Etikettarkiv: Haruki Murakami

Sommaren 2015 – 15 böcker att hålla koll på

Vi har bläddrat i och läst Svensk Bokhandel: Sommarens böcker 2015. Vi har gjort hundöron och fantiserat om fler böcker ur sommarens utgivning än vi någonsin kommer hinna läsa. Det här är de 15 böcker vi tycker verkar mest intressanta och lovande.

9789185453580-e1424977605128

Det vita gardet Michail Bulgakov (Modernista)

En rysk roman med en genuint bulgakovsk katt på omslaget. Författarens första roman:

Det vita gardet är den legendariske ryske författaren Michail Bulgakovs första roman, som från en självbiografisk utgångspunkt skildrar inbördeskrigets kaos i Kiev 1918, då inte mindre än sex arméer stred mot varandra samtidigt. […] Bulgakov lyfter fram en detalj i händelseutvecklingen: hur den ukrainska nationalistarmén intar staden och den spända väntan på att detta ska ske hemma hos den ryska borgerliga familjen Turbin.” Juni

9789174990423-e1424977115556

Ryttararmén – Isaak Babel (Modernista)

Mera ryskt, historiskt och om krig:

”[…] som kallats novellsamling, episodisk roman, barockroman eller modernt epos – handlar om det historiska skede som antingen kan betraktas som första världskrigets slutfas eller som efterspelet till den ryska revolutionen. Boken är Babels självbiografiska betraktelse över kriget mellan Sovjetryssland och Polen 1920.”  Både Bulgakov och Babel föddes i Ukraina.

Amok, Stefan Zweig, Livraria Civiliza‹o, design Jœlio Amorim, 1942

AmokStefan Zweig (Ersatz)

Ersatz har en fantastisk och unik utgivning, mest översatt litteratur från ryska och tyska, ett besök på hemsidan rekommenderas. Med Amok följer de upp succén med Zweigs Världen av igår, men nu är det noveller det handlar om. Förlagets beskrivning: ”En vacker änka sammanträffar med en ung adlig desperado vid rouletten på casinot… En världsberömd schackspelare möter oväntat motstånd från en medpassagerare på en atlantångare… Erotiska övertramp i sekelskiftets högborgerliga Wien…”

Amok måste väl betraktas som en av sommarns höjdpunkter, men bild av omslaget har vi inte lyckats få tag på från Ersatz, så vi lånade ett foto av ett gammalt designat av Júlio Amorim på bloggen livingdeadcovers.

9789100151751

Blandade röster är de bästa rösterna av Björner Torsson (Albert Bonniers)

Vi hade naturligtvis kunnat välja exempelvis debutdiktsamlingen av Gabriel Itkes-Sznap, Tolvfingertal, eller Aase Bergs nya, Hackers, men vi får bara välja 15 böcker och vi fastnade för den här beskrivningen:

”Björner Torssons nya diktsamling är mångröstad, yvig och gränslös. Den är skriven i dialog – eller gräl – med antika myter, religiösa urkunder och en lång rad författare och konstnärer, som Valerie Solanas, Sara Stridsberg och Hölderlin, och den gestaltar effektivt titelns utsaga: blandade röster är de bästa rösterna. Ur ett ‘fuck you, Achilles’ växer vreden mot våldet och den patriarkala världsordningen.” Maj

13066530_O_1

Kruka. En biografi om Suzanne BrøggerLouise Zeuthen (Norstedts)

”En dag kontaktades Louise Zeuthen av Suzanne Brøgger, som bad att hon skulle skriva en biografi över henne. Hon skulle få full tillgång till dagböcker, brev, ja allt som kunde vara relevant när det gällde att beskriva Suzanne Brøggers liv – med ett förbehåll: biografin fick endast handla om de första fyrtio åren.”

9789127141216_0_

Kroppen jag föddes i – av Guadalupe Nettel (Natur & Kultur)

Nettel lanseras som en av Mexikos idag mest tongivande författare och så här beskrivs hennes kortroman:

”Mexiko City. Sjuttiotalet övergår i åttiotal. I en dysfunktionell familj med två föräldrar som lever ut tidens progressiva ideal försöker en ung flicka hitta sin plats i tillvaron. Berättarjaget, som fötts med en vit fläck på ena ögats hornhinna, utvecklar tidigt en känslighet för det som utspelar sig i periferin. Det är också i sin begränsade syn hon med tiden kommer att finna ett förhållningssätt till sin omvärld och sitt skrivande.” Maj

13068787_O_1

Män utan kvinnorHaruki Murakami (Norstedts)

För en tid sedan lanserade Time sin lista med världens 100 mest inflytelserika personer. Två av dem var författare, en av dem var Haruki Murakami. Nu är det visserligen två skilda saker att vara en inflytelserik författare och en bra författare, men Murakami kan ju det här med noveller: ”The Second Bakery Attack””Kino””Samsa in love”. Maj

9789127141155

Marina BellezzaSilvia Avallone (Natur och Kultur)

Jag minns att jag hörde Avallones Stål i Radioföljetongen i en helt magisk uppläsning av Josefin Iziamo. Jag minns romanen som en väldigt lyckad samhällsskildring och generationsroman, om två flickor som växer upp i en miljö helt kontrollerad av männen och i ett avromantiserat Italien. Marina Bellezza verkar vara något liknande, en berättelse om en ung vacker kvinna som i skuggan av den ekonomiska krisen drömmer om att bli superstjärna. Hon träffar Andrea, som jobbar deltid på bibliotek, och de faller för varandra, trots att deras framtidsdrömmar ser helt olika ut. ProvläsMaj

9789127138254

År noll: Historien om 1945Ian Buruma (Natur & Kultur)

”Krig brukar sällan sluta i en entydig känsla av befrielse. Det andra världskriget har på många sätt varit det stora undantaget: det var det goda som segrade mot det onda, och våren 1945 kunde hela världen dra en i och för sig sorgsen, men ändå djup lättnadens suck.” Nja, riktigt så var det inte, åtminstone inte enligt Ian Buruma, som i den här boken tydligen berättar en alternativ och betydligt mer nyansrik och komplicerad historia. Och som essäist är han ju svårslagen. Juli

9789100134112

NemesisPhilip Roth (Albert Bonniers)

Med den här romanen, som utspelar sig i New Jersey krigssommaren 1944, sätter giganten Philip Roth punkt för sitt författarskap. Tänk vad fint det vore om han vann nobelpriset. Augusti

9789100149956

GränstriloginCormac McCarthy (Albert Bonniers)

Ännu en stor amerikan som brukar nämnas i samband med nobelpriset, Cormac McCarthy, vars Gränstrilogin – Dessa vackra hästar, Övergången och Städerna på slätten – ges ut i en bastant volym. Enligt förlagstexten utgör de tre romanerna ”ett plågsamt dokument över en utdöende livsstil i den amerikanska södern under tiden kring andra världskriget.”

Dokument? Är det inte snarare en krönika, en skildring av en tid som gått förlorad? Och omslaget, det ser inte riktigt ut som en McCarthy-bok (jämför), men jag har hört en hel del gott om trilogin. Ska man bara läsa en roman av McCarthy, skulle jag däremot rekommendera den fruktansvärda Blodets meridian. Augusti

ItemImage

Kantslag/Minna av Dorthe Nors (Inbunden, 2015)” target=”_blank”>Kantslag / MinnaDorthe Nors (Ordfront)

Omslaget ovan är det danska, volymen Ordfront ger ut innehåller novellsamlingen Kantslag och romanen Minna. Nors beskrivs som en av Danmarks mest originella samtida författare. Och som om inte det vore nog har självaste Oprah sagt om novellsamlingen: ”I denna bok framstår dansk skönlitteratur som dansk möbeldesign: enkel och sublim.” Det är inte helt lättolkat, men låter ganska lockande. Augusti

9789127141896

MetamorfoserPublius Ovidius Naso (Natur och Kultur)

Problemet med den här boken är inte att man bör läsa den, som så många andra pliktklassiker. Problemet är att man borde ha läst den innan man läste andra klassiker som influerats av den. Förlaget beskriver den som ”en klassikernas klassiker.” Inte nog med det, den är nyöversatt av Ingvar Björkeson, som är något av en översättarnas översättare. Riktigt spännande. Maj

9789127143128

KanindansenRickard Törnkvist (Natur och Kultur)

Vi går helt på den inledande beskrivningen:

”Ruben Larsson, Creative Director på Grace Communication, har jobbat lite för mycket. Faktum är att han jobbat så mycket att han en dag slår ihjäl en lemur på Skansen. De kallar det för reaktiv psykos. På psyket träffar han Bengtson, en tomte som Ruben uppskattar till ‘tio till femton centimeter under den röda konformade luvan’. Han är en gammal man med en blick som sett det mesta och verkar alltid ha en bra kur med rölleka på lut.” Maj

9789100148867

Granta #5: Vinnare (Albert Bonniers)

Den ser lite blek ut, men sommar och en bra och fullmatad litteraturtidskrift, det är svårslaget. Maj

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Listor

En novell varje kväll 89: ”Kino” av Haruki Murakami

Den stämningsfulla novellen ”Kino” av Haruki Murakami handlar om en man som blir bedragen. Kino tar ut skilsmässa, säger upp sig från sitt jobb och öppnar en bar, dit han även tar med sin samling med vinylskivor med klassisk jazz:

”As he waited for his first customer, Kino enjoyed listening to whatever music he liked and reading books he’d been wanting to read. Like dry ground welcoming the rain, he let the solitude, silence, and loneliness soak in. He listened to a lot of Art Tatum solo-piano pieces. Somehow they seemed to fit his mood.”

Stämningen är blå och lite noir men Kino verkar ha funnit sin plats på jorden. Givetvis dyker det upp gäster som, på olika vis, stör harmonin.

Två novellsamlingar av Haruki Murakami:

13054650_O_2

Köp

13066561_O_1

Bevaka/köp

 

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Haruki Murakami svarar på läsarnas frågor

Haruki Murakami ska, enligt hans japanska förläggare, svara på frågor på sin egen sajt. Den heter ”Murakami-san no tokoro” eller ”Mr. Murakamis place” och enligt The Guardian ska Murakami försöka lösa läsarnas problem, om vi har förstått saken rätt, alltså inte bara svara på frågor om katter, jazz och böcker. Även om det naturligtvis också går bra, frågor av alla slag är tydligen välkomna.

Dessutom går det bra att ställa frågorna på en rad olika språk. Det är en god nyhet, Murakami är en av världens mest populära författare, som rapporteras av världens samlade medier. Tyvärr verkar ingen veta var man hittar frågespalten, men den dyker nog upp i sinom tid.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Nomineringarna klara till priset för årets sämsta litterära sexskildring

frontcoverKorta listan med nomineringar till ett av världens minst åtråvärda litterära priser är klar. Den 3 december avgörs det vem som har skrivit årets sämsta sexskildring, Bad Sex in Fiction Award delas då för tjugoandra gången ut av Literary Review:

”The purpose of the prize is to draw attention to poorly written, perfunctory or redundant passages of sexual description in modern fiction, and to discourage them. The prize is not intended to cover pornographic or expressly erotic literature.”

Och det här är nomineringarna:

The Snow Queen av Michael Cunningham
The Narrow Road to the Deep North av Richard Flanagan
The Hormone Factory av Saskia Goldschmidt
Colorless Tsukuru Tazaki and His Years of Pilgrimage av Haruki Murakami
The Age of Magic av Ben Okri
The Affairs of Others av Amy Grace Loyd
Desert God av Wilbur Smith
Things to Make and Break av May-Lan Tan
The Lemon Grove av Helen Walsh
The Legacy of Elizabeth Pringle av Kirsty Wark

Cunningham känns gjuten på en sån här lista och det första man studsar till inför är kanske att årets Man Bookervinnare, Richard Flanagan, och megastjärnan Murakami är nominerade. Det här citatet ur Flanagans roman har vi helt fräckt lånat av Flavorwire:

”He kissed the slight, rose-coloured trench that remained from her knicker elastic, running around her belly like the equator line circling the world. As they lost themselves in the circumnavigation of each other, there came from nearby shrill shrieks that ended in a deeper howl. Dorrigo looked up. A large dog stood at the top of the dune. Above blood-jagged drool, its slobbery mouth clutched a twitching fairy penguin.”

Visst, det där med ekvatorn var kanske lite överlastat, men hela företaget går ju i stöpet, så att säga. Utan att veta något om hans försyndelse – det är nästan lite glädjande att Murakami får sig en släng av sleven. Om inte annat så har han jobbat ihop till en nominering.

Mer förvånande är att May-Lan Tans novellsamling Things to Make and Break finns med bland de nominerade. Det är en debut och den är bättre än många av årets haussade amerikanska samlingar av etablerade författare. Jag recenserade den i somras, och minns den tvärtom som exceptionellt bra, även om jag minns mer av erotiska stämningar än direkta sexskildringar. Men om jag får gissa, och minns rätt, så har nomineringen med ett möte i en swimmingpool att göra.

Men för mig kvalar Things to Make and Break lätt in bland årets 10 bästa novellsamlingar på engelska. Läs gärna recensionen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

The Telegraph: Intervju med Haruki Murakami

Harvill Secker

Harvill Secker

”What’s more, he says, he doesn’t like thinking of himself as creative. ‘I’ve always admired routine and sticking to it,’ he says. ‘However depressed I am, however lonely or sad, routine work helps me. I love it. Basically I think of myself as an engineer or a gardener or something like that. Not a creator, that’s too heavy for me. I’m not that kind of person. I just stick to the routine work. I’ve been running for 30 years, and it gave me very special things in 30 years. If you do the same thing every day, that’ll give you something.'”

Citerat ur ”Haruki Murakami: ‘I’m kind of famous. I just want to find out why that happened‘” av Tim Martin i The Telegraph, 4 november 2014.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

De 10 mest oläsbara romanerna, enligt John Sutherland

9780099512165Nick Hornby skapade en del rubriker när han på en litteraturfestival sa att man genast ska sluta läsa romaner så fort de blir för tröglästa. John Sutherland på The Guardian blev inspirerad, resonerar i en artikel kring obarmhärtigt svårlästa böcker och listar 10 som han tycker bjudit på för mycket motstånd: ”My top 10 unfinishable novels”. Med på listan finns romaner av bland andra Haruki Murakami, Vladimir Nabokov och Georges Perec.

Skriv gärna och berätta om romaner som du påbörjat, men valt att avsluta för att de var svåra eller obegripliga. Eller om du gjort flera försök med någon knepig roman och till slut lyckats.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Den västerländska litteraturen har ett problem, enligt Horace Engdahl

Horace Endahl har skapat en hel del rubriker för att han i en intervju med fransk press hävdat att skrivarkurser och finansiella bidrag till författare utarmar litteraturen: ”Creative writing courses are killing western literature, claims Nobel judge”.

För dem som är intresserade av vem som vinner Nobelpriset i litteratur kan intervjun vara intressant dels för att Engdahl kritiserar den västerländska litteraturen, dels för att han prisar den afrikanska och asiatiska. Enligt The Guardian sa han att det är på ”our western side that there is a problem, because when reading many writers from Asia and Africa, one finds a certain liberty again”.

Att japanen Haruki Murakami och kenyanen Ngugi Wa Thiong’o är favoriter till att vinna Nobelpriset hos den tongivande spelfirman Ladbrokes ser onekligen ut som en tanke. Akademin är annars känd för att inte ge några ledtrådar till vem som ska få priset. Våra tre favoriter är i nuläget Ngugi Wa Thiong’o, Ismail Kadare och László Krasznahorkai.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Ny novell i New Yorker av Haruki Murakami

Den japanske författaren Haruki Murakami är en av de hetaste kandidaterna till att vinna årets Nobelpris. Häromdagen publicerade New Yorker en ny novell av Murakami. Och intresset är väldigt stort, i skrivande stund är novellen det mest lästa inslaget i kulturavdelningen.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Notiser

Vem vinner Nobelpriset i litteratur 2014?

Att gissa vem som vinner Nobelpriset i litteratur är ingen exakt vetenskap, men spelsajten Ladbrokes har prickat rätt fyra av de senaste nio gångerna. Tidskriften Bookforum, som länkar till ”Oddsmakers Weigh In On Who Will Win the Nobel Prize for Literature”, tycker inte att det är särskilt imponerande (”not super confidence-inducing”), men vi håller inte med, det är helt galet imponerande. Det skulle vara ganska imponerande om det handlade om VM i fotboll, men Nobelpriset i litteratur är extremt mycket mer svårtippat.

Under torsdagskvällen uppdaterade Ladbrokes tio lågoddsare:

1. Ngugi Wa Thiog’o  (4,5)

2. Haruki Murakami  (5,5)

3. Svetlana Aleksijevitj  (7)

4. Adonis (11)

5. Ismail Kadare  (11)

6. Patrick Modiano (11)

7. Jon Fosse  (13)

8. Philip Roth  (13)

9. Peter Handke  (13)

10. Assia Djebar  (15)

Murakami tror vi kan räknas bort på grundval av vilken sorts litteratur han skriver, den ligger inte riktigt i linje med Akademins smak helt enkelt. Ett val av honom skulle i och för sig kunna markera ett trendbrott, mot ett mer populärt pris i stil med Man Booker, men då riskerar man att spela bort kulturellt kapital uppbyggt under decennier.

Då tror vi mer på koreanen Ko Un som ger hela 34 gånger pengarna. Det som kanske är mest anmärkningsvärt med den här tio-i-topp-listan är att det bara finns med en författare från Nordamerika. Det beror antagligen på att Alice Munro från Kanada fick priset förra året och vi tror att det är rätt att tänka i de banorna, att priset får en viss geografisk spridning. Vanligtvis vinner inte någon av de riktiga lågoddsarna, utan någon strax därefter. Men Akademin är allt annat än förutsägbar.

Listans etta, Ngugi Wa Thiog’o, är ett riktigt bra och intressant namn, men bland de tio första finns ju rader av spännande kandidater. Om du vill fördjupa dig i ämnet rekommenderar vi den här artikeln, som dessutom är full med länkar till vidare läsning: ”Nobel Price countdown

Ytterligare en intressant detalj är att Peter Englund skulle bli historisk om han öppnade dörren imorgon och tillkännagav en kvinnlig vinnare. Aldrig tidigare i prisets dryga 100 år långa historia har två kvinnor vunnit i rad. Kanske har Englund lotsat Akademin i den riktningen? Kanske vill han bli historisk?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar

Ursula K Le Guin slaktar David Mitchells The Bone Clocks

Ursula K Le Guin hyllar inledningsvis David Mitchells The Bone Clocks i en recension i The Guardian: ”The Bone Clocks by David Mitchell – dazzle of narrative fireworks” Romanen ser ut att kunna tävla med Haruki Murakamis senaste om att bli höstens stora skönlitterära bok. Den har mycket goda möjligheter att vinna årets Man Booker-pris, men Le Guin har inte för avsikt att hjälpa honom på traven.

Le Guin konstaterar att romanen handlar om allt från Irakkriget till Det eviga slaget mellan ont och gott och att den är en metalitterär tegelsten, lekfull och skriven på ”relentlessly brilliant prose”. Hon anser att bokens självmedvetna drag ”does provide a good example of an outstanding quality of the book”.

Men sedan jämför hon Mitchell med Michael Chabon och skriver att författaren till The Bone Clocks är mer försiktig:

”Mitchell’s daring is somehow anxious. He watches his steps, always. Reading Chabon, I’m carefree; reading Mitchell, I feel cautious, uncertain. The story is narrated in the first person by five very different voices, at six different times from 1984 to 2043; among them a 15-year-old girl writing in the general tone of a Young Adult thriller, a consummately self-parodic prick of a writer writing in anglo-mandarin who bears more than a passing resemblance to Martin Amis (one novel is called, ahem, Desiccated Embryos), and a semi-immortal bodyshifter.”

Le Guin tycker att det är svårt att hänga med i alla skiften mellan olika tidsplan och berättarröster. Hon ställer rentav en fråga som måste betraktas som djupt kritisk: ”How many novels is it? If it is one, I just don’t see how it hangs together. Or maybe its not hanging together is the point, and I’m not getting it. There you are: anxiety in the writer makes the reader anxious too.”

Le Guin jämför också Mitchell med Virginia Woolf avseende stream of conciousness, val av tempus och den uppbrutna kronologin. Jämförelsen utfaller till Woolfs fördel och stycket avslutas ganska gnälligt: ”The present tense is a narrowbeam flashlight in the dark, limiting the view to the next step – now, now, now. No past, no future. The world of the infant, of the animal, perhaps of the immortal.”

Hon fortsätter med en lång kritisk harang, talar om Mitchells ”dazzle-language and the kaleidoscopic tumult of imagery and filmic cliche. We see it again just before an extended climactic orgy of violence. Nothing in the plot appears to depend directly on this vision or refer back to it, yet I came away from the book with the sense that it is the still centre of all the frenetic action.”

Hon citerar några stycken som hon identifierar som romanens visionära centrum. Och sedan kommer en del positiv kritik, men formulerad på giftigast tänkbara sätt:

”Sketchy as it is, this has to me the quality of a true vision. For all the stuff and nonsense about escaping mortality by switching bodies and devouring souls, death is at the heart of this novel. And there lies its depth and darkness, bravely concealed with all the wit and sleight of hand and ventriloquistic verbiage and tale-telling bravura of which Mitchell is a master. Whatever prizes it wins or doesn’t, The Bone Clocks will be a great success, and it deserves to be, because a great many people will enjoy reading it very much. It’s a whopper of a story. And in it, under all the klaxons and saxophones and Irish fiddles, is that hidden, haunting silence at the centre. Behind the narrative fireworks is the shadow that, maybe, makes it true.”

Lite förenklat kan man kanske sammanfatta med att Le Guin tycker att denna whopper till story är extremt skickligt berättad tekniskt sett, men att den saknar själ, substans, trovärdighet, koherens med mera.

Vi ska följa upp det här och se vad andra recensenter tycker, och lägga till det här, men känslan vi får av den här recensionen är att den nästan verkar demonstrativt hård.

Recensionen börjar ju så här: ”On the July day that I sat down to write a review of a novel due to be published in September, I learned that it had just been longlisted for the Man Booker prize. This rather took the wind out of my sails. I felt as if I should say ‘Bound for glory!’ and leave it at that.” Så blev det alltså inte, men vi tror inte att ens Le Guin kan rubba The Bone Clocks som favorit att vinna Man Booker-priset.

Även James Wood är mycket kritisk till The Bone Clocks i New Yorker: ”Soul Cycle” Det här är nog det hårdaste: ”Mitchell has plenty to tell, but does he have much to say?”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner