Etikettarkiv: Fjodor Dostojevskij

Några av sommarens bästa böcker 2017

20170402_184851

Branschtidskriften Svensk bokhandel har – äntligen! – kommit ut med sitt sommarnummer. Traditionsenligt har vi gjort ett urval bland sommartitlarna; vi har självsvåldigt plockat ut några som vi tycker verkar särskilt lovande.

Maj:

9789127151444_0_

Ben Lerner – På väg från Atocha (Natur & Kultur)

Ben Lerner identifierar sig som poet (läs dikt), men så skrev han den här romanen, och blev närapå geniförklarad. Den och uppföljaren, 10:04, tillhör mina absoluta favoriter de senaste fem åren. Lerner är rolig och smart och egensinnig. Jag skulle betala mycket för att få vistas i hans medvetande ett par veckor.

Romanen handlar om en amerikansk poet på stipendium i Madrid, som känner sig som en bluff och kanske är en bluff. Han gör allt som står i hans makt för att verka normal, men han röker hellre gräs än gör det han kommit till Madrid för att göra. Boken bär också nästan som på ett estetiskt program, utan att för den skull vara det minsta torr. Sommarens nya roman i tävlan med Den underjordiska järnvägen och Nix!

9789127151420_1_

Ben Lerner – Varför alla hatar poesi (Natur & Kultur)

Ja, Ben Lerner identifierar sig alltså som poet, och i den här essän briljerar han med sina kunskaper om den. Han försöker förstå varför poesin är så hatad och älskad, ibland av en och samma person. Här ett citat ur vår recension av den engelska utgåvan: ”Poesin gör samtidigt anspråk på att vara sprungen ur det djupt personliga och att vara något allmängiltigt. Det är en ekvation som inte går ihop. Alla dikter är därmed dömda att ‘misslyckas’ och detta kallar Lerner för ‘poesins bittra logik'”.

Men poesin är inte död. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den här boken, exempelvis när Lerner gör en närläsning av det som betraktas som världens sämsta dikt.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

John Ashbery – Dikter (Natur & Kultur)

John Ashbery är en av ovan nämnde Ben Lerners favoritpoeter, och den gamle mästaren – Ashbery har i decennier varit en viktig röst inom den amerikanska poesin – gillar Lerners böcker, både prosan och poesin. Ashbery tillhörde den så kallade New York-skolan. Han insåg tidigt att det kunde vara fruktsamt att blanda högt och lågt: surrealism, science fiction och annan populärkultur varvas med klassiskt måleri.

13072043_O_1

Karl Ove Knausgård – Om sommaren (Norstedts)

Den fjärde och sista delen i Knausgårds hyllade årstidssvit, som av fölaget beskrivs som ”ett slags personlig encyklopedi skriven av en far till sin yngsta dotter.” Den här boken står högt upp på min önskelista.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

Kjell Askildsen – Noveller (Natur & Kultur)

Det sägs att Knausgård inte är särskilt förtjust i noveller, men det är hans landsman Kjell Askildsen. Eller förtjust, han är i vilket fall som helst Nordens novellkung. Han är känd för att skriva extremt täta berättelser, förlaget kallar det ”ett slags ‘absolut litteratur'”. Urvalet noveller till denna bok har Askildsen själv gjort.

9789127150713_0_

Teju Cole – Kända och underliga ting (Natur & Kultur)

Jag har bara läst positiva saker om den här boken, och den var en av de allra mest hajpade essäböckerna i USA förra året. Cole slog igenom stort med romanen Öppen stad och nu visar han vilken skicklig essäist han är. Citerat ur förlagstexten: ”Boken återspeglar Coles passion för människan och hennes värld. Med texter om litteratur, historia, fotografi och politik dyker han ner i ämnen som Virginia Woolf och James Baldwin, Tomas Tranströmer och W. G. Sebald, Barack Obama och Black Lives Matter.”

hiekkapelto_kolibri_omslag_inb

Kati HiekkapeltoKolibri (Modernista)

”Det påminner om Henning Mankell när kriminalpolisen Anna Fekete arbetar med svåra brottsutredningar i norra Finland, samtidigt som hon begrundar livets kärvhet.”
— Helsingin Sanomat

rhys_godmorgon_midnatt_omslag_inb

Jean Rhys – Godmorgon, midnatt! (Modernista)

”Den mest subtila, mest fulländade – och mest mänskliga – av Jean Rhys romaner.”
— V. S. Naipaul

Juni:

9789127147867_1_

Italo Calvino – Om en vinternatt en resande (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och De osynliga städerna. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

9789127147881_0_

Italo Calvino – De osynliga städerna (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och Om en vinternatt en resande. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

zambreno_green_girl_omslag_inb

Kate Zambreno – Green girl (Modernista)

Ur förlagets beskrivning: ”Ruth är en ung amerikanska i London. Om dagarna jobbar hon på parfymavdelningen på ‘Horrids’, där hon försöker sälja parfymen Begär. Om kvällarna och nätterna rör hon sig genom en värld som liknar en enda ögonlob riktad mot henne. Men vem är det som berättar hennes historia? Hur ska vi förstå den grymma tydlighet med vilken hon beskrivs?” Horrids! Bara en sån sak.

Juli:

9789100154400

David Grossman – En häst går in på en bar (Albert Bonniers)

Titeln är fenomenal och den här romanen ska tydligen vara något utöver det vanliga. Citerat ur förlagets beskrivning: ”Ståuppkomikern Dovaleh G är ensam på scenen. Han vet hur han ska hantera publiken, han är fräck, provocerande och rolig. Men allt mer övergår han till att berätta om sitt liv – om mamman som varit med om Förintelsen, om pappan som brukade misshandla honom men också stod för vardagsomsorg. Han skildrar mobbning och svek han utsatts för som barn, men också vuxenlivets äktenskapliga misslyckanden. Publiken som har kommit för att få skratta blir konfunderad.”

barnes_natt_bland_hastar_omslag_inb

Djuna BarnesNatt bland hästar (Modernista)

Citerat ur förlagstexten: ”Djuna Barnes, en av modernismens stora ikoner, var en mästare i novellgenren. Ändå var hon sparsam med att återpublicera novellerna. När hon väl gjorde det så reviderade hon dem ofta så mycket att det blev nya texter. Så skedde med det svenska urvalet Natt bland hästar, som därigenom kom att bli ett unikt Djuna Barnes-verk. Tio noveller – av vilka flertalet hör till hennes mest klassiska – som författaren skickade till Sverige i grundligt omarbetade versioner.”

Augusti:

9789100171100_200x_den-underjordiska-jarnvagen

Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (Albert Bonniers)

En av de allra, allra största romanerna förra året i USA. Den här romanen handlar om slaveriet och är en blandning av historisk roman och speculative fiction. The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt. Whitehead har i sin både drabbande och äventyrliga roman låtit den metaforiska underjordiska järnvägen bli en riktig underjordisk järnväg.

673

Nathan Hill – Nix (Brombergs)

Det här var en av de mest omtalade romanerna i USA förra året. Plötsligt ser huvudpersonen, Samuel, sin sedan många år tillbaka försvunna mor på löpsedlarna och i tv-nyheterna. Hon blir tillfälligt kändis sedan hon kastat sten på en republikansk politiker. Handlingen delar USA i två läger. Vem är hon egentligen? Och varför övergav hon sin son? Det här är en bred samhällsskildring, som New York Times recensent anser motsvarar kraven man kan ställa på en Great American Novel.

9789170378867

Fjodor Dostojevskij, Nikolaj Gogol, Aleksandr Kuprin, Karolina Letino, Aleksandr Pusjkin, Anton Tjechov, Lev Tolstoj, Ivan Turgenjev … – Ur Gogols kappa (Ordfront)

Ryssarna är kända för riktiga bjässar till romaner, men man har också producerat bland det bästa som går att uppbringa inom novellkonsten. En bonus är att man också tagit med lite mindre kända namn. Riktigt spännande.

674

Richard Ford – Mellan dem. Minnen av en barndom (Brombergs)

Ur förlagets beskrivning: ”Författaren till Kanada är tillbaka med en varm kärleksförklaring till två föräldrar, om vad som händer med ett kärlekspar när ett barn kommer mellan dem. Ett berörande och ett intimt porträtt av livet i den Amerikanska södern under mitten av 1900-talet.”

Skriv gärna och berätta vad du tycker att vi missat. Eller om du tycker att någon bok inte borde vara med på listan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Människor som läser i tunnelbanan

Jag tycker om att titta på människor som läser, särskilt mycket tycker jag om att snegla på människor som läser i tunnelbanan och allra helst tittar jag på människor som läser på tunnelbanan i New York, nervsystemet i världens huvudstad.

Det ser rofyllt ut när folk läser i tunnelbanan, trots alla stress så ser det ut som om de flesta tillfälligtvis har hittat sin egen lilla värld. Och så undrar man ju vad de läser, är det något spännande, romantiskt, tragiskt eller hysteriskt roligt?

Därför blev jag väldigt glad när jag hittade bloggen Underground New York Public Library, som är en fotoblogg med människor som läser i New Yorks tunnelbana och Ourit Ben-Haim som driver bloggen uppger dessutom vilka böcker de olika personerna läser. Antingen har hon sett det eller så har hon frågat. På så vis blir bloggen ännu mer inspirerande.

Ett stort tack till Ourit Ben-Haim för att vi får visa ett urval av fotona:

tumblr_mlpsxhQNCK1r8bc3no1_1280

The Cather in the Rye av J.D. Salinger Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_ml3hd3Lt8K1r8bc3no1_1280

Pale Fire av Vladimir Nabokov Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_mj71c8Zkyj1r8bc3no1_1280

The Master and Margarita av Mikhail Bulgakov Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_mlazg3Opao1r8bc3no1_1280

The Harvard Psychedelic Club av Don Lattin Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_mj8tciPj5h1r8bc3no1_1280

Breakfast of Champions av Kurt Vonnegut Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_mkzrp6aV3F1r8bc3no1_1280

Notes From the Underground av Fjodor Dostojevskij Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

tumblr_mis6zdMQkG1r8bc3no1_1280

Los Hijos del Tiempo av Ana Colchero Foto: © Ourit Ben-Haim/UNYPL

Och om du inte heller kan få nog av läsande människor i New Yorks tunnelbana vill vi rekommendera en ny bok av den holländske fotografen Reinier Gerritsen, som har den dramatiska titeln The Last Book (aperture). Vi ska försöka beställa den och be att få publicera några foton ur den.

last_book_renderBoken bygger på iakttagelsen att folk läser mindre och mindre i tunnelbanan, som får fungera som en slags barometer för hur tillståndet är för boken och läsningen. The Last Book innehåller också en essä av Boris Kachka.

Enligt vad vi förstår så är inte Gerritsen allvarlig oroad över att boken ska försvinna som fenomen inom en snar framtid, snarare verkar det som om titeln The Last Book har fungerat som en begreppslig ram för fotoserien och boken.

Vi tycker att den ser riktigt schyst ut och att de smakprov som finns på förlagets hemsida ser riktigt lovande ut. Fotografierna är en blandning av svartvitt och färg. Fotot av kvinnan som läser 1Q84 av Murakami finns som print, men kostar en hel del, $700:

last_book_interior_3_1

På förlagets hemsida kan du köpa boken, titta på fler foton och se en intervju med Reinier Gerritsen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Recension: ”Cover” av Peter Mendelsund

978-1-57687-667-1

Peter Mendelsund
Cover
powerHouse Books

Peter Mendelsunds karriär är tveklöst något utöver det vanliga. Han var konsertpianist men insåg, när hans första barn var helt litet, att han skulle behöva ett stadigt jobb för att kunna betala räkningar och försäkringar. Han provade på att designa cd-omslag, helt utan någon skolning, men en vän till en vän kände Chip Kidd, som kanske är den enda superstjärnan inom design av bokomslag.

Kidd tittade på Mendelsunds portfolio och gillade vad han såg. De senaste 11 åren har Mendelsund, idag associate art director på förlaget Alfred A. Knopf Books, gjort hundratals bokomslag och anses vara en av de största i branschen. När jag läser och tittar i Mendelsunds monografi, Cover, tycker jag faktiskt att han gör intressantare och mer fängslande bokomslag än Chip Kidd. Lite enklare, lite snyggare och elegantare.

Cover är en stor och vacker bok, stor nog att rymma fler av Mendelsunds omslag i helfigur. Sammanlagt innehåller boken 300 omslag, även versioner av omslag och idéer till omslag som inte fullbordades. Det är en av många saker som är roliga med boken, att den låter läsaren få en inblick i den kreativa processen.

the_girl_with_the_dragon_tattoo.large

Mendelsund uppskattar att han gjorde 60-70 versioner av omslaget till Stieg Larssons The Girl with the Dragon Tattoo, innan han hittade rätt och valde det för en mörk deckare okonventionella ljusa och gulgröna omslaget. Det verkar som om Mendelsund tänker lite i de banorna – att han väldigt medvetet strävar efter att hans omslag ska sticka ut, på ett eller annat sätt.

Han har gjort omslag till många kända samtida författare, efter jättesuccén med Larsons thriller är det Mendelsund man vänder sig till om man vill ha ett omslag till en skandinavisk deckare. Han har även gjort omslag till böcker av Ben MarcusMartin Amis, Tom McCarthy, Jo Nesbø och James Gleick.

Kafka-all

Han har även fått förtroendet att göra omslag till flera klassiker, till serier med böcker av James Joyce, Franz Kafka, Fjodor Dostojevskij, Simone de Beauvoir och Michel Foucault. Det är verkligen inte unikt att tycka det, men jag tycker att omslagen till Kafkas böcker verkligen är något utöver det vanliga. De öppnar på sätt och vis upp för en lite mindre dyster och pessimistisk läsning av några av Kafkas mest kända böcker. Kafka är också, påminner omslagen, en stor humorist.

Joyce-1024x529 (1)

Mendelsund skriver väldigt bra också, och det verkar som om han läser kopiöst mycket och ser det som en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb. Det verkar som om han skulle kunna sadla om igen, och bli litteraturkritiker.

Den kreativa processen romantiseras inte, men det är uppenbart att Mendelsund har en sällsynt känsla för vad som fångar bokköparnas intresse. Flera personer i boken vittnar om att böcker med hans omslag säljer bättre än identiska titlar med andra omslag.

Hopscotch-1024x982

Mendelsund fick även uppdraget att till romanens femtioårsjubileum designa omslaget till Julio Cortázars Hopscotch. Valet utföll till slut på omslaget längst upp till vänster. Ibland blir det rätt från första början men, skriver Mendelsund, en bok som Hopscotch är så inspirerande att han förmodligen aldrig blir nöjd. Han tror att han kommer att fortsätta göra omslag till Cortázars experimentella klassiker.

Cover innehåller också några texter skrivna av författare till böcker som Mendelsund gjort omslag till. Det är egentligen inget fel på dem, men det mest spännande med den här boken är att man får ett så stort utbud av bilder och inblickar i den kreativa processen bakom några av vår tids mest originella, stilsäkra och fängslande bokomslag.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Läs fler romaner och bli en elakare människa

 

Wellcome Library, London

Wellcome Library, London

Med jämna mellanrum presenteras forskning som visar att läsning av romaner är moraliskt uppbyggligt, att man blir en bättre människa av att läsa litterär fiktion. Nu har det kommit en undersökning som hävdar att detta är fel och att man lika gärna kan bli en mindre moralisk person av att läsa skönlitteratur.

I ett panelsamtal på Stanford Center for Ethics, som firar sitt tjugofemårsjubileum, presenteras forskning som visar att man blir bättre, i alla fall kortsiktigt, på att sätta sig in i andras medvetandetillstånd om man läser skönlitteratur.

Undersökningen gick ut på att man lät personer från fyra grupper göra test. Det ena gick ut på att testpersonerna fick titta på foton för att försöka avgöra i vilket sinnestillstånd personerna på fotona befann sig i.

När froskarna presenterade sina rön i Science i oktober förra året löd abstract: ”Understanding others mental states is a crucial skill that enables the complex social relationships that characterize human societies. Yet little research has investigated what fosters this skill, which is known as Theory of Mind (ToM), in adults. We present five experiments showing that reading literary fiction led to better performance on tests of affective ToM (experiments 1 to 5) and cognitive ToM (experiments 4 and 5) compared with reading nonfiction (experiments 1), popular fiction (experiments 2 to 5), or nothing at all (experiments 2 and 5). Specifically, these results show that reading literary fiction temporarily enhances ToM. More broadly, they suggest that ToM may be influenced by engagement with works of art.”

Det visade sig alltså att den grupp som innan testet hade läst litterär fiktion, som Don DeLillo, Lydia Davis och Anton Tjechov, klarade testerna bättre än personerna i de grupper vars medlemmar hade läst genrefiktion, facktexter respektive inte hade läst något alls innan testet.

Det låter ju nästan som en bekräftelse på att läsning av litterär fiktion gör läsaren mer empatisk, men den tolkningen varnade en av studiens två upphovsmän uttryckligen för. Att kunna sätta sig in i andras medvetandetillstånd är inte samma sak som förmåga till empati, påpekade David Kidd. Och inte nog med det – han framhöll dessutom att exempelvis mobbare ofta har väldigt välutvecklad förmåga att sätta sig in andras medvetandetillstånd.

Ett annat argument som anfördes mot föreställningen om läsningens uppbyggliga inverkan är att många av historiens värsta bödlar varit storkonsumenter av litterär fiktion, alltifrån Sofokles och William Shakespeare till Fjodor Dostojevskij och Herman Hesse. Utöver det nämndes att moral är ett slipprigt begrepp, av den enkla anledningen att alla inte delar samma moral. Däremot radade de fyra forskarna i panelen upp ett tiotal andra goda skäl att läsa litterär fiktion.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Den ryska novellfyran

img061Förlaget Novellix är litet men aggressivt och påhittigt. Det ger bland annat ut små behändiga volymer med noveller, en så kallad fyra varje kvartal. Det sägs att det finns dem som samlar på fyror.

Den senaste fyran, 41-44, är helrysk och det är inte vilka ryssar och noveller som helst: ”En dåres anteckningar” av Nikolaj Gogol, ”Fästmön” av Anton Tjechov, ”Livets stråle” av Michail Bulgakov och, sist men inte minst, ”En löjlig människas dröm” av Fjodor Dostojevskij. De finns även som e-bok.

Urvalet av novellerna är väl genomtänkt, inte vare sig ”Kappan” eller ”Näsan” av Gogol och inte någon av de mer kända av Tjechov. Här ryms dystopiskt mörker, science fiction och samhällssatir, det är en väl sammanhållen och varierad fyra. Dostojevskij är dessutom underskattad som novellist.

Översättningarna är också helgjutna, samtliga av Alan Asaid. Som vanligt har det lagts ned en hel del krut på utförande och omslag. Illustrationerna, gjorda av Alexander Jansson, går i en stil som är lite som en blandning av Marc Chagall och René Magritte, fast aningen mer unheimlich.

Och så ett tips. Det har nyligen kommit ut en väldigt bra introduktion till novellformen, antologin Morphologies (Comma Press) med Ra Page som redaktör. Femton nutida novellister presenterar femton klassiska berättare, bland dem Dostojevskij och Tjechov. Det är riktigt inspirerande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Vad vet man om Kafka, egentligen?

I do not know. This essay could come down to just that. I have avoided writing about Kafka because – I do not know – I do not know where he is; I do not know what to say; I do not know what I do not know about Kafka. My suspicion is, I do not know because Kafka did not want me or any reader to know. At my most pissed off with him, I look at his stories and novels as clockwork contraptions for making mystification.”

Citerat ur ”Franz Kafka” av Toby Litt i antologin Morphologies – short story writers on short story writers (comma press, 2014), en suverän liten guide med korta,  täta och analytiska texter om novellister som Nathaniel Hawthorne, Edgar Allen Poe, Dostojevskij, Arthur Conan Doyle, James Joyce, Katherine Mansfield, F. Scott Fitzgerald, D.H. Lawrence med flera. Varje essä avslutas med tips om vidare läsning.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat

Läs inte detta innan du skickar ditt manus till förlag

Comma Press är särskilt kända för sina novellantologier och sin utgivning av noveller. Ett mått på deras känsla för kvalitet är att de gett ut Mirja Unge och hon är i gott sällskap. Bland Comma Press författare finns namn som Etgar Keret, Gyrdir Eliasson och Helen Oyeyemi. Eftersom man förlägger antologier är författarlistan väldigt lång, omfattar kanske tvåhundra namn.

Anledningen till att jag skriver om Comma Press är att jag frågat dem om ett recensionsex av nyutgivna Morphologies, som verkar oerhört spännande. Det är en antologi i vilken femton författare, några novellspecialister, skriver om femton andra författare och deras noveller. Tre exempel: Alison Macleod om Katherine Mansfield, Ali Smith om James Joyce samt Jane Rogers om Fjodor Dostojevskij. På pappret ser det riktigt, riktigt lovande ut.

Jag fick för bara tio minuter sedan svar på min mejlförfrågan, om jag kunde få ett recensionsex av Morphologies. Jag drog en lättnadens suck, för när jag tidigare letade efter mejladressen till Comma Press halkade jag in på deras FAQ-sida. Jag uppfattade deras råd och förhållningsregeler till aspirerande novellförfattare, som eventuellt ville skicka in manus, som ganska respektingivande:

3. What single piece of advice would you most want to impress on wannabe writers?

Treat publishers, especially independent publishers, as if they too belong in the real world. Contrary to rumour, we do do not lounge around in the penthouse suites of our ivory towers, sifting through manuscripts that have just that second fallen through the letter box. Reading manuscripts is what independent publishers do on their day off. 99% of an independent publishers’ working hours are spent doing administration and whatever is needed to keep the whole unlikely affair afloat. Please try to bear this in mind when you send them manuscripts – solicited or otherwise.

Jag tolkar det som en blandning av humor och pragmatism; folk har säkert romantiska föreställningar om att arbeta på förlag. Den hårda tonen fungerar lite som en gallring kanske. Men punkt fyra är ännu roligare, ännu hårdare och väldigt, väldigt detaljrik. Det här är ungefär halva punkt fyra:

4. What kind of stories are Comma NOT looking for?

Whilst we endeavour not to be prescriptive about short story submissions, writers who are relatively inexperienced may be well-advised to AVOID the following ‘types’:

(i) Coming of age stories (or ones that begin as if they’re coming of age tales);

(ii) Anecdotes, ‘hilarious comedies’, stories about crazy characters, or indeed zany ones;

(iii) Stories about ordinary, mundane days/existences in which suddenly something happens to change everything;

(iv) Stories that aim for complete thematic unity (as though the writing of them was a jigsaw puzzle to be completed) above surprise or delight;

(v) Stories that solely aim to shock or surprise, without having anything else to say;

(vi) Stories with text/font games, or over use of emphatic type/italics. NB, occasionally, a story may need to move between two different perspectives, and more then one font might be required to differentiate (e.g. plain text and italic). Any more than two font types, and it risks becoming a kind of concrete prose poetry, which we’re not interested in;

(vii) Stories about*

a) student life b) splitting up with a partner c) taking drugs d) unlikely travel/rave experiences

*UNLESS their structure/style/shape is so innovative as to salvage these otherwise cliched subject matters;

(viii) Stories that seem to be in the business of ELICITING reactions from readers. Especially moral opinion/approval/disapproval of characters or their behaviour;

(iX) Stories which set aside (clunky) separate passages for

a) scene setting b) characterization;

Och så där fortsätter det till man undrar om det överhuvudtaget finns någon typ av berättelser som är okej att skicka in. Men låt dig inte avskräckas – det här är brittisk humor på hög nivå – utan besök Comma Press hemsida och läs mer eller bara kika på böcker. De har precis lanserat en ny klassikerserie, som verkar riktigt schyst.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar