Etikettarkiv: Franco Moretti

Litterära termer 42: distant reading/fjärrläsning

morettiKöp

”Algorithms might be poor at grasping context, but they excel at sifting through large amounts of data. This means they’re well-suited to what Franco Moretti at the Stanford Literary Lab calls distant reading – a zoomed-out, macroscopic literary analysis of hundreds, sometimes thousands, of texts. By crunching through this ‘big data’, Moretti and his followers hope to discover aspects of literature that are invisible to scholars who go about merely reading books.”

Citerat ur ”When robots read books” av Inderjeet Mani i aeon magazine. Uttrycket ”som bara läser böcker” är lite lustigt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Laura Miller intervjuar Franco ”Big data” Moretti

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

Vi tror inte att big data kommer att revolutionera litteraturvetenskapen, åtminstone inte till det bättre, men det tror däremot litteraturforskaren Franco Moretti. Nej, han tror inte, han är övertygad. Den traditionella litteraturvetenskapen, att söka intressant litteratur och utforska vad som är fantastiskt med den, det avfärdar Moretti som ”en teologisk övning”.

Den extremt produktiva litteraturkritikern Laura Miller, som till skillnad från Moretti läser de böcker hon arbetar med, har gjort en ganska lång och lyxig intervju med bildstormaren Moretti i Salon: ”Take notes, Nate Silver! Reinventing literary criticism with computers”. Vi tycker att Moretti mer och mer framstår som en alkemist.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Big Data, Big Bucks

NYPL

NYPL

Under de senaste decennierna har humaniora haft ganska svårt att hävdas sig i kampen med andra discipliner om livsviktig finansiering. Men så dök Big Data upp som en begrepp för något tiotal år sedan och ingav nytt hopp – med hjälp av datorers superkraft och enorma ansamlingar data, som Googles inskannade böcker, skulle humaniora få det nya verktyg det så väl behövde.

Är Big Data räddningen för humaniora? Säkert, om man tror att räddningen är förmågan att samla in och analysera enorma mängder data. Verktyget Ngram Viewer kan man onekligen ha mycket roligt med, men kan Big Data hjälpa oss att förstå något nytt, som vi inte redan visste? Mark O’Connell i New Yorker är skeptisk: ”Bright Lights, Big Data”. Och det är Joshua Rothman i samma tidskrift: ”An Attempt to Discover the Laws of Literature”. Franco Moretti och hans Distand Reading är nog inte lösningen på litteraturvetenskapens och humanioras grundläggande problem.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Literary Lab vs. Kurt Vonnegut

Kurt Vonnegut speaking at Case Western Reserve...

Kurt Vonnegut speaking at Case Western Reserve University (Photo credit: Wikipedia)

I århundraden har litteraturvetaren varit en person, oftast en man, som ensam på sin studerkammare suttit och plöjt bok efter bok av en stor författare, oftast en man, och gjort närläsningar och sedan detaljerat skildrat Den stora författarens verk. Riktigt så ser det inte ut överallt längre, dagens litteraturforskare behöver inte ens läsa skönlitterära böcker, vare sig på jobbet eller fritiden.

Forskare, ofta hela team, som använder kraftfulla datorer som kan behandla enorma mängder data, utmanar allt mer den traditionella litteraturforskningen. Kvantitativa språk- och litteraturanalyser är ingen nyhet, det ägnade sig de ryska formalisterna sig åt redan på 20-talet och redan på 40-talet togs datorer i bruk. En pionjär var jesuitprästen fader Busa, som skapade mjukvara för att kunna göra sökningar i medeltidsfilosofen Thomas av Aquinos samlade verk. Det nya är det som på engelska kallas big data, möjligheten att bearbeta och analysera tidigare helt otänkbara mängder information. En milstolpe var när Google 2004 utvecklade en scanner som kunde digitalisera böcker. När deras arkiv lades ut online anslöt snart fem av världens största bibliotek som partners.

I en stort uppslagen artikel i Finincial Times presenteras Franco Moretti som inofficiell ledare för en global rörelse som håller på att förändra litteraturstudiet i grunden. Moretti är professor i engelska vid Stanford University och en av grundarna av Literary Lab. Han ser bara fördelar med att använda datorer vid studiet av litteratur: ”The use of technology to study literature is only radical when you consider it in the context of the humanities – the most backward discipline in the academy. Mining texts for data makes it possible to look at the bigger picture – to understand the context in wich a writer worked on a scale we haven’t seen before.”

Moretti är också aktuell med en bok, Distant Readings, som man får förmoda skämtsamt syftar på en mer modern och fruktsam antites till klassiska close readings. I en av texterna, ”Conjectures on World Literature”, formulerar Moretti något som låter som en programförklaring, låt vara något diffus: ”At bottom … [literary study is] a theological exercise – very solemn treatment of very few texts taken very seriously – whereas what we really need is a pact with the devil: we know how to read texts, now let’s learn how not to read them.”

Jaha, man får förmoda att Moretti skämtar lite med alla dammiga akademiker, djävulen är väl närmast synonymt med vetenskapen, litteraturvetenskapen ska alltså äntligen bli vetenskaplig, på riktigt. Det kanske inte är en så dålig idé, men vart har Morettis vetenskap lett honom och kollegorna på Literary Lab? I ”Style, Inc”, beskriver Moretti hur man ”matat in” 7000 brittiska romaner publicerade mellan 1740 och 1850 i en dator. Resultatet visar att böcker med långa titlar sjönk drastiskt under denna period. Men det behöver man inte ens en PC för att komma fram till, faktum är att man lär sig det, eller bara lägger märke till det, om man läser en grundkurs i romanens historia.

Om det här är humanioras framtid, tänker man spontant, då är det verkligen fara och färde: ”There are, insists Moretti, interesting questions to be asked about the short titles that took their place. For example, why are adjectives so common in titles about mothers and fathers, but absent in titles about vampires and pirates? ‘By becoming short,’ according to Moretti, ‘[titles] adopted a signifying strategy that made readers look for a unity in the narrative structure.’ This is an important stylistic development – ‘a perceptual shift which has persisted for 200 years.'”

John Sunyers långa artikel i Financial Times är verkligen intressant, men kanske inte riktigt på det sätt Moretti hade tänkt sig. Det är ett genidrag av Sunyer att hänvisa till ett gammalt kornigt YouTube-klipp med Kurt Vonnegut, som skämtar lite på temat datorer och litteratur. Ser man det känns det genast lite bättre.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar