Etikettarkiv: fotoserie

Foto: ”The Architecture of Density” av Michael Wolf

 
a04
 

a32

 

a36

 

a39

 

a43

 

a45

 

a91

 

a105

 

a122

 

a1191

Alla foton © Michael Wolf

 
I ett tidigare blogginlägg har vi skrivit om fotografen Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, och hans fantastiska fotoserie Transparent City. Han blev inbjuden att fotografera i Chicago hösten 2005, då hade han redan jobbat i åtta år som fotojournalist i Hong Kong för tidskriften Stern och där fotade han serien Architecture of Density, som fotona ovan är hämtade ur.

Men båda serierna är tydligt besläktade, och måste betraktas som moderna klassiker.

books09-aperture

Michael Wolf: The Transparent City (Aperture)

När Wolf kom till Chicago noterade han genast en skillnad jämfört med Hong Kong. I den senare staden hade han fotat ändlösa rader med enorma hyreskaserner, som arkitektoniskt inte skilde sig så mycket från varandra. Arkitekturen i Chicago var mycket mer varierad. Åtskilliga kända arkitekter har satt sitt avtryck i staden.

Ordet transparent, som finns med i titeln på serien från Chicago, passar väldigt dåligt som beskrivning av serien från Hong Kong. Densitet passar onekligen mycket bättre. Vissa fasader är murlika och man måste titta ordentligt för att se att fotona föreställer bostadshus.

Architecture-Of-Density_Michael-Wolf

Michael Wolf: Architecture of Density (Peperoni)

Det som tydligast förenar serierna är att de vittnar om Wolfs tydliga intresse för storstäder i allmänhet och megastäder i synnerhet, och hur man inrättar sina liv där. Vad gör (mega)städerna med våra liv? Det utforskar Wolf även i fotoserien Tokyo Compression. Men i den står människan, tydligt urskiljbara individer, mer direkt i centrum.

tc_cover

Michael Wolf: Tokyo Compression (Peperoni)

Rent estetiskt förenas serierna av att de är väldigt vackra, dekorativa, och att man kan avnjuta dem som abstrakt konst. Tills man tittar lite mer noggrant och ser alla mer eller mindre tydliga tecken på mänsklig verksamhet. När man pendlar mellan de här två sätten att betrakta fotona drabbas man av en vagt svindlande känsla. Visuellt är fotona väldigt spännande.

Men det abstrakta draget påverkar också hur vi ser på människorna på bilderna. I Architecture of Density är det rentav svårt att urskilja några, i Transparent City är de åtminstone som små dockskåpsmänniskor, men det går att urskilja balkonger och olika spår av människor. Tvätt och kläder som hänger på tork. Luftkonditionering. Men det är i stort sett allt.

Vi tvingas föreställa oss människorna som bor i husen, svävande högt upp i luften i ganska små utrymmen, som vissa har associerat till bikupor. Wolf utforskar naturligtvis allas vår voyeurism, vår drift att iaktta och fantisera om främmande människor. I serien Transparent City är det här draget ännu mer framträdande, som betraktare får man fler ledtrådar.

När jag ser de här husfasaderna kommer jag att tänka på ett uttryck av Le Corbusier, han hävdade att hus borde vara ”machines à habiter”, ”maskiner att bo i”. Han menade det som något positivt. I bildserien får man snarare känslan av att människan är underordnad maskinen än att maskinen är utformade efter hennes behov.

Fotona är, har Wolf berättat, tänkta som metaforer för alla megastäder. Det är därför fotona inte har några titlar, utan är numrerade: 1-125. Det abstrakta draget gör dem onekligen mer allmängiltiga.

I en artikel i New Republic”These Unbelievable Photos Make Hong Kong Look Like Abstract Art” – berättar Wolf om fotoseriens tillkomst. Dels framhåller han något ironiskt, apropå fotonas sensationella kommersiella framgångar: ”The people who buy my work – it’s quite ironic – because it’s collectors who usually have two or three apartments, each one five or six thousand sq. feet big, and they hang these prints in there because they’re beautiful, but at the same time they don’t realize the irony of people living in 400 sq. feet and they’re here in their huge space, it’s a bit subversive actually, that’s what I like about it.”

Dels ringar han in det vi redan varit inne på, vad det är som gör dem så sällsynt spännande att titta på: ”And what you have to think of is that the prints I exhibit are very big 48’’x64’’ or 70’’x90’’. And on many of these buildings […] when you get up close, you see a pair of pants, or a t-shirt, or a mop hanging out of the window so you suddenly see these signs of habitation and that’s what makes them interesting. Because from far away they could really be a pattern, a tapestry, and then when you get closer you suddenly see there are people living there, it’s this duality which makes them interesting.” (min fetning)

Och så sätter han fingret på vad det är, rent fotografiskt, som framkallar denna dubbelhet. Först fotade Wolf byggnaderna i helfigur, så att säga, med himmel och mark. Han var inte helt nöjd och började experimentera. Han beskar bilderna, så att bara byggnaderna syntes, ingen himmel, ingen horisont. Då insåg han att han hade fångat något mer än bara byggnader.

Och snart var han övertygad om att han hade fattat rätt beslut, alla han visade de nya beskurna fotona för blev väldigt fascinerade, ”and the interesting thing about it is that by using this stylistic solution by eliminating sky and horizon you give the feeling of unlimited size, because you have no idea how big the building is. It could be 100 stories or 200 stories, it could be a mile long. This illusion of unlimited size really conveys what we experience in megacities. If you go to Shanghai or Hong Kong or to any of the big Chinese cities you have this tremendous density around you.” (min fetning)

Och det är naturligtvis det som gör att man får en hisnande känsla av att titta på de här fotona, de är oerhört suggestiva, jag skulle till och med vilja hävda att de är sublima, om man med sublim menar att de framkallar känslan man får när man törnar emot gränserna för ens begreppsliga förmåga och inser hur svårgripbar och myllrande tillvaron är.

Jag är väldigt tacksam mot Michael Wolf som låtit mig välja och vraka bland hans fotografier. Han har lagt upp ovanligt mycket foton på sin hemsida. Det finns mycket att titta på, helt gratis. Hans böcker är ganska dyra, många är redan åtråvärda samlarobjekt, men de finns i regel i olika utgåvor.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Ian Teh: Storslagna foton av den kinesiska utvecklingens avtryck i naturen

 Coal, Ash and Snow. Wuhai, Inner Mongolia, China.   

Coal, Ash and Snow. Wuhai, Inner Mongolia, China. 2008 All photos © Ian Teh

 Luxury Residential Apartments. Linfen, Shanxi, China.

Luxury Residential Apartments. Linfen, Shanxi, China. 2008

 Steel Plant. Hancheng, Shanxi, China.

Steel Plant. Hancheng, Shanxi, China.

 Kuye River. Yulin, Shaanxi, China.

Kuye River. Yulin, Shaanxi, China.

 Quarry. Shizuishan, Inner Mongolia, China.   

Quarry. Shizuishan, Inner Mongolia, China.

”The farther Teh has ascended into the hills, the more fundamental his critique has become, even as his images have grown deceptively more serene.”
– Evan Osnos

Den brittisk-malaysiske fotografen Ian Teh har jobbat länge i Kina och han har gestaltat det ekonomiska undret som vi är vana att se det. Dynamiken och neonljusen i Kinas storstäder, myllret av bilar och människor. Han kom till Kina 1995 och en av hans äldre släktingar, som han aldrig träffat, var från Kina. Teh blev fascinerad av den högt uppskruvade förändringstakten, det kinesiska folkets påtagliga lust att lära, utvecklas och förnya sig.

Men så riktade Teh sitt intresse mot Kinas inland och där fann han rader av andra exempel på vad utvecklingen kostar – makalös miljöförstöring av mark och floder, storstäder som tillhör de mest förorenade i världen. Tehs foton från Kinas inland var nästan unika, och dem ovan är tagna mellan 2006 och 2010. De ingår i den hyllade serien Traces I.

  Workers return home after a days work at a nearby coal power station and steel plant. Behind in the distance is a new cooling tower that has just been erected, the station is increasing its capacity. Tonghua, China.

Arbetare på hemväg efter pass i kolkraft- och stålverk.
Ur serien Dark Clouds. Tonghua, Jilin Province, China. 2006

Redan i Dark Clouds skildrade Teh den kinesiska kol- och stålindustrin, men då skildrade han den inifrån. Med Traces I försköts intresset mot det inre av Kina – fotona föreställer stålverk, cementfabriker, kolgruvor och de avtryck de lämnar efter sig i mark och vatten, inte minst floder. Naturen är hotad. Klimatet är hotat.

I Traces ser man knappt några människor på fotona, men de har en nästan paradoxal egenskap. Även fotona i Traces II: The Source och Traces II: The Middle, som Teh påbörjade 2011 och som har ett särskilt fokus på Gula floden, har något storslaget och nästan episkt över sig, några av dem har drag av abstrakt konst, blandningen av skönhet och förstörelse ger dem ett sublimt drag.

Men Teh är väldigt noggrann med att sätta in fotona i sina sammanhang. På sin hemsida uppger han inte bara var de är tagna, han förklarar också hur ingreppen i landskapet och naturen kommit till. Han fortsätter att berätta om miljöförstörelsen i intervjuer, artiklar och böcker.

Nedan följer ett litet urval foton ur Traces II som har undertiteln Landscapes in Transition on the Yellow River Basin. Man kan säga att den här delen av serien breddar berättelsen. Den skildrar urbaniseringen och industrialiseringen av Kinas inland, sätter fokus på ämnen som vattenbrist och föroreningar av vatten och luft.

  Abandoned 5 Star Hotel Construction.  Guide, Qinghai, China. 2014   One of the benefits of creating the Sanjiangyuan National Nature Reserve, according to China’s State Council, would be “ecological protection and construction” on the plateau. Development in the protected ecosystem of the Reserve, however, soon extended beyond tourism, to the mining of gold and other minerals, road construction, and real estate development. Meanwhile some of the tourism-related projects were lost to changing political winds: according to a local security guard, construction on this 5-star hotel came to a halt when developers couldn’t secure the necessary permits after a turnover in local government personnel. While much new construction in the area has reached completion, scientists have raised concerns that large towns and cities, and the infrastructure that connects them create higher densities of humans that will inevitably increase the stress on the local ecology.

Abandoned 5 Star Hotel Construction. Guide, Qinghai, China. 2014

  Road Construction.  Sanjiangyuan National Nature Reserve, Golog Tibetan Autonomous Prefecture, Qinghai, China. 2014  In 2000, the Chinese government recognized that an environmental crisis was underway and created the Sanjiangyuan National Nature Reserve, stretching for more than 140 square miles over China’s Tibetan plateau. Over the past decades, as China’s cities and economy have grown rapidly, this region has been increasingly explored for resource extraction. A single mine, the Muli mine, contains 3.5 billion tons of coal, or 87 percent of the province's reserves. The infrastructure necessary to move supplies and resources has further altered the landscape as road construction projects cut through the plateau, and open mining pits abut protected wilderness areas. Environmental groups say that these projects harm the wildlife and delicate ecosystem the reserve was created to protect.

Road Construction. Sanjiangyuan National Nature Reserve, Golog Tibetan Autonomous Prefecture, Qinghai, China. 2014

  Farmland.  Guide, Qinghai, China. 2014  In the 1970s the communal system of open pastoral grazing that had existed for centuries on the Tibetan plateau began to change. Grasslands began to deteriorate. Around the same time, economic reforms led to the privatization of formerly communal lands. Fencing altered the grazing patterns herders had used to move their livestock over the fragile landscape. Confined to smaller areas, the animals overgrazed, further damaging the grasslands.       The grasslands face a variety of threats, according to a study published by the U.S. Department of Agriculture in 2006. They include a drier climate, population growth among both humans, and pika,  burrowing mammals related to the rabbit whose predators have been over-hunted, livestock concentration near winter settlements, reduced mobility for herders due to restrictive land tenure, and lack of government investment in rangeland and livestock marketing. The study’s authors note that all but the first of these factors, are related to government policy.

Farmland. Guide, Qinghai, China. 2014

 Cityscape. Lanzhou, Gansu, China, 2011.  The expansive cityscape of Lanzhou cloaked in a polluted haze. Since 1949, the city, once a former Silk Road trading post, has morphed from the capital of a poverty-stricken province into the heart of a major industrial area. It is the center of the country’s petrochemical industry and is a key regional transport hub between eastern and western China. Among the country’s 660 cities, more than 400 lack sufficient water, while over 100 suffer from severe shortages. Lanzhou is the largest and first city on the Yellow River but is often better known for its massive discharge of industrial and human waste. According to recent reports by the Chinese government and international NGOs like the Blacksmith Institute, Lanzhou is China’s most polluted city and one of the 30 most polluted cities in the world.

Cityscape. Lanzhou, Gansu, China, 2011.

 Banks of the Yellow River. Hejin, Shanxi, China, 2011.  A couple sits by the banks of the only remaining undeveloped section of the Yellow River on the outskirts of the small city of Hejin. Although China has roughly the same amount of water as the United States, its population is nearly five times greater, making water a precious and increasingly sought-after resource. The heavily industrialized area around Hejin contains some of the most polluted waters in the river. In 2007, after surveying the river, the Yellow River Conservancy Commission stated that one third of the river system had pollution levels that made the water unfit for drinking, aquaculture, industrial use, or even agriculture. 

Banks of the Yellow River. Hejin, Shanxi, China, 2011.

 Quarry and temple. Bayin, Gansu, China, 2011.  A private temple set above a quarry. Quarries producing limestone, used for construction and as flux for the process of steel making, are among a number of common features found in industrial towns. Mining industries set up near mountains that provide coal and other valuable mineral deposits. Coal-fired power stations are located in the same area and steel plants that need energy also locate near the power stations. Coking plants are located nearby to convert coal into coke, which is also necessary for steel production. 

Quarry and temple. Bayin, Gansu, China, 2011.

 Landfill construction. Hejin, Shanxi, China, 2011.  Workers unroll sheets of plastic to line the inside of a new landfill. This cavity was once farmland and continues to be surrounded by agricultural land.  Just over a generation ago, refuse was rarely a problem because families, then largely poor and rural, used and reused everything. A supermarket was uncommon and as a result so was plastic packaging. As cities have grown, urban support systems that provide public services such as landfills and waste treatment plants have been unable to keep up with the growing demand for the processing and disposing of waste.  China has recently surpassed the United States as the world’s largest producer of municipal solid waste. Most landfills are poorly managed and have only thin linings of plastic or fiberglass. These sites leach heavy metals, ammonia, and bacteria into the groundwater and soil, and the decomposing waste sends out methane and carbon dioxide. A farming society for thousands of years, most of China will be urban by 2017. No country has ever experienced such a large and rapid increase in its generation of waste; the implications both domestically and internationally are enormous. 

Landfill construction. Hejin, Shanxi, China, 2011.

 Yellow River. Sanmenxia, Henan, China, 2011.  The Yellow River viewed from the top of the controversial Sanmenxia Dam. Heralded as a great engineering feat, the dam was built in 1960 to tame the river. Its image was subsequently printed on the country’s bank notes. Yet within four years of opening, the dam had lost 40 percent of its water storage capacity because of silt, and its turbines were clogged. Despite renovations, the dam currently has less than 10 percent of its original storage capacity and generates only about 25 megawatts, compared to the expected 1,160. The dam has failed to prevent severe flooding upstream and still prompts much controversy, including government arrests of the project’s most outspoken critics. 

Yellow River. Sanmenxia, Henan, China, 2011.

Ett varmt tack till Ian Teh för att vi fick publicera det här urvalet foton. Serien Traces har fått ett stort och välförtjänt genomslag världen över. Vi rekommenderar verkligen ett besök på Ian Tehs hemsida – hans nytagna serie från Indonesien, The Way of Rice, är sagolikt vacker. Det finns också en hel del att läsa om Traces.

Evan Osnos, vars bok om Kina vi recenserade tidigare i år, har skrivit en hel del om Teh och hans unika foton. Följande artikel i New Yorker är ganska kort men mycket välskriven: ”Ian Teh’s Changed Chinese Landscapes”

Men frågan är om han inte skriver allra bäst själv om sina foton. I Granta skriver han om Traces II:

”By depicting these landscapes as predominantly beautiful, almost dreamlike, I seek resonance with some of the romantic notions about this once great river. The search is for a gentle beauty, but also for muted signs of a landscape in the throes of transition. I am interested in the dissonance created between the ambivalent images and the historical, economic and scientific narrative that accompanies them.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Foto: ”Panorâmicas Horizontais” av Cássio Vasconcellos

24_Espanha#2

23_Espanha#1

22 Vôo Rio-São Paulo #1

21_Voo Belêm-Sao Paulo

20_Le Bourget

19_MAC Niterói#1

18_Mac Niterói#2

17_Morro Branco#2

16 Duna de Genipabu

15_Construcao Torre Norte#4

14_Construcao Torre Norte#1

11_Parque del Buen Retiro

10_Pisa#1

09_The Museum of Fine Arts#4

05_Mosqueiros

04_Morro Dois Irmãos

02_Copacabana#1

01_Algodoal#2

 För samtliga bilder gäller © Cássio Vasconcellos

I ett tidigare blogginlägg har vi skrivit om och visat delar av Cássio Vasconcellos makalösa fotoserie ”Nocturnes São Paulo”. Den är fotad på natten i den brasilianske fotografens hemstad – drömlika och poetiska bilder från en av världens största städer.

NOTURNOS_Capa-livro-

Förutom den stora skillnaden att ”Nocturnes São Paulo” utgörs av färgfoton passar vissa beskrivningar ganska bra även för ”Panorâmicas Horizontais”:

”I Vasconcellos bildvärld hittar man få människor, snarare spår av människor. […] Det är inga konventionella stadsbilder – samtliga foton verkar tagna från udda platser och vinklar, från ödetomter, övergivna byggarbetsplatser eller under brofästen. Det är inte foton man orienterar sig efter, ibland tangerar de abstrakt konst och det är ofta svårt att direkt identifiera motivet. […] Fotoserien är nästan bedövande vacker, och vagt kuslig. Den är också originell och väcker associationer till allt från fransk symbolism och tyskt romantiskt måleri till dystopisk science fiction. Att fotona är svåra att kategorisera är en del av deras mystiska kvalitet.”

Båda de här serierna får mig att associera till landskapsmåleri från romantiken och en åtminstone delvis romantisk estetik. Jag växlade några mejl med Vasconcellos och han förklarade att han tog bilderna i serien ”Panorâmicas Horizontais” mellan 1983 och 2000, men att han ”redigerade” dem mellan 1993 och 2000.

Fotona är tagna med småbildskamera men han beskar dem och gav dem det panoramalika formatet. Och kanske viktigast av allt, han tejpade negativen med scotch tape för att få fram den annorlunda texturen. Han ville ge bilderna en tidlös och kontemplativ karaktär, vilket han tveklöst lyckats med.

capa-livro-panoramicas-cassio-vasconcellos

Ju mer jag tittar på Vasconcellos foton, desto mer liknar hela hans produktion en stillsam revolt mot realismen. Han återkommer ofta till det inflytande hans far haft på honom, och i ett mejl skriver han apropå fadern att han arbetade med konst och var en utpräglad estet. Han tyckte mycket om vackra föremål och hade en dragning åt det abstrakta och geometriska. Cássio Vasconcellos beskriver skönhet som något han växte upp med och något som sedan blev en naturlig del av hans fotografi:

”För mig är harmoni en form av skönhet, och för mig är det något väldigt instinktivt. Jag tänker aldrig rationellt när jag tittar genom kameran, det är alltid något utpräglat emotionellt.”

Vi rekommenderar varmt ett besök på Cássio Vasconcellos hemsida, en av hans specialiteter är flygfoton. Han tar fotona från helikopter, som han själv styr samtidigt som han har kameran i den lediga handen.

YX4Y5269(22-10-06)

Vi är mycket tacksamma för att vi fått visa några foton ur Cássio Vasconcellos rika produktion.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Foto: ”The Last Bookstores” av Bryan David Griffith

Weller Book Works, Salt Lake City, Utah. © Bryan David Griffith

Weller Book Works, Salt Lake City, Utah. © Bryan David Griffith

Weller Book Works, Salt Lake City, Utah. © Bryan David Griffith

City Lights Bookstore, San Francisco, Kalifornien. © Bryan David Griffith

City Lights Bookstore, San Francisco, Kalifornien. © Bryan David Griffith

City Lights Bookstore, San Francisco, Kalifornien. © Bryan David Griffith

Tsunami Books, Eugene, Oregon. © Bryan David Griffith

Smith Family Bookstore, Eugene, Oregon. © Bryan David Griffith

Smith Family Bookstore, Eugene, Oregon. © Bryan David Griffith

Smith Family Bookstore, Eugene, Oregon. © Bryan David Griffith

Annie Blooms Books, Portland, Oregon. © Bryan David Griffith

Elliott Bay Book Co., Seattle, WA. © Bryan David Griffith

Elliott Bay Book Co., Seattle, WA. © Bryan David Griffith

Fotografen Bryan David Griffith har i den här fantastisk fotoserien dokumenterat några av Amerikas oberoende bokhandlar. Men hans projekt är inte nostalgiskt, det heter The Last Bookstores: Americas Resurgent Independents och innehåller förutom foton från bokhandlar, foton av och intervjuer med människor som driver och besöker dem.

”Bokhandlarna jag mötte är passionerat engagerade i att upprätthålla sina lokalsamhällen och att hålla lågan i den litterära kulturen levande,” skriver Griffith på sin hemsida. ”Snarare än att ge upp, kämpar de emot.”

Griffith är optimist och framhåller att medlemsantalet i American Booksellers Association har ökat mellan 2010 och 2013. Det är en liten ökning, från 1410 medlemsbutiker till 1632, men den utgör den första stadiga ökningen på 20 år. Det kanske är nu det vänder?

För Griffith är inte bokhandlar bara ett ställe där man kan köpa böcker, han tillskriver dem ett mycket större värde än så. Bokhandlar är mötesplatser som är mer spännande än de sociala mediernas homogena och ibland segregerade värld.

“You’re going to encounter other people who work there or who will be there by chance who might have different experiences than you do,” säger han i en intervju med Slate. “I think that’s a healthy thing for our society to interact with and make friends with people who have different ideas than what we do.”

Griffith påbörjade sin serie under en resa tillbaka till Kalamazoo, Michigan, för en återträff med sina klasskamrater i high school. Under vistelsen där träffade han en vän som just öppnat bokhandeln Bookbug, för barnböcker. Griffith och hans fru skulle hämta upp en bok till en släkting, och tog de första fotona i serien och spelade in de första intervjuerna för The Last Bookstores: Americas Resurgent Independents.

En del av projektets syfte är estetiskt, de olika oberoende bokhandlarna har sin unika karaktärer, i motsats till kedjornas homogena butiker och utbud. Och fotografierna är verkligen fängslande, ja rentav vackra, man får god lust att besöka en riktigt bra oberoende bokhandlare.

Griffith fortsätter arbeta på projektet och det ska visas på en utställning som öppnar 10 januari 2015 på Griffin Museum of Photography utanför Boston, Massachusetts. Vi är både mycket tacksamma och stolta över att vi fått visa ett urval ur den här unika serien.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Foto: ”Southern Route” av Tamara Reynolds

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST01

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST20

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST24

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST18

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST11

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST02

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST21

H4C9146m

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST14

MissKitty-5864FinalSml

NashvilleTN-4138Final

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST25

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST04

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST19

Fördomarna om den amerikanska Södern är lika gamla som det amerikanska inbördeskriget, minst, och det är, som bekant, segraren som skriver historien. Och på det ska man lägga lager på lager av stereotypa bilder som producerats i framförallt Hollywood och New York. Bilderna och föreställningarna har formats av åtskilliga tusen filmer, böcker och av nyhetsindustrin.

På senare år har det dessutom utvecklats som en egen genre av realitysåpor som skildrar ett exotiskt Södern. Animal Planets ”Hilbilly Handfishin” är ett perfekt exempel, inte bara för namnets skull, utan för att man lyfter fram ett så udda och omodernt fenomen som ”handfishing” eller ”noodling” som det kallas. Det är sant att man fortfarande fiskar catfish för hand i vissa delar av Södern, men är det egentligen det programmet handlar om? Jag tror inte det.

För ett par dagar sedan såg jag en fantastisk bildserie, Southern Route, på New York Times fotoblogg The Lens. Fotografen Tamara Reynolds, som är född i Nashville, har med fotona, som hon började ta 2011, försökt skildra Södern mindre stereotypt. Fotona ovan är ett litet urval hämtat från serien.

På sin hemsida skriver Reynolds om stereotyperna, om att de kan innehålla ett korn av sanning, att hon inte velat blunda för det, men att hon också velat lyfta fram positiva värden som hon förknippar med sitt Södern. ”There is more to be revealed under the surface of things,” skriver hon på hemsidan. ”We are a people that has persevered under the judgement of the rest of the world, carrying the sins of the country seemingly alone.”

Lyckas fotoserien skildra den amerikanska Södern fördomsfritt? Jag vet inte och det kanske inte ens är möjligt, men jag tycker att fotona har någon slags omedelbarhet som gör dem väldigt gripande och svåra att värja sig mot. Det emotionella avståndet mellan fotografen och personerna på bilderna upplever jag som ovanligt litet. Det löper också ett melankoliskt drag genom hela serien, som jag har väldigt lätt att identifiera mig med.

Ett stort tack till Tamara Reynolds för att vi fick visa ett urval av fotona i serien Southern Route. Vi rekommenderar varmt ett besök på hemsidan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Foto: Babel Tales av Peter Funch

ENFORCING ENFORCES

SMOKING SMOKERS

COMMUNICATING COMMUNITY

OFF GRID

PANTONE PANTOMIME

SCREAMING DREAMERS

OBSERVERS OBSERVING

EN PASSANT

TWO TO TANGO

EXIGENT STATE

Redan formatet på fotona i den danske fotografen Peter Funchs berömda serie Babel Tales (2006-2010), fotad i New York, ger några första ledtrådar till vad han inspirerats av. Formatet associerar till filmen och Funch har berättat att han inspirerats av Robert Altmans Short Cuts, som bygger på noveller av Raymond Carver, och Paul Thomas Andersons Magnolia, med bland andra Tom Cruise och Philip Seymour Hoffman i rollerna. Han har fascinerats av hur vi människor, särskilt i storstäder, är sammanlänkade med varandra på olika sätt.

Funch har även hämtat inspiration från filmen Smoke, av Wayne Wang and Paul Auster, som handlar om en lokal tobaksaffär i Brooklyn. Auggie, spelad av Harvey Keitel, förespråkar att man ska uppmärksamma de små detaljerna och glädjeämnena i livet. Han föreslår också att man över lång tid borde ta foton av tobaksaffären. Och det är precis så Funch har jobbat, han har valt ut en plats, där flödet av människor verkar intressant, och sedan fotat där under några dagar. Om det har sett lovande ut har han fortsatt vid samma ställe, samma gathörn eller samma korsning.

En dag när han fotade i Tribeca, märkte han att en person läste, att en annan talade i telefon och att en tredje person rökte. Han tyckte att det skulle vara fantastiskt om alla rökte och han kunde fånga det på foto, har han senare berättat att han tänkte. Och han fann snart en lösning: ”I put it together in the computer, and it was magical to see what it did when everybody in the photo did the same thing. It was like adding fiction to documentary.”

Och fotoserien Babel Tales är onekligen tankeväckande. Den är en berättelse om livet i New York, om det individuella och det kollektiva och om kommunikation och, kanske framför allt, bristen på kommunikation. Den handlar om sammanträffanden, om upprepningen och den utforskar, det är Funchs intention, mellanrummet mellan fakta och fiktion. En sak som jag tycker har fallit bort i recensionerna av fotoserien är humorn, den är ju stundtals väldigt, väldigt rolig. Människan är rolig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Foto: Nocturnes São Paulo av Cássio Vasconcellos

Marginal do Pinheiros#1 (1998)

 

Estádio do Pacaembu#1 (2002)

 

Higienópolis#1 (2002)

 

Praça do Patriarca#2 (2002)

 

Vila Olímpia#5

 

Vila Olímpia#1 (2000)

 

Hotel Unique#1 (2003)

 

Marginal do Pinheiros#19

 

Hotel Comodoro (1988)

 

Marginal do Pinheiros#28 (2000)

 

Aeroporto de Congonhas#4

 

Aeroporto de Congonhas#1 (2002)

 

Namnet São Paulo väcker inte lika tydliga associationer som New York, London eller Paris, ändå blir vi överraskade av fotona i serien Nocturnes São Paulo, fotografen Cássio Vasconcellos drömlika och poetiska nattbilder från hans hemstad, världens elfte största stad och en stad i ständig förändring.

I Vasconcellos bildvärld hittar man få människor, snarare spår av människor. Fotona skulle rentav kunna vara tagna i en postapokalyptisk framtid. Det är inga konventionella stadsbilder – samtliga foton verkar tagna från udda platser och vinklar, från ödetomter, övergivna byggarbetsplatser eller under brofästen.

Det är inte foton man orienterar sig efter, ibland tangerar de abstrakt konst och det är ofta svårt att direkt identifiera motivet. Det är ingen slump att fotona är tagna på natten, Vasconcellos har skrivit om att han sökte nattens poesi, något mer drömlikt och surrealistiskt än man kan avlocka São Paulo i dagsljus.

Fotoserien är nästan bedövande vacker, och vagt kuslig. Den är också originell och väcker associationer till allt från fransk symbolism och tyskt romantiskt måleri till dystopisk science fiction. Att fotona är svåra att kategorisera är en del av deras mystiska kvalitet.

Skriver Vasconcellos: ”By personal choice, my photos are silent, as the night tends to be. Not because there are not people in them – after all, my purpose was to capture human vestiges, and not characters. But because the citys life and turbulence are just implicit in the scene. Among such mystery, one notices a clear stress, with plans that integrate with each other and counterpose with buildings and trees, solid forms and clouds.”

Cássio Vasconcelllos, född 1965 i São Paulo, initierade sitt projekt 1988 men arbetade som mest intensivt med det mellan 1998 och 2002. Fotona i serien Nocturnes São Paulo tog han med en Polaroid SX-70 och valde medvetet bort tekniska hjälpmedel. Däremot använde han ibland blixt eller spotlight och färgfilter.

Vasconcellos verk har ställts ut nära nog 200 gånger i ett tjugotal länder. Hans Nocturne-serier från olika storstäder tillhör några av hans mest kända, men de utgör bara en liten del av hans samlade produktion. Besök gärna hans hemsida. Här kan du köpa foton: Fotospot – Fotografia Contemporânea

Vi är väldigt tacksamma över att ha fått tillstånd att visa foton ur serien Nocturnes São Paulo.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto