Etikettarkiv: Fjodor Dostojevskij

Branschtidskriften Svensk bokhandel har – äntligen! – kommit ut med sitt sommarnummer. Traditionsenligt har vi gjort ett urval bland sommartitlarna; vi har självsvåldigt plockat ut några som vi tycker verkar särskilt lovande.

Maj:

Ben Lerner – På väg från Atocha (Natur & Kultur)

Ben Lerner identifierar sig som poet (läs dikt), men så skrev han den här romanen, och blev närapå geniförklarad. Den och uppföljaren, 10:04, tillhör mina absoluta favoriter de senaste fem åren. Lerner är rolig och smart och egensinnig. Jag skulle betala mycket för att få vistas i hans medvetande ett par veckor.

Romanen handlar om en amerikansk poet på stipendium i Madrid, som känner sig som en bluff och kanske är en bluff. Han gör allt som står i hans makt för att verka normal, men han röker hellre gräs än gör det han kommit till Madrid för att göra. Boken bär också nästan som på ett estetiskt program, utan att för den skull vara det minsta torr. Sommarens nya roman i tävlan med Den underjordiska järnvägen och Nix!

Ben Lerner – Varför alla hatar poesi (Natur & Kultur)

Ja, Ben Lerner identifierar sig alltså som poet, och i den här essän briljerar han med sina kunskaper om den. Han försöker förstå varför poesin är så hatad och älskad, ibland av en och samma person. Här ett citat ur vår recension av den engelska utgåvan: ”Poesin gör samtidigt anspråk på att vara sprungen ur det djupt personliga och att vara något allmängiltigt. Det är en ekvation som inte går ihop. Alla dikter är därmed dömda att ‘misslyckas’ och detta kallar Lerner för ‘poesins bittra logik'”.

Men poesin är inte död. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den här boken, exempelvis när Lerner gör en närläsning av det som betraktas som världens sämsta dikt.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

John Ashbery – Dikter (Natur & Kultur)

John Ashbery är en av ovan nämnde Ben Lerners favoritpoeter, och den gamle mästaren – Ashbery har i decennier varit en viktig röst inom den amerikanska poesin – gillar Lerners böcker, både prosan och poesin. Ashbery tillhörde den så kallade New York-skolan. Han insåg tidigt att det kunde vara fruktsamt att blanda högt och lågt: surrealism, science fiction och annan populärkultur varvas med klassiskt måleri.

Karl Ove Knausgård – Om sommaren (Norstedts)

Den fjärde och sista delen i Knausgårds hyllade årstidssvit, som av fölaget beskrivs som ”ett slags personlig encyklopedi skriven av en far till sin yngsta dotter.” Den här boken står högt upp på min önskelista.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

Kjell Askildsen – Noveller (Natur & Kultur)

Det sägs att Knausgård inte är särskilt förtjust i noveller, men det är hans landsman Kjell Askildsen. Eller förtjust, han är i vilket fall som helst Nordens novellkung. Han är känd för att skriva extremt täta berättelser, förlaget kallar det ”ett slags ‘absolut litteratur'”. Urvalet noveller till denna bok har Askildsen själv gjort.

Teju Cole – Kända och underliga ting (Natur & Kultur)

Jag har bara läst positiva saker om den här boken, och den var en av de allra mest hajpade essäböckerna i USA förra året. Cole slog igenom stort med romanen Öppen stad och nu visar han vilken skicklig essäist han är. Citerat ur förlagstexten: ”Boken återspeglar Coles passion för människan och hennes värld. Med texter om litteratur, historia, fotografi och politik dyker han ner i ämnen som Virginia Woolf och James Baldwin, Tomas Tranströmer och W. G. Sebald, Barack Obama och Black Lives Matter.”

Kati Hiekkapelto – Kolibri (Modernista)

”Det påminner om Henning Mankell när kriminalpolisen Anna Fekete arbetar med svåra brottsutredningar i norra Finland, samtidigt som hon begrundar livets kärvhet.”
— Helsingin Sanomat

Jean Rhys – Godmorgon, midnatt! (Modernista)

”Den mest subtila, mest fulländade – och mest mänskliga – av Jean Rhys romaner.”
— V. S. Naipaul

Juni:

Italo Calvino – Om en vinternatt en resande (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och De osynliga städerna. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

Italo Calvino – De osynliga städerna (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och Om en vinternatt en resande. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

Kate Zambreno – Green girl (Modernista)

Juli:

David Grossman – En häst går in på en bar (Albert Bonniers)

Titeln är fenomenal och den här romanen ska tydligen vara något utöver det vanliga. Citerat ur förlagets beskrivning: ”Ståuppkomikern Dovaleh G är ensam på scenen. Han vet hur han ska hantera publiken, han är fräck, provocerande och rolig. Men allt mer övergår han till att berätta om sitt liv – om mamman som varit med om Förintelsen, om pappan som brukade misshandla honom men också stod för vardagsomsorg. Han skildrar mobbning och svek han utsatts för som barn, men också vuxenlivets äktenskapliga misslyckanden. Publiken som har kommit för att få skratta blir konfunderad.”

Djuna Barnes – Natt bland hästar (Modernista)

Citerat ur förlagstexten: ”Djuna Barnes, en av modernismens stora ikoner, var en mästare i novellgenren. Ändå var hon sparsam med att återpublicera novellerna. När hon väl gjorde det så reviderade hon dem ofta så mycket att det blev nya texter. Så skedde med det svenska urvalet Natt bland hästar, som därigenom kom att bli ett unikt Djuna Barnes-verk. Tio noveller – av vilka flertalet hör till hennes mest klassiska – som författaren skickade till Sverige i grundligt omarbetade versioner.”

Augusti:

Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (Albert Bonniers)

En av de allra, allra största romanerna förra året i USA. Den här romanen handlar om slaveriet och är en blandning av historisk roman och speculative fiction. The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt. Whitehead har i sin både drabbande och äventyrliga roman låtit den metaforiska underjordiska järnvägen bli en riktig underjordisk järnväg.

Nathan Hill – Nix (Brombergs)

Det här var en av de mest omtalade romanerna i USA förra året. Plötsligt ser huvudpersonen, Samuel, sin sedan många år tillbaka försvunna mor på löpsedlarna och i tv-nyheterna. Hon blir tillfälligt kändis sedan hon kastat sten på en republikansk politiker. Handlingen delar USA i två läger. Vem är hon egentligen? Och varför övergav hon sin son? Det här är en bred samhällsskildring, som New York Times recensent anser motsvarar kraven man kan ställa på en Great American Novel.

Fjodor Dostojevskij, Nikolaj Gogol, Aleksandr Kuprin, Karolina Letino, Aleksandr Pusjkin, Anton Tjechov, Lev Tolstoj, Ivan Turgenjev … – Ur Gogols kappa (Ordfront)

Ryssarna är kända för riktiga bjässar till romaner, men man har också producerat bland det bästa som går att uppbringa inom novellkonsten. En bonus är att man också tagit med lite mindre kända namn. Riktigt spännande.

Richard Ford – Mellan dem. Minnen av en barndom (Brombergs)

Ur förlagets beskrivning: ”Författaren till Kanada är tillbaka med en varm kärleksförklaring till två föräldrar, om vad som händer med ett kärlekspar när ett barn kommer mellan dem. Ett berörande och ett intimt porträtt av livet i den Amerikanska södern under mitten av 1900-talet.”

Skriv gärna och berätta vad du tycker att vi missat. Eller om du tycker att någon bok inte borde vara med på listan.

Ola Wihlke