Tag Archives: fotobok

Foton av kvinnor som poserar i träd

00004315

More Women in Trees
Jochen Raiß
Hatje Cantz

I ett tidigare blogginlägg skrev vi om den underbara lilla boken Women in Trees (Hatje Cantz), som blivit en otippad bestseller. Otippad eftersom bokens innehåll är gamla svartvita foton av kvinnor som ligger, sitter, står och klänger i träd. Bilderna är hämtade ur Jochen Raiß samling med den här typen av lite udda foton.

Raiß, som arbetar med foto, hittade ett av de här fotografierna på en loppmarknad i Hamburg. Han använde det som bokmärke och blev glad varje gång han tittade på det. Och så hittade han några till foton, och några till och så plötsligt var han samlare av foton som poserar i träd. Gissningsvis är hans samling (hemsida) en av de största i världen. Och nu har en uppföljare till Women in Trees kommit ut, som för enkelhetens skulle heter More Women in Trees.

mehr_frauen_035
© Jochen Raiß

 
mehr_frauen_013.jpg

© Jochen Raiß

 
mehr_frauen_009

© Jochen Raiß

 
Jag tycker också att man blir glad eller i alla fall munter när man tittar på de här fotona. Kanske kan man se dem som föregångare till plankning, som spreds viralt för 5-10 år sedan. På samma sätt tänker jag mig att fota kvinnor i träd var ett fenomen.

Många av kvinnorna är välklädda och har högklackade skor. Det gjorde kanske att det blev än mer lockande och småtokigt att posera i träd. Jag föreställer mig att många av de här fotona är tagna under söndagspromenader, på utflykter eller semestrar. På ett av fotona, ett av det bästa, ser man skuggan av den manlige fotografen. Kanske sa han:

– Älskling, kan du klättra upp i det där trädet, så tar jag några plåtar?

Vissa kvinnor ser inte särskilt roade ut, men flertalet gör det. Många skrattar eller ler, vissa ser lite upproriska ut, medan andra ser lite flörtiga ut. Sammantaget tycker jag också att bilderna berättar om vilka förväntningar man hade på kvinnor, och att de visar att man inom vissa ramar kunde utmana förväntningarna. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att flera av kvinnorna utstrålar frihet.

De här två små böckerna är, tycker jag, perfekta presenter. De kostar bara 150 kr styck och är riktigt underhållande – de sätter fantasin i rörelse. De är, som böcker från Hatje Cantz brukar vara, välgjorda och Gabriele Sabolewskis formgivning gör More Women in Trees till något alldeles extra.

Mer läsning: Fotobok med kvinnor som klättrar i träd och Bok med vintagefoton av okonventionella kvinnor

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Fotobok: ”Landscape as Longing: Queens, New York”

9783958290327_1

Frank Gohlke & Joel Sternfeld
Landscape as Longing: Queens, New York
Text: Suketu Mehta
Steidl

New York är en av världens mest avbildade städer, inte minst om man räknar med alla filmer och teveserier vars handling utspelar sig där. När jag besökte New York första gången kändes allt egendomligt bekant, arkitekturern förstås, tunnelbanan, men också ljuden. I ett område i Brooklyn talade folk precis som i Sopranos. Det är inte alls märkligt i sig, men känslan, en positiv känsla av att känna sig hemma på en främmande plats, var ganska märklig.

Men det är Manhattan som dominerar bildflödet från New York, Staten Island och Queens är kanske de två av New Yorks fem boroughs som det är svårast att visualisera. För mig är det nog det.

2003 fick fotograferna Frank Gohlke, tongivande amerikansk landskapsfotograf, och Joel Sternfeld, känd för att fota dokumentärt i USA i färg och storformat, ett gemensamt uppdrag. Uppdraget var att dokumentera livet i Queens, vars befolkning tillhör den mest etnisk varierade i världen. Resultatet samlas i den bastanta, vackra och egensinniga volymen Landscape as Longing: Queens, New York.

010_Gohlke_Landsc

White fence – 4671 Laburnam Ave., Flushing, Queens 2003 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den första halvan av boken utgörs av Gohlkes svartvita foton, som präglas av hans inriktning på landskapsfotografi. Han fotar gator, broar, staket och stängsel, tomtgränser, ödetomter, parker och platser där staden möter naturen. Fotona är kärvt poetiska, mångtydiga, associativa och trotsar åtminstone mina förväntningar på foton från Queens. En sak är väldigt påtaglig: frånvaron av människor.

001_Gohlke_Landsc

Wedding palace – Myrtle Ave. and Stephen St., Ridgewood, Queens 2004 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den andra delen av boken utgörs av Sternfelds färgfoton, ofta riktigt spektakulära. Han har riktat in sig på bostadshus, affärer, restauranger och kyrkor. Här blir det mångkulturella inslaget mycket tydligare. Här finns grekisk ortodoxa kyrkor, moskéer, ett thailändskt tempel och flera byggnader som hör till andra asiatiska trossamfund. Många skyltar är på kinesiska, koreanska, japanska, spanska, men ibland är skyltarna flerspråkiga. Texten på en markis marknadsför ”Spanish American Footcare”. En annan: ”Thai & Chinese – Strictly Halal”. En sak är påtaglig: att det är relativt få människor på bilderna.

035_Landscape

Le Cordon Bleu – 96-01 Jamaica Avenue, Woodhaven, Queens, June 2004 Foto © Joel Sternfeld

 
030_Landscape

Ben Faremo, The Lemon Ice King of Corona – 52-02 108 Street, Corona, Queens, 2003 © Joel Sternfeld

 
Jag tycker att de här två uppsättningarna fotografier funkar väldigt bra tillsammans; man får i alla fall ett hum om hur Queens alla små samhällen i samhället hänger samman och dynamiken mellan dem. Jag tänker mig att de två uppsättningarna foton fungerar så bra tillsammans inte trots att de är så olika, utan just för att de uttrycker två skilda temperament.

Att både Gohlke och Sternfeld har fotat så få människor, det är ingen slump. Det är ett medvetet val och enligt förlagsinformationen utvecklade de en ”unique theory of landscape photography in which landscape is a visible manifestation of the invisible emotions of its inhabitants.” Man kan tycka att det låter aningen anspråksfullt, men jag tycker att den här boken, som är väldigt välgjord, allt från bindning till tryck, berättar mycket om Queens och dem som bor där, som enbart en text kanske inte skulle kunna förmedla. En sådan sak är naturligtvis den längtan till sina hemländer som många immigranter känner och uttrycker på olika sätt, också i det offentliga rummet.

Men boken innehåller en text. Längst bak i boken, på insidan av pärmen, sitter ett kuvert fastklistrat. Och i kuvertet finns ett litet häfte med en märklig novell, ”What is Remembered”, skriven av den indisk-amerikanske författaren Suketu Mehta. Det är en drastisk, bitvis hysteriskt rolig och rörande berättelse om en indisk man, Mahesh, som kommer till New York. På JFK får han en stöt av statisk elektricitet, vilket leder till att han tappar minnet av sin mor. Identitet och minne är, tycker jag man kan säga, novellens stora teman – exiltillvarons balansgång mellan att minnas för lite och att minnas för mycket.

Ett tips om du gillar fotoböcker, besök Steidls hemsida.

Lyssna på spellista med hip hop från Queens.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Magiska 50- och 60-talsfoton från Vancouver

00004181_1_

Fred Herzog
Modern Color
Hatje Cantz

När jag beställde Modern Color var det mest för att fotona var från Vancouver, en stad som inte på samma självklara sätt som New York, London eller Paris framkallar mentala bilder. Det kan vara en anledning att skaffa boken, att dess bildvärld är exotisk.

Men framför allt bör man skaffa boken för att Fred Herzog, född 1930, måste betraktas som en åtminstone tills nyligen förbisedd 1900-talsmästare, något som David Campany övertygande argumenterar för i bokens introducerande text. Modern Color är en sensationellt spännande fotobok, estetiskt och historiskt.

Herzog emigrerade från Tyskland till Kanada 1952. Han hade redan börjat fotografera i Tyskland, men när han kom till Kanada arbetade han bland annat på ett lastfartyg. Han blev god vän med en annan tysk, Gerhard Blume, som introducerade honom för rader av olika ämnen och områden – litteratur, filosofi, politik, religion och vetenskap. Herzog höll sig hela tiden uppdaterad om det senaste inom fotografi, och 1957 började han arbeta som medicinsk fotograf på ett sjukhus i Vancouver.

4181-fred-herzog-lr-04 (1)

Ferry Barber Shop, 1959 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Men det var med foton av vardagslivet i Vancouver som Herzog skrev in sig i fotohistorien. Han har ganska konsekvent undvikit stadens finare kvarter och har istället koncentrerat sig på nöjesstråk, vanliga affärsgator, bakgator, skyltar och skyltningar, hamnen, bakgårdar och människor. Skriver Campany: ”Few other bodies of photography in the history of the medium have come close to the richness of Herzog’s extended city portrait.”

4181-fred-herzog-lr-09

Empty Barber Shop, 1966 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
När de här fotona togs, på 50- och 60-talet, hade färgfotot låg status. Konstfotot dominerades nästan helt av svartvitt. Eller som Herzog själv uttryckt det: ”Just as we know that liberty and fresh caught salmon are good, we knew then that colour was to be used only for pretty sights. Landscapes, swans, flowers, sunsets, gnarled trees and burning candles were okay. Everything else raised eyebrows.”

Herzog fotade med Kodachrome, som lanserades 1935 med sikte på amatörmarknaden. Skriver Campany apropå Kodachrome: ”But it was also good at capturing the things that interested Herzog; variations in fabric and skin, the palette of postwar consumables, bright glossy paintwork as it weathers into muted hues, the subtleties of urban wood and stone, and the atmospheric variations of coastal climate.” Filmen var inte särskilt ljuskänslig, men det passade Herzog som föredrog långsamma observationer framför ”avgörande ögonblick”.

4181-fred-herzog-lr-08
Boat Scrapers 1, 1964 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Det finns likheter mellan Herzog och Robert Frank, vars The Americans Herzog kom över 1959. Men Herzogs bildvärld är mycket mer välkomnande. Herzog kände betydligt större släktskap med Walker Evans. Campany hävdar att det de delar inte är en stil eller en estetik, utan en disposition. Evans kallade den själv ibland för ”documentary style” och ibland ”lyric documentary”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Schweizarna, enligt svenske fotografen Christian Nilson

9783858815293_the-swiss-def

Christian Nilson
The Swiss
Efterord, Jon Bollman

Scheidegger & Spiess

När jag såg den här boken första gången tog det bara ett kort ögonblick innan jag kopplade samman titeln, The Swiss, med de oregelbundet utspridda hålen i fram- och baksidan. Självklart, schweizerost! Vi går och bär på en massa föreställningar och fördomar om andra länder och de kan aktiveras blixtsnabbt och automatiskt.

the_swiss-p081

Dinosaur Museum in Aathal, Zurich. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Även om vi inte har varit där, så känner vi ju till Schweiz – alper, rent och snyggt, imponerande precision i tillverkning av allt från klockor till tåg. Kvalitet och omsorg om detaljerna. Och schweizarna – vänliga och generösa, en udda blandning av öppenhet, individualism och konservatism. Allt det där innehåller naturligtvis ett korn av sanning, men även våra rimliga föreställningar om andra nationer kan göra blicken grumlig och oskarp.

Fotografen Christian Nilson, född i Sverige 1977, har bott i Schweiz i 10 år. I The Swiss har man samlat hans egensinniga och humoristiska foton, som han tagit under många och långa resor till olika delar av Schweiz. Han använder ofta blixt, så att motivens detaljrikedom framträder så tydligt som möjligt.

the_swiss-p691

Roundabout in Kloten. Photo © 2016 Christian Nilson

 
the_swiss-p571

Traditional shoes, St. Gallen. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Nilson har en fantastisk blick och det är som om han har ett dubbelseende, en blandning av och ett pendlande mellan ett utifrån- och ett inifrånperspektiv. Det bidrar tveklöst till en ambivalens, som gör fotona sällsynt spännande. Det är en hel del porträtt och de är i regel tagna när de avbildade personer står eller sitter rakt upp och ned, lite som om Nilson just stigit in eller fram till dem och bett att få ta ett foto.

the_swiss-p561

Couple in their bedroom, Zurich. Photo © 2016 Christian Nilson

 
the_swiss-p291

House on the Klausenpass, Uri/Glarus. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Fotona berättar om det helt vardagliga, en ensam man i ett rökrum eller gatuköksmat, och sådant som för en utomstående kan framstå som mer exotiskt, som två militärer som med automatkarbiner nonchalant hängande tvärsöver ryggarna ska beställa mat på Burger King. Eller en man som med enorm precision sågar fram en ekorre ur ett stort trästycke med motorsåg. Både tradition och förnyelse ryms också inom Nilsons bildvärld.

the_swiss-p541

Ménage. Photo © 2016 Christian Nilson

 

Plate of Raclette
Plate of raclette, Burgdorf, Berne. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Jon Bollman beskriver i efterordet hur Schweiz, och andra nationer, hålls samman av medborgarnas samlade uppsättning gemensamma historier. Ingenting, skriver han, håller samman ett land på samma sätt, oavsett om det är litterära historier, som Wilhelm Tell, eller vardagliga historier som traderas från generation till generation. Tillsammans formar historierna en nationell identitet, som man kan utveckla en slags hemmabildhet inför. Skriver Bollman apropå det: ”So it’s necessary to take a closer look at our own habitat to become aware of these idiosyncrasies.” Och det är just det Nilson gör på ett så sällsynt spännande sätt.

the_swiss-p16_171

“Aprikosen Andi”, Valais. Photo © 2016 Christian Nilson

Silvesterchlausen Urnäsch

Silvesterchlausen, Urnäsch, Appenzell. Photo © 2016 Christian Nilson

Christian Nilson bor i Zürich. Robert Frank, vars The Americans är det kanske mest lyckade exemplet på att fotografiskt försöka fånga stämningarna i ett helt land, kom från Zürich. Det känner naturligtvis Nilson till och Frank finns närvarande i The Swiss, även om Nilsons porträtt av Schweiz inte har samma svärta som Franks porträtt av Amerika. Men det är långt ifrån idylliskt, svärtan ligger och lurar under ytan.

Skriver Bollman apropå att Nilson bott i så många olika länder: ”During his life abroad, he always looked upon his temporary homes with a curious eye, becoming astutely skillful in capturing their quirks through the medium of street photography. Over the years, he has developed his own style in this way, allowing him to capture everyday moments before the stories escape from them.” The Swiss är full med små berättelser som har kraften att utmana eller komplettera de större berättelserna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Makalös fotobok inspirerad av Zambias rymdprogram på 60-talet

 
afronautscover-600x600-1
 
Cristina de Middel
The Afronauts, 2:a uppl.
AMC Books / This Book Is True

När Zambia blev fritt från den brittiska kolonialismen 1964, sjösattes ett mycket ambitiöst rymdprogram. Projektets ledare var en lärare, Edward Makuka Nkoloso, och han var fast övertygad om att Zambia skulle hinna före både amerikaner och ryssar med att sända människor till månen. Ja, planerna var än mer storslagna – man skulle även skicka en kvinna, en pastor och 10 katter till mars.

Edward Makuka drillade sina adepter på olika osannolika sätt. Han lät dem krypa in i oljefat och rulla ned för backar, så att de skulle få en försmak av att sväva i tyngdlöshet. För att slunga ut afronauterna i rymden skulle man använda en katapult. Edward Makuka sökte också fondmedel från FN, £ 700.000.000, och från Zambias regering, men de var inte vidare äventyrliga. Rymdprogrammet lades ned.
 

Detta bildspel kräver JavaScript.

All images © Cristina de Middel

 
För mig tog det ganska lång tid att komma fram till om berättelsen om Zambias rymdprogram var sann eller ett påhitt. Eller något mittemellan. Fotografen Cristina de Middel har använt berättelsen, som är sann, som utgångspunkt för sin oerhört fantasieggande fotobok The Afronauts. Hon har sedan spunnit vidare på berättelsen, som dels består av foton av afronauter klädda i afrikainspirerade dräkter och med exempelvis kupor till gatlyktor som spejsade hjälmar, dels reproduktioner av äldre svartvita foton, faksimiler av brev, kartor och en tidningsartikel. På vissa sidor, av tunt halvtransparent papper, rymdinspirerade teckningar. Det är en oerhört välgjord bok.

Cristina de Middel, som har kallats post-truth-erans fotograf, gav själv ut The Afronauts 2012 i en upplaga om 1000 exemplar. Den gjorde succé med sin uppslupna och bejakande surrealism och sålde snart slut. Idag kan man få betala uppemot 10.000 kr för ett exemplar. I år gav emellertid AMC Books ut en ny upplaga, den med blå pärmar, om 1500 exemplar. Också den sålde snart slut, men jag hade turen att komma över ett exemplar.

The Afronauts gör inte narr av det zambiska rymdprogrammet, även om boken bitvis är hysteriskt rolig, snarare är den som en vacker och ömsint hyllning till fantasin i allmänhet och till den postkoloniala zambiska optimismen i synnerhet. Och utöver det är det en bok, full av överraskningar, som handlar om fotografiets förmåga att producera såväl sanning som fiktion. Besök gärna Cristina de Middels hemsida, där du kan se exempel på andra projekt på samma tema.

Vagt kopplat till detta är vår Spotify-lista Afrofuturism.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Storbritannien, som 23 internationella fotografer har sett det

 
Strange and Familiar von
 
Strange and Familiar
Britain as Revealed by International Photographers
Red. Alona Pardo & Martin Parr
Prestel

Med tanke på Brexit, och allt mer utbredd euroskepsis, måste utställningen betraktas som osedvanligt vältajmad och aktuell. På Barbican i London visades, mellan 16 mars och 19 juni 2016, en stor utställning med det långa självförklarande namnet Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Utställningen har nu dragit vidare till Manchester, men Barbican har, i samarbete med kvalitetsförlaget Prestel, gett ut en sensationellt välgjord och intressant bok, i vilken utställningens samtliga 23 icke-brittiska fotografer finns representerade. Den heter, naturligtvis, Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Det är foton som är tagna från mitten av 30-talet fram till idag. De presenteras kronologiskt – först vansinnigt fina socialt engagerade foton, de flesta tagna i London, av den österrikiska kommunisten Edith Tudor-Hart (1908-1973) och sist foton av holländaren Hans Eijkelboom, född 1949, som fotat mängder med människor i ett shoppingcenter i Birmingham.

Eijkelbooms blick är antropologisk, han fäster sig vid att tecken på individualism och rebelliskhet – dödskallar, kläder som hämtat inspiration från baseboll och amerikansk fotboll samt jeans tillverkade med revor – förvandlats till massproducerade stereotyper. Han visar flera foton av personer med liknande utstyrslar bredvid varandra, så att effekten blir både komisk och lite sorglig.

1. Strange and Familiar. Cartier-Bresson

Henri Cartier-Bresson. Coronation of King George VI, Trafalgar Square, London, 12 May 1937 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos

 
Den allra mest inflytelserika fotografen av de 23, möjligen i hela fotografihistorien, är förmodligen fransmannen Henri Cartier-Bresson (1908-2004), även kallad l’oeil du siècle – århundradets öga. Enligt fotografihistorikern David Chandler, som har skrivit bokens briljanta inledande essä, ”Strangers in a Strange Land”, tillförde Cartier-Bresson element som vare sig utländska eller inhemska fotografer tidigare hade arbetat med i Storbritannien. Ett av dessa element var en surrealistisk sensibilitet, eller mer allmänt, en modernistisk estetik. Genomgående beskrivs brittiska fotografer som mer konventionella och traditionella.

Cartier-Bresson var också vänstersympatisör, anmärkningsvärt många fotografer var det under första halvan av 1900-talet, och möjligen var det därför han ofta riktade sin uppmärksamhet mot publiken istället för de kungligheter vars kröningar och jubileum han ibland anlitades att bevaka. Den finns en väldigt fin bild i boken från kröningen av George VI, en hel rad åskådare står och kämpar med speglar fästa vid pinnar och hemgjorda periskop, för att få en skymt av den nye kungen.

9. Strange and Familiar. Cas Oorthuys

Cas Oorthuys London, 1953 © Cas Oorthuys / Nederlands Fotomuseum

 
Under första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, dominerade fotojournalistiken och det dokumentära och samhällstillvända fotot. Många gjorde som holländaren Cas Oorthuys (1908-1975), som reste runt i Europa och fotade i knappt 15 år. Han var uppbackad av ett förlag och producerade över 40 fotografiska reseböcker. Vanligare var att fotografer fick uppdrag från tidningar och tidskrifter, som kunde anlita fotografer för månadslånga uppdrag. I regel fick fotograferna fria tyglar.

Oorthuys identifierade också ovanligt tidigt, sådant som senare skulle bli stapelvaror i lagret av klichéer om Storbritannien – tunnelbanependlare, bowler-hattar i City, Oxford-studenter, mjölkflaskor – men han fotade också immigranter och demonstrationer mot kärnvapen. Hans karriär, den enorma produktionen av böcker, sammanfaller också med utvecklingen av ett nytt fenomen: massturismen. Suget efter bilder från främmande länder växte våldsamt.

GB. ENGLAND. London. Baker Street underground station. 1958-1959.

Sergio Larrain London. Baker Street underground station. 1958-1959. © Sergio Larrain / Magnum Photos

 
Efterkrigstidens Storbritannien framstår som ganska dystert. Man har knappt hämtat sig efter kriget, ekonomin haltar, de strikta klasshierarkierna hämmar och imperiet förtvinar. En vanligt förekommande svartvit bild föreställer en avsmalnande gata som kantas av identiska tegelbyggnader. Allt är insvept i en fuktkall dimma. Ett barn, en flicka i ljus klänning, leker ensam på trottoaren. Det verkar som om de utländska fotograferna inte var lika angelägna om att skildra Storbritannien i ett försonligt ljus som de inhemska fotograferna, oavsett om de fotade i London, gruvarbetare i Wales och, senare, the Troubles i Nordirland.

Men många av fotograferna fångade också en hel del poesi i sitt möte med Storbritannien, inte minst chilenaren Sergio Larrain (1933-2012) och schweizisk-amerikanske Robert Frank, född 1924. Det är intuiva och uttrycksfulla foton, mer poesi än fotojournalism med sina skuggspel, regnvåt sten, tät dimma och dramatiska himlar. Några av bokens höjdpunkter. Amerikanen Paul Strand (1890-1976) tog också sensationellt vackra och poetiska foton av människor och miljöer på skotska Hebriderna.

5. Strange and Familiar. Akihiko Okamura

Akihiko Okamura Northern Ireland, 1970s © Akihiko Okamura / Courtesy of the Estate of Akihiko Okamura, Hakodate, Japan

 
London, inte minst ”Swinging London”, hade en självklar dragningskraft på de internationella fotograferna, men bokens redaktörer, Martin Parr och Al0na Pardo, har vinnlagt sig om att bokens innehåll ska motsvaras av titeln – den handlar om Storbritannien. Under första halvan av boken dominerar foton från London ganska tydligt, även om exempelvis både Robert Frank och Bruce Davidson fotar i Wales, klassiska foton av gruvarbetare, men boken innehåller, som det står i förordet, foton från ”the Hebrides to Dover, Belfast to Cardiff.”

Men fotona från den andra halvan av 1900-talet fram till idag känns mer mångsidiga, fotograferna hittar nya och annorlunda sätt att skildra Storbritannien, som också verkar allt svårare att fånga med en uppsättning klichéer. Man får känslan av att 60- och 70-talet har en befriande inverkan och globaliseringen slätar ut ojämnheter, även om Storbritannien fortsätter att uppvisa särdrag.

2. Strange and Familiar. Tina Barney

Tina Barney The Red Sheath, 2001 © Tina Barney, Courtesy of Paul Kasmin Gallery

 
Fotojournalisterna under den första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, skildrade ofta arbetarnas villkor, dåliga bostadsförhållanden och, mer allmänt, konsekvenserna av ett hårt och stelbent klassamhälle. Som en del i ett större projekt om den europeiska överklassen, The Europeans, skildrar amerikanskan Tina Barney, född 1945, den brittiska överklassen.

Barney, som själv tillhör den amerikanska överklassen, fick genom kontakter tillgång till en rad personer, som hon ofta tar ganska traditionella porträttfoton av, lite uppstyrda med en hel del betydelsebärande rekvisita. En äldre dam fotograferas framför sin bokhylla och läsfåtöljer. Framför henne ligger ett par nummer av tidskriften Country Life. Föremålen säger någon om personernas identitet, och de skildras med mild ironi.

11. Strange and Familiar. Hans van der Meer
Hans van der Meer Mytholmroyd, England, 2004 © Hans van der Meer / Courtesy of the Artist

 
Det finns väl få saker som är så brittiskt som fotboll, men den nederländske fotografen Hans van der Meer, född 1955, har struntat helt i Premier League och sökt sig till amatörfotbollens lägre divisioner. Spelarna ser nästan ut som små figurer inbegripna i en vagt absurd verksamhet, placerade i en landskapsmålning med gröna kullar, små pittoreska hus och molngrå himlar. Fotona är både humoristiska och otippat rörande.

Det finns en betydande skillnad mellan de tidiga och sena fotograferna i den här boken. De förra var i regel fotojournalister, medan de senare i regel är fria konstnärer som arbetar på en global marknad. De tidiga jobbade för pressen, medan de senare snarare visar sina verk på gallerier. Båda har sina poänger. Jag tycker att de tidiga ofta presterade vackrare fotografier, medan de senare, som arbetar mer som konceptkonstnärer, kan vara intressantare.

En sak kan vara bra att veta. När man recenserar en bok av det här slaget får man välja ett litet antal foton ur ett på förhand framställt pressmaterial. De här på förhand utvalda fotona är sällan de allra bästa bilderna. Dels har det säkert med rättigheter att göra, dels vill man säkert värna om bokens exklusivitet. Men Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers är full med makalösa foton, tagna av några av det förra och innevarande seklets främsta fotografer.

Det här är en av de intrssantaste och mest underhållande fotoböcker jag har läst på länge. Den funkar som avsett, att stimulera till reflektera kring de brittiska identiteterna och försöka få korn på hur de har förändrats över tid. Men det är inte bara fotot och temat som gör den här boken till något utöver det vanliga. Den inledande och introducerande essän är fantastisk. Desssutom presenteras varje fotograf med en komprimerad och översiktlig artikel. Perfekt present, inte bara till anglofiler.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”Cheap Rents… and de Kooning” av John Cohen

9783869309033_1[1]

John Cohen
Cheap Rents… and de Kooning
The downtown art world
New York, 1957-63
Introduktion: John Elderfield
Steidl

Boken Cheap Rents… and de Koning, fotografen John Cohens senaste bok med foton som inte publicerats tidigare, handlar om en tid, det sena 50-talet och tidiga 60-talet, och om en plats, området kring East 10th Street i New York. Ett ingemansland mellan Greenwich Village och Lower East Side. Där och då samlades ett ovanligt stort antal konstnärer, gallerister, poeter, kritiker, filmare och fotografer.

Att Willem de Kooning nämns i titeln är möjligen en aningen ironiskt, eftersom han vid mitten av 50-talet började söka sig bort från 10th Street, och började vistas utanför staden allt oftare, inte sällan på Long Island. Men han, och de billiga hyrorna, hade tveklöst lockat mängder av kreativa människor till området kring East 10th Street. Där låg också flera spännande gallerier och under några år var området konstvärldens epicentrum, i alla fall den amerikanska konstvärldens epicentrum.

A_004_Downtown[1]

Red Grooms crossing Third Avenue © John Cohen / Steidl

 
John Cohen, född 1932 i New York, är en mångkunnig man, han var exempelvis med och grundade New Lost City Ramblers och arbetade med Robert Frank på hans film Pull My Daisy (1959), men det är som fotograf han är mest känd. Han har tagit åtskilliga foton av Bob Dylan.

B_002_Downtown[1]

Grace Hartigan © John Cohen / Steidl

 
Boken Cheap Rents… and de Koning samlar rader av foton från perioden  1957 och 1963, då han levde och arbetade i konstnärskolonin som växte fram i området kring East 10th Street. Man kan nästan förnimma den kreativa spänningen när man bläddrar i boken och läser de sparsmakade texterna. En inledande text är skriven av John Elderfield, som har den pampiga titeln Chief Curator Emeritus of Painting and Sculpture vid Museum of Modern Art.

Elderfield har råkoll på alla konstnärliga riktningar som fanns representerade i konstnärskolonin, abstrakta expressionister, andra vågen abstrakta expressionister, postexpressionister och så vidare. Måleriet stod i början helt i centrum, men saker och ting förändrade sig efterhand och klimatet var hela tiden påtagligt inkluderande:

”[…] as the newer emerged, the older remained, and older and newer partied together—at the Cedar Bar in the form of Franz Kline drinking with Allen Ginsberg, for example. And different forms of post-Abstract Expressionist activity partied together: Jack Tworkov with Philip Guston; Larry Rivers with Jack Kerouac; and so on. […] Aiding the alliances and the transitions were photographers Rudy Burckhart, Cohen, and [Robert] Frank; and the composers John Cage and Morton Feldman; and the dealers and critics Bellamy, Leo Castelli, Thomas B. Hess, and Frank O’Hara. They saw how, by the end of this period, the vitality of the downtown scene was not longer lodged in the visual arts alone. But so did most of those in the 10th Street scene: It was nonsectarian, hybrid, unpredictable in shape and form.”

D_003_Downtown[1]

Allen Ginsberg, Robert Frank © John Cohen / Steidl

 
John Cohens egna texter, som varvas med tematiskt ordnade foton, är lite mer svävande i tonen, nästan som om han är lite osäker på om han verkligen varit med på alla gallerier, klubbar, happenings, filminspelningar och performance. Jag känner något som påminner om avund när jag läser hans anekdoter och tittar på fotona.

Det kanske är en projektion, men jag tycker nästan att man ser på dem Cohen fotat att de utstrålar en känsla av att vara på exakt rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. De är som ett med tiden och platsen. Jag tröstar mig med att de på ett par foton, under någon slag happening eller performance, spexar med uppblåsta ballonger.

Jag älskar Cohens foton med mycket svärta, de flesta tagna inomhus utan blixt, och hans nostalgiska och kärleksfulla ton. Cheap Rents… and de Koning är ett vackert porträtt av en tid/plats och en rad personer som gjorde den speciell.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner