Tag Archives: Green girl

Kate Zambreno: Green girl

zambreno_green_girl_omslag_inb_0

Kate Zambreno
Green girl
Övers. Helena Fagertun
Modernista

”Och då, så snart jag känner mig betraktad genom kamerans objektiv, förändras allt: jag börjar ‘posera’, jag fabricerar mig omedelbart en annan kropp, förvandlar mig i förväg till en bild.”
— Roland Barthes, Det ljusa rummet

Trots att den här versionen av Green girl kom ut i USA redan 2014, så räknas romanen redan av många som en feministisk klassiker. Och den har jämförts med stora böcker som Glaskupan av Sylvia Plath, Godmorgon midnatt! av Jean Rhys och Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector.

Huvudpersonen Ruth är en amerikanska i tjugoårsåldern som har flyttat till London. Där arbetar hon på det exklusiva varuhuset Horrids parfymavdelning. Hon lockar kunderna med doftprov av parfymen Desire, som hon själv antagligen inte skulle ha råd att köpa.

Ruth har egentligen bara en vän och de bor på samma enkla inackorderingsställe enbart för kvinnor. Tillsammans sminkar de sig, går på pub eller tittar på film. Framställningen är för övrigt filmisk eller episodisk och referenserna till film och ikoniska kvinnliga filmstjärnor är många – Marilyn Monroe, Catherine Deneuve, Isabella Rossellini med flera. Och Ruth upplever det som om hennes liv är en film. Hon gör allt för att spela sin roll perfekt.

Ibland zoomar Zambreno elegant in en detalj, som skulle kunna vara hämtad ur en fransk 60-talsfilm: ”Hennes tjocka täckta ögonfransar tickar som klockvisare.”

Utseende och status är allt för Ruth och hennes kompis. Man skulle nog kunna säga att de internaliserat Den manliga blicken eller så kanske man helt enkelt kan tala om Blicken. De är ständigt uppmärksamma på hur andra och de själva ser ut, de betraktar sig i speglar och skyltfönster och genom andra. Ruth försöker behaga alla i sin omgivning, själv känner hon sig helt tom. Hon har egentligen bara en framtidsförhoppning, något hon är helt säker på – att hon en dag kommer att skriva något stort.

Den svenska kritiken har varit tämligen positiv, även om några kritiker tycker att romanen är problematisk. Det är sant att Green girl inte är vidare hoppfull, att den inte har någon egentlig handling och att den på vissa sätt är klichéartad, men jag tror inte att Zambreno har eftersträvat realism.

Allt är uppförstorat och förvridet, lite som en blandning av Kafka och onda sagor av bröderna Grimm, och jag tror att Zambreno kanske i första hand är ute efter att skildra existentiella och känslomässiga tillstånd. Det är en roman som man måste ge lite tid, men den växer efterhand och jag kan mycket väl tänka mig att den blir en feministisk klassiker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner