Etikettarkiv: Friedrich Nietzsche

Jag mår så sjukt dåligt av att läsa Lars Norén

9789100142827 (1)
Lars Norén

Fragment
Albert Bonniers

Boken har ungefär samma storlek som en vinylsingel, den är alltså kvadratisk, men drygt tre centimeter tjock. Nina Ulmaja har formgivit Lars Noréns Fragment, som är sensationellt snygg. Den ser ut som ett litet stenblock, som man skulle kunna hitta i en exklusiv inredningsbutik. Det är stramt och det är strängt.

Fragment är de broar som uppstår när katedraler faller samman

Boken består av drygt 500 fragment, varav ett sextiotal presenterades på Moderna museet hösten 2013. Typsnittet är Supergrotesk, snyggt, stramt och strängt det också. Det strama intrycket förstärks av att fragmenten, sentenserna eller kortdikterna, inte avslutas med punkt. Det är som om skiljetecknet skulle utgöra en onödig utsmyckning. Vissa sidor saknar dessutom text, vilket ytterligare bidrar till det asketiska intrycket.

Och den stränga formen finner, inte helt oväntat, sin motsvarighet i innehållet. Som inte bara är strängt, utan bottenlöst pessimistiskt och mörkt som Beckett. Jag orkar bara läsa lite i taget och när jag läser håller jag boken liksom lite på avstånd, ibland bläddrar och hoppar jag fram och tillbaka. Jag ser ord som ”Auschwitz”, ”undergångstillstånd”, ”dödsugnar”, ”avgrunden”, ”skelettfilosofi” och fragment av fragment, som ”sälja fitta till gamla gubbar” och ”en trött servitris på en hållplats”.

Fragmenten handlar om civilisationen, existensen, språket, musiken med mera. Civilisationskritiken är nästan komiskt dyster:

Det yttersta barbariet är resultatet av den humanistiska
civilisationens alla ansträngningar

En rad kända personer blandar sig i samtalet eller hörs tala ur kören av röster: Adorno, Heidegger, Herakleitos, Marx, Chaim Aron Kaplan, Simone Weil och så Nietzsche naturligtvis. Förintelsen är för övrigt hela tiden närvarande, men inte som ett historiskt faktum, mer som något i stil med ett existentiellt grundvillkor.

Jag mår så sjukt dåligt av att läsa Fragment, blir fysiskt illamående och darrig, men efter ett par dagar börjar jag vänja mig. Och så hittar jag strimmor av hopp i det beckettska mörkret:

Våra tvivel på oss själva, också de djupaste,
måste vara fyllda av förhoppningar,
ja, hopp

Och jag förhastade mig nog när jag satte likhetstecken mellan Avgrunden och Hopplösheten:

Avgrunden är den högsta utsiktspunkten

Jag kan inte göra anspråk på att helt förstå Lars Noréns dialektik och jag delar bara delvis hans pessimism, men jag tycker att Fragment är ett väldigt bra exempel på en bok man bör ha mycket tålamod med, för plötsligt öppnar den sig och visar sig vara både vacker och klok och mer nyansrik än man första trodde.

Stundtals är Fragment helt briljant, med sin självklara blandning av lyrik och filosofi.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Filosofiska klassiker uppfräschade av fyra amerikaner

Den bästa podcasten om filosofi är amerikanska The Partially Examined Life. Titeln är en lek med Sokrates kända citat: ”Det outforskade livet är inte värt att leva.” De fyra halvunga männen som driver podcasten är lite mer avspända än Sokrates när de ger sig i kast med framför allt den västerländska filosofihistoriens klassiska texter. De skämtar och skrattar ofta, men de tar samtidigt sin uppgift på stort allvar. Ja, de har en amerikansk approach, helt enkelt.

Podcasten inleddes med ett avsnitt om Platon och är i skrivande stund framme vid avsnitt 75 om Jacques Lacan och Jacques Derrida. I pipeline ligger ett avsnitt om Gilles Deleuze och Felix Guattari. De ger sig på det mesta alltså, men de flesta texter och böcker som avhandlats är, med få undantag, som klippta och skurna för en universitetskurs i filosofi. Det är rörigare än på ett seminarium, men också roligare.

Mark, Seth, Wes och Dylan, som du snart kommer känna dem som, beskriver sig som före detta akademiska filosofer, som i grevens tid kom på andra tankar och flydde från filosofiinstitutionernas inskränkthet. Intresset för filosofin kunde de emellertid inte fly ifrån, så de startade en podcast, som snart slog åtminstone den yngre filosofiintresserade världen med häpnad. Sajten i dess helhet är förövrigt väldigt bra. Avsnitten är ibland drygt två timmar långa och kan vara ganska ojämna, men vi rekommenderar, bland många andra, följande fem avsnitt:

 1.   Aristoteles ”Nichomakiska etiken”

 2.   Michel Montaignes “Essayer

 3.   Friedrich Nietzsches “Till moralens genealogi”

 4.   Ludwig Wittgensteins “Filosofiska undersökningar”

 5.   Arthur Danto ”The End of Art” och andra essäer.

BF

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio