Etikettarkiv: Hanna Rajs Lundström

Intervju: Anna Axfors om skrivandet och poesin

17_small

Det har talats en hel del om dansk poesi den senaste tiden. Det har talats om ”den etiska generationen” och en boom för ung dansk poesi – poeter som Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft (dikt), Maja Lee Langvad (dikt), Amalie Smith (dikt) med många flera. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, kom det ut en väldigt bra antologi med ung dansk poesi: Nervsystem – ung dansk poesi (recension).

Nervsystem

Det var bara en tidsfråga innan frågan skulle väckas: Varför kommer det ut så mycket ny bra ung lyrik i Danmark medan återväxten är så skral i Sverige? Den som stack ut hakan tydligast var poeten Anna Axfors. I två debattartiklar (här och här) hävdade hon bland annat att de stora förlagen inte tog sitt ansvar och att det finns en brist på mångfald i den svenska samtidspoesin. Hon hävdade att klassfrågan är viktig.

Och därmed var sommarens poesidebatt i full gång, en rad etablerade poeter, utgivna på stora förlag, tillrättavisade Anna Axfors, men det var också många som höll med henne. Axfors är dessutom helt aktuell med en chapbook, Veckan innan, ett dikthäfte utgivet av det norska indieförlaget AFV Press (intervju med förläggaren Kenneth Pettersen).

photo2.jpg

AVF Press startades delvis inspirerat av den rörelse som kallas Alt Lit. Utan att vilja etikettera Axfors poesi som Alt Lit, tycker jag att det är värt att göra en jämförelse. Kenneth Goldsmith skrev en bra och uppskattande artikel i New Yorker om antologin YOLO Pages och Alt Lit. I den hävdar han bland annat att riktningen är “an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works — poems, stories, novels, tweets, and status updates.”

Sedan skriver han mer om stilen: “The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. […] Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

De här beskrivningarna passar ganska bra in på Anna Axfors dikter (dikt) och jag tycker att de passar ganska bra in på andra poeter som ges ut av AVF-Press, exempelvis Hanna Rajs Lundström, Caspar Eric, Tom W-O Silkeberg (dikt) och Elis Burrau (dikt).

Beskrivningarna stämmer väldigt väl in på de dikter som drottningen av Alt Lit, Mira Gonzalez skriver (dikt), avväpnande, självutlämnande, pendlande mellan förintande självironi och hybris och, inte minst, humoristiska. Det funkar som beskrivning av Axfors poesi.

Dikterna kan ge ett obearbetat intryck, men sannolikt är de lika genomarbetade som mer konventionella dikter, men det är inte meningen att det ska synas. Alt Lit-poesi är påverkad av social medier, men den påminner också en hel del om texter till popmusik.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Anna Axfors. Hon har dessutom haft vänligheten att göra en Spotify-lista: Anna Axfors – Veckan innan

Skulle du kunna berätta om hur du började skriva och vad skrivandet betyder för dig idag?

– Det började jag med när jag var liten. Det betyder mycket för mig eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på det och det kommer jag fortsätta göra. Det går inte att sluta när man väl börjat liksom.

Förutom några populärkulturella referenser, till Broder Daniel, Carola, Weeknd och Iggy Azalea, så har du med två citat av Clarice Lispector, ett i början och ett i slutet. Betyder hon mycket för dig?

– Hon betyder inte speciellt mycket, jag har inte läst jättemycket av henne men det jag läst har varit inspirerande. Hennes noveller är i min mening perfekta och Levande vatten som citaten kommer ifrån är en bok med ett medvetandeflöde som nästan är galet men samtidigt mänskligt, dvs normalt. Så vill jag skriva.

Om du träffade en femtioårig man som diggade Hjalmar Gullberg och Birger Sjöberg, hur skulle du beskriva Veckan innan för honom?

– Jag skulle troligtvis säga att det inte är en riktig bok, eftersom jag har svårt att stå upp för att det jag gör är på riktigt om det till synes inte ser ut så. Min bok ser ju inte ut som en riktig bok varken till formen eller innehållet, och jag tycker att det är en riktig bok men vet inte hur jag skulle förklara det för nån som inte fattar. Men femtioåriga män som gillar Hjalmar Gullberg kanske fattar mer än vad man tror.

Veckan innan fick en fin recension på bloggen Bernur (sällsynt välskrivna recensioner). Den beskrivs som märklig, men på ett positivt sätt. Den beskrivs också som spontan och lös i konturerna, dikterna jämförs med dem Stig Larsson skrev på 80-talet. Den avslutas med påståendet att det du gör är något helt annorlunda och något som saknas. Vad tycker du om den här och andra recensioner?

– Jag är van vid den sortens omdöme, ”jag gillar det men vet inte varför” typ. Jag tror det är för att det har kvalitet men ser inte ut som kvalitativa saker (dikter) ska göra. Då blir man väl förvirrad (positivt eller negativt). Sen skriver jag med en röst som inte är särskilt sansad, för mig är det också att berätta en historia. Att berättelsen kan ligga i hur man berättar, inte bara vad.

– Jag tror att mina karaktärers naivitet ibland misstas för min naivitet. Och kanske med rätta. Men då värjer man sig, om man inte vet hur pass mycket kontroll författaren har, hur pass mycket integritet och distans. Och det är en svår balans, men jag tror jag har lagom av allt.

Man skulle kunna tolka vissa dikter som samhällskritiska, exempelvis en väldigt rolig dikt som delvis handlar om att samla på Åhléns-poäng. Strävar du efter någon form av samhällskritik?

– Jag har inte haft någon politisk agenda men är samhällskritisk i mig själv så då blir det jag skriver samhällskritiskt. Jag älskar rättvisa, även fast det är ett tråkigt ord. Jag har aldrig fattat varför vissa ska vara fattiga och andra rika till exempel. Jag har aldrig haft mycket pengar, verkligen inte nån fattig barndom heller men sen jag växte upp har jag aldrig gått på stan och känt att jag kan köpa grejer utan det har i så fall varit en ekonomisk uppoffring.

– Men för ett år sen fick jag mitt första heltidsjobb (24 år gammal) och plötsligt hade jag råd med grejer. Jag hade egentligen tänkt spara pengar så jag kunde sluta jobba sen och åka till Indien och skriva en massa som Carina Rydberg gör i Den högsta kasten, men att köpa saker var så kul så jag la mina pengar på det. Eftersom jag skriver samtidigt som jag lever så kom Veckan innan att handla ganska mycket om shopping. Jag tycker inte att poeter bör vara någonting, förutom sanna mot sig själva. Jag har svårt att se hur en bra dikt inte skulle vara samhällskritisk på något sätt, men det finns säkert.

Du är även aktuell som debattör. Du har debatterat ung dansk respektive ung svensk lyrik, särskilt avseende de stora förlagens agerande i Danmark och Sverige. Skulle du kunna sammanfatta dina viktigaste poänger.

– Samtiden går miste om sin samtidslyrik, i Sverige i alla fall. Den skrivs, men de stora förlagen ger inte ut den, de satsar inte på debutanter och knappt på etablerade poeter heller. Små förlag ger ut men de får ingen uppmärksamhet. Detta skapar ett tråkigt litterärt klimat som jag tror också får som konsekvens att nya poeter inte sporras och bara folk som aktivt söker upp poesin nås av den.

– Jag jämför med dansk lyrik därför att poesi är oerhört populärt i Danmark just nu och även de svenska förlagen översätter den. Jag säger inte att svensk poesi måste vara exakt som i Danmark, eller att den befintliga estetiken ska ersättas på något sätt, bara kompletteras. Om vi vill ha en ”poesiboom” här också så går det nog att ordna. Men vi kanske inte vill ha en poesiboom?

– De etablerade skribenter som uttalat sig i debatten verkar nöjda, de tycker att vi som vill bli utgivna av stora förlag ”klagar” fast de själv är utgivna på stora förlag. Nya grejer trycker på men portarna till både storförlag och offentlighet är stängda. Förutom att det är tragiskt så är det också ganska intressant. Varför måste rådande normer omhuldas, makten skyddas till varje pris? Är poesin så skör, tål den ingen konkurrens alls?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

Veckans dikt 55: ”Hjältar” av Elis Burrau





1.

jag trodde länge att jag inte hade någon namnsdag

jag tror jag var lyckligare då

lika lycklig som någon som gör tokiga

och spontana grejer

med ett chips

i en reklam för Pringles

det kändes speciellt

att inte ha någon namnsdag


2.

när vi var små så var vi rädda för jultidningar

och vi gick aldrig runt kvarteret

dörr till dörr

med våra påskärringkostymer

vi satt kvar i vardagsrummet

med våra påskärringkostymer

de var så fina

så oerhört detaljerade

våra påskkärringkostymer

vi behövde inget godis

vi hade kostymer

vi hade ångest

minns du våra påskkärringkostymer?

hucklen, rutiga

perfekt ifyllda cirklar i rött på vardera kinden

fräknar i tusch

du var en väldigt fin liten påskkärring

det tyckte jag då

det tycker jag än idag

och det kommer jag alltid att tycka

när rodnaden spricker upp

så länge jag lever och är död


3.

en italiensk marxist sa en gång att ironin var politisk

eller “antikapitalistisk”

eftersom maskiner inte förstår ironi

tror jag

han sa det på en relativt elitistisk poesifestival

i Norge

jag tror det var så

för jag var där


4.

jag har ett barnbarn

som skriver jättebra berättelser

är det någon som vet

hur man kan gå vidare


5.

dagen efter midsommarafton

och fel barn vann Masterchef junior

barnet som vann Masterchef junior

hade dekonstruerat en klassisk efterrätt


dagen efter midsommarafton

och alla vuxna på Gordon Ramsays restaurang

visste inte att små barn hade lagat maten

när de fick reda på det

så började alla vuxna

att gråta


små barn som kokar pasta

och tål stress

är lika med tårar

och stående ovationer

nu gråter jag till Masterchef junior

ovationer är det bästa jag vet

jag sysslar bara med ovationer

jag hyllar bara saker

jag är ofta rörd


6.

filmen Wonder Boys slutar med att Michael Douglas

sparar sin roman i Word

han trycker på “save”

om Michael Douglas hade skrivit sin roman i Google Docs

så hade den sparats automatiskt

alla ändringar sparas i Drive

vad är Drive


om Michael Douglas hade skrivit sin roman i Google Docs

så hade Michael Douglas kunnat göra något annat

än att spara sin roman

typ ägnat värdefull tid åt att underhålla en mellanmänsklig relation

typ ägnat värdefull tid åt det som betyder något i livet

till exempel passionen som uppstår med jämna mellanrum

i ett lyckligt parförhållande


men det är en jättegammal film, Wonder Boys

typ 20 år gammal

Google Docs var inte etablerat

det tror jag inte


Michael Douglas ser verkligen ut som en författare i den filmen

och Tobey Maguire ser verkligen ut som ett litet litterärt pojkgeni

han bor i en källare

han är undernärd och blek

han skriver moderna klassiker på maskin

om kärlek och parader

det är kul med män som skriver

det är läskigt med män som har skrivkramp


7.

varför har du en ishink på huvudet?

vem har ställt dig där

det där är inte dina örhängen


du kvittrar och jag undrar varför

du säger att det är hjältarnas dag


Elis Burrau

© Elis Burrau

Ett varmt tack till Elis Burrau för att vi fick publicera den här dikten. Burrau är förrutom poet litteraturredaktör på Nöjesguiden. Han var med och drev fikssion, mellan 2008 och 2015 en nättidskrift för oetablerade poeter, men idag är fikssion ett poesikollektiv som utgörs av Lyra Ekström Lindbäck, Nikolina Nordin, Hanna Rajs Lundström och Elis Burrau.

11245485_10153254517440979_2799530986000897186_n

Dessutom driver Burrau tillsammans med Anna Axfors poesibloggen THE NEW LEVEL (OF POETRY) Det är även en mentalitet och syftet är att ta poesin till en ny sexig nivå och exportera svensk poesi till USA med hjälp av Google Translate. Elis Burrau är helt aktuell med en chapbook utgiven av AFV Press: Romantisk eftertext. Och på Burraus hemsida hittar du fler dikter.

18_small (1)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 54: [Tankarna jag får om nätterna] av Anna Axfors





Tankarna jag får om nätterna

och sen måste bära hela dagarna

– det är

DAGDRÖMMAR!

jag trodde förut att alla människor

var samma

på nåt sätt

jag vet inte hur jag ska förklara

när jag var yngre

skulle man nog kunna sagt om mig

att jag inte passade in

det är en vanlig mening om en ung tjej:

“hon passar inte in nånstans”

man hör den överallt t.ex. på baksidan av ungdomsromaner

men jag har aldrig kopplat samman den med mig

jag har aldrig

riktigt

förstått

Ha ha!

det är roligt

jag har levt i min egna lilla drömvärld i hela mitt liv


Jag berättar om människor jag förlorat och som jag fortfarande älskar, eller har jag nu börjat sluta älska dem? Det är natt. Du säger: blev du ledsen nu? Jag skulle aldrig ha frågat om det

ett tag var himlen så oerhört rosa och i en sekund var jag så hög. Nu vet jag vad jag gjorde om hösten. Jag skrev. Det var bra

Jag låtsas att vi är i Portugal nu. Inte ens när vi blivit höga vågar jag kyssa dig. Och varför ska man göra det. Och du berättar: Först är vi inne. Och vi hör havet genom ett öppet fönster. Det låter som när man håller en snäcka mot örat, eller öppnar en sockerdricka. Sen går vi ut, och känner lukten av det. Sånt som man inte gör, i en film. Vi går ner mot det. Vi doppar fötterna i det, det är kallt. I slutet förstår alla nånting, i en film. Du berättar om nån som du har älskat men jag blir inte svartsjuk på det. Du säger: Jag älskade henne nog verkligen

men det var också lätt att sluta älska henne. När man väl lyckas slita sig från henne så glömmer man henne, som med en hund eller katt.

Du säger: Nej, jag älskar henne nog inte idag.

Vi hör havet genom ett öppet fönster, som när en obekväm stämning pågår i rummet intill. Någon som bara pratar och pratar, säger saker som inte landar rätt. Så landar vågorna på stranden. Kroppar som böjs på olika onaturliga sätt för att skydda sig från det pinsamma. Om man har otur så kondenserar alla känslor och kroppens organ får nytt underhudsfett i skammen


Jag går ner i det svarta

varför är mina tankar sådana?

jag sitter vid stranden

sommaren kommer alltid tillbaka

det är så hemskt

jag försöker att inte tolka

så känslig

jag försöker att inte tolka

att lägga in värderingar att göra saken större:

solen är evigheten, kärleken är skrattet

jag försöker att “bara vara”.

Fattiga handlar sånt som de tror att rika köper,

t.ex. en kudde som det står KÄRLEK på

jag var en gång en sån fattiglapp,

som köper en ljusstake som kostar 39:-.

Jag kollar igenom hela min tidslinje en natt när jag är full

mitt självförtroende är på topp så jag passar på, slipper få ångest då

jag undrar om jag hade tyckt om mig själv om jag mötte mig själv

finns det inte en bok som heter så

“eller nåt liknande”

det är kul med citationstecken men man får inte bli för ironisk

då kanske vissa inte fattar

särskilt på internet

smileys är bra men även dom kan missbrukas “i ironins namn”

jag gillar ironi

vem var det nu igen som uppfann smileyn

det minns jag inte

men det var på 80-talet

jag gillar 80-talet



Anna Axfors

© Anna Axfors

Ett varmt tack till Anna Axfors för att vi fick publicera den här dikten, en version av en dikt i hennes helt aktuella chapbook Veckan innan. Den recenserades nyligen av Bernur tillsammans med chapbooks av andra författare utgivna av AVF Press: Elis Burrau, Tom W-O Silkeberg, Hanna Rajs Lundström samt Ingvild Lothe.

17_small

Anna Axfors är även aktuell i debatten som handlar om skillnaderna mellan dansk och svensk poesi, mer specifikt att den unga danska poesin är mer vital än den svenska. Anna har argumenterat för att de svenska förlagen borde släppa fram fler unga poeter. Läs mer här och här. Besök även Annas hemsida, där finns bland annat en lång vindlande text om ett jag som reflekterar över skrivandet och poetrollen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Intervju: Kenneth Pettersen om AFV Press, poesi och chapbooks

19270047366_0903e58f3d_o

Det norska förlaget AFV Press är specialiserat på ung skandinavisk poesi. Det ger ut så kallade chapbooks, dikthäften, med poeter som inte ännu är etablerade på de stora förlagen. På vissa sätt påminner det lite om den amerikanska alt lit-scenen, med förlag som Boost House och, kanske i ännu högre grad, Muumuu House.

Det finns både likheter och skillnader och några av dem tar Kenneth Pettersen upp i sina svar på våra frågor. Han grundade AFV Press och förlaget har, eftersom det ger ut unga oetablerade poeter, blivit aktuellt i den pågående debatten om varför det finns så mycket bra ung dansk poesi, medan det är mycket mer tunnsått med unga poeter på de stora svenska förlagen.

Anna Axfors, som är aktuell med en chapbook utgiven av AFV Press, har i två artiklar, här och här, gett sig in i debatten. Pettersen tar upp den och rader av angränsande frågor i sina långa utförliga svar nedan.

Kan du berätta om när du drog igång AFV Press? Hur såg planerna ut?

– Planene da jeg startet AFV Press (den gangen het vi America’s Funniest Home Videos) sammen med en venn var nok ganske vage. Min venn hadde litt erfaring fra fanzine-virksomhet, og jeg hadde vel mest av alt bare en interesse. Det første vi gav ut var en bok av meg, basert på artisten The Weeknd sine tekster. Den andre var en amerikansk venn, David Fishkind, som gav ut et sammendrag av filmen Armageddon.

– De første utgivelsene våre var alle relativt konseptuelle, alle forfatterne fikk et ‘oppdrag’. Jeg hadde ikke så stort litterært nettverk, så jeg spurte bare folk jeg likte og som jeg tenkte kunne komme til å svare ja. Men jeg var vel også ambisisøs, husker jeg spurte Theis Ørntoft blant annet. Vi hadde et mål om at alle forfatterne skulle være under 30 år tror jeg. Et mer underbevisst mål var nok at jeg ønsket å bli kjent med flere i litteratur-Oslo.

20_small

Idag är ju AFV snarast ett skandinaviskt förlag. Kan du så här i efterhand se att ni nått olika steg i utvecklingen? Kände du till den amerikanska alt lit-scenen i början?

– Jeg skjønte relativt raskt at det var nødvendig å se utover Norge for å kunne gjøre det jeg hadde lyst til å gjøre med AFV Press. Det første året var det utgivelser fra USA, England, Danmark og Norge. Senere kom flere utgivelser fra Sverige. Du nevner Alt lit-miljøet, og det har vel vært/var en stor inspirasjon for meg fra starten og jeg lette etter forfattere som hadde en slags tilknytning til dette, enten helt konkret (som med Liam Adams og David) at de var en del av dette miljøet, litt mindre konkret (som Adrian Waldenstrøm, Daniel, Ole-Petter og Alexander Fallo) at de var påvirket av miljøet, eller enda mindre konkret (som Kristine og Unnveig) at skrivingen deres hadde berøringspunkter til dette miljøet uten at de selv nødvendigvis hadde lest noe fra Alt lit.

– Dette var i 2012, senere har jeg vel ønsket å bevege meg litt videre, og har særlig vært opptatt av hva internett og modern life gjør med skriving/lesing (noe forsåvidt Alt lit også er opptatt av). Forlaget gir ikke ut ‘det jeg liker’, men oftere ‘det jeg liker’ og ‘det jeg tror passer til forlaget’. Et skandinavisk miljø har etterhvert, synes jeg, blitt mer og mer tydelig og det har blitt enklere for AFV Press å finne tekster som passer profilen vår. Jeg har lagt merke til at Alt lit har fått mer oppmerksomhet i Skandinavia. Ironisk, siden Alt lit, i sin amerikanske versjon, døde høsten 2014, lol.

– Men Alt lit inspirerer meg ennå, fx Tao Lins og Mira Gonzalez’ Selected Tweets, eller Megan Boyles kommende LIVEBLOG (dette røper vel at jeg allerede er gammel i dette, nye, mer interessante stemmer finnes helt sikkert). Caspar Eric kalte nettopp det han skriver på bloggen sin for poppoesi, det kan nok være en merkelapp som passer godt på AFV Press også (i en nylig anmeldelse av Om jag dör ung av Hanna Rajs Lundström, kalte Mats O. Svensson tekstene ‘poetisk pop’), ikke nødvendigvis fordi vi navnedropper popkulturelle fenomener, men fordi poesien vi representerer er umiddelbar, samtidssensitiv og tilgjengelig, tror jeg.

18_small

Vilken funktion har AFV Press och andra liknande initiativ? Vilken funktion skulle de kunna ha?

– AFV Press er nok opptatt av litteratur som er en slags skandinavisk variant av, eller som er skandinavisk litteratur påvirket av, alt lit-miljøet i USA. Det var også min egen inngang til litteratur og chapbooks i kanskje 2008-2009. Utgivelser fra dette miljøet gjorde meg mer oppmerksom på både distribusjon og litteratur med en DIY-ånd, der man i særlig grad brukte internett, et medium jeg var godt kjent med.

– Jeg har hatt ulike samarbeidspartnere, men oppfatter nok nå AFV Press som noe både forfattere, lesere og redaktører til en viss grad ‘eier’. AFV Press er nok en av flere aktører i et tverrskandinavisk miljø av unge poeter med internettnærvær, popreferanser og en ‘snakkete’ skrivestil. For meg er en slik tverrskandinavisk deloffentlighet viktig først og fremst for å kunne løfte frem mange forfattere som av ulike grunner ikke blir plukket opp av den større offentligheten. Dersom man bare kan snakke om litteraturen når noen har gitt ut en ordentlig diktsamling eller en roman, mener jeg noe forsvinner fra offentligheten, forsøkene, tingene som ikke helt passer inn, det unge, de nye tendensene ennå ikke manifestert i et stort ‘verk’.

– Det pågår for tiden en debatt i Sverige, startet av Anna Axfors, som AFV Press publiserte i sommer, om de større forlagenes ansvar for den unge poesien. Jeg kan ofte ikke like det skandinaviske publiseringsklimaet, der de større forlagene gjør trygge valg, mens mindre litteraturinitativ ofte (synes jeg) hermer etter de større forlagene, fx med tanke på inntjening og redaksjonelle og estetiske valg. Jeg er, som du skriver noe om, glad i den amerikanske chapbooktradisjonen, og selv om jeg er glad i tryggheten man kan oppleve i det litterære Norge/Skandinavia, med økonomiske støtteordninger etc., kan jeg like hvordan armodet i USA tvinger frem veldig spennende litterære bevegelser.

– Det er selvfølgelig ikke bare strukturelt, men også basert på enkeltpersoner som har talent/gjør en innsats, jeg håper AFV Press kan være et slikt initiativ, som gjør noe på utsiden av systemet, og som kanskje gjør det å følge med på ‘scenen’ litt mer spennende. Chapbook-/fanzinekulturen legger vel til rette for en litt annen distribusjon, og det er interessant å tenke på hvordan litteraturen i Skandinavia ville vært annerledes dersom distribusjonen var annerledes.

Ett stort tack till Kenneth Pettersen för att han tog sig tid att svara på frågor. Vi hoppas framöver kunna intervju några av de författare som ges ut av AFV, recensera chapbooks och publicera texter av några författare i Veckans dikt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer