Etikettarkiv: Gary Shteyngart

Finalisterna klara till National Book Critics Circle Awards

National Book Critics Circle (NBCC) har utsett finalisterna till sina priser. Det är 30 finalister fördelade på sex kategorier – självbiografi, biografi, kritik, skönlitteratur, sakprosa och poesi. Priset, som instiftades 1974 är ett av de tyngsta amerikanska priserna, delas ut för de bästa böckerna föregående år, 2104. Det är det enda amerikanska pris som har en jury uteslutande bestående av litteraturkritiker och redaktörer som ägnar sig åt kritik.

För första gången i NBCC:s historia har en bok nominerats till två kategorier: Citizen: An American Lyric (Graywolf Press) av Claudia Rankine: ”Claudia Rankines Citizen is a book of prose poetry whose inventive composition and topical content invite readers to consider different avenues toward the urgent conversation about race and politics in America. Rankines appearance on two separate categories is a testament to her books complexity, narrative reach and artistry,” motiverar Rigoberto Gonzalez, ordförande i poesikommittén.

Senaste nytt om Citizen är att den klättrat högt upp på New York Times lista över bestsellers. Det är väldigt ovanligt att poesiböcker gör det. Av någon anledning har den hamnat på listan över fackböcker, den verkar uppenbarligen svår att kategorisera.

Dessutom belönas Toni Morrison med ett Ivan Sandrof Lifetime Achievement Award.

9780143126829M

Och novellsamlingen Redeployment (Penguin Press) av Phil Klay belönas med John Leonard Prize, grundat 2014 för att uppmärksamma exceptionellt bra debutböcker, oavsett genre.

Och sist men inte minst, Alexandra Schwartz belönas med 2014 års Nona Balakian Citation for Excellence in Reviewing. Schwartz är biträdande redaktör på New Yorker och skriver regelbundet för tidskriftens hemsida.

9781620406380

Självbiografier

Blake Bailey, The Splendid Things We Planned: A Family Portrait (W.W. Norton & Co.)

Roz Chast, Can’t We Talk About Something More Pleasant? (Bloomsbury)

Lacy M. Johnson, The Other Side (Tin House)

Gary Shteyngart, Little Failure (Random House)

Meline Toumani, There Was and There Was Not (Metropolitan Books)

Vi både tror och hoppas att Roz Chast tar hem det här. Vi tycker att seriebiografin Can’t We Talk About Something More Pleasant? är en av årets bästa böcker, alla kategorier. Läs vår recension av boken.

9780374299392

Biografier

Ezra Greenspan, William Wells Brown: An African American Life (W.W. Norton & Co.)

S.C. Gwynne, Rebel Yell: The Violence, Passion and Redemption of Stonewall Jackson (Scribner)

John Lahr, Tennessee Williams: Mad Pilgrimage of the Flesh (W.W. Norton & Co.)

Ian S. MacNiven, “Literchoor Is My Beat”: A Life of James Laughlin, Publisher of New Directions (Farrar, Straus & Giroux)

Miriam Pawel, The Crusades of Cesar Chavez: A Biography (Bloomsbury)

“Literchoor Is My Beat” är det självklara valet om man gillar att läsa om förlagsvärlden, New Directions har dessutom varit och är ett av Amerikas mest spännande förlag. Tennessee Williams är kanske den riktiga lågoddsaren.

The Essential Ellen Willis

Kritik

Eula Biss, On Immunity: An Innoculation (Graywolf Press)

Vikram Chandra, Geek Sublime: The Beauty of Code, the Code of Beauty (Graywolf Press)

Claudia Rankine, Citizen: An American Lyric (Graywolf Press)

Lynne Tillman, What Would Lynne Tillman Do? (Red Lemonade)

Ellen Willis, The Essential Ellen Willis, ed. by Nona Willis Aronowitz (University of Minnesota Press)

Graywolf Press, vilket sensationellt bra år 2014 var för dem! Vi går all in på Citizen.

marlonjames

Skönlitteratur

Rabih Alameddine, An Unnecessary Woman (Grove Press)

Marlon James, A Brief History of Seven Killings (Riverhead Books)

Lily King, Euphoria (Atlantic Monthly Press)

Chang-rae Lee, On Such a Full Sea (Riverhead Books) Läs vår recension

Marilynne Robinson, Lila (Farrar, Straus and Giroux)

Det här ser ju väldigt jämnt ut, men om vi tvingas gissa, även om det inte är någon riktig lågoddsare… A Brief History of Seven Killings.

51u9dxpdbkl-_sy344_bo1204203200_

Sakprosa

David Brion Davis, The Problem of Slavery in the Age of Emancipation (Alfred A. Knopf)

Peter Finn and Petra Couvee, The Zhivago Affair: The Kremlin, the CIA, and the Battle over a Forbidden Book (Pantheon)

Elizabeth Kolbert, The Sixth Extinction: An Unnatural History (Henry Holt & Co.)

Thomas Piketty, Capital in the Twenty-First Century, transl. by Arthur Goldhammer (Belknap Press/Harvard University Press)

Hector Tobar, Deep Down Dark: The Untold Stories of 33 Men Buried in a Chilean Mine, and the Miracle that Set Them Free (Farrar, Straus & Giroux)

Här ställs ju böcker av helt olika karaktär emot varandra. Det är väldigt svårtippat och lite märkligt att en översatt bok smugit sig in bland alla de andra amerikanska. Hector Tobars skildring av den chilenska gruvkatastrofen ligger nog bra till. Eller så blir det Elisabeth Kolberts hyllade bok om den skenande takten i utrotningen av djurarter?

Prelude-to-Bruise-357x535

Poesi

Saeed Jones, Prelude to Bruise (Coffee House Press)

Willie Perdomo, The Essential Hits of Shorty Bon Bon (Penguin Books)

Claudia Rankine, Citizen: An American Lyric (Graywolf Press)

Christian Wiman, Once in the West (Farrar, Straus & Giroux)

Jake Adam York, Abide (Southern Illinois University Press)

Redan genom att nominera Citizen till två kategorier har man ju signalerat att man tycker att boken är något utöver det vanliga. Sannolikheten att den vinner måste betraktas som hög.

Vilka som vinner meddelas 12 mars, 2015. Läs mer om priset och om National Book Critics Circle.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Please Gary Shteyngart, stop writing blurbs already!?

För några dagar sedan visade jag ett par romaner som jag fått från förlag för min brorson. Jag visade dem för att jag såg fram emot att läsa dem och trodde att det kunde vara något också för honom. Det enda de har gemensamt är egentligen att de är amerikanska och skrivna av relativt unga författare. Den ena är Adam Wilsons Flatscreen (Harper Perennial, 2012) och den andra är Gideon Lewis-Kraus A Sense of Direction (One, 2014).

Men brorsonen upptäckte genast att de faktiskt hade en sak till gemensamt, att Gary Shteyngart hade skrivit blurbs, säljande citat, till båda böckerna. Om den förra har han skrivit: ”OMFG, I nearly up and died from laughter.” och om den senare har han skrivit: ”If David Foster Wallace had written Eat Pray Love it might have come close to the adventures of Gideon Lewis-Kraus.”

Vi brast ut i gapskratt, för bara någon vecka tidigare hade jag sagt till brorsonen att jag funderade på att skriva en blogginlägg om att Gary Shteyngart skriver alldeles för många blurbs, verkligen på tok för många. Han skriver för många blurbs och de känns serieproducerade, sällsynt överdrivna och så tokroliga att man får lust att läsa något helt annat än just den bok blurben skriker ut att man måste läsa, nu!

Man kan inte anklaga Gary Shteyngart för att ha uppfunnit blurben, och det finns andra författare som skriver för många blurbs, Margaret Atwood ligger i riskzonen, men han är en av dem som slitit ut den allra mest hänsynslöst. Han har, skulle jag säga, förbrukat sitt blurb-kapital.

Men så plötsligt dyker det upp ett öppet brev i New Yorker: ”An Open Letter From Gary Shteyngart”. Och det handlar om, rätt gissat, blurbs. Inledningen är hoppingivande:

”During the past ten years, it has been my pleasure and honor to blurb over a hundred and fifty books. It is with deep sadness that I announce that the volume of requests has exceeded my abilities, and I will be throwing my ‘blurbing pen’ into the Hudson River during a future ceremony, time and place to be determined.”

Men hoppet vänds snart i förtvivlan. Den andra delen av brevet radar upp en massa (tokroliga) undantag, som ger världsmästaren i blurbs möjlighet att fortsätta skriva blurbs. Och så en väldigt shteyngartsk dubbel- eller trippelironisk avslutning:

”Literature can and will go on without my mass blurbing. Perhaps it may even improve.”

Meningen är naturligtvis att man ska känna sig dum för att man tycker att massblurbande är irriterande, men någonting säger mig att man innerst inne vet att man verkligen har ett blurb-problem om man skriver om det i ett öppet brev till New Yorker.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Lång och kort lista med de mest gillade litterära tweetarna sedan 2010

The Millions har gjort en lista med litterära tweets sedan 2010, som bygger på hur många följare som markerat dem som favoriter. I det avseendet är de alltså bäst, men vi är inte helt imponerad av resultatet: ”Oh, The Favorites You’ll Give: Literary Twitter’s Best Tweets”.

Mycket är helt enkelt inaktuellt, som EL James tweet om vem som skulle få huvudrollen i filmen baserad på hennes böcker. Denna tweet markerades av 5806 personer som favorit. Men den är inte fyndig eller rolig på något annat sätt. Men vi hittade fem favoriter:

1.   Library of congress: @librarycongress
       Library acquires ENTIRE Twitter archive. ALL tweets. More info here
       6:33 PM – 14 Apr 2010

Det är ju en ganska gammal tweet, men man anar tyngdens allvar, när Library of Congress laddar på med så mycket versaler. Dessutom känns det tryggt att hela Twitter-arkivet, att alla tweets inte samlas in av någon mindre transparent organisation. 164 personer markerade denna tweet som favorit.

2.   GalleyCat: @GalleyCat
       Print free ‘Go Away, I’m Reading!’ book covers for Harry Potter, Twilight,
       Hunger Games & more: http://mbist.ro/AfrQsQ
       3:23 PM – 17 Mar 2012

Bokomslagen är lite småroliga och väldigt charmiga. 104 personer markerade denna tweet som favorit.

3.   Electric Literature: @ElectricLit
       Incredible landscapes carved into books: http://bit.ly/vYqSDQ  //
       @twistedsifter
       6:17 PM – 2 Jan 2012

De här konstverken, gjorda av gamla böcker, är mycket egendomliga. Dom ska vi kika närmre på. 883 markerade som favorit.

4.   The Millions: @The_Millions

(•_•)
<)   )╯ I’ve actually
/    \

\(•_•)
(   (> Read
/    \

(•_•)
<)   )> Infinite Jest
/    \

Här har någon på The Millions varit riktigt kreativ, och driver med de stackars Wallace-fansen. Hela 537 personer markerade denna tweet som favorit.

5.   Gary Shteyngart: @Shteyngart
      I’m going to wash Joe Biden’s car tomorrow. With my tears of gratitude.
4:29 AM – 12 Oct 2012

Vi vet inte av vilken anledning Shteyngart erbjöd sig att tvätta Joe Bidens bil 13 oktober 2012, men han kanske vann en viktig valdebatt. Och 104 av Shteyngarts följare tryckte på favoritknappen.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

En novell varje kväll 56: ”Paper Losses” av Lorrie Moore

Based on :Image:Peace Sign.svg, drawn with thi...

Fredstecken (Photo credit: Wikipedia)

Lorrie Moore skriver ofta noveller som är både väldigt roliga och väldigt tragiska. ”Paper Losses” är inget undantag, men inledningen är mest rolig, även om novellen handlar ett par som genomgår skilsmässa:

”Although Kit and Rafe had met in the peace movement, marching, organizing, making no-nukes signs, now they wanted to kill each other. They had become, also, a little pro-nuke.”

Moore kan verkligen kompressionens konst, man får veta mycket om det tidigare äktenskapet, men nu ska Kit, Rafe och deras tre barn åka till ett karibiskt badparadis, i ett smått desperat försök att få något att hålla samman. Inom minigenren noveller om par på gränsen till sammanbrott som åker på semester är ”Paper Losses” svårslagen.

Novellen har publicerats i New Yorker, men den finns inte att läsa gratis på nätet. Däremot gör Gary Shteyngart en fin uppläsning av ”Paper Losses” i tidskriftens podcast och diskuterar den sedan med redaktör Deborah Treisman.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Noveller, Podcasts / radio