Etikettarkiv: Gordon Lish

”Kanske det nya decenniets finaste och mest osentimentala kärlekshistoria”

preparation

Atticus Lish
Preparation for the Next Life
Tyrant Books, 2014

Det sägs att Atticus Lish inte läser recensioner, men ”The New American Love Story, Lived in the Shadows” i New York Times borde han läsa:

”Atticus Lish’s first novel, ‘Preparation for the Next Life,’ is unlike any American fiction I’ve read recently in its intricate comprehension of, and deep feeling for, life at the margins.

This is an intense book with a low, flyspecked center of gravity. It’s about blinkered lives, scummy apartments, dismal food, bad options. At its knotty core, amazingly, is perhaps the finest and most unsentimental love story of the new decade. It’s one that builds slowly in intensity, like a shaft of sunlight into an anthracite mine.”

Atticus Lish är son till den legendariska redaktören Gordon Lish, kanske mest känd för att ha gjort Raymond Carvers redan minimalistiska prosa ännu mer sparsmakad. I Atticus Lish roman, om en papperslös kvinnlig kinesisk immigrant, Zou Lei, och en ung Irak-veteran, Brad Skinner, finns inte många spår av faderns smak för minimalism – prosan flyter fram som en lavaström, växlar ibland hastigt spår och zoomar ofta in på någon detalj. Det är lite som en blandning mellan Dickens och William T. Vollman.

Det här ä de två första styckena i Preparation for the Next Life, som fragmentariskt berättar om Zou Lei innan hon åker dit för att hon som illegal immigrant bryter mot Patriot Act:

”She came by way of Archer, Bridgeport, Nanuet, worked off 95 in jeans and a denim jacket, carrying a plastic bag and shower shoes, a phone number, waiting beneath an underpass, the potato chips long gone, lightheaded.

They picked her up on the highway by a plain white shed, a sign for army-navy, tires in the trees. A Caravan pulled up with a Monkey King on the dash and she got in. The men took her to a Motel 8 and put her in a room with half a dozen other women from Fookien and a liter of orange soda. She listened to trucks coming in all night and the AC running.”

Zou Lei och Brad Skinner träffar inte varandra under särskilt romantiska omständigheter, men det växer fram en skör men också vacker kärlek dem emellan. Hon arbetar hårt på olika snabbmatställen, under största delen av handlingen på en kinesisk restaurang i Queens. Hon tillhör en muslimsk kinesisk minoritet, så hon har svårt att förstå sina arbetskamrater. Hon hyr in sig i ett rum tillsammans med andra immigranter.

Brad Skinner har både psykiska och fysiska ärr efter sina tre vändor i Irak. Han tillbringar mycket tid i sin källarlägenhet, han dricker för mycket, men kämpar på så gott han kan. De har det väldigt svårt, på alla tänkbara vis, men de tänker sig att de ska övervinna alla hinder om de håller ihop som en liten armé. Hotet om att Lei skulle kunna bli utvisad är ständigt närvarande.

Allra bäst trivs de när de pressar sig till det yttersta på gymmet. Första gången Skinner får syn på Lei gör hon typiskt nog övningar, under en paus i arbetet, en särskild form av träning då man enbart jobbar med sin egen kroppsvikt. När de tränar tillsammans är det ibland som om de uppnår en perfekt harmoni.

Av olika anledningar anar man att det inte kommer sluta lyckligt – man får redan i första akten veta att Skinner har ett vapen i sin lägenhet – men man läser och hoppas, tappar hoppet och läser vidare, återfår hoppet och läser vidare. Mest hoppingivande är Leis kompromisslösa optimism:

”You must keep on to your hope, for both of us, she told him, because maybe some good thing will happen.”

Zou Lei och Brad Skinner är romanens huvudkaraktärer, en tredje karaktär är New York eller kanske snarare Queens. Atticis Lish berättar i intervjuer hur han rört sig i hela Queens och fyllt block efter block med anteckningar. Det Queens Lish skildrar är mångkulturellt, vilket inte minst speglas i utbudet restauranger, ganska nedgånget och fullt av graffiti. Faktum är att mat spelar en ganska stor del i berättelsen. Men Queens är också en vacker plats där Lei och Skinner ibland tar promenader. Det var länge sedan jag läste en så levande och detaljerad skildring av New York.

Det var också länge sedan jag läste en så gripande och osentimental kärlekshistoria. Och det var länge sedan jag läste en så engagerad och engagerande skildring av villkoren för papperslösa. Zou Lei är på sätt och vis bokens stjärna, men Atticus Lish har även gjort Brand Skinner både intressant och trovärdig. Han är ingen supersoldat.

Det känns som om den amerikanska litteraturen efter 11 september har väntat på att en berättelse som Preparation for the Next Life skulle komma ut. Det är svårt att fatta att det är en debutroman.

Fakta: Atticus Lish är döpt efter en karaktär med samma förnamn i To Kill a Mockingbird.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 92: ”In the Cemetery Where Al Jolson is Buried” av Amy Hempel

”In 1975, Hempel moved to New York City, worked through a couple of publishing jobs, then located a nighttime writing class at Columbia with Gordon Lish, a writer and editor at Knopf whose demanding workshops (Tactics of Fiction) became legendary. Their classes together would mark the start of a long professional relationship, resulting in the 1985 publication of her first book, a brilliantly stylized array of short pieces entitled Reasons to Live.”

Citerat ur intervju med Amy Hempel i Paris Review.

Hempels i särklass mest antologiserade novell, ”In the Cemetry Where Al Jolson is Buried”, handlar om en kvinna som hälsar på sin vän på sjukhus. Hon har inte lång tid kvar att leva. Det är en rörande, humoristisk och hjärtskärande historia, berättad med Hempels effektiva minimalism. Det händer oerhört mycket spännande i undertexten. En modern klassiker.

cvr9780743291637_9780743291637_hrKöp

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Recension: ”Things to Make and Brake” av May-Lan Tan

TanMay-Lan Tan
Things to Make and Brake
CB editions

För en tid sedan läste jag Philip Roths beskrivning av Edna O’Briens prosa. Han beskriver den som “a piece of fine meshwork, a net of perfectly observed sensuous details that enables you to contain all the longing and pain and remorse that surge through the fiction.”

Det är en vacker beskrivning som jag kommer att tänka på den när jag läser May-Lan Tans debutbok, novellsamlingen Things to Make and Brake, som har fått en fantastisk blurb av självaste Gordon Lish, redaktören bakom Raymond Carvers framgångar, och mängder med lysande recensioner.

Det kanske finns fler skillnader än likheter mellan O’Briens och Tans prosa, men jag kommer att tänka på Roths citat för att O’Brien och Tan skriver med samma sinnliga precision. När man läser Tan verkar det nästan osannolikt att hon är debutant.

Ända ner på meningsnivå är novellerna njutbara att läsa. Färgen på ett läppstift beskrivs som ”sunlight-through-eyelids red”.

Ljud beskrivs också med skärpa: ”The tumble dryer hummed, zippers and buttons clicking against the metal drum.”

Smaker beskrivs med exakthet. En kvinna råkar bita en man i läppen medan de älskar: ”Your blood tasted like the tip of a battery.”

En kvinna tar av sig kontaktlinserna: ”Without them, everything looks like a photograph taken with trembling hands.”

Tan växte upp i Hong Kong, dit föräldrarna flyttade från Indonesien. Sedan bodde hon en tid i Kalifornien för att sedan flytta till sin nuvarande hemstad, London. Det är också på dessa platser handlingen i novellerna utspelar sig och karaktärerna har skiftande etnisk bakgrund.

De elva novellerna är oerhört stämningsfulla och suggestiva, nästan lite drömlika, inte sällan erotiskt laddade, och stämningen är betydligt mycket viktigare än handlingen. Skuggor, dubbelgångare och gamla och kommande älskare korsar huvudpersonernas väg i Tans lite lätt skruvade och eleganta berättelser.

Karaktärerna är i regel lite udda – allt ifrån två sökande tonåriga Iron Maiden-fans och en lillgammal liten flicka som samtalar med sin barnflicka till ett par tvillingbröder som faller för samma tjej och ett motorcykelbud som hittar nakenfoton i sin pojkväns skrivbordslåda.

På ytan finns i regel en öppen konflikt, men i undertexten lurar mer motstridiga passioner. Det finns ett tydligt drag av noir i de flesta novellerna. De är genuint coola och det är inte svårt att föreställa sig vissa av dem som novellfilmer regisserade av Wong Kar-Wai.

Om bra debutböcker brukar man säga att de är lovande – nästan alla noveller i Things to Make and Brake är betydligt bättre än lovande. Samlingen är häpnadsväckande bra.

CB editions har för övrigt en riktigt spännande katalog med kortprosa och poesi, med böcker som kanske betraktas som något för smala av storförlagen. CB editions, som grundades 2007, har hyllats åtskilliga gånger – Nicholas Murray utsåg det i The Guardian till ”one of the most original and enterprising of the small presses”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Skrivarkurs enligt Gordon Lish

”At the first class Lish established just how much he would demand of his students. He started at least one term at Columbia by asking them to tell their most shameful secret, ‘the ineffable, the despicable, the thing you will never live down,’ as Hempel wrote in Vanity Fair. One student admitted to having run someone over; another may have for the first time come out of the closet. When the exercise was over, Lish smiled. ‘Did I say,’ he asked, ‘that this secret doesn’t have to be true?’

Hempel said that this exercise set the stakes of the workshop: students would have to give everything they had to even attempt to please him. It also set the terms: Lish wanted students to approach him from a position of complete vulnerability. The effort to satisfy Lish would be about more than literature—it would be personal. Pleasing him would not only affirm their worth as writers but put them back on tolerable footing with him as human beings.”

Citerat ur ”Seduce the Whole World: Gordon Lish’s Workshop” av Carla Blumenkranz, redaktör på n+1. Citatet är hämtat ur New Yorker men essän finns även publicerad i helt nyutkomna antologin MFA vs. NYC: The Two Cultures of American Fictionred. Chad Harbach.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

En novell varje kväll 40: ”Beginners” av Raymond Carver

Raymond Carver

Raymond Carver (Photo credit: Wikipedia)

När novellisten Raymond Carver dog – vid 58 års ålder, 1988 – var han förmodligen en av USA:s och världens mest inflytelserika författare. Tematiskt var han influerad av bland andra Anton Tjechov, Guy de Maupassant och Flannery O’Connor. Stilistiskt finns det många likheter med Ernest Hemingway. Carver har i sin tur influerat så skilda författare som A.L. Kennedy, Haruki Murakami och Hans Gunnarson.

Det är en sliten term, men Carver är känd för sin tuktade dirty realism. Många anser emellertid att hans redaktör Gordon Lish – även känd som Captain Fiction – skapade det typiskt carverska och förvandlade opolerade diamanter till litterära mästerverk, så att säga. Skillnaden mellan originalmanus och den redigerade slutprodukten var tveklöst ofta mycket stor.

Döm själv – här kan du själv se hur originalmanus till ”Beginners” förvandlas av Lish till ”What We Talk About When We Talk About Love”. Det här är den oredigerade versionen av ”Beginners”. Båda är fantastiska, men vilken är bäst?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Noveller