Tag Archives: gotisk

Gripande gotisk roman om tro, vetenskap och vänskap

9789100171872

Sarah Perry
Ormen i Essex
Övers. Eva Johansson
Albert Bonniers Förlag

”Om någon vill få mig att förklara varför jag älskade honom, kan jag inte svara annat än: för att det var han, för att det var jag.”
— Michel de Montaigne, Om vänskap

  
London 1893. Den välbeställda kvinnan Cora Seaborne har just blivit änka. Maken har dött i cancer, men det vore en överdrift att säga att Cora sörjer honom djupt. Han misshandlade henne. Istället för att snöra åt korsettten och klä sig i svart företar Cora en resa till Essex, en blandning av semester och expedition. Längs Essex kust letar hon efter fossiler och mineraler. Darwins idéer har fått genomslag och rent allmänt står vetenskapen högt i kurs.

2016 var Sarah Perrys viktorianska och vagt gotiska Ormen i Essex den historiska roman alla talade om i England, och den sålde som smör. Om jag har förstått saken rätt handlade Perrys doktorsexamen om gotiken i Iris Murdochs författarskap och Perry kan verkligen gotiken, men hon överanvänder inte dess vanliga rekvisita. Ormen i Essex är en idéroman om tro, vetenskap, vänskap och, inte i första hand den romantiska, kärleken.

Med på resan till Colchester i Essex följer även Coras väninna/sällskapsdam Martha, som är socialist, samt Coras son Francis, som idag antagligen skulle kvalificera sig för diagnosen aspergers syndrom. I Colchester får de snart höra rykten om att en sjöorm, det påstås att den ser ut som en drake, har tagit klivet från en legend från 1600-talet in i verkligheten. Sjöormen gör sig ständigt påmind, framför allt genom sin envisa frånvaro. Rykten fortplantar sig i rasande takt. Någon dör. En annan person blir vansinnig.

Cora, med sitt vetenskapliga synsätt, finner en kanske oväntad vän och intellektuell jämlike i en företrädare för tron, traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan om sjöormen, samtidigt som de dras till varandra alltmer. I den här romanen står inte tro och vetenskap i direkt motsättning till varandra. Det finns många slags vänskap och kärlek, och dessutom vill Perry uppdatera bilden av den viktorianska eran som pryd, besatt av sociala koder och dominerad av dogmatisk religiositet.

Perrys viktorianska England har tagit en rejält kliv in i moderniteten. I det inledande partiet, som utspelar sig i London, lägger Perry lite extra krut på att skildra tunnelbanan, för att framhäva detta. Det är en recensentkliché när man skriver om historiska romaner om 1800-talet, men Ormen i Essex är i flera avseenden dickensk, inte minst för att sociala fenomen och orättvisor med jämna mellanrum skildras och kommenteras.

Perrys bildspråk är inte lika rikt som Dickens och inte lika inriktat på fysionomier men det finns likheter. Jag tänker på ett grått klänningstyg som sägs skimra ”likt halsen på en duva” och rockar som ”flaxar som råkor i bänkraderna” när man bryter upp från en begravningsceremoni. Ormen i Essex är en förförisk roman med skyhög trivselfaktor – det skulle förvåna mig om den inte sålde riktigt bra också i Sverige – men jag har lite svårt för sjöormen, jag försöker, men kan inte riktigt ta rädslan för den på allvar.

För mig är det framför allt språket och känslan för platsen som gör läsningen av den här romanen till något utöver det vanliga. Översättningen av Eva Johansson är verkligt gedigen och omslaget är riktigt schyst.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner