Biblis 70 Sommaren 2015
Red. Ingrid Svensson & Ulf Jacobsen
Det nya numret av Biblis pyds av en karikatyr, och om karikatyrer handlar den inledande texten av Patrik Steorn. Den handlar mer bestämt om den rika samling europeiska karikatyrer, främst brittiska, som en gång tillhört Niclas Holterman (1758-1824), svensk handelsman och godsägare. De finns nu i Kungliga bibliotekets samlingar och några av dem kan man se i utställningen ”Mode på KB”, som pågår fram till och med 17 oktober.
Den moderiktigt klädde mannen, ofta trådsmal och klädd i tajta kläder, var ett vanligt förekommande motiv. Inte sällan var den satiriska udden riktad mot en kontinental, läs fransk, typ av manlighet. Steorn skriver väldigt initierat, underhållande och översiktligt om Holtermans och svenska karikatyrer under 1700-talet. ”Sprätthök” kallades de taniga modeslavarna nedsättande, och karikatyrerna ingick i Sverige i en diskurs som handlade om vad det innebar att vara man i allmänhet och svensk man i synnerhet.
Ett av de andra stora numren handlar om Leif Thollander (1931-2015) och hans fantastiska formgivning av böcker. Christer Jonson och Per Werme skriver väldigt fint och lyhört om drygt 20 omslag formgivna av Thollander. Det handlar om hans konsekvent genomförda visuella grepp, som han redan vid starten av Elisabeth Grate Bokförlag, använde för att forma förlagets grafiska profil. Det handlar om enskilda särskilt minnesvärda omslag och spännande lösningar:
”När vi sett galleriet av arbeten är det slående att han hade en känslig hand med bredpennan, vilket flera kalligrafiska titlar visar. Det finns inte bara Corsiva cancellaresca utan även vardagsnära skriftformer. Speciellt slagkraftig är omslagsbilden till F.G. Lorcas Närmare blodet än bläcket. Där har Leif transformerat delar av en teckning av Lorca som ligger med i inlagan. Det finns ett omedelbart sug i bilden som manar till tolkning och blir en stark koppling till författaren.”
Torbjörn Schmidt fördjupar bilden av Thollander och hans verk, hans arbeten för FIB:s Lyrikklubb. Elegans och precision karakteriserar formgivningen. Schmidt kallar Thollander kärleksfullt och träffande för ”en djupt demokratisk elitist, en finsmakare som önskade att bara det allra bästa, det som motsvarade hans krav, skulle utgöra normen för brukskonst.”
Nästa text är väldigt underhållande, ”Hergés arkiv” av Björn Wahlberg. Den handlar om den belgiske serietecknaren Hergé (Georges Remi, 1907-1983) och hans mycket omfattande arkiv, framförallt med bilder. Wahlberg berättar att det var först med tiden som Hergé förtjänade sitt rykte som väldigt noggrann med detaljerna i sina berättelser.
Wahlberg fick tillträde till arkiven under sitt arbete med utställningen ”Tintin till sjöss” som visades på Sjöhistoriska museet i Stockholm 2007-2008. Själva arkivet, som tecknarens far Alexis ordnade, låter som en smått borgeansk historia:
”Alexis Remi utgick från ett gammalt sinnrikt registersystem som han lärt sig på ekiperingsfirman Van Roye-Waucquez, där han arbetat hela sitt liv. Än idag är det ingen som fullständigt begripit sig på logiken i det märkliga registersystemet med dess intrikata numrering.”
Wahlberg berättar initierat om hur Hergé, vars stil kallas den klara linjen, använde arkiven i sitt arbete. Han berättar rader av underhållande anekdoter, om de fantasisummor Hergés verk kan generera, om det så bara handlar om ett signerat julkort från 50-talet. Det kan gå för drygt 1500 euro. Och han berättar om arkivfynd med kopplingar till Sverige:
”Ett stort färgklipp från National Geographic visar Kalmar slott, och det råder ingen tvekan om att Hergé inspirerades av detta foto när han skapade Kropowslottet i det fiktiva Syldavien till den omtecknade versionen av Kung Ottakars spira (1947).”
”Ett resebrev från Harvard” av Henning Hansen är också en underbar text, som handlar om biblioteken i Harvard och den världsledande bokforskning som bedrivs där. Hansen är verksam som forskare och hans ämne är bokläsning i Sverige under 1800-talets slut. Hans skildring av miljöerna i Harvard är väldigt inspirerande. Han avslutar dessutom sin text med en intervju med Robert Darnton, chefsbibliotekarie, bokforskare och initiativtagare till DPLA – Digital Public Library of America.
Biblis 70 är med andra ord likt många av de föregående numren. Det är fullt av välskrivna och entusiasmerande texter om ämnen som man inte nödvändigtvis på förhand visste att man var intresserad av. Det är väldigt underhållande.
Läs fyra av artiklarna i fulltext.
Ola Wihlke
BearBooks 