Tag Archives: Håkan Liljemärker

En av de coolaste inledningarna på en roman

 

Natur & Kultur inledde förra året en storsatsning på romaner av Italo Calvino. Och nu har satsningen utökats med två titlar som, tillsammans med Klätterbaronen, tillhör Calvinos allra bästa och mest älskade böcker: De osynliga städerna och Om en vinternatt en resande.

Det här är de klassiska och suggestiva inledande raderna i den senare romanen:

”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar. Låt världen omkring dig flyta ut i något obestämt.”

Omslagen, som verkligen har en calvinoaktig kvalitet, har Håkan Liljemärker formgivit.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Nyheter

Natur & Kultur storsatsar på Italo Calvino

14_c_the_estate_of_italo_calvino_4_1
Italo Calvino © The estate of Italo Calvino

 

Italo Calvino (1923-1985) är en av de allra främsta 1900-talsförfattarna. Hans egensinniga, lekfulla och samtidigt allvarliga och filosofiska författarskap gjorde honom till en given Nobelpriskandidat. Hans böcker älskades världen över – han var länge den i särklass mest översatta italienska författaren.

Hans böcker är fortfarande älskade, för många är läsupplevelsen av böcker som Klätterbaronen, CosmicomicsOm en vinternatt en resande och De osynliga städerna något unikt och oförglömligt. Calvino byggde förtrollande världar med inspiration från såväl folksagor och äventyrsberättelser som ny vetenskap och teknik.

Ett år efter Calvinos död publicerade The New York Review of Books en väldigt fin liten inspirerande text, ”Why Read the Classics?”, i vilken han dels definierar vad en klassiker är, dels radar upp 14 skäl att läsa klassikerna. Idag har de flesta av Calvinos böcker en självklar klassikerstatus, som inte visar några tecken på att mattas av.

På 80-talet bjöds Italo Calvino in till Harvard, för att hålla en serie föreläsningar. På svenska har de givits ut under titeln Sex punkter inför nästa årtusende (Bonnier Essä). Calvino hann aldrig fullborda föreläsningsserien, men hans fem punkter, som motsvarar lika många poetiska värden eller ideal, är lätthet, snabbhet, exakthet, synlighet och mångfald.

De här punkterna skulle mycket väl kunna användas som utgångspunkt för att beskriva Calvinos böcker. Särskilt synlighet och lätthet säger en hel del om hans texter. Skriver han apropå lätthet:

”[…] mitt arbete har för det mesta gått ut på att eliminera tyngd; jag har försökt beröva såväl mänskliga gestalter som himlakroppar och städer deras tyngd; framför allt har jag försökt häva tyngden i berättelsens struktur och i språket.”

Lite senare citerar han en passage ur Decamerone (VI,9), i vilken den florentinske diktaren Guido Cavalcanti dyker upp. Han framställs som en allvarstyngd filosof, som tankfull vankar runt bland gravmonument vid en kyrka. Florens ädlingar rider runt i staden, ständigt i jakt på nya upptåg. De gillar inte Cavalcanti, eftersom de misstänker att han är ogudaktig:

”En dag när Guido via Corso degli Adimari, hans vanliga promenadväg, hade tagit sig från Orto San Michele till San Giovanni, där det bland övriga gravstenar runt kyrkan fanns några stora marmorsarkofager som idag står i Santa Reparata, och han befann sig där mellan porfyrkolonnerna, dessa gravmonument och kyrkoporten, som var låst, hände det sig att herr Betto, som kom ridande med sitt sällskap över torget vid Santa Reparata, fick syn på Guido där bland gravarna och sade till sina män: ‘Låt oss spela honom ett spratt.’ De sporrade hästarna, som för att glatt gå till anfall, och var framme vid honom innan han ens hunnit lägga märke till dem. ‘Guido’, sade de, ‘du vägrar att tillhöra vårt sällskap. Men när du väl upptäckt att det inte finns någon Gud, vad gör du då?’

Varpå Guido, som såg att han var omringad, skyndade sig att säga: ‘Mina herrar, ni kan säga vad ni vill till mig i ert eget hus.’ Han placerade handen på en av de stora marmorsarkofagerna, och som om han varit en mycket lätt man svingade han sig över på andra sidan. Efter att på så sätt ha undkommit dem gick han sin väg.”

Jag skulle nästan kunna svära på att man blir lite lättare av att läsa Calvino, inte bara att man känner sig lättare. Nu i höst har, glädjande nog, Natur & Kultur inlett en särskild satsning på Calvino. Det här är de fyra första titlarna (förlagets beskrivningar):

stigen_dar_spindlarna_bygger_bon_2_1

”Debutromanen [‘Stigen där spindlarna bygger bon’] utkommer nu för första gången på svenska. I bokens senare skrivna förord beskriver Italo Calvino själv omständigheterna kring dess utgivning. Som så många andra italienare tvångsrekryterades han till den Mussolinistödda milisen, men valde att fly och anslöt sig till ett partisanförband. I [‘Stigen där spindlarna bygger bon’] skildrar han genom barnets blick sina erfarenheter av krigets vardag.”

den_tudelade_visconten_1_1

‘Den tudelade visconten’ är en makaber berättelse om en adelsman som blir delad mitt itu av en kanonkula. Den ena, mer ondsinta halvan, återvänder till det feodala hemlandet. Kort därpå återvänder också den andra, mer dygdiga halvan. De förälskar sig i samma kvinna och blir våldsamma rivaler, något som får oanade konsekvenser.”

klatterbaronen_3_1

”Italo Calvinos älskade roman ‘Klätterbaronen’ är berättelsen om en ung italiensk adelsman som i revolt mot sin far beslutar sig för att leva resten av sitt liv i träden. På en klar prosa och med en hisnande upp­finningsrikedom skildrar Calvino klätterbaronens äventyrliga liv på den italienska landsbygden.”

den_obefintlige_riddaren_0_1

”I ‘Den obefintlige riddaren’ återberättar en äldre hemlighetsfull nunna historien om Agilulf, en tom rustning som för många år sedan räddade en kvinna från att bli våldtagen. Hans försök att finna henne långt senare leder honom ut på en resa genom Frankrike, England och Nordafrika.”

Jag har inte läst debutromanen, men tror att man kan hoppa över den. Den är skriven i en socialrealistisk stil, som har väldigt lite gemensamt med det Calvino sedan skulle åtstadkomma. Däremot tycker jag att Klätterbaronen är helt magisk. Omistlig.

Omslagen har Håkan Liljemärker skapat.

Novell 143: ”All At One Point” av Italo Calvino

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Några av de bästa svenska bokomslagen 2016

Varje år gör vi listor med de bokomslag vi tycker är bäst. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort. Det här är årets lista — sammanställning kanske är ett bättre uttryck — omslagen är inte rangordnade.

30371513886_ac67b77a26_k

Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker

9789100155414-1

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Elina Grandin

9789100156626-1

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Lotta Kühlhorn

9789146230298

Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Annika Lyth

hamsun_svalt_omslag_inb

Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh

mao_ii

Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh

9789100151522

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja

9789127142589

Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Sara R. Acedo

23895231285_b28fc9070f_z

Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker

23188307852_7d90ec24af_z

Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker

24673046902_da22bfb11d_z

Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker

east

Förlag: Tranan. Omslag: Lars Sundh

1429794586100724

Förlag: Atlantis. Omslag: Annika Lyth

gombrowicz_pornografi_omslag_inb

Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh

gombrowicz_trans-atlantic_omslag_inb

Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh

9789127145825

Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker

uppgangochfall

Förlag: Galago. Omslag: Sepidar Hosseini

9789127143708

Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Martin Farran-Lee

13072623_o_1

Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker

13077062_o_1

Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker

13069753_o_1

Förlag: Norstedts. Omslag: Sara R. Acedo

9789100142445

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Miroslav Sokcic

13074894_o_1

Förlag: Norstedts. Omslag: Johan Petterson

27038829541_7caae1b058_k

Förlag: Tranan. Omslag: My Hellsten

9789100156770

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja

9789146230595

Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Lotta Kühlhorn

13068558_o_4

Förlag: Norstedts. Omslag: Kamilla Andersson

berattelse-om-ett-aktenskap

Förlag: Weyler. Omslag: Terese Leiner/BLÆST

panama-dokumenten

Förlag: Weyler. Omslag: Rudolf Linn

9789100166656-1

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Gueorgui Pinkhassov

9789127148505

Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker

9789100152291

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Annika Lyth

9789100143275

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi

9789100153113

Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi

polititska1

Förlag: Atlas. Omslag: Lotta Kühlhorn

nylin_sundh_zlatan_harda_fakta_omslag_inb

Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh. Foto: Martin Schoeller

Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker. Vilka omslag missade vi?

Ola Wihlke

10 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto, Listor

Några av de bästa svenska bokomslagen 2015

Varje år gör vi en lista med de amerikanska, och några brittiska, bokomslag vi tycker är bäst. Det här är förra årets lista och det här är årets lista. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort.

Förra året gjorde vi även en lista med svenska bokomslag som vi tyckte var något utöver det vanliga. Det här är årets lista, sammanställning kanske är ett bättre uttryck, omslagen är inte rangordnade.

noveller_1__telefonsamtal-bolano_roberto-30390733-frntl

Telefonsamtal av Roberto Bolaño (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker (intervju)

delillo_amerikana_omslag_mb_0

Amerikana av Don DeLillo (Modernista) Design: Lars Sundh

Munch av Steffen Kverneland (Placebo Press) Design: Steffen Kverneland

16298350806_4303f7378c_z

Guds pil av Chinua Achebe (Bokförlaget Tranan) Design: Johannes Svensson Bild: Edel Rodriguez

9789146226734

Fri flykt framåt av César Aira (Wahlström & Widstrand) Design: Moa Schulman

9789100154707

Trilogin av Jon Fosse (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja

16322519331_273526273b_z

Tid för vila av Johann S Lee (Bokförlaget Tranan) Design: My Hellsten

9789100140908

I arbetets utkanter av Tomas Tranströmer (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja

PASOLINI-OMSLAG-HD-659x1024

Jag, askans sångare av Pier Paolo Pasolini (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell

9789100142827

Fragment av Lars Norén (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja

drabble_kvarnstenen_omslag_inb_0

Kvarnstenen av Margaret Drabble (Modernista) Design: Lars Sundh

9789100138738

Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson

Ohara-cover.indd

Lunchdikter av Frank O’Hara (Rámus) Design: Thomas Andersson

Från-ett-främmande-rum-300dpi-717x1024

Från ett främmande rum av Ernst Jandl (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell

okri_den_omattliga_vagen_omslag_inb

Den omättliga vägen av Ben Okri (Modernista) Design: Lars Sundh Omslagsbild: Jamilla Okubo

Facing heaven_Svenska designpriset_0_

Facing heaven – välkommen till Sichuanköket av Erik Videgård (Natur & Kultur) Design: Gabor Palotai Design

9789100162825

Hackers av Aase Berg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson

9789146228219

Låt varje språk vara främmande av Vivek Narayanan (Wahlström & Widstrand) Design: Annika Lyth

9789170377464

Yes! Därför köper vi det vi inte behöver av Katarina Bjärvall (Ordfront förlag) Design: ?

christensen_brev_i_april_omslag_inb

Brev i april av Inger Christensen (Modernista) Design: Lars Sundh

g08gh2ljo9zkai8su4wo

Minnen av Alexis de Tocqueville (Atlantis) Design: Annika Lyth (intervju)

jk8immgesmrhdxwzj8sh

Berömda filosofers liv och läror av Diogenes Laertios (Atlantis) Design: Annika Lyth

9789100152185

Irakisk Kristus av Hassan Blasim (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja

zamjatin_vi_omslag_inb

Vi av Jevgenij Zamjatin (Modernista) Design: Lars Sundh

9789170378164

Medan jag var ung av Yvonne Hirdman (Ordfront förlag) Design: Sara R. Acedo (intervju)

9789100139650

Den sårade divan av Karin Johannisson (Albert Bonniers förlag) Design: Sara R. Acedo

13069265_O_3

Var är alla av Mirja Unge (Norstedts) Design: Peter Karlsson Foto: Ola Kjelbye

17824340516_7dbac74c79_n

Utplåning av Thomas Bernhard (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker

13064338_O_1

Den vita staden av Karolina Ramqvist (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn

13067025_O_1

Marie-Louise av Kerstin Norberg (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn

den-sista-tillflykten

Den sista tillflykten av Imre Kertész (Weyler förlag) Design: Elsa Wohlfahrt Larsson

9789100141752

Samlade dikter 1943-1999 av Werner Aspenström (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja

13064932_O_1

Världens sista kväll av Dimitris Alevras (Norstedts) Design: Håkan Liljemärker

9789186729554

Oktober, klockan åtta av Norman Manea (2244) Design: Håkan Liljemärker

nabokov_lolita_omslag_inb

Lolita av Vladimir Nabokov (Modernista) Design: Lars Sundh

9789100151041

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag) Design: Moa Schulman

ngugi_upp_genom_morkret_omslag_inb_0

Upp genom mörkret av Ngũgĩ wa Thiong’o (Modernista) Omslag: Felicia Korhonen

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Listor

Recension: ”Telefonsamtal” av Roberto Bolaño

noveller_1__telefonsamtal-bolano_roberto-30390733-frntl

Roberto Bolaño
Telefonsamtal
Övers. Lena E. Heyman
Bokförlaget Tranan

När den chilenske författaren Roberto Bolaño dog i Spanien 2003, levern slutade efter lång tids sjukdom fungera, var han bara 50 år gammal. Under de 10 föregående åren hade han varit oerhört produktiv, han tänkte på sina efterlevande, och hade publicerat hela 13 böcker och hos hans spanska förläggare låg hans tredje novellsamling.

Man brukar säga att Bolaño själv i främsta rummet såg sig som poet, hans stora hjälte och förebild var antipoeten Nicanor Parra, men det var med romanerna han erövrade världen. Två av hans största romaner är De vilda detektiverna (Tranan) och det som kanske måste räknas som det stora mästerverket, den vidunderliga 2666 (Bonniers), men översatta till svenska finns många fler.

Tranan har satsat både tidigt och hårt på Bolaño, och nu fortsätter de sin satsning med att ge ut Bolaños fyra novellsamlingar. Först ut är Telefonsamtal som kom ut på spanska 1997. Det som slår en när man läser Telefonsamtal är framförallt två saker. För det första att hela Bolaños författarskap håller en så ovanligt hög och jämn nivå. För det andra att hans författarskap håller samman så sällsynt väl, det är som ett expanderande universum som graviterar mot ett hotande mörker.

Om man har läst en eller ett par romaner kommer man att känna igen sig i Telefonsamtal. Samlingen är också en perfekt ingång till författarskapet. Teman och motiv går igen. Novellerna handlar ofta om författare och deras kollegor eller rivaler, om kompromisslösa poeter och i flera av dem dyker författarens alter ego, Arturo Belano, upp som karaktär eller berättare.

En av novellerna handlar om en ung Arturo i Mexiko City som skolkar och fördriver dagarna med att gå på bio och köpa och knycka böcker. Man kan nog se Arturo Belano som en något fiktionaliserad och romantiserad version av Roberto Bolaño. Man måste nog säga att han var en ovanligt självmedveten författare. Många av berättelserna är också utpräglat nostalgiska, men utan att vara sentimentala.

Bolaños författarskap är som gjort för studier i intertextualitet. Han hävdade både en och två gånger att han betraktade sitt författarskap som en helhet, inte bara vad gäller motiv och teman, men även stilistiskt och som en större sammanhängande berättelse. Framförallt känner man igen stämningarna, novellerna har genomgående en ganska mörk ton – jag tycker i och för sig att Bolaño är underskattad som humorist – och ett hot om eller plötsligt utbrott av våld är inte ovanligt. Ibland är novellerna som utdrag ur en persons biografi. Ibland har de drag av detektivhistoria eller mysterium, som emellertid sällan får någon lösning.

Jag tycker att novellerna i Telefonsamtal, med ett eller två undantag, är helt magiska. Både Roberto Bolaño och Arturo Belano och de andra karaktärerna tar litteraturen på sällsynt stort allvar, och i de flesta novellerna är det som om någonting verkligen står på spel, ibland är det på liv och död. Det smittar av sig på och laddar läsningen.

Bolaño har sagt att han önskade att han hade blivit mordutredare, om han inte hade blivit författare, en mordutredare som utan rädsla ensam kunde besöka brottsplatsen. Det märks att han har läst en hel del spänningslitteratur, förmodligen uppskattade han den ibland mer än mycket så kallad seriös litteratur, men släktskapen med författare som Borges, Carver och Tjechov är tydliga.

Och novellerna i Telefonsamtal är osedvanligt spännande, utan att de för den skulle innehåller de spänningsskapande element man kunde förvänta sig. Bolaño skapar extraordinärt täta stämningar, som gör att det är sällsynt svårt att sluta läsa honom. Det bidrar den mycket fina översättningen av Lena E. Heyman till. Det är ett äventyr att läsa Bolaño också i det lilla formatet. Hans omtalade mörker balanseras av hans övertygelse, uttalad eller outtalad, att litteraturen handlar lika mycket om etik som om estetik. En novellist, har han hävdat, måste vara modig.

RB_noveller_stand_alla_pres

Tranan satsar nu alltså stort på Bolaños novellsamlingar – först ut Telefonsamtal, en av höjdpunkterna i höstens bokutgivning, sedan följer hans tre andra novellsamlingar. Den minimalistiska och kongeniala formgivningen och typografin har Håkan Liljemärker skapat. Läs mer om Bolaños andra böcker på Tranans hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Interview: Anne Jordan on designing book covers

The best book covers 2014

In two previous interviews we asked graphic designers Sara R. Acedo and Håkan Liljemärker a few questions about designing book covers. Acedo and Liljemärker are well established graphic designers with their own distinct styles, easy to recognize but hard to pin down. They mostly make covers for books of fiction.

In this interview we ask Anne Jordan, graphic designer based in Rochester, New York, about her work. She takes a special interest in typography and mostly designs covers for academic and theoretical texts. But the questions we ask her are similar to the ones we asked Acedo and Liljemärker.

Could you please tell us a little about your background and how and why you became a designer of book covers?

– I went to college at Rhode Island School of Design (RISD), where I took an intro-level graphic design class as a freshman and decided to major in Graphic Design. Typography class during sophomore year sealed the deal – I love the structure, the history, and the endless freedom that is possible within the finite system of letterforms. It didn’t hurt that I met my husband, Mitch Goldstein, on the first day of type class.

– I designed a few book covers during college and was so enamored with the format and the potential for expressive typography that I decided to make a series of book covers for my senior project. That project was the first of many personal book cover projects, which eventually led to paying clients. I continued to investigate book covers during graduate school at Virginia Commonwealth University’s School of the Arts, and now I am an independent designer working with various publishers.

What purposes are book covers supposed to fill?

– Form is my primary concern. A book cover must first catch the eye of the reader, or else the book will never be opened. I think good design must be visually seductive – that might mean beautiful, or interesting, or weird, or new – but without enticing form, there is no entry point to content.

– There should also be a meaningful relationship between material and message – the image should make sense with the content in a smart and interesting way. That visual-verbal connection must be present and strong. A good book cover should also reward the reader – there should be a little bit of mystery to allow for personal interpretation, and enough depth in the image so the reader’s experience of the cover changes and grows as they make their way through the text.

– I want to make work that contributes to our society’s intellectual growth – that’s part of why I love book covers so much. If a book cover encourages someone to pick up a book and read it, that adds to our culture’s collective understanding. I am interested in work that promotes thinking and ideas.

Are there differences between book covers and other kinds of graphic design?

– I have worked on countless different kinds of graphic design projects and keep coming back to the format of the book cover. Book covers provide unique opportunities and limitations that seem to align well with my interests and disposition as a designer.

– Book covers are very concise – big ideas must be communicated in a single image, usually at a small scale. A book cover designer doesn’t have the luxury of working out an idea over 200 pages or an enormous poster. I love this limitation. Projects don’t spread out over years. My process of designing a cover is very intense, but only takes a couple of weeks.

– Another part of book covers I love is the content. As a designer I get to read lots of interesting stuff, briefs on subjects I have no clue about. It’s a great way to learn lots of new things. The kinds of books that I’ve been designing lately (mostly non-fiction academic texts) allow for quite a bit of abstraction. I really appreciate the opportunity to design highly expressive, abstract pieces that explore type as image. There’s a lot of room for personal expression.

– And finally, the fact that books are lasting and permanent objects is very satisfying. I can hold the finished book in my hand. It doesn’t disappear below the fold of my laptop screen the very next day, it’s there on my bookshelf collecting dust for years and years. That’s pretty cool.

Do you have a philosophy, rules of thumb or rituals that you follow during the creative process? Please tell us a little bit about the creative process.

– My work explores the intersection of typography and materials, so I begin each project by playing with a table full of real stuff. I manipulate the materials and explore various methods and processes in order to integrate them with typography. Sketches don’t really work for me – I can’t predict how a material will react until I start to work with it in my hands. This means my process involves a lot of unpredictability, tangents, research, and accidents. I just keep going and going, working with a material in every way I can think of until I find something I like, and then refine, refine, refine. This process requires faith and stamina, and can be frustrating at times, but I think it leads to interesting results.

– I collaborate with my husband Mitch Goldstein. We work at home – the whole first floor of our house is our studio. It’s just the two of us, and we work very closely together on all aspects of our practice. We have everything we need here – lots of tables, a photography setup, printers, scanners, etc. Collecting is essential – we have a supply room full of materials and tools waiting for the right project to come along. The studio starts out neatly organized at the beginning of each project, and gets turned upside down by the end. Then we clean the space up again as a way to change gears for the next project.

You have made covers to books by great fiction writers, but you have also created covers to several academic and theoretical texts. I think you have developed a very interesting and captivating style, with a lot of distortions of images and text. Can you please tell us a little bit about that?

– The style of my work evolved from my process. I am an image-maker. I make most of my images by constructing tactile objects or three-dimensional setups and then photographing or scanning them. I love finding ways to embed text in physical objects, building scenes in-camera instead of relying on purely digital effects. Everything you see in my work is a result of a physical process, my attempt at giving type a physical body, giving letterforms a chance to misbehave and express themselves outside of the computer. I use all sorts of materials including ink, paper, plastic, concrete, light, water, etc. and the various combinations create an infinite amount of effects.

Crowds and Party by Jodi Dean. Client: Verso Books

Can you please pick one of your covers and explain how it came about and how you intended it to work?

– This book is about how political groups move from the inert mass to organized activists. Crowds and Party extends the energies of the riotous crowds of the last five years (such as the Occupy movement) into an argument for the political party.

Andy Pressman, the art director, asked us to come up with a way to communicate “crowds” and “teeming masses” without being literal. So Mitch and I knew that we didn’t want to use any human-like symbols such as heads or hands to show a crowd – we needed something more abstract. We searched through our studio for materials that evoked the feeling of crowds. We looked for materials that were messy, showed movement, felt like they were teeming, were made up of lots of little pieces that could come together, stuff that was solid but diffuse. Then we started experimenting.

– We became very interested in hot glue because of the snake-like, chaotic lines it created when we drew with it straight out of the glue gun. It reminded us of a colony of insects, squirming and full of energy. At the same time, hot glue has the ability to melt and gel into a distinct mass – all of these squiggly lines can come together to form a unit, similar to a crowd. We made lots of tests with hot glue to figure out how the energetic lines could be married with type.

– Through this experimentation we developed a process of injecting hot glue into silicone molds to create letters, and then using the squiggly lines to draw over the letters and melt the pieces together. We created a series of sculptures – each one was a different design of the cover in which all of the letterforms and lines are one piece, glued in place by itself. We photographed our favorite sculpture and added a bit of color to pull out the type, and that was it. There are no digital effects in this piece – everything is inherent in the sculpture itself.

Many thanks to Anne for taking our questions. And congratulations – Print Magazine recently named her one of the 2015 New Visual Artists Under 30.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

Intervju med formgivaren Håkan Liljemärker om bokomslag

I en serie tänker vi intervjua designers som gör bokomslag, och lyfta fram några av deras arbeten som vi tycker särskilt mycket om. I den förra och första intervjun ställde vi frågor till Sara R. Acedo, i intervjuseriens andra del har vi ställt frågor till Håkan Liljemärker, en annan svensk formgivare med en stor och varierad produktion bakom sig.

Kan du berätta lite om din bakgrund, om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på bokomslag. Jag tror att många är nyfikna på det, exempelvis om det finns en särskild utbildning med den inriktningen.

– Jag växte upp vid ett lantbruk på Söderslätt. med mamma och mormor som arbetade med hushållet, på gården, i trädgården, i anställningar, i föreningar… samtidigt som det målades, vävdes, syddes, snickrades och arbetades med keramik. Det var inte så mycket snack men det var väldigt mycket verkstad. Och man var involverad i det mesta som hände. Just då hade jag inte några speciella tankar eller drömmar om framtiden men det visade sig vara den bästa ”utbildning” jag kunde få.

– Det var först efter tre år på naturlinjen som jag fick veta att det fanns en utbildning för art directors och grafiska formgivare i Sverige. Efter två år kom jag in på RMI-Berghs och flyttade till Stockholm. Ena dagen vetefält, nästa betonghus, gallerier, museer, biografer och elever som ville samma sak som jag. Och undervisning av Lars E Pettersson, Christer Jonsson, Gabor Palotai, CF Hultenheim… det var bara att ta in så mycket det gick.

– Därefter frilans, egen byrå och sen som AD på Rönnberg McCann, som blev Storåkers. I den där världen fanns det resurser och lyxen att få jobba med de bästa fotograferna, illustratörerna, skribenterna, regissörerna, bildbehandlarna, osv. En ovärderlig utbildning.

– När jag slutade på byrån efter åtta år satte jag mig i en källarrum med gratishyra för att leka, tänka och komma fram till något. Tre månader senare kom formgivaren Victoria Bergmark ner för trapporna och frågade om jag ville göra ett bokomslag till De vilda detektiverna av Roberto Bolaño. Jag sa, ja.

Vilka funktioner tycker du att bokomslag fyller eller bör fylla?

– Det ska ställa en fråga som du måste ta ställning till. Och det ska påstå att den här boken måste du läsa, det här är en speciell bok därför att… Den kostar 239 kr, det är en bråkdel av dess verkliga värde. Förutsättningarna för att lyckas med det här är att alla inblandade är engagerade och har ett genuint intresse för utformning och har tillit till läsaren istället för till staplar och diagram. Om inte, så frånsäger du dig ditt ansvar.

– Som producent måste du våga stå ett steg framför annars är det genant och du blir i längden ointressant. Det är inte logiskt att kategorisera om känslor, stämningar och smak. De är i ständig rörelse och man kommer alltid ligga hopplöst efter i slutsatserna. Om det ens går att göra några sanna sådana. Tänk om Vivienne Westwood hade rådfrågat londonborna i början på 70-talet hur hennes kollektion skulle se ut?

Skiljer sig bokomslag från annan grafisk design? Ställs det särskild krav på bokomslag?

– Det är två hopplösa frågor. För mig är de helt ointressanta. Det finns bara tråkiga svar på dem som exponeringstillfälle, yta, frekvens, ekonomi, miljö och igenkänning. Vänd på frågan istället – vad är det för likheter mellan bokformgivning och annan grafisk design? Det är det jag är nyfiken på.

– Hur kan jag använda en asylansökans formgivning eller en skruvförpacknings design till ett omslag. Eller ett logotype-uttryck för att visualisera misslyckandet med EU. Till Björn Elmbrants bok Det skulle bli så bra gjorde jag en logotype som visualiserade titeln – jag funderade ett tag på om jag skulle varumärkesskydda den – och det var den enda bilden som fanns på omslaget. På Kristian Lundbergs Det här är inte mitt land vred jag svenska flaggan fyrtiofem grader så att det bildade ett kors, inget mer.

unnamed

– Det här är idébaserade formspråk som är lånade från bl.a reklamvärlden. Det är naturligt att söka strukturer, hitta skiljelinjer och leta svar i det, men det är precis det motsatta, krockar, mix, fel, det omaka, som är intressant. Jag har jobbat med företagsprofilering, printreklam, filmgrafik, förpackningsdesign och det är samma sak där. Den enda stora skillnaden för mig som bokformgivare är att jag arbetar med förläggare, redaktörer, författare och litteratur. Man måste tycka om det.

unnamed (6)

Jag tycker att det är ganska sällsynt med roliga bokomslag, till och med kvicka bokomslag. Är det vanskligt med humor och bokomslag?

– Intressant reflektion! Jag tror att du har rätt. Det handlar förmodligen i de flesta fall om att författare inte vill riskera att framställas som allt för lättsamma. Inte sagt att det alltid är författarens åsikt. Humor har inte samma cred i litteraturvärlden. Sen ska man inte bortse från att humor är svårt och kan uppfattas på så många olika sätt. Och inte alls.

unnamed (1)

Har du någon filosofi eller några principer eller tumregler eller ritualer som du försöker följa?

– Principen är: Glöm allt och börja om – varje gång. Ingen återvinning. Gör jag det, har jag möjligheten att bli överraskad. Det är den viktigaste belöningen jag kan få. Filosofin är: Du har ingen aning (snodd från min son). Bara att säga det gör mig lugn. Och det känns ärligare och öppnare att börja ett arbete så. Till skillnad från just regler som ger sken av att hjälpa men bara blåser dig. När det kärvar så är det helt andra saker än regler som tar mig vidare.

– Det här är ingen uttänkt strategi utan mer min sammanfattning av hur jag fungerar bäst i mitt arbete. För mig är det roligare, och därmed viktigare, att inte veta var jag landar. Det tvingar mig att vara mer uppmärksam och ger mig chansen att se när jag träffar, eller när misstaget träffar – det är ännu bättre.

– De första åren hade jag en regel: att aldrig använda samma teknik två gånger. Lite omvänd Dogma 95 över det. Lärande och prövande.

Arbetet verkar vanligtvis börja med att man först läser den bok man ska göra ett omslag till. Skulle du kunna beskriva den kreativa processen lite kortfattat?

– Jag skaffar mig den information som jag tror att jag behöver. Den baserar sig bara vad som roar eller stör mig. Det kan gälla vad som skiljer Porsche modell 912 från 912E, vilket årtal författaren togs in på mentalsjukhus, exakt hur mycket av Blanches ben som amputerades och satt hon verkligen i en trälåda med hjul. Djur är ofta med, på ett allvarligt sätt.

– Jag försöker att inte skissa för mycket innan jag vet vad jag ska göra. Ögonen blir uttråkade. Det är viktigare att leta efter företeelser – de har oftast inte alls med berättelsen att göra – som öppnar upp för en idé eller komposition. När jag väl har hittat den där skärvan då handlar resten om hantverk.

– Norman Maneas bok Huliganens återkomst berättar om hans liv som barn i koncentrationsläger, uppväxten och hur han sen lämnar sin familj i Rumänien och flyttar till New York. Manea är högintellektuell med tunga utbildningar och honors i drivor. Hans böcker är ingen lek. Jag var tvungen att hitta en lättare ingång men behålla statusen. När perspektivtanken kom upp kopplade jag den direkt till en scen som fastnat där Maneas mor spänner fast honom vid köksbordsbenet med en livrem. Kattperspektivet gör att bilden är blir lättare att ta till sig. Så jag dukade upp köksbordet och spände fast nallen med livrem.

unnamed (2)

Du har gjort omslagen till Dagermans böcker, skulle du kunna beskriva tanken med dem? Tänker du på ett speciellt sätt när du gör omslag till klassiker?

– Jag hade sparat en bild som var konstigt beskuren med en man placerad framför en vägg och som jag tyckte var komisk och skönt avig. Jag såg direkt värdet av att kunna använda Dagerman i en liknande komposition. Han kunde själv vara med och hålla på med sitt och jag fick ha bilder på väggen bakom. Det blev som ett arbetsrum. Så ramen för serien var klar när jag hittade bilden. Sen var det bara att läsa och försöka få omslagen så värdiga Stig Dagermans texter som det var möjligt. Han är ju allvarlig och till stora delar mörk i sitt berättande och det ville jag inte väja för – det hade känts som ett svek – och den lite fria kompositionen kompenserar så att omslagen inte blir för tunga.

unnamed (3)

– Nej, jag läser för att få en känsla. Är den känslan död utgår jag från det, är den dans utgår jag från det. Det kan vara en upprymdhet som i fallet med Norstedts nyutgivning av P O Enquists texter. Speciellt Nedstörtad ängel. Efter att jag läst den så var jag i lite av ett rus. Texterna kändes viktiga och jag ville forma en värdighet och äkthet. Av någon anledning, som jag inte minns, dök Hitchcock upp. Jag har alltid fängslats av hans idé att själv figurera i sina produktioner. Han blandade lekfullhet med klass och mystik på ett respektlöst sätt. Det har faktiskt intresserat mig mer än hans filmer. P O:s profil i vitt gör också att omslagen andas lite lättare. Jag tycker om att det blev ett formsamtal över tid.

unnamed (4)

– Stefan Zweigs Världen av i dag, förstås. Det omslaget bär väldigt mycket av en ”traditionell” klassikers stämning med dova färger och guld, nästan som en karikatyr, men bryts tvärt av med humor i den helt obefogade upprepningen av porträttbilder där han nyfiket tittar runt på sig själv med sin stora mustasch och små stirrande ögon. Bildkartan fanns redan så idén låg där på bordet när jag kom till Ersatz. Vi frågade oss: Är det här roligt? Ja, det är det!

unnamed (5)

Kan du nämna några omslag, svenska eller utländska, som närmar sig det perfekta? Kan du nämna några formgivare som du uppskattar och vad du tycker att de är särskilt bra på?

– Titta på Harvill Seckers utgåva av Haruki Murakamis 1Q84, formgiven av Stefanie Posavec, 2011. Första gången jag såg omslaget så tänkte jag – oj, jag måste tänka om, eller kanske göra något annat. Jag reflekterade inte över omslaget som bra eller perfekt utan bara över att jag blev orolig. När jag som 18-åring läste Hemingways Edens lustgård eller såg Krzysztof Kieślowskis Frihet – den blå filmen 1993 eller när Rachel Whitereads samma år visade House, en avgjutning av ett hus, kände jag samma sak.

MemoryPalace_slides17

Paul Rand, Yusaku Kamekura, Alvin Lustig, Ikko Tanaka, Aleksandr Rodtjenko, Shigeo Fukuda. De vände upp och ner på det givna. Paul Rand illustrerade barnböcker samtidigt som han formgav IBMs grafiska profil och du kan se att att det är samma formspråk. Han lekte på fullt allvar, med både stora och små. Det här är en YouTube-klipp där Steve Jobs pratar om Paul Rand.

– 2012 visade 21_21 Design Sight i Tokyo en del av Ikko Tanakas produktion. Det var såklart otroligt att se Issey Miyake-kollektionerna och Irving Penn-samarbeten, böckerna och affischerna, men efter två timmar på utställningen så var det ändå själva stämningen i rummet som jag bar med mig. Så många olika uttrycksformer i olika tekniker och skepnader utförda av samma person. Trots positionen fegade Tanaka aldrig.

– Jag vill bara tillägga eftersom du redan pratat med Sara. Hennes textade omslag är vad det här jobbet handlar om; att vända och vrida på det som är viktigt för en själv.

Besök Håkan Liljemärkers hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Intervjuer