Etikettarkiv: H P Lovecraft

Konsten att skriva, enligt Stephen King

9789100169947

Stephen King
Att skriva. En hantverkares memoarer
Övers. Ola Larsmo
Albert Bonniers Förlag

Stephen King har skrivit en imponerande mängd noveller och romaner, som har gått ut i upplagor som de flesta författare bara kan drömma om. Han är främst känd som den samtida amerikanska skräcklitteraturens mästare, och skriver även under pseudonymen Richard Bachman. Några av hans mest kända och klassiska romaner är Carrie (1974), The Shining (1977), Cujo (1981), It (1986), Tommyknockers (1987) och The Green Mile (1996).

Stephen King har dessutom skrivit en av de mest populära böckerna om att skriva, Att skriva. En hantverkares memoarer, som kom ut första gången 2000. Nu finns den i en suverän nyöversättning av King-entusiasten Ola Larsmo. Boken är en kombination av självbiografi och handbok i skrivande. Det upplägget gjorde mig lite otålig, eftersom jag var mest intresserad av skrivråden och de kommer sist i boken, men jag gillade den verkligen.

King berättar om sin bakgrund, särskilt om sånt som påverkat honom som författare. Han föddes 1947 i Portland i Maine, där många av hans romaner utspelar sig, och växte upp med sin mor och en äldre bror. Fadern övergav dem när King var två år gammal, vilket försatte familjen i en svår ekonomisk situation. King kallar själv sin bakgrund för ”lägre medelklass”. Fadern lämnade emellertid efter sig en del böcker som skulle utöva inflytande på Stephen, bland annat böcker av H P Lovecraft.

1966 började King studera vid University of Maine, där han tog en Bachelor of Arts i engelska 1970. Han finansierade sina studier med arbete på en bensinstation och ett tvätteri. Redan som tolvåring hade han fått sin första skrivmaskin, han skrev berättelser tidigt, och under universitetsåren skrev han också för olika tidningar och tidskrifter. King skriver också om sina missbruksproblem, om den allvarliga bilolycka han råkade ut för 1999 och, naturligtvis, om när han fick beskedet från Doubleday att de ville ge ut Carrie.

King berättar chosefritt, rakt och underhållande. Det är anekdotiskt och folkligt, ibland undrar jag om folkligheten är en del av hans offentliga persona, men det mesta tyder på att den är genuin. Det finns få personer som så konsekvent tar parti för populärkulturen, oavsett om det handlar om Ramones eller Ray Bradbury. Men han skulle antagligen hävda att kategorierna populär- respektive finkultur är meningslösa, och det är de ju i de flesta sammanhang.

Och hur gör man för att skriva som en King? Han berättar om allt ifrån vad han helst lyssnar på för musik (helst hårdrock) när han skriver till hur man inrättar sin skrivarlya. En källare går bra, så att det inte finns några fönster som kan stjäla uppmärksamheten. Ställ annars skrivbordet i ett hörn. Attityden är generellt kloster-macho.

Och sitt för guds skull inte och vänta på Inspirationen, med den kommer du ingen vart:

”Om du vill bli författare är det två saker du måste göra hela tiden: läsa mycket och skriva mycket.”

Att skriva. En hantverkares memoarer är alltså full med allt ifrån olika praktiska tips, exempelvis på hur du skaffar en litterär agent, till sådant som en detaljerad beskrivning av de olika stadierna i Kings skapandeprocess. Exempel på bra respektive mindre bra prosa hämtas ur egna och andras böcker – H P Lovecrafts dialog sågas som styltig, medan Elmore Leonards dialog hyllas som naturlig, ”ett verkligt pågående snack.” 

King är inte överdrivet förtjust i utsmyckningar, men han ser, lite passivt-aggressivt, ett viktigt värde i symbolik: ”det handlar om mer än förkromade detaljer.” Ordförrådet är enligt King ett av de mest grundläggande redskapen i en författares verktygslåda, men man ska inte medvetet bygga ut sitt ordförråd (det får man gratis vid läsning), eftersom ”ett av de värsta misstag du kan göra är att klä upp ditt eget språk, leta fram långa ord att använda därför att du skäms för dina egna korta.”

Böcker om att skriva är i någon mening alltid lite suspekta, eftersom de oftast ger generella råd till vitt skilda skribenter som arbetar med vitt skilda texter, men om man ser råden som tumregler funkar en bok som den här väldigt bra. På en punkt verkar emellertid King orubblig – minimera bruket av adverb! Texter blir inte klarare för att man använder många adverb, snarare tvärtom. Jag använder för mycket adverb, tror jag, och ska försöka ändra på det.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Vad vet man om Kafka, egentligen?

I do not know. This essay could come down to just that. I have avoided writing about Kafka because – I do not know – I do not know where he is; I do not know what to say; I do not know what I do not know about Kafka. My suspicion is, I do not know because Kafka did not want me or any reader to know. At my most pissed off with him, I look at his stories and novels as clockwork contraptions for making mystification.”

Citerat ur ”Franz Kafka” av Toby Litt i antologin Morphologies – short story writers on short story writers (comma press, 2014), en suverän liten guide med korta,  täta och analytiska texter om novellister som Nathaniel Hawthorne, Edgar Allen Poe, Dostojevskij, Arthur Conan Doyle, James Joyce, Katherine Mansfield, F. Scott Fitzgerald, D.H. Lawrence med flera. Varje essä avslutas med tips om vidare läsning.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat

litterära termer 3: weird fiction

”I choose weird stories because they suit my inclination best – one of my strongest and most persistent wishes being to achieve, momentarily, the illusion of some strange suspension or violation of the galling limitations of time, space and natural law which for ever imprison us and frustrate our curiosity about the infinite cosmic spaces beyond the radius of our sight and analysis. These stories frequently emphasise the element of horror because fear is our deepest and strongest emotion, and the one which best lends itself to the creation of nature-defying illusions.”

H.P. Lovecraft citerad ur ”Notes on Writing Weird Fiction

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer, Notiser

En novell varje kväll 44: ”The Forgetful Ghost” av William T. Vollman

William T. Vollman, född 1959, har kallats ”one of the more courageous storytellers of our time.” Han är en sann gränsöverskridare, som sannerligen inte väjer för det annorlunda eller skrämmande, men han har också ett stort hjärta och en massa humor, låt vara att den ofta är ganska skruvad. Stilistiskt är han besläktad med David Foster Wallace.

Det här är en rekommendation av Vollmans märkliga novell ”The Forgetful Ghost”, som handlar om en person som uppsöker ett spöke för att underrätta sig om det hinsides livet. Man associerar till både H.P. Lovecraft (som nämns i novellen) och Lewis Carroll. Berättelsen är ett smakprov ur Vollmans samling med ”spökhistorier”, Last Stories and Other Stories, som kommer ut 2014.

Men det här är också en rekommendation av Vice fiction, som satsar på att publicera nyskriven skönlitteratur varje månad. Medan tidskrifter som Esquire och Playboy har slutat publicera noveller i varje nummer, så satsar exempelvis Vice. Medielandskapet förändras bla bla bla.

Som väntat är författarna som Vice lyfter fram coola, som Vollman, Tao Lin, Ben Brooks och Amie Barrodale. Planen är att skriva mer om publikationer som i likhet med Vice satsar på skönlitteratur.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 43: ”The Call of Cthulhu” av H.P. Lovecraft

H. P. Lovecraft

H. P. Lovecraft (Photo credit: Wikipedia)

Stephen King har hävdat att H.P. Lovecraft (1890-1937) är ”the twentieth century’s greatest practitioner of the classic horror tale.” Det är inte många som ifrågasätter det idag, då han har betydligt fler och mer hängivna anhängare än under sin livstid. Lovecraft är idag en genuin kultförfattare och det är lätt att förstå varför. Han skapade ett eget litterärt universum, den kosmiska skräckens filosofi och skapelser som den sovande guden Cthulhu, kring vilken en hel mytologi är uppbyggd. Att läsa Lovecraft är, som man brukar säga, som att stiga in i en annan värld och hans sirliga och rytmiska gentlemannastil är verkligen suggestiv.

The Call of Cthulhu” anses av många vara en av Lovecrafts bästa noveller, men den är också en ovanligt bra introduktion till hans makabra värld. Han skrev även science fiction och fantasy, men det här är tvättäkta kosmisk skräck.

De inledande meningarna: ”The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far.”

O.W.

Lämna en kommentar

Under Noveller

litterära termer 1: cosmic horror

Det här är första delen i en planerad serie om intressanta och udda litterära termer och begrepp. Ibland kommer vi att skriva om dem själva men, som i det här fallet, citerar och länkar vi till en artikel (i Slate) som enkelt, underhållande och ganska utförligt diskuterar en litterär term:

The Tommyknockers

The Tommyknockers (Photo credit: Wikipedia)

”In its original conception, the cosmic horror genre is as primal and ungimmicky as our fear of the dark beyond cracked closet doors. It’s most often credited to Howard Phillips Lovecraft, though traces of its operatic pessimism appear well before him, most notably in the stories of Edgar Allan Poe, Ambrose Bierce, Algernon Blackwood, and Guy de Maupassant. Post-Lovecraft, the genre has undergone custom mutations in the work of Stephen King (The Tommyknockers and It), Dan Simmons, Thomas Ligotti, Caitlin R. Kiernan, and many others.”

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer, Notiser