Etikettarkiv: Gregory Peck

10 böcker som blir film 2015

Jag har inga egentliga belägg, men känslan säger mig att fler och fler böcker filmatiseras. Publishers Weekly har sammanställt en lista med de 10 mest emotsedda filmatiseringarna i år: ”The 10 Most Anticipated Book Adaptations of 2015”.

flynn_morka_platser_omslag_2_inb

Köp

Några av de allra mest emotsedda är naturligtvis filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, som säkerligen blir en riktig kioskvältare alldeles oavsett om den omtalade tampongscenen är med eller inte, Gillian Flynns Dark Places och, än en gång, Susan Collins serie Hunger Games.

9781250066626

Köp

Överst på listan har Publishers Weekly dock placerat filmatiseringen av Michael Punkes roman The Revenant, en berättelse om hämnd med en pälsjägare i huvudrollen, spelad av Leonardo DiCaprio, och den regisseras av Alejandro Gonzalez Inarritu. Den är filmad i Albertas vildmark i enbart naturligt ljus och rent filmiskt låter det exceptionellt lovande.

Skriver Gabe Habash om filmfotografen: ”[…] Emmanuel Lubezki – one of the best in the business: he shot The Tree of LifeGravity, Birdman, Children of Men (remember those long takes?), and a whole bunch of other films crammed with frameable shots like this, and this, and this.”

9780141001821M

Köp

Nummer två på listan är en filmatisering av Nathaniel Philbricks In the Heart of the Sea, som tydligen ska skildra den verkliga bakgrunden till den stora amerikanska romanen Moby-Dick. Den här versionen är, skriver Gabe Habash, 100% fri från en skrikande Gregory Peck och man frossar 100% mer på sköldpadda. Att döma av trailern ska man nog inte se filmen om man har läst eller tänker läsa Herman Melvilles Moby-Dick.

9780307592439

Jag ser nog mest fram emot filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, men med skräckblandad förtjusning. Boken skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av Infinite Jest, en annan stor amerikansk roman. Jag har en viss förståelse för reaktionen från den förtidigt bortgångne författarens familj:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men hur ska man stå ut med att se någon spela David Foster Wallace så här kort tid efter hans död? Men tidiga recensioner från Sundance är väldigt positiva, så man får kanske ta mod till sig.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Och sedan undrar jag om det bara är jag som tycker att Leonardo DiCaprio bara blir mer och mer lik Marlon Brando?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Moby Dick behöver inte vara en pliktklassiker

En pliktklassiker är en bok man undviker eller misslyckas med att läsa, just för att den är så kanoniserad och omtalad som klassiker. Ungdomar uppmanas ofta att läsa pliktklassiker. Böcker som man uppmanar ungdomar att läsa riskerar att bli pliktklassiker.

Ett svenskt exempel skulle kunna vara August Strindbergs Röda rummet (1879). Det typiska amerikanska exemplet är Herman Melvilles roman Moby Dick (1850), som dessutom är ganska svårläst och, för att vara drygt femhundra sidor lång, utan någon vidare svängig intrig.

Kapten Ahab har mist ena benet i kamp med den vita valen Moby Dick. Ahab beslutar sig för att jaga Moby Dick och, till vilket pris som helst, döda valen. Det är själva ramberättelsen och innan man vet hur romanen är uppbyggd, med väldigt många korta och växlingsrika kapitel om de mest skilda ämnen och fenomen, låter det kanske inte särskilt spännande. Man tror helt enkelt inte att valjakt håller i drygt femhundra sidor.

Själv löste jag  problemet med Moby Dick som pliktklassiker genom att lyssna på den som ljudbok. På Audible.com hittade jag en version från  2010 utgiven av Tantor Media med Norman Dietz som uppläsare. På Audible kan man provlyssna innan man betalar för att ladda ned hela böckerna och Dietz ganska djupa röst lät och visade sig vara idealisk. Det är en riktig klassikerröst, som lätt skulle kunna bära bibliska texter.

Faktum är att Moby Dick har flera smått bibliska drag, och det är lätt att förstå att så många författare, musiker och konstnärer har blivit uppslukade av boken. Besatthet är i själva verket ett av bokens återkommande teman, men det är inte helt lätt att sammanfatta vad den handlar om. Den är oerhört mångsidig och det gäller både språk och innehåll.

Även om Moby Dick till stora delar är en allegorisk berättelse och även om Melville laddar på med en hel del symbolik, är det inte heller en överdrivet svårtolkad roman. Man kan läsa den som en ingående skildring av valfångstindusstrin som den såg ut på Melvilles tid, man kan läsa den som en gestaltning av en konflikt mellan idealism och kapitalism. Den är intressant och fängslande till och med när den är lite småtråkig.

Jakten på valarna skildras i all sin blodiga brutalitet, när den är som mest våldsam talar Melville om att ”en vägg av valar” täcker havsytan. Men syftet med jakten, själva drivkraften, är att utvinna valojla. Och valoljan används framför allt som ljuskälla. Den är ett mörker som gör ljus.

Det mest överraskande med Moby Dick är att den är så humoristisk. Melville är vass på ironi, satir och skämt. Han leker verkligen med språket och man får nästan känslan att romanen till stora delar har improviserats fram.

Att lyssna på ljudboken ger mersmak – precis som en religiös text lämpar sig Moby Dick för omläsningar. Ray Bradbury, som skrev manus till John Hustons Moby Dick-film (1956) med Gregory Peck i huvudrollen, hävdar att han läst de flesta kapitlen åttio gånger och vissa hundratjugo gånger.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Recensioner