disneys filmer var ”the product of a big corporation” medan Lye var en ensam och oberoende filmskapare som ”painted or stenciled his designs by hand.”

Jag kan mycket varmt rekommendera Colour Box: 19 Films by Len Lye, tätt packad med annorlunda, genuint underhållande och rentav smått omvälvande filmupplevelser.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Praktfull bok om filmen i konsten och konsten i filmen

9783858815415_Cinema-mon-amour_def

Cinéma mon amour. Film in art
Red. Madeleine Schuppli & Aargauer Kunsthaus
Texter: Yasmin Afschar, Erika Balsom, Jenny Billeter, Steven Cairns,
Vinzenz Hediger, Simon Koenig & Madeleine Schuppli
Scheidegger & Spiess • Aargauer Kunsthaus, Aarau

Den ungerske filmteoretikern Béla Balázs (1884–1949) argumenterade för att förståelsen av hur en film är gjord, dess estetiska maskineri, berikar upplevelsen. Det går att argumentera för att kunskapen om hantverket t.ex. skulle kunna underminera realismen, men Balázs menade att kunskapen höjer underhållningsvärdet. Och han menade att det inte var något unikt för filmen. Ett snillrikt filmtrick ger förhöjd livskänsla på ungefär samma sätt som när vi njuter av eleganta arkitektoniska lösningar eller lyssnar på en tekniskt briljant musiker.

Jag tänker på Balázs estetiska teori när jag läser och bläddrar i Cinéma mon amour. Film in art. Den handlar om filmen i konsten och om konsten i filmen, och texterna går in i detalj på hur mötet mellan konst och film kan ta sig olika uttryck. Boken gavs ut i samband med en mycket ambitiös konstutställning, Cinéma mon amour. Kino in der Kunstett samarbete mellan Aargauer Kunsthaus och Solothurner Filmtagen.

De utställda konstnärerna var:

Martin Arnold, John Baldessari, Fiona Banner, Marc Bauer, Pierre Bismuth, Candice Breitz, Janet Cardiff & George Bures Miller, collectif_fact (Annelore Schneider & Claude Piguet, Tacita Dean, Stan Douglas, Thomas Galler, Christoph Girardet & Matthias Müller, Douglas Gordon, Teresa Hubbard / Alexander Birchler, Samson Kambalu, Daniela Keiser, Urs Lüthi, Philippe Parreno, Julian Rosefeldt, Hiroshi Sugimoto, Sam Taylor-Johnson, Mark Wallinger.

Det behöver knappast påpekas när det är så många medverkande, men de olika konstverken skiljer sig mycket åt, även om många har arbetat med film och foto. Möjligen skulle man kunna tala om en gemensam anda, många verk är dekonstruktiva till sin karaktär, kritiska men också humoristiska.

De är också i dialog med filmhistorien, som Hitchcock Presents (2010) av collectif_fact som visar filmfoto av Le Corbusiers Villa Jeanneret-Perret, men med ljudet hämtat från trailern till Hitchcocks Psycho från 1960. Julian Rosefeldt har med sin film Deep Gold (2013/14) både hyllat och uppdaterat en betydligt tidigare filmklassiker, den surrealistiska och subversiva milstolpen L’Âge d’Or (1930) av Luis Buñuel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boken har ett mycket rikt bildmaterial, som till stor del utgjörs av stillbilder eller foton från konstverken, men det finns även en del annat. När man bläddrar i boken första gången kan bildmaterialet ge ett lite lätt oordnat intryck, men den hålls samman av sex mycket välskrivna, ganska korta, essäer.

Essäernas titlar säger åtminstone en del: ”Cinema as Space/The Visible Cinema”, ”Film Business/Corpus mysticum industriale. The Star’s Visual Body and the Fans Gaze”, ”Found Footage/Reframed: Found Footage and the Moving Image”, ”Movies and Genres/Art, Cinema and the World”, ”Mechanisms of Film/The Ends of Cinema” samt ”Art mon amour/Films about Artists and Their Worlds”.

Textförfattarna, som är oerhört kunniga, har inte delat upp konstnärerna eller verken mellan sig, de skriver helt enkelt om de verk som passar deras tema. Flera konstverk kommenteras således i flera av essäerna. De väcker min lust att se mer av de här verken, trots att de är hyfsat teoretiska väcker de lusten att vilja se film, lite i linje med Béla Balázs teori.

Vissa verk är lättare att föreställa sig än andra, men jag tyckte genast om fotona tagna av Hiroshi Sugimoto. Han har jobbat på sin serie med foton från amerikanska biografer och drive-ins sedan 1978. Han låter kamerans slutare vara öppen under de visade filmernas hela längd. Alla filmrutor komprimeras i en bild, så att säga. Skriver Yasmin Afschar om resultatet: ”What remains is a dazzling expanse of white that is both nothing and everything at the same time – comparable with white noise in music.”

Jag gillar även fotoserien Crying Men (2002-2004) av Sam Taylor-Johnson. I boken finns foton av en rad gråtande skådisar, bland dem Forest Whitaker, Ryan Gosling, Steve Buscemi, Tim Roth och Sean Penn. Det skulle ju kunna vara så att Taylor-Johnson har haft osannolik tur, att hon helt enkelt råkat stöta på några av Hollywoods giganter just när de gråtit och varit som mest sårbara. Troligare är att de använder all sin skicklighet för att låtsas gråta så trovärdigt som möjligt. Bildserien väcker frågor om äkta respektive spelade känslor, om yta och djup och om föreställningarna vi har om Hollywood-stjärnor och skådespeleri.

Cinéma mon amour. Film in art har ett rikt och spännande bildmaterial och innehåller kvicka och intressanta essäer om kopplingen konst och film. Kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess och designbyrån NORM har gjort boken till ett praktverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Kortfilm: ”Living History: The John Feathers Map Collection” av Alec Ernest

Glen Creason är bibliotekarie på Los Angeles Central Library, och i den här filmen från 2015 är det han som guidar oss genom den enorma samlingen kartor som en viss John Feathers testamenterade till biblioteket. Därmed fördubblades storleken på bibliotekets kartsamling i ett slag, med en privat samling vars mångfald, djup och kvalitet är häpnadsväckande. Creason förevisar samlingen och förklarar varför den är så speciell.

Ett varmt tack till filmens skapare, Alec Ernest, för att han lät oss visa filmen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud

Liten guide till amerikansk fotboll för liberaler, ladies och limeys

Written & Directed: Fraser Davidson Voiced: Billy Baumann & Mark Brickey Audio: Morgan Samuel

Den 7 februari 2016 avgörs Super Bowl 50 i Santa Clara, Kalifornien. Det är ett megaevenemang som engagerar stora delar av den amerikanska befolkningen. För en utomstående, någon som är mer bekant med the beautiful game, kan den amerikanska fotbollen, med dess mycket omfattande regelverk, vara svår att förstå.

Ett stort tack till animatören Fraser DavidsonCub Studio för att vi får visa den här fina lilla informationsfilmen, ett litet sidoprojekt han gjort lagom till Super Bowl 50. Han har verkligen lyckats fånga det amerikanska med den amerikanska fotbollen. Filmen är inspirerad av olika stilar av illustration och animation från 50- och 60-talet, inte minst tecknade informationsfilmer. Det är riktigt snyggt gjort.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud, Recensioner

Oliver Sacks, 1933-2015

Oliver Sacks, den framstående neurologen och populärvetenskapliga författaren, dog i sitt hem i New York i söndags. Han blev 82 år gammal.

Dödsorsaken var cancer och New York Times publicerade i februari i år en essä av Sacks om sjukdomen: ”My Own Life. Oliver Sacks on Learning He Has Terminal Cancer”

Skrev Oliver Sacks: ”A month ago, I felt that I was in good health, even robust health. At 81, I still swim a mile a day. But my luck has run out – a few weeks ago I learned that I have multiple metastases in the liver.”

För hjärnforskningen är avvikelser alltid intressanta i jakten på att förstå hur den friska hjärnan fungerar. Sacks skrev en rad böcker om ovanliga och egendomliga medicinska tillstånd: förvrängd varseblivning, särskilt svåra former av minnesförlust, psykiska funktionshinder i kombination med ensartade förmågor att lösa räkneproblem, förlust av kroppsuppfattningen med mera. Sacks fick viss kritik, för att exploatera sina patienter, på grund av hans fallbeskrivningar.

34_PressImage1

Köp

Utifrån sina egna erfarenheter som neurolog vid Beth Abraham Hospital i Bronx skrev han boken Awakenings (1973). Den låg i sin tur till grund för en film med samma namn, som kom ut 1990 med Robert De Niro i huvudrollen. Och senare inspirerade boken till en pjäs av Harold Pinter – A Kind of Alaska.

Sacks mötte patienterna på Beth Abraham Hospital, en sjukhus för kroniker, 1966. Många av patienterna hade fastnat i märkliga ställningar, vissa hade frusit fast på det här sättet, som statyer, i decennier. Sacks tolkning var att det här patienterna var offer för en encephalitis-epidemi som svept över världen 1916 till 1927. Han behandlade dem med den då experimentella medicinen L-dopa, vilket gjorde att de vaknade upp.

571_PressImage1

Köp

New York Times dödsruna: ”Oliver Sacks, Neurologist Who Wrote About the Brain’s Quirks, Dies at 82”

The Atlantic har sammanställt en lista med texter av och om Sacks som finns på nätet: ”The Oliver Sacks Reading List”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Nyheter

En vacker liten film om konsten att trycka och binda böcker på det traditionella sättet

Den här korta men vackra filmen handlar om hur man gör böcker på ett hantverksmässigt sätt. Den har, i olika versioner, visats miljontals gånger på internet. Nu tillverkas ytterst få böcker på just det här sättet, men det mesta tyder på att den tryckta boken är en så genial uppfinning att det krävs mer än e-böcker och läsplattor för att göra den överflödig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud

10 böcker som blir film 2015

Jag har inga egentliga belägg, men känslan säger mig att fler och fler böcker filmatiseras. Publishers Weekly har sammanställt en lista med de 10 mest emotsedda filmatiseringarna i år: ”The 10 Most Anticipated Book Adaptations of 2015”.

flynn_morka_platser_omslag_2_inb

Köp

Några av de allra mest emotsedda är naturligtvis filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, som säkerligen blir en riktig kioskvältare alldeles oavsett om den omtalade tampongscenen är med eller inte, Gillian Flynns Dark Places och, än en gång, Susan Collins serie Hunger Games.

9781250066626

Köp

Överst på listan har Publishers Weekly dock placerat filmatiseringen av Michael Punkes roman The Revenant, en berättelse om hämnd med en pälsjägare i huvudrollen, spelad av Leonardo DiCaprio, och den regisseras av Alejandro Gonzalez Inarritu. Den är filmad i Albertas vildmark i enbart naturligt ljus och rent filmiskt låter det exceptionellt lovande.

Skriver Gabe Habash om filmfotografen: ”[…] Emmanuel Lubezki – one of the best in the business: he shot The Tree of LifeGravity, Birdman, Children of Men (remember those long takes?), and a whole bunch of other films crammed with frameable shots like this, and this, and this.”

9780141001821M

Köp

Nummer två på listan är en filmatisering av Nathaniel Philbricks In the Heart of the Sea, som tydligen ska skildra den verkliga bakgrunden till den stora amerikanska romanen Moby-Dick. Den här versionen är, skriver Gabe Habash, 100% fri från en skrikande Gregory Peck och man frossar 100% mer på sköldpadda. Att döma av trailern ska man nog inte se filmen om man har läst eller tänker läsa Herman Melvilles Moby-Dick.

9780307592439

Jag ser nog mest fram emot filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, men med skräckblandad förtjusning. Boken skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av Infinite Jest, en annan stor amerikansk roman. Jag har en viss förståelse för reaktionen från den förtidigt bortgångne författarens familj:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men hur ska man stå ut med att se någon spela David Foster Wallace så här kort tid efter hans död? Men tidiga recensioner från Sundance är väldigt positiva, så man får kanske ta mod till sig.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Och sedan undrar jag om det bara är jag som tycker att Leonardo DiCaprio bara blir mer och mer lik Marlon Brando?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Listor