Etikettarkiv: Geoffrey Chaucer

”The greatest fuck poem in the English language”

cuntnorton_frontweb_0Dodie Bellamy
Cunt Norton
Les Figues Press, 2013

”I mean that this is the greatest fuck poem in the English language, and it isn’t even a poem.”
– Ur Ariana Reines förord

Ordet ”cunt” även kallat ”the c word” är laddat, förmodligen ett av de mer laddade orden på engelska. Det används oftast nedvärderande om en person som inte lever upp till de manliga måttstockarna. Men det är också ett ord som i linje med l’ecriture feminine har återerövrats och omdefinierats av feminister. Den som äger makten över språket äger också den verkliga makten, alltså måste makten över språket erövras.

Cunt Norton, uppföljaren till hennes omtalade Cunt Ups, gör Dodie Bellamy cunt ups / cut ups av den ärevördiga antologin The Norton Anthology of Poetry, som är full av kanoniserade vita män som Wordsworth, Yeats, Emerson, Pound, Crane, Lowell, Ginsberg, Hughes.

Jag vet inte om man bör kalla Bellamys cunt ups för dikter, men resultatet är lika snuskigt som poetiskt och underhållande. Som Ariana Reies skriver i sitt förord: ”This book made me feel so good I laughed so hard I cried.”

De olika texterna heter ”Cunt Shakespeare”, ”Cunt Milton”, ”Cunt Byron” och så vidare. Bellamy pastischerar (”cunts”) de respektive poeterna, sammanlagt trettiotre, men blandar också in samtida språkbruk.

Ur ”Cunt Chaucer”:

My cock, it / groweth beanshoot harde against thy softe side that / I may on thee ride til sonne rise morning harde. It / is exciting, allas – I am so full of joye and of solas, / hot for thee in thy rental car.

Ur ”Cunt Poe”:

[…] Thou mayest know my  pussy by the / name of Annabel Puppy. Dear Fuck Slug, I fuck / thee with no thought than to love and be loved / by thee, cranberry desire dripping out of my / kingdom by the sea.

Ur ”Cunt Tennyson”:

The woods decay, the woods decay and fall, / tongued where I’ve started to move between thy / ground, a man who comes whilst tilling thy field. / I lie with thee and handle thy clit, my swan, my / cruel immortality. Consume my wet tounge in thy / cave – for thy cunt is the quiet limit of the world.

Bellamy ”cuntar” hela den engelskspråkiga kanon och det är verkligen bitvis så roligt att man skrattar så att man gråter. Men det är inte bara roligt, det är också oerhört skickligt, språkligt och poetiskt. Bitvis är det helt magiskt, väldigt vackert. Hon hade inte kunnat skriva så här om hon inte också älskade The Norton Anthology of Poetry (1975), men hon har också, tror jag, på sätt och vis avväpnat poeterna i den.

Cunt Norton är också en vacker bok – Les Figues Press, Los Angeles, gör ovanligt vackra böcker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Historiens 10 mest litterära skägg

American Author Ernest Hemingway aboard his Ya...

Ernest Hemingway (Foto: Wikipedia)

Vi har tagit oss friheten att välja ut historiens 10 mest litterära skägg. Skäggen i sig är naturligtvis viktiga, men vi har även tagit viss hänsyn till om bärarna av skäggen kan/kunde skriva på ett sätt som svarar mot skäggens utseende. En annan faktor är med vilken pondus skäggen bärs/bars.

1.  Shakespeare (anchor)

2.  Leo Tolstoj (french fork)

3.  Walt Whitman (full beard)

4.  Miguel de Cervantes (van dyke)

5.  Samuel R. Delany (full beard)

6.  Geoffrey Chaucer (ducktail)

7.  Fjodor Dostojevskij (ragged french fork)

8.  Ezra Pound (handlebar & chin puff)

9.  August Strindberg (soul patch)

10.  DH Lawrence (short box)

Om du tycker att en författare på listan bör bytas ut och har ett förslag på en ersättare, får du mer än gärna skriva det i en kommentar. Vi är beredda att gå ganska långt för att komma fram till den definitiva listan. Om du känner att du vill fördjupa dig i ämnet litterära skägg kan den här boken vara något för dig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så ett tips om en fördjupande artikel om en del av historien bakom den nya skäggtrenden, med riktigt mycket länkar till foton och videoklipp: ”The Racially Fraught History of the American Beard”.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar, Listor