Etikettarkiv: fotobok

Mine Dal: Everybody’s Atatürk

Cover_Mine_Dal_Atatuerk[1]

Mine Dal
Everybody’s Atatürk
Texter: Altan Öymen och Zülfü Livaneli
Edition Patrick Frey, No 303

Om du reser runt i dagens Turkiet, på landsbygden och i storstäderna, kommer du att se porträtt, foton och byster av Mustafa Kemal Atatürk (1881–1938), Republiken Turkiets grundare. Du kommer bland annat att se dem i frisersalonger, skrädderier, hos skomakare, i skolor och på restauranger. Du kommer att se konventionella porträtt, samt bilder av en rökande och dansande Kemal Atatürk. Du kommer även se Kemal Atatürks signatur som tatuering och som smycke. Han gör sig påmind i princip överallt i Turkiets sociala, kommersiella och offentliga liv.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mine Dal, ”Everybody’s Atatürk”, Edition Patrick Frey, 2020

Fotografen Mine Dal, född i Istanbul men bosatt i Schweiz, har rest runt i hela Turkiet under lång tid – för att dokumentera Kemal Atatürks bildliga närvaro i dagens Turkiet. Hon har inte bara dokumenterat denna närvaro rakt av, hon har gjort det med stor känsla, finess och humor. Det är oerhört underhållande och estetiskt intressant att titta i den här feta boken. Drygt 600 sidor. Jag får lust att åka till Istanbul.

Många av porträtten sitter högt upp på väggarna intill taket, som för att visa att Kemal Atatürk fortfarande är upphöjd, den allra största. Han moderniserade Turkiet på snart sagt alla områden och det gick fort. Hans sekulära filosofi, baserad på västerländska förebilder, kallas kemalism.

I kemalismens namn förbjöd Atatürk religiös klädedräkt, mest känt är förbudet mot att bära fez. Hans propaganda lever kvar, och det är uppenbart att många turkar, unga och gamla, fortfarande högaktar honom. Det borde betyda att många turkar vill att landet återigen ska orientera sig mer mot väst, inte mot Ryssland.

Och det schweiziska kvalitetförlaget Edition Patrick Frey har inte sparat på krutet när de sammanställt den här boken med massvis med färgbilder. Med boken följer också två lösa porträtt av Atatürk, ett där han har uniform och pälsmössa, bister min och blicken riktad rakt mot betraktaren, och ett annat där han sitter och röker och dricker kaffe. Även på denna bild ser Atatürk bister ut. Han sitter i en korgstol och är helt moderiktigt klädd i västerländska kläder, kavaj, slips och slacks. Han har karisma och ser på vissa bilder ut som en filmstjärna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Tidiga morgnar, tomma gator, nytt vackert Stockholm

thumbnail_Repro WhatHappens 0

Foto & Design: August Eriksson
What Happens When Nothing Happens
Text: Kristoffer Leandoer
Övers. Katherine Stuart
Skreid / Art and Theory Publishing

””If you were to position the 66 photographed places on a map of Stockholm, no secret pattern would emerge.”
Kristoffer Leandoer

Det låter naturligtvis som en klyscha men August Erikssons bok med foton från Stockholm – What Happens When Nothing Happens får mig att upptäcka min hemstad på nytt. Så känns det verkligen. Stockholm är vackert, också där man minst anar det. Boken väcker Wanderlust.

Eriksson har, under tre år, gått ut i Stockholm, vandrat under sena nätter eller tidiga morgnar. Gatorna är städade, bara ett litet fåtal bilar syns, parkerade, stockholmarna sover, men i Rålambshovsparken syns en hare på en gångstig inbäddad i grönska.

All images: © 2020 August Eriksson, Art and Theory Publishing, and Skreid Publishing.

thumbnail_Repro WhatHappens_02

Boken utgörs av 66 foton och en fin introducerande text av Kristoffer Leandoer. Han gör läsaren uppmärksam på att Eriksson har plåtat flera fotoserier, inte minst i Japan, som bygger på promenader, exempelvis längs pilgrimsrutter och i enlighet med principer för meditation. Skriver Leandoer om kontinuiteten:

”In this project, he has used the same approach, the same two legs, to walk away from the familiarity of his home – to achieve an alienation, to be able to return to a familiar place and seeing it again for the first time.”

thumbnail_Repro WhatHappens_04

thumbnail_Repro WhatHappens_05

thumbnail_Repro WhatHappens_19

thumbnail_Repro WhatHappens_20

thumbnail_Repro WhatHappens_21

Skreid Publishing Stockholm
Art and Theory Publishing

Den här boken, vacker och välgjord, blir en fantastisk gåva eller julklapp till någon som älskar sitt Stockholm, till någon som flyttar tillbaka till Stockholm eller till någon som besöker Stockholm för första gången. Det finns en lista över de 66 platserna längst bak i boken.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

reconstruction shibuya tokyo black / white

thumbnail_IMG-2051 (1)

HIRANO Satoshi
Reconstruction
Steidl

Japan har en världsledande tradition av svartvitt foto, inte minst med bilder från den fascinerande och mytomspunna megastaden Tokyo. HIRANO Satoshi gav sig in i hjärtat av Tokyo, det överdådiga shopping- och nöjesdistriktet Shibuya där det i anslutning till den gigantiska tågstationen genomförts massiva ombyggnationer, delvis som en förberedelse inför de uppskjutna Olympiska Spelen.

Det är också i Shibuya det berömda övergångsstället ligger, där det från fem olika riktningar kan gå 2500 fotgängare samtidigt. Där, bland ombyggnationerna i Shibuya verkar det som om HIRANO Satoshi finner en del av Tokyos själ, i foton som både väcker associationer till staden som utopi och dystopi. De starka, nästan överdrivna, kontrasterna mellan svärta och skarpt ljus – kanske från ett svetsaggregat eller fordon – gör fotona vackra på gränsen till det overkliga, trots den dominerande realismen. Fotoserien är en fin arbetsplatsskildring.

Steidl har inte sparat på krutet, vare sig kunskaper eller resurser, när man publicerat Reconstruction. Shibuya, 2014-2017, ett av de vinnande bidragen i Steidls asiatiska fototävling. Man hittar hela tiden nya detaljer i bilderna; vid en första genombläddring är det spelet mellan ljus och mörker som är mest framträdande – kompositionerna har ett visst släktskap med Hieronymus Bosch – först senare upptäcker man alla människor, åskådare och arbetare. Filmen Metropolis är kanske en ännu rimligare association. Det är hursomhelst en verkligt vacker bok.

105_Recon_SBAJ[1]
© Satoshi Hirano

002_Recon_SBAJ[1]

© Satoshi Hirano

076_Recon_SBAJ[1]

© Satoshi Hirano

009_Recon_SBAJ[1]
© Satoshi Hirano

004_Recon_SBAJ[1]

© Satoshi Hirano

Missa inte ett besök på Steidls hemsida, fullmatad med nytt foto i världsklass och nya upplagor av 1900-talsklassiker, som annars kan vara mycket svåra och dyra att få tag i.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Yukari Chikura: Zaido

Chikura_Zaido_SC_RGB

Yukari Chikura
Zaido
Steidl

Yukari Chikuras far fick en allvarlig diagnos, och en kort tid senare gick han bort. Traumat förstärktes av att familjen knappt hann ta farväl. En tid senare drabbas Chikura av en sjukdom och 2011 drabbas hela Japan av en våldsam jordbävning, en av historiens värsta, med efterföljande tsunamis. Förstörelsen var ofattbar och Japan var i chock och sorg.

Chikura är så nedslagen att hon knappt orkar gå upp ur sängen om morgnarna. När det är som allra mörkast uppenbarar sig Chikuras far i en av hennes drömmar. Han viskar till henne att bege sig till byn inbäddad i snö, där han bodde för länge sedan.

104_ZAIDO

En helgedom inbäddad i snö. Den är tillägnad Amaterasu, Solens gudinna. © Yukari Chikura

Det förefaller passande att just Steidl ger ut Yukari Chikuras sagolika, och aningen hemlighetsfulla fotobok Zaido, om urgamla, men levande, japanska trosföreställningar och riter. Passande, eftersom Steidls perfektionism och strävan att hela tiden bli ännu bättre, har något rituellt över sig. Boken är nästan som ett altare. Man bläddrar andaktsfullt.

25_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

17_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

100_ZAIDO

De två som bär gyllne masker är Oobakase och Kobakase. Det påstås att Oobakases sång har förts vidare från generation till generation, enbart bevarad i den orala traditionen.  På grund av att en Oobakase plötsligt dog, så gick sångens mening förlorad, så nu sjunger man en modern version. © Yukari Chikura

 

Zaido-ritualen är 1300 år gammal, den utgjörs av nio rituella danser och dansarna (nosha) måste förbereda sig genom rening och avhållsamhet. De får inte äta kött av fyrfota djur och de får inte besöka hem där nyligen avlidna bott. Danserna är som en slags besvärjelser, för att hålla olyckor stången.

105_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

Under några decennier var Zaido på väg att falla i glömska, på grund av att stora delar av de skriftliga källorna brann upp. Nu har Chikura med sina lyriska foton gjort delar av Zaido odödliga, och gjort dem tillgängliga för en global publik.

Boken är sagolikt vacker och med den följer en karta och ett häfte med en text som bör vara urberättelsen om Zaido. Steidl har inte sparat på någonting – Yukari Chikura är vinnare av Steidls asiatiska fotopris. Boken är tryckt på flera sorters papper, inte minst papper som är mer eller mindre transparenta. Vissa partier utgörs av svarta eller silverfärgade papper utan vare sig text eller foto, tempot sänks, så att man får andrum och möjlighet att njuta av skönheten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Cross-Dressing i Wehrmacht

Coverueberzug_Dammann_SOLDIERS_E11.indd

Soldier Studies
Cross-Dressing in the Wehrmacht 
Red. och text: Martin Dammann
Text: Harald Welzer
Hatje Cantz

Det verkar vara en trend att samla på vintagefoton med väldigt specifika motiv, och sedan ge ut ett urval i bokform. Vi har tidigare skrivit om den tyske samlaren Jochen Raiß böcker Women in Trees (Hatje Cantz) och More Women i Trees (Hatje Cantz) samt Snapshots of Dangerous Women (Universe). Och vi har skrivit en hel del om Archive of Modern Conflict – de har byggt upp en enorm samling med märkvärdiga foton, som ligger till grund för utgivningen av en tidskrift samt unika fotoböcker, som ofta är som små konceptuella konstverk. Ja, hela AMC är som ett aningen patafysiskt konstverk.

9783775744836_hr_pr01
From the chapter ”Basic Training” © Collection Martin Dammann

Konstnären och samlaren Martin Dammann har studerat krigsfotografi, vilken påverkan bilder kan utöva samt olika faktorer som påverkar historieskrivningar. Under sina efterforskningar hittade han några foton av tyska soldater, under andra  världskriget, som hade klätt sig i kvinnokläder. Han hittade några till och samlingen växte. Nu är han aktuell med tvåspråkiga Soldier Studies: Cross–Dressing in the Wehrmacht, som förutom foton innehåller texter om det här förhållandevis vanliga fenomenet, som naturligtvis stod i djup kontrast till den nazistiska ideologins rigida och fantasilösa syn på manligt och kvinnligt.

”It seems plausible that, across the centuries, soldiers have responded to their longing and desires not only by imagining what they were missing but – also – by trying to evoke its immediate presence.”
— Martin Dammann

Fotona är tagna vid hemmafronten, vid fronten och i läger som tyskarna internerades i. Alla de här fotona är amatörfoton och de gör dem, påpekar Dammann, mer kaotiska och svårare att kategorisera. Det fanns teaterunderhållning för soldaterna, och den som arrangerades och finansierades av propagandaministeriet och organisationen Kraft durch Freude (kusligt namn) finns det en hel del forskning kring. Enligt Dammann finns det däremot ingen forskning kring så kallade soldatteatrar, spontana uppsättningar av spex, kabaréer och teaterstycken.

1556545744905711From the chapter ”Frontline” © Collection Martin Dammann

9783775744836_hr_pr06From the chapter ”Frontline” © Collection Martin Dammann

Med tanke på nazismens syn på homosexuella (nej, jag menar inte att alla eller ens de flesta soldater som klätt sig i kvinnokläder på fotona skulle vara homosexuella), att de ofta skickades till koncentrationsläger, inte sällan dog där, är det aningen förvånande att så många tog risken.

Eller så är det inte förvånande. Den extrema situation som  det innebär att delta i ett krig, militärens extremt manliga ritualer och karaktär, kanske födde en sällsynt stark längtan efter helt annorlunda känslor och erfarenheter. Det var dessutom inget som man smög med, uppträdanden kunde ske inför stor publik, befälen verkar inte ha brytt sig och alla ser ut att trivas, om  man undantar en och annan skådis som ser ut att ha scenskräck.

Jag tycker att det här är en intressant bok – rolig, rörande, upplyftande och underhållande. Det kanske låter fånigt, men jag tänker på de här männen nästan lite som motståndsmän, som tillfälligtvis kunde trolla bort krigets dårskap.

”[The] photos afford us insights that are distinct from what we can see in all other photographs of soldiers at war. A whole kaleidoscope of emotional states are on show. Desire for women. For men. To be a woman. To be elsewhere. To be someone else. To return, perhaps. Normality as the exception in the midst of a permanent state of exception.”
— Martin Dammann

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Visst gör det ont när blommor vissnar

 

thumbnail_Image-1

Anna Halm Schudel
Blossom
Texter: Nadine Olonetzky & Franziska Kunze
Scheidegger & Spiess

”Every day, a bouquet of flowers ages ten years. Placed fresh in a vase, its expression and tension do not change noticeably at first. An early, gentle tiredness? A tiny discoloration? Only the most attentive eyes recognize the ageing within the first hours. After a week, the bouquet is seventy years old.”
— Nadine Olonetzky

I mer än två decennier har den schweiziska fotografen Anna Halm Schudel förfinat konsten att fånga blommor i olika stadier av förfall. Att bläddra i hennes senaste bok, Blossom, utlöser nästan som små estetiska chocker. Det är hjärtskärande vackert, förföriskt och nästan osannolikt praktfullt.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_01_Tulpen-Bouquets[1]

Tulips from the series ”Bouquets”. © Anna Halm Schudel

Schudel arbetar naturligtvis i en rik tradition, från Ovidius Metamorfoser, via barockens stora vanitas-tema fram till en nutida konstnär som Georgia O’Keeffe. Men Schudel visar också prov på en betydande originalitet. Möjligen har hon uppfunnit en egen genre – foton av blommor under vatten.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_09_Tulpen-Blumenmeer[1]

Tulips from the series ”Blumenmeer”. © Anna Halm Schudel

Fotona är inte tagna utomhus i trädgårdsmiljö, utan i studio. Och det är uppenbart att snittblommorna är utvalda med utstuderad noggrannhet avseende färg, form och textur – från de mer väntade rosorna och tulpanerna till den mer excentriska kronärtskockan.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_Cover_Pfingstrose-Blumenmeer[1]

Common garden peony from the series ”Blumenporträts”. © Anna Halm Schudel

Blossom_Anna-Halm-Schudel_07_Lilien-Blumenportraets[1]

Lilies from the series ”Blumenporträts”. © Anna Halm Schudel

Blossom_Anna-Halm-Schudel_05_Trash-Flowers[1]

Trash Flowers. © Anna Halm Schudel

Det låter kanske vansinnigt pretentiöst, men ju längre man tittar på Schudels kreationer, ju mer man uppmärksammar detaljerna, desto mer framstår de olika blommorna som karaktärer med skilda egenskaper, till och med viljor, kampvilja, trots de bistra villkoren.

Jag tycker att du borde ge bort den här boken – en estetisk chock under julgranen? – till någon du känner som är ovanligt förtjust i blommor. Boken är något alldeles extra och Scheidegger & Spiess har inte sparat på krutet när de formgivit boken; det rosa klotbandet med porträttet av en pion är en perfekt inramning. Syrran ska få mitt ex.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Jerry Berndt: ”Beautiful America”

Berndt_BeautifulAmerica_Cov_RGB

Jerry Berndt
Beautiful America
Red. Maik Schlüter
Steidl

Jerry Berndt (1943-2013) arbetade som fotograf i 40 år. Han arbetade utanför hemlandet USA i åtskilliga konflikthärdar – San Salvador (1984), Haiti (1986–91), Armenia (1993–94) och Rwanda (2003–04). I Beautiful America samlas foton från 70-talet som anknyter till konflikt och polarisering, från främst Detroit och Chicago.

Berndt har inte rört sig i stadskärnorna utan i förorter och industriområden. Det är uppenbart att han inte arbetar på uppdrag av Detroit och Chicago, utan att han snarast velat skildra ett USA i kris, ekonomisk kris men även en kris i relationerna mellan olika grupper. Man får nästan intrycket att Berndt har sökt sig till konfliktfyllda och laddade situationer, som demonstrationer och olika slags protester, och att han ibland hamnat mittemellan grupper fientliga mot varandra.

083_BeautifAmerica
Detroit, 1972. Sid 83. Foto: Jerry Berndt © Steidl

 
Kulturkriget är i full gång, de svarta har fått medborgerliga rättigheter, men högerextremister, även barn och ungdomar, uttrycker öppet sin rasism. Vietnamkriget bidrar naturligtvis till polariseringen. Kriget är en del av det kalla kriget, och antikommunismen är aggressiv och konfrontativ. På åtskilliga plakat och banderoller på fotona från protester syns  kommunistiska och antikommunistiska slagord: ”Mao killed more christians than Hitler killed jews.” Tonläget är uppskruvat.

099_BeautifAmerica
Seabrook, 1979. Sid 99. Foto: Jerry Berndt © Steidl

  

070_BeautifAmerica
Detroit, Grosse Pointe 1972. Sid 99. Foto: Jerry Berndt © Steidl

  
Det är omöjligt att titta på de här fotona utan att associera till dagens polariserade USA. Förvånansvärt många konfliktlinjer ser snarlika ut. Den amerikanska flaggan, en extremt laddad symbol i USA, dyker upp på åtskilliga foton. Men en hel del foton föreställer folktomma och skräpiga gator, och Berndt har även riktat sitt intresse mot hur amerikanerna använder sig av bilen för att uttrycka sig.

Jag gillar verkligen den här fotoboken och det jag gillar mest är att Berndt premierat närvaro och känsla framför perfektion och estetik. Det är väl i och för sig ett estetiskt ställningstagande, men jag tycker att många av fotona är sällsynt levande, engagerande och inte alls så tidsbundna som man skulle kunna tro. De är lite vagt punkiga. Titeln Beautiful America är, gissar jag, både ironisk och oironisk.

Steidl har lagt ned allt sitt kunnande och engagemang i produktionen av Beautiful America, en vacker och välgjord bok. Besök gärna Steidls hemsida, de har en fantastisk utgivning, inte minst av amerikanska fotoklassiker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Foton av kvinnor som poserar i träd

00004315

More Women in Trees
Jochen Raiß
Hatje Cantz

I ett tidigare blogginlägg skrev vi om den underbara lilla boken Women in Trees (Hatje Cantz), som blivit en otippad bestseller. Otippad eftersom bokens innehåll är gamla svartvita foton av kvinnor som ligger, sitter, står och klänger i träd. Bilderna är hämtade ur Jochen Raiß samling med den här typen av lite udda foton.

Raiß, som arbetar med foto, hittade ett av de här fotografierna på en loppmarknad i Hamburg. Han använde det som bokmärke och blev glad varje gång han tittade på det. Och så hittade han några till foton, och några till och så plötsligt var han samlare av foton som poserar i träd. Gissningsvis är hans samling (hemsida) en av de största i världen. Och nu har en uppföljare till Women in Trees kommit ut, som för enkelhetens skulle heter More Women in Trees.

mehr_frauen_035
© Jochen Raiß

 
mehr_frauen_013.jpg

© Jochen Raiß

 
mehr_frauen_009

© Jochen Raiß

 
Jag tycker också att man blir glad eller i alla fall munter när man tittar på de här fotona. Kanske kan man se dem som föregångare till plankning, som spreds viralt för 5-10 år sedan. På samma sätt tänker jag mig att fota kvinnor i träd var ett fenomen.

Många av kvinnorna är välklädda och har högklackade skor. Det gjorde kanske att det blev än mer lockande och småtokigt att posera i träd. Jag föreställer mig att många av de här fotona är tagna under söndagspromenader, på utflykter eller semestrar. På ett av fotona, ett av det bästa, ser man skuggan av den manlige fotografen. Kanske sa han:

– Älskling, kan du klättra upp i det där trädet, så tar jag några plåtar?

Vissa kvinnor ser inte särskilt roade ut, men flertalet gör det. Många skrattar eller ler, vissa ser lite upproriska ut, medan andra ser lite flörtiga ut. Sammantaget tycker jag också att bilderna berättar om vilka förväntningar man hade på kvinnor, och att de visar att man inom vissa ramar kunde utmana förväntningarna. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att flera av kvinnorna utstrålar frihet.

De här två små böckerna är, tycker jag, perfekta presenter. De kostar bara 150 kr styck och är riktigt underhållande – de sätter fantasin i rörelse. De är, som böcker från Hatje Cantz brukar vara, välgjorda och Gabriele Sabolewskis formgivning gör More Women in Trees till något alldeles extra.

Mer läsning: Fotobok med kvinnor som klättrar i träd och Bok med vintagefoton av okonventionella kvinnor

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Recensioner

Fotobok: ”Landscape as Longing: Queens, New York”

9783958290327_1

Frank Gohlke & Joel Sternfeld
Landscape as Longing: Queens, New York
Text: Suketu Mehta
Steidl

New York är en av världens mest avbildade städer, inte minst om man räknar med alla filmer och teveserier vars handling utspelar sig där. När jag besökte New York första gången kändes allt egendomligt bekant, arkitekturern förstås, tunnelbanan, men också ljuden. I ett område i Brooklyn talade folk precis som i Sopranos. Det är inte alls märkligt i sig, men känslan, en positiv känsla av att känna sig hemma på en främmande plats, var ganska märklig.

Men det är Manhattan som dominerar bildflödet från New York, Staten Island och Queens är kanske de två av New Yorks fem boroughs som det är svårast att visualisera. För mig är det nog det.

2003 fick fotograferna Frank Gohlke, tongivande amerikansk landskapsfotograf, och Joel Sternfeld, känd för att fota dokumentärt i USA i färg och storformat, ett gemensamt uppdrag. Uppdraget var att dokumentera livet i Queens, vars befolkning tillhör den mest etnisk varierade i världen. Resultatet samlas i den bastanta, vackra och egensinniga volymen Landscape as Longing: Queens, New York.

010_Gohlke_Landsc

White fence – 4671 Laburnam Ave., Flushing, Queens 2003 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den första halvan av boken utgörs av Gohlkes svartvita foton, som präglas av hans inriktning på landskapsfotografi. Han fotar gator, broar, staket och stängsel, tomtgränser, ödetomter, parker och platser där staden möter naturen. Fotona är kärvt poetiska, mångtydiga, associativa och trotsar åtminstone mina förväntningar på foton från Queens. En sak är väldigt påtaglig: frånvaron av människor.

001_Gohlke_Landsc

Wedding palace – Myrtle Ave. and Stephen St., Ridgewood, Queens 2004 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den andra delen av boken utgörs av Sternfelds färgfoton, ofta riktigt spektakulära. Han har riktat in sig på bostadshus, affärer, restauranger och kyrkor. Här blir det mångkulturella inslaget mycket tydligare. Här finns grekisk ortodoxa kyrkor, moskéer, ett thailändskt tempel och flera byggnader som hör till andra asiatiska trossamfund. Många skyltar är på kinesiska, koreanska, japanska, spanska, men ibland är skyltarna flerspråkiga. Texten på en markis marknadsför ”Spanish American Footcare”. En annan: ”Thai & Chinese – Strictly Halal”. En sak är påtaglig: att det är relativt få människor på bilderna.

035_Landscape

Le Cordon Bleu – 96-01 Jamaica Avenue, Woodhaven, Queens, June 2004 Foto © Joel Sternfeld

 
030_Landscape

Ben Faremo, The Lemon Ice King of Corona – 52-02 108 Street, Corona, Queens, 2003 © Joel Sternfeld

 
Jag tycker att de här två uppsättningarna fotografier funkar väldigt bra tillsammans; man får i alla fall ett hum om hur Queens alla små samhällen i samhället hänger samman och dynamiken mellan dem. Jag tänker mig att de två uppsättningarna foton fungerar så bra tillsammans inte trots att de är så olika, utan just för att de uttrycker två skilda temperament.

Att både Gohlke och Sternfeld har fotat så få människor, det är ingen slump. Det är ett medvetet val och enligt förlagsinformationen utvecklade de en ”unique theory of landscape photography in which landscape is a visible manifestation of the invisible emotions of its inhabitants.” Man kan tycka att det låter aningen anspråksfullt, men jag tycker att den här boken, som är väldigt välgjord, allt från bindning till tryck, berättar mycket om Queens och dem som bor där, som enbart en text kanske inte skulle kunna förmedla. En sådan sak är naturligtvis den längtan till sina hemländer som många immigranter känner och uttrycker på olika sätt, också i det offentliga rummet.

Men boken innehåller en text. Längst bak i boken, på insidan av pärmen, sitter ett kuvert fastklistrat. Och i kuvertet finns ett litet häfte med en märklig novell, ”What is Remembered”, skriven av den indisk-amerikanske författaren Suketu Mehta. Det är en drastisk, bitvis hysteriskt rolig och rörande berättelse om en indisk man, Mahesh, som kommer till New York. På JFK får han en stöt av statisk elektricitet, vilket leder till att han tappar minnet av sin mor. Identitet och minne är, tycker jag man kan säga, novellens stora teman – exiltillvarons balansgång mellan att minnas för lite och att minnas för mycket.

Ett tips om du gillar fotoböcker, besök Steidls hemsida.

Lyssna på spellista med hip hop från Queens.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Magiska 50- och 60-talsfoton från Vancouver

00004181_1_

Fred Herzog
Modern Color
Hatje Cantz

När jag beställde Modern Color var det mest för att fotona var från Vancouver, en stad som inte på samma självklara sätt som New York, London eller Paris framkallar mentala bilder. Det kan vara en anledning att skaffa boken, att dess bildvärld är exotisk.

Men framför allt bör man skaffa boken för att Fred Herzog, född 1930, måste betraktas som en åtminstone tills nyligen förbisedd 1900-talsmästare, något som David Campany övertygande argumenterar för i bokens introducerande text. Modern Color är en sensationellt spännande fotobok, estetiskt och historiskt.

Herzog emigrerade från Tyskland till Kanada 1952. Han hade redan börjat fotografera i Tyskland, men när han kom till Kanada arbetade han bland annat på ett lastfartyg. Han blev god vän med en annan tysk, Gerhard Blume, som introducerade honom för rader av olika ämnen och områden – litteratur, filosofi, politik, religion och vetenskap. Herzog höll sig hela tiden uppdaterad om det senaste inom fotografi, och 1957 började han arbeta som medicinsk fotograf på ett sjukhus i Vancouver.

4181-fred-herzog-lr-04 (1)

Ferry Barber Shop, 1959 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Men det var med foton av vardagslivet i Vancouver som Herzog skrev in sig i fotohistorien. Han har ganska konsekvent undvikit stadens finare kvarter och har istället koncentrerat sig på nöjesstråk, vanliga affärsgator, bakgator, skyltar och skyltningar, hamnen, bakgårdar och människor. Skriver Campany: ”Few other bodies of photography in the history of the medium have come close to the richness of Herzog’s extended city portrait.”

4181-fred-herzog-lr-09

Empty Barber Shop, 1966 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
När de här fotona togs, på 50- och 60-talet, hade färgfotot låg status. Konstfotot dominerades nästan helt av svartvitt. Eller som Herzog själv uttryckt det: ”Just as we know that liberty and fresh caught salmon are good, we knew then that colour was to be used only for pretty sights. Landscapes, swans, flowers, sunsets, gnarled trees and burning candles were okay. Everything else raised eyebrows.”

Herzog fotade med Kodachrome, som lanserades 1935 med sikte på amatörmarknaden. Skriver Campany apropå Kodachrome: ”But it was also good at capturing the things that interested Herzog; variations in fabric and skin, the palette of postwar consumables, bright glossy paintwork as it weathers into muted hues, the subtleties of urban wood and stone, and the atmospheric variations of coastal climate.” Filmen var inte särskilt ljuskänslig, men det passade Herzog som föredrog långsamma observationer framför ”avgörande ögonblick”.

4181-fred-herzog-lr-08
Boat Scrapers 1, 1964 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Det finns likheter mellan Herzog och Robert Frank, vars The Americans Herzog kom över 1959. Men Herzogs bildvärld är mycket mer välkomnande. Herzog kände betydligt större släktskap med Walker Evans. Campany hävdar att det de delar inte är en stil eller en estetik, utan en disposition. Evans kallade den själv ibland för ”documentary style” och ibland ”lyric documentary”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner