Nicholas Bonner
Made in North Korea
Graphics From Everyday Life in The DPRK
Phaidon
Ena dagen hotar Donald Trump Nordkorea med utplåning, en kort tid senare spelar nord- och sydkoreaner hockey i samma OS-lag. Nordkorea skapar rubriker men det är det notoriskt svårt att få inblick i landet, som allmänt betraktas som ett av världens mest slutna, en benhård diktatur. Bildflödet från Nordkorea är hårt redigerat eller plågsamt stereotypt. Militärparad. Vinkande diktator möter folket. Gigantisk gymnastikuppvisning. Mycket glest trafikerade gator och vägar.
Box for a locally made toy gun that fires plastic bullets. The gun features the
Korean Army slogan ‘Il Tang Paek’ meaning ‘one is the match for one
hundred (enemies)’. The hedgehog is a popular cartoon character
(representing the Korean hero) fighting the wolf and the weasel (representing
the enemy – the Americans). Picture credit: Collection Nicholas Bonner
Men jag tycker att man lär sig otippat mycket av att titta i och läsa Made in North Korea, ett mindre praktverk från Phaidon. Britten Nick Bonner har arrangerat resor till Nordkorea i ett par decennier och under dem har han samlat på sig vykort, etiketter från konserver, cigarettpaket, öletiketter, biljetter, serietidningar, diverse propagandistiskt material etcetera. Grafik som nordkoreaner möter i sin vardag. Delar av den samlingen presenterar han i boken, som även innehåller hans relativt korta men mycket välskrivna och initierade texter om Nordkorea i allmänhet och nordkoreansk grafik i synnerhet.
Comic book story ‘Underwater Struggle’. In this scene, the commandos are
behind enemy lines and have arrived just in time to save a young Korean girl
from being attacked by US soldiers. Violation of Korea and its people, both
literally and metaphorically, by outside forces, is a common trope in the
North Korean media. Picture credit: Collection Nicholas Bonner
Bonner behandlar inte sina fynd enbart som kuriositeter, han är genuint fascinerad av den grafik som som producerades innan nordkoreanska designers på bred front började arbeta digitalt. Tro det eller ej, men det finns datorer i Nordkorea och mobiltelefoner och till och med något slags internet. Bonner tar i vilket fall som helst objekten i sin samling på estetiskt allvar, de flesta av dem är ritade för hand.
Jag upplever det som om den nordkoreanska isoleringen har konserverat grafiska stilar – det mesta ser betydligt äldre ut än det är. Instant vintage. Men det är lätt att smittas av Bonners entusiasm, exempelvis för ett omslagspapper som pryds av rytmiskt upprepade silhuetter av Pyongyangs landmärken. De är en källa till stolthet och tillhör det vanligaste valet av motiv.
Made in North Korea: Graphics From Everyday Life in the DPRK, Nicholas
Bonner, Phaidon, open at pages 16-17, showing tinned food labels, from the
Introduction
Made in North Korea: Graphics From Everyday Life in the DPRK, Nicholas
Bonner, Phaidon, open at pages 170-171, showing invitations and museum
tickets, from ‘Foreign Language is a Weapon for the Life and Struggle’
chapter
Både motiv och färgval präglas, vilket kanske är förvånande, av ett ganska stort mått av traditions- och historiemedvetenhet, utan några tydligare influenser utifrån. Det finns en mångfald av uttryck, men minimalismen är framträdande. Jämfört med sovjetisk grafik är den nordkoreanska snällare och mjukare. De propagandistiska motiven har nästan något operettaktigt över sig. Det är ingen slump att bokens omslag är rosa.
Den del av historien som framhävs mest i grafiken är dock perioden 1945 till nutid. Den 10 oktober 1945 grundades det styrande Arbetarpartiet, som har inflytande över det mesta i nordkoreanernas liv. Dess emblem är också ett vanligt motiv. Den består, likt det sovjeetiska emblemet, av en hammare (arbetarna) och en skära (jordbrukare), men nordkoreanerna har lagt till ett element – en kalligrafipensel (intellektuella).
Om du är intresserad av Nordkorea och grafik, finns det väldigt få argument att inte läsa Made in North Korea.
Jag vill även tipsa om Lovisa Lamm Nordenskiölds klassiska radiodokumentär ”Man badar inte naken i Pyongyang”.
Ola Wihlke