Etikettarkiv: Gabriel Garcia Márquez

Recension: ”Between Parantheses” av Roberto Bolaño

51jaz45bWnL

Roberto Bolaño
Between Parantheses: Essays, Articles, and Speeches, 1998-2003
Red. Ignacio Echevarría
Övers. Natasha Wimmer
New Directions, 2014

”I would much rather have been a homicide detective than a writer. That’s the one thing I’m absolutely sure of. A homicide cop, someone who returns alone at night to the scene of the crime and isn’t afraid of ghosts.”
– Bolaño som svar på fråga i intervju i Playboy om vad han velat göra om han inte blivit författare.

Den chilenske poeten och prosaisten Roberto Bolaño (1953-2003) slog inte igenom på den internationella litterära scenen, han formligen exploderade och även om han kanske främst identifierade sig som poet, så var det med i dubbel bemärkelse stora romaner han slog världen med häpnad.

CM462_G

2666

Två av romanerna fungerade som en slags murbräckor, den charmiga och i bästa bemärkelse romantiska Los Detectives Salvajes från 1998, på svenska De vilda detektiverna 2007, och den än mer vidunderliga 2666, på spanska 2004 och på svenska 2010. Trots att det var många år sedan Bolaño gick bort känns det inte helt orimligt att kalla honom för en av de största samtida spanskspråkiga författarna.

Bolaño är så stor att han säkert skymmer sikten för många yngre författare, precis som Gabriel García Márquez (1927-2014) och de andra författarna förknippade med Boom latinoamericano en gång upplevdes som ett hinder av en otålig Bolaño och hans unga kollegor.

By_Night_in_Chile_1_300_462

Det anrika förlaget New Directions spelade en mycket betydande roll när Bolaño i ganska rask takt erövrade Nordamerika, och därmed den övriga icke-spansktalande världen. Barbara Epler läste By Night in Chile och slog till, hon köpte den samt Distant Star och Last Evenings on Earth.

By Night in Chile kom ut 2003 och ett omdöme av Susan Sontag angav tonen: ”the real thing and the rarest”. De två stora romanerna gavs ut av Farrar, Straus and Giroux, The Savage Detectives 2007 and 2666 in 2008. Men New Directions fortsatte ge ut böcker av Bolaño. De har en fantastisk utgivning, större än den svenska som Bonniers och Tranan delar på, med ett par poesisamlingar, novellsamlingar och åtskilliga romaner.

9780312427481

Och så har New Directions gett ut den fantastiska textsamlingen, Between Parentheses – Essays, Articles and Speeches, som nu finns även i pocket. Undertiteln fungerar utmärkt som innehållsdeklaration: ”Essays, Articles, and Speeches, 1998-2003” Lägg till några förord till andra författares böcker och några ofullbordade texter. Det är med andra ord en ganska disparat samling texter, redaktör är den kände spanske kritikern Ignacio Echevarría, som med en litteraturvetares noggrannhet gör reda för bokens alla olika delar.

Notera att Los detectives salvajes kom ut just 1998, de var då telefonen började ringa och redaktörer började efterfråga texter och de gav Bolaño fina erbjudanden och villkor, med stående kolumner som han kunde härja ganska fritt i.

9780312429218

Vidare är Between Parantheses översatt av Natasha Wimmer till en sällsynt smidig engelska, mycket imponerande. Men, och det är ett ganska stort men, de här nästan 400 sidorna är inget man direkt sträckläser, det är en ganska specialiserad bok. Bolaño tog litteraturen på extremt stort allvar. Skriver han i en av essäerna:

”So what is top-notch writing? The same thing it’s always been: the ability to peer into the darkness, to leap into the void, to know that literature is basically a dangerous undertaking. The ability to sprint along the edge of the precipice: to one side the bottomless abyss and to the other the faces you love, the smiling faces you love, and books and friends and food. And the ability to accept what you find, even though it may be heavier than the stones over the graves of all dead writers. Literature, as an Andalusian folk singer would put it, is danger.”

Och Between Parantheses handlar nästan uteslutande om litteratur och andra författare, som han hade en viss begåvning för att reta upp och parodiera, Isabel Allende verkade irritera honom ovanligt mycket. Hon blir anklagad för att skriva kitsch och för att imitera Márquez, vilket nog ska tolkas som en dubbel anklagelse.

Allende och Márquez är i alla fall författare som de flesta känner till, men boken är full av referenser till spanskspråkiga författare i allmänhet och chilenska poeter i synnerhet: Ana María Navales, Juan Villoro, Osvaldo Lamborghini, Javier Cercas, Pezoa Véliz, Hiracio Castellanos Moya, Sergio Pitol, Nicanor Parra, Jorge Luis Borges, Julio Cortázar, Pezoa Véliz, Gabriela Mistral med många fler.

5220032049_a9cf5c499f_z

Känner man inte igen, låt säga, hälften av de här namnen – Bolaños namedropping i den här boken är stundtals bedövande – då skulle jag vänta med att läsa den – för den är trots Bolaños pendlingar mellan att tokhyllningar och radikalsågningar, svepande generaliseringar och retsamheter stundtals fullständigt briljant och Bolaño saknar, tack och lov, inte självironi. Förutom att han självklart kan enormt mycket om litteratur och har en utvecklad litteratursyn, lyser hans intelligens ofta igenom, han är bitvis hysteriskt rolig och den språkliga energin är det inget fel på.

Jag skulle börja med att läsa den lite tunnare romanen Om natten i Chile. Tempot är högt uppskruvat i den här romanen, som handlar om en fattig ung man som vill bli poet, men som slutar som jusuitpräst och konservativ litteraturkritiker. Han svassar för Chiles rika och kultureliten, genom vilka han kommer att möta Pablo Neruda och Ernst Jünger. Fantastisk roman, en första introduktion till Bolaños mycket mörka, men inte hopplösa litterära universum.

framsida_Narmanarung.indd

Sedan skulle jag läsa tegelstenen De vilda detektiverna. En vindlande, romantisk och libidinös berättelse som börjar i Mexico City 1975 och slutar i ett frågetecken i Sonora 1976. Däremellan berättar en kör av röster om Arturo Belano och Ulises Lima, vänner, poeter och vagabonder. Ett mästerverk, en vacker skildring av vänskap.

9789100124274

Och sedan det mörka hjärtat i Roberto Bolaño samlade produktion, en sinnrikt konstruerad roman (ofullbordad) i fem delar. Handlingen leder, obevekligt, till en gränsstad i Mexiko i vilken mängder med kvinnor mördas. Det tar aldrig slut. Romanen associerar till citatet tidigare, att Bolaño allra helst skulle ha velat bli polis. 2666 (Bonniers). Det stora mästerverket. Otäck är inte tillräckligt starkt, engelskans deeply disturbing passar bättre.

Eller så kan man läsa 2666 och sedan kanske kasta sig över Between Paranthesis. Men jag tror inte att jag överdrivit vilken specialiserad bok det faktiskt är, men i en underbar recension i New York Times”Freewheeling Essays Pair Nicely With Bitters” – framhåller Dwight Garner bokens sinnliga karaktär, den bjuder inte in till ett rationellt och dämpat samtal:

”Reading it is not like sitting through an air-conditioned seminar with the distinguished Señor Bolaño. It’s like sitting on a barstool next to him, the jukebox playing dirty flamenco, after he’s consumed a platter of Pisco sours. You may wish to make a batch yourself before you step onto the first page.”

Okej, jag köper det till viss del, Bolaño som en underhållande berättare på en stimmig lokal. Men jag tycker ändå att han lägger ned lite väl mycket energi på att fastställa vilka författare som är bäst, världens tre bästa, Chiles tre bästa, vilka som kommer att gå till historien, som BorgesParra och Rulfo, och att en del energi slösas bort på att sålla bort dem som enligt Bolaño inte håller måttet.

Genom hela boken tycker jag att det löper en röd tråd, som handlar om hur Bolaño ser sig om lite ängsligt över axeln, för att fastställa hans egen ställning i litteraturhistorien. Han är naturligtvis högst självmedveten, men den frenesi han inmutar sin position vittnar kanske om en viss osäkerhet, vilket naturligtvis gör det hela mer rörande än irriterande.

Han sticker inte under stol med att han ogillade amerikanska författare som John Irving, Chuck Palahniuk and Michael Chabon. Det skulle man nästan kunnat gissa. Dem han beundrade, och hyllade i sina spalter, var istället författare som Philip K. Dick, Walter Mosley, James Ellroy och Thomas Harris.

Harris romaner om Hannibal Lecter kanske var bestsellers, medgav Bolaño, ”but I wish most contemporary novelists wrote this well.” Och om Philip K. skrev han: ”Dick is Thoreau plus the death of the American dream.” Till hans försvar kanske man alltså kan säga att han inte var någon snobb, han läste mycket så kallad genrelitteratur, men att han ställde lika höga krav på andra författare som på sig själv. Eller om det var litteraturen i sig han ställde krav på.

9780231168069

Jag tror att mycket av förklaringen till Bolaños konfrontativa stil och fallenhet för polemik, kan förklaras av hans livshållning, som en av den chilenske författarens översättare, Chris Andrews, beskriver som romantisk anarkism, i Roberto Bolano’s Fiction (CUP). Andrews använder inte beteckningen nedsättande: ”Bolaño is an anarchist in the way that he privileges voluntary associations and spontaneous form of solidarity over institutions, and in the deeply antihierarchical set of his thought […] His anarchism shows its critical edge in the fierce stigmatization of a salient vice: servile attraction to the famous and the powerful.”

För om det finns någonting som lyser med sin frånvaro i Between Parantheses, så är det politik, konventionell politik. Däremot löper Bolaños hållning som en röd tråd genom boken, ganska kompromisslös, och den löper också som en röd tråd genom hela Bolaños författarskap, till och med när det är som allra mest våldsamt och mörkt.

Between Parantheses är ojämn, men Bolaño är underhållande även när han är onödigt grälsjuk. Jag tycker att den fungerar bra som en slags yvig påbyggnadskurs i Bolaños författarskap, hans idévärld och hans litterära rötter. I inledningen skriver redaktör Ignacio Echevarría att Between Parentheses kan läsas som en slags fragmenterad ”självbiografi”.  Jag försökte läsa den så, men lyckades inte riktigt. Den är lite för fragmenterad helt enkelt.

Mer om och av Bolaño:

En novell varje kväll 29: ”Clara” av Roberto Bolaño

Intervju med Chris Andrews om att översätta Roberto Bolaño

In the Labyrinth: A User’s Guide to Bolaño av Giles Harvey

Bolaño satte intervjuarna på prov

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Gabriel García Márquez arkiv till Texas

9789146226161_200_hundra-ar-av-ensamhet_e-bokGabriel García Márquez (1927-2014) var en häftig kritiker av USA:s imperialism och under decennier förbjuden att komma till Förenta staterna, till och med sedan Hundra år av ensamhet gjort honom världsberömd och sedan han 1982 vunnit Nobelpriset.

Men nu flyttar García Márquez, som föddes i Colombia och levde en stor del av sitt liv i Mexico City, till Texas. Eller mer korrekt, hans arkiv flyttar till Harry Ransom Center vid Texas University, som har förvärvat arkivet som bland annat innehåller manuskript, anteckningsböcker, fotoalbum, brev och personliga saker, bland dem två skrivmaskiner av märket Smith Corona och fem Apple-datorer.

Harry Ransom Center har sedan tidigare en mycket imponerande samling litterära kvarlåtenskaper i sina samlingar, bland annat dem tillhörande James Joyce, Ernest Hemingway, William Faulkner, Jorge Luis Borges, David Foster Wallace och även flera nu levande storheter. Och förra året köpte man McSweeneys arkiv.

García Márquez samlng innehåller visserligen mer än 2000 brev, men få av dem är personliga och de flesta är skrivna av andra författare. Márquez gjorde dessutom sällan kopior av de brev han skickade. För att hålla kontakt med sin familj använde han telefon. Enligt en anekdot ska han ha köpt tillbaka sina kärleksbrev när han förlovade sig med sin blivande hustru. Han var, som hans son formulerat det, en ”telefonmänniska”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Recension: ”Fantomas versus the multinational vampires” av Julio Cortázar

img085Julio Cortázar
Fantomas versus the multinational vampires. An attainable utopia
Översättning och efterord David Kurnick
semiotext(e)

Det var mycket bokstäver och papper på årets Whitney Biennial, så mycket att litteraturkritikern Bill Morris skrev en lång artikel om fenomenet: ”Paper is a star of the 2014 Whitney Biennial, as one critic put it. This is true as far as it goes, but it doesn’t go far enough.  A star of this show – the star, in my opinion – is what’s on the paper.  And what’s on the paper is something that has been on a lot of museum and gallery walls lately, as we noted here early this year.  That something is the thing we tend to think of as the domain of writers, not artists. That something is words.”

Att svinhippa förlaget semiotext(e) ställde ut var bara ett av många exempel på att papper och ord intog en centrall roll på biennialen. Det anrika förlaget, som flyttade sitt högkvarter från New York till Los Angeles 2001, ställde ut på biennialen med 28 nya skrifter, de flesta nyskrivna men också några som inte översatts tidigare.

Skrifterna är författade av filosofer, författare och kritiker som på ett eller annat sätt är kopplade till förlaget, som tidigt introducerade många tänkare och kritiker på engelska som verkar inom ett fält som man med en svepande generalisering brukar kalla teori: Gilles DeleuzeMichel FoucaultFelix GuattariJean-François LyotardPeter SloterdijkJean Braudillard med många flera. Förlagets katalog är verkligt imponerande.

Man får god lust att samla på de här skrifterna som getts ut till biennalen, men vi är mycket tacksamma för att semiotext(e) försåg oss med en av dem, som vi tycker är mest intressant, en märklig långnovell av den argentinske författaren Julio Cortázar (1914-1984). Den heter Fantomas versus the multinational vampires, utgiven på spanska 1975 men inte tidigare översatt till engelska.

Cortázar blandar text, serierutor och foto på ett sätt som känns helt nutida. Berättelsen är uppsluppen, rasande och vemodig om vartannat. Den handlar om hans medverkan i den andra Russelltribunalen, som utredde brott mot mänskliga rättigheter i Latinamerika, bland annat i hans eget hemland Argentina. Och i berättelsen dyker han upp i det mexikanska seriemagasinet Fantomas: The Elegant Menace. Om det låter lite krångligt så beror det på att det är det också; Cortázar leker med flera metanivåer. Det kan faktiskt vara en idé att läsa David Kurnicks efterord först. Det är oerhört välskrivet och berättar om tillkomsthistorien.

Lite kortfattat kan man beskriva berättelsen så här. Hjälten, Julio Cortázar, är i Bryssel där han medverkar i tribunalens arbete, som inte verkar särskilt fruktsamt. Han ska resa från Bryssel med tåg och får tag i det senaste numret av serietidningen Fantomas, som fanns eller kanske till och med finns i verkligheten.

Karaktären Julio Cortázar försjunker allt djupare i serietidningen, som handlar om attacker mot bibliotek och kända boksamlingar, attacker som ingår i ett försök att utplåna alla världens böcker. Siktet verkar till en början inställt på huvudstädernas nationalbibliotek.

I serien kontaktar Fantomas också en rad kända författare, bland dem “The Great Argentine Writer” Julio Cortázar, men även bland andra Octavio Paz, Gabriel García Márquez, Alberto Moravia och Mario Vargas Llosa. Den enda kvinnliga författaren är Susan Sontag, som har … brutit båda benen.

På sätt och vis kan man säga att Cortazár leker med läsaren, liksom lurar honom eller henna att intressera sig för militärjuntornas och även USA:s brott i flera latinamerikanska länder. Sakta men säkert monterar Cortázar ned gränserna mellan försöken i serietidningen att utplåna alla böcker och de hemskheter Russelltribunalen utreder. Det finns både något väldigt förtvivlat och mycket vackert i denna ansträngning att väcka engagemang.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Efter El Boom – på jakt efter nästa Gabriel García Márquez

Kärnan i den så kallade latinamerikanska boomen är colombianen Gabriel García Márquez, argentinaren Julio Cortázar, mexikanen Carlos Fuentes och peruanen Mario Vargas Llosa. Sedan García Márquez gick bort 17 april, han hyllas som en av 1900-talets giganter, är det bara Vargas Llosa som fortfarande lever, också han Nobelpristagare.

El Boom satte Latinamerika på kartan, inte bara litterärt, författarna gav röst och hopp åt en hel kontinent. Men det är nästan ett halvsekel sedan Hundra år av ensamhet kom ut och Reed Johnson skriver i Washington Post om sex senare latinamerikanska författare som helt har ritat om kartan efter boomen och som han anser särskilt läsvärda.

Det här är hans sex förslag:

2666

Roberto Bolaño

”Any discussion of post-boom Latin American fiction must start with Roberto Bolaño. The Chilean novelist, short-story writer and poet died of liver failure at 50 in 2003, just as his reputation was taking off internationally.” WSJ

Lyssna på novell: ”En novell varje kväll 29: ”Clara” av Roberto Bolaño

Bästa bok: 2666

Och för oss är det här sommarens i särklass hetaste amerikanska fackbok: ”Roberto Bolaño’s Fiction: An Expanding Universe” (Columbia University) av Chris Andrews

Jorge Franco

”García Márquez once said that Jorge Franco ‘is one of the Colombian writers to whom I would like to pass the torch.’ Mr. Franco, in turn, has frequently lauded the late literary lion as an inspiration, for himself and a generation of other Colombian authors.”WSJ

Läsförslag: Paradise Travel

Recension i (WORDS without BORDERS)

Santiago Roncagliolo

”The literary reputation of prolific Peruvian journalist and translator Santiago Roncagliolo rests heavily on his first novel ”Abril Rojo” (”Red April”). The 2006 novel revisits the Andean killing grounds of Peru’s brutal 1980s civil war, which pitted the fanatical Maoist Shining Path guerrillas against the Peruvian military, and cost some 70,000 lives. It was the defining crisis of modern Peruvian history.” WSJ

Finns tyvärr inte heller översatt till svenska, men Abril Rojo/Red April anses vara en av hans allra bästa böcker.

IntervjuBookslut

Juan Gabriel Vásquez

”Dip into a Juan Gabriel Vásquez novel and quickly forget about the colorful, folkloric image of Colombia rendered in García Márquez classics like ‘One Hundred Years of Solitude.’ Mr. Vásquez is known for his entertaining and realistic tales of the lives of Colombians that also take on weighty questions of morality, guilt and reconciliation with the past.” WSJ

FInns inte heller översatt till svenska ännu, men Sounds of Things Falling har fått mycket fin kritik.

Från BearBooks: ”Recension av The Sound of Things Falling som ljudbok

César Aira

”The Latin boom writers often leaned toward the epic, splashing oversize themes onto giant canvases. Argentine author César Airá is an exquisite miniaturist who toys with avant-garde techniques.” WSJ

Helt underbar argentinsk författare, som kanske snarare är en arvtagare till Borges, Calvino och Kafka än boomens kvartett. Mycket fantasi- och lekfullt och överraskande. Det är visserligen bara en blurb men listans kung, Roberto Bolaño, tyckte att Aira var lite lätt vanebildande:“När du väl har börjat läsa Aira vill du inte sluta.”

Aira introducerades på svenska 2012 med tre fantastiska kortromaner samlade i den lyxiga lilla volymen 3 x Aira (W&W). Så här i efterhand vill man nästan utse den till det årets skönlitterära bok.

Recension i Svenska Dagbladet: ”Muntert allvarliga tankelekar

Andrés Neuman

”The work of this 37-year-old Spanish-Argentine novelist-poet-essayist has finally reached English-speaking shores, with the 2012 publication by Farrar, Straus and Giroux of his 2009 novel, ‘Traveler of the Century.'” WSJ

Traveler of the Century är ännu ett exempel på en ambitiöst upplagd latinamerikansk totalroman. Den verkar också ha fått lite blandad kritik, men en hel del hyllningar.

Recension i The Guardian: ”Traveller of the Century by Andrés Neuman

Vi blir riktigt inspirerade av Reed Johnsons lista och hoppas att några svenska förläggare också blir det. Det vore synd om vi som läser på svenska skulle missa en hel generation latinamerikanska författare. Den nya generationen skriver mycket om Latinamerikas våldsplågade närhistoria, men de vänder sig bort från den magiska realismen och det idylliska. Men de är inte främmande för det fantastiska eller att skriva totalromaner eller att förlägga handlingen till Europa.

En sak vi undrar är dock – var är kvinnorna? Det får bli nästa projekt, att ta reda på vilka samtida latinamerikanska kvinnliga författare som är särskilt läsvärda.

Och som vanligt är ni varmt välkomna att skriva tips i kommentarsfältet!

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Självbiografisk essä: ”The Challenge” av Gabriel García Márquez

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

”My favourite café was El Molino, the one frequented by older poets, which was only two hundred meters or so from my pensión, on the corner of Avenida Jiménez de Quesada and Carrera Séptima. Students were not allowed to reserve seats at El Molino, but we could be sure of learning more from the literary conversations we eavesdropped on as we huddled at nearby tables and learning it better than in textbooks. It was an enormous café, elegant in the Spanish style, and its walls had been decorated by the painter Santiago Martínes Delgado with epidsodes from Don Quixote´s battle against the windmills.”

Citerat ur ”The Challenge” av Gabriel García Márquez i New Yorker, 6 oktober 2003

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

En novell varje kväll 72: ”A Very Old Man with Enormous Wings” av Gabriel García Márquez

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

The light was so weak at noon that when Pelayo was coming back to the house after throwing away the crabs, it was hard for him to see what it was that was moving and groaning in the rear of the courtyard. He had to go very close to see that it was an old man, a very old man, lying face down in the mud, who, in spite of his tremendous efforts, couldn’t get up, impeded by his enormous wings.”

Citerat ur inledningen av novellen ”A Very Old Man with Enormous Wings” av Gabriel García Márquez.

O.W.

 

 

Lämna en kommentar

Under Noveller

litterära termer 21: magisk realism

”Vid vissa tidpunkter i historien pressar kriser fram nya sätt att skriva, nya sätt att skildra verkligheten. När dirigenten och författaren ETA Hoffmann med egna ögon såg resultatet av Napoleons härjningar i Dresden 1813 uppfann han den magiska realismen, en genre som skulle få efterföljare som García Márquez, Gogol och Almqvist.”

Citerat ur ”Ett magiskt realistiskt jubileum” av Kejll Espmark i Svenska Dagbladet, 16 februari 2014. Förutom de många författare Espmark nämner som tidiga företrädare för stilriktningen magisk realism kan man även nämna exempelvis Haruki Murakami och Karin Tidbeck.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer