”Slash, the form of fan fiction in which writers take characters who weren’t sexually involved in the original work—often but not always of the same sex—is one of the most popular manifestations of [fan fiction].”
— ”Fan Fiction Was Just as Sexual in the 1700s as It Is Today” av Shannon Chamberlain i The Atlantic
Ola Wihlke
Under Citat, Notiser, Recensioner
Plötsligt minns jag att vissa glasögon kallades kommunistglasögon när jag var ung. Där jag växte upp var det inte coolt att vara vänster, men jag hade kommunistglasögon eller proggbrillor, som de också kallades, med lite mindre nedsättande ton.
Under en språkresa var det en kille som påstod att jag var extremt lik Stig Vig, och det berodde nog till stor del på glasögonen, glasögonen och frisyren.
Mikael Wiehe har burit kommunistglasögon under oerhört många år, och det gör även karaktären Harry Potter i filmerna om honom. De påminner även om vissa glasögon som Trotskij bar, men han hade väl 20-30 olika glasögon. Har för mig att de även kallas trotteglasögon, men det kanske är modellen med halva glas?
Jag har inte köpt nya glasögon på 10-15 år – om jag har råd ska jag skaffa ett par nya kommunistglasögon. De är coola, tidlösa och bidrar, tycker jag, till en boksynt look.
Ola Wihlke
Under Notiser, Recensioner
I New Yorker har Jay Martel föreställt sig att Donald Trump twittrat om en rad litterära klassiker: ”Trump Tweets the Classics”. Några av dem är Anna Karenina, Nalle Puh, Don Quixote och Harry Potter. Det här är en av mina favoriter:
”@realDonaldTrump
Mr. Samsa smart to throw apple at disgusting cockroach son, any father would. My sons will never turn into anything.”
Ola Wihlke
Under Notiser
”Popular fantasy or science fiction stories like Harry Potter or The Hunger Games lack a strong enough reality to be discussed as transrealism. Apparently realistic narratives that sometimes contain fantastic elements, like the high-tech gizmos of spy thrillers, also fail as transrealism because their plots and archetypal characters are very far from real. Transrealism aims for a very specific combination of the real and the fantastic, for a very specific purpose, that seems to have become tremendously relevant for contemporary readers.
The potential list of transrealist authors is both contentious and fascinating. Margaret Atwood for The Handmaids Tale and her novels from Oryx and Crake onwards. Stephen King, when at his best describing the lives of blue-collar America shattered by supernatural horrors. Thomas Pynchon, Don DeLillo and David Foster Wallace, among other big names of American letters. Iain Banks in novels like Whit and The Bridge. JG Ballard, as one of many writers originating from the science-fiction genre to pioneer transrealist techniques. Martin Amis in Time’s Arrow, among others.”
Citerat ur ”Transrealism: the first major literary movement of the 21st century?” av Damien Walter i The Guardian, 24 oktober 2014. Spännande artikel om, som titeln säger, något som eventuellt är seklets första stora litterära rörelse, transrealismen, som framstår som ett mellanting mellan fantasy/sciencefiction och realism. Här kan du ladda ned Rudy Ruckers essä från 1983, A Transrealist Manifesto.
Ola Wihlke
Det har sålts mer än 100 miljoner böcker i erotikserien Fifty Shades of Grey, som är skriven av E.L. James. Det meddelade hennes amerikanska förläggare, Vintage Books, igår. Det är en milstolpe i historien om trilogin som började som fan fiction och idag är en av de mest sålda bokserierna någonsin.
Andra serier med fler än 100 miljoner exemplar sålda är Harry Potter och Twilight-serien.
Vintage Books köpte serien i mars 2012 och gav ut alla tre böckerna inom loppet av några veckor. Trilogin har leget parkerad i toppen av åtskilliga topplistor. Förlagscheferna blev så glada att de delade ut en fet julbonus på 5000 dollar till alla på förlaget.
Bokhandlar säger att de inte märkt av något större intresse för andra böcker inom erotica-genren, vilket tyder på att de som läst Fifty Shades of Grey har återgått till sina tidigare mindre erotiska läsvanor. Men gissningsvis sitter det tusentals förhoppningsfulla författare och filar på nästa erotica-succé.
O.W.
Under Nyheter
(•_•)
<) )╯ I’ve actually
/ \
\(•_•)
( (> Read
/ \
(•_•)
<) )> Infinite Jest
/ \
Här har någon på The Millions varit riktigt kreativ, och driver med de stackars Wallace-fansen. Hela 537 personer markerade denna tweet som favorit.
5. Gary Shteyngart: @Shteyngart
I’m going to wash Joe Biden’s car tomorrow. With my tears of gratitude.
4:29 AM – 12 Oct 2012
Vi vet inte av vilken anledning Shteyngart erbjöd sig att tvätta Joe Bidens bil 13 oktober 2012, men han kanske vann en viktig valdebatt. Och 104 av Shteyngarts följare tryckte på favoritknappen.
O.W.
Under Listor
Cover of After Theory
Det talas mycket om litteratur, kanske mer än någonsin, men det talas för mycket om fel saker. Det hävdar i alla fall Terry Eagleton i sin senaste bok, How to Read Literature (Yale Univesity Press). I en ganska tunn volym, lite drygt 200 sidor, lägger den brittiske litteraturteoretikern och kritikern, knuten till The Guardian och The London Review of Books, ut texten om hur vi borde läsa och tala om böcker, i första hand romaner.
Huvudpoängen är ganska enkel, att vi diskuterar nästan allt som har med romaner att göra förutom de kvaliteter som gör dem till just romaner, litterära verk. Det som saknas i dagens diskussioner om litteratur är diskussioner om verkens litteraritet, oavsett om det handlar om Hamlet eller Harry Potter. Vi siktar in oss helt på vad en roman handlar om, men glömmer bort hur innehållet förmedlas.
Vidare hävdar Eagleton att litterär smak erövras just genom litterär analys, smak är med andra ord något man förvärvar. Med exempel och genom närläsningar, av vitt skilda verk, visar han hur man kan och bör närma sig en litterär text. Att lära sig uppskatta litteratur är inte helt olikt att lära sig uppskatta god whisky, hävdar professor Eagleton. How to Read Literature lanseras som något av en nybörjarbok.
Nick Mount, som recenserar boken i kanadensiska Globe and Mail, är väldigt skeptisk. Han har inte direkt något emot Eagletons litteratursyn, men han hävdar att Eagleton som skrev Literary Theory: An Introduction (1983) är något helt annat än dagens Eagleton. Han har, hävdar Mount, sedan After Theory (2003) övergett den kontinentala skolan, den mer bråkiga marxismen, teoretiserandet och den historiskt grundade litteraturanalysen. Han har, skulle man kunna säga, blivit en konservativ estet.
Mount längtar med andra ord efter den gamle Eagleton, den Eagleton som bland annat lärde honom att litteraturen erövrade sin makt när kyrkan förlorade sin och att den likt religionen är ett instrument i händerna på de priviligierade. Läs hela recensionen.
O.W.
 | Ola om Vad retar sig läsarna mest på… |
 | En tant om Vad retar sig läsarna mest på… |
 | Tanten om Veckans dikt 138: ”Résum… |
| Ola om Veckans dikt 134: ”Foste… |
 | Anton Andersson om Veckans dikt 134: ”Foste… |
BearBooks 