Etikettarkiv: Henri Cartier-Bresson

Storbritannien, som 23 internationella fotografer har sett det

 
Strange and Familiar von
 
Strange and Familiar
Britain as Revealed by International Photographers
Red. Alona Pardo & Martin Parr
Prestel

Med tanke på Brexit, och allt mer utbredd euroskepsis, måste utställningen betraktas som osedvanligt vältajmad och aktuell. På Barbican i London visades, mellan 16 mars och 19 juni 2016, en stor utställning med det långa självförklarande namnet Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Utställningen har nu dragit vidare till Manchester, men Barbican har, i samarbete med kvalitetsförlaget Prestel, gett ut en sensationellt välgjord och intressant bok, i vilken utställningens samtliga 23 icke-brittiska fotografer finns representerade. Den heter, naturligtvis, Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Det är foton som är tagna från mitten av 30-talet fram till idag. De presenteras kronologiskt – först vansinnigt fina socialt engagerade foton, de flesta tagna i London, av den österrikiska kommunisten Edith Tudor-Hart (1908-1973) och sist foton av holländaren Hans Eijkelboom, född 1949, som fotat mängder med människor i ett shoppingcenter i Birmingham.

Eijkelbooms blick är antropologisk, han fäster sig vid att tecken på individualism och rebelliskhet – dödskallar, kläder som hämtat inspiration från baseboll och amerikansk fotboll samt jeans tillverkade med revor – förvandlats till massproducerade stereotyper. Han visar flera foton av personer med liknande utstyrslar bredvid varandra, så att effekten blir både komisk och lite sorglig.

1. Strange and Familiar. Cartier-Bresson

Henri Cartier-Bresson. Coronation of King George VI, Trafalgar Square, London, 12 May 1937 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos

 
Den allra mest inflytelserika fotografen av de 23, möjligen i hela fotografihistorien, är förmodligen fransmannen Henri Cartier-Bresson (1908-2004), även kallad l’oeil du siècle – århundradets öga. Enligt fotografihistorikern David Chandler, som har skrivit bokens briljanta inledande essä, ”Strangers in a Strange Land”, tillförde Cartier-Bresson element som vare sig utländska eller inhemska fotografer tidigare hade arbetat med i Storbritannien. Ett av dessa element var en surrealistisk sensibilitet, eller mer allmänt, en modernistisk estetik. Genomgående beskrivs brittiska fotografer som mer konventionella och traditionella.

Cartier-Bresson var också vänstersympatisör, anmärkningsvärt många fotografer var det under första halvan av 1900-talet, och möjligen var det därför han ofta riktade sin uppmärksamhet mot publiken istället för de kungligheter vars kröningar och jubileum han ibland anlitades att bevaka. Den finns en väldigt fin bild i boken från kröningen av George VI, en hel rad åskådare står och kämpar med speglar fästa vid pinnar och hemgjorda periskop, för att få en skymt av den nye kungen.

9. Strange and Familiar. Cas Oorthuys

Cas Oorthuys London, 1953 © Cas Oorthuys / Nederlands Fotomuseum

 
Under första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, dominerade fotojournalistiken och det dokumentära och samhällstillvända fotot. Många gjorde som holländaren Cas Oorthuys (1908-1975), som reste runt i Europa och fotade i knappt 15 år. Han var uppbackad av ett förlag och producerade över 40 fotografiska reseböcker. Vanligare var att fotografer fick uppdrag från tidningar och tidskrifter, som kunde anlita fotografer för månadslånga uppdrag. I regel fick fotograferna fria tyglar.

Oorthuys identifierade också ovanligt tidigt, sådant som senare skulle bli stapelvaror i lagret av klichéer om Storbritannien – tunnelbanependlare, bowler-hattar i City, Oxford-studenter, mjölkflaskor – men han fotade också immigranter och demonstrationer mot kärnvapen. Hans karriär, den enorma produktionen av böcker, sammanfaller också med utvecklingen av ett nytt fenomen: massturismen. Suget efter bilder från främmande länder växte våldsamt.

GB. ENGLAND. London. Baker Street underground station. 1958-1959.

Sergio Larrain London. Baker Street underground station. 1958-1959. © Sergio Larrain / Magnum Photos

 
Efterkrigstidens Storbritannien framstår som ganska dystert. Man har knappt hämtat sig efter kriget, ekonomin haltar, de strikta klasshierarkierna hämmar och imperiet förtvinar. En vanligt förekommande svartvit bild föreställer en avsmalnande gata som kantas av identiska tegelbyggnader. Allt är insvept i en fuktkall dimma. Ett barn, en flicka i ljus klänning, leker ensam på trottoaren. Det verkar som om de utländska fotograferna inte var lika angelägna om att skildra Storbritannien i ett försonligt ljus som de inhemska fotograferna, oavsett om de fotade i London, gruvarbetare i Wales och, senare, the Troubles i Nordirland.

Men många av fotograferna fångade också en hel del poesi i sitt möte med Storbritannien, inte minst chilenaren Sergio Larrain (1933-2012) och schweizisk-amerikanske Robert Frank, född 1924. Det är intuiva och uttrycksfulla foton, mer poesi än fotojournalism med sina skuggspel, regnvåt sten, tät dimma och dramatiska himlar. Några av bokens höjdpunkter. Amerikanen Paul Strand (1890-1976) tog också sensationellt vackra och poetiska foton av människor och miljöer på skotska Hebriderna.

5. Strange and Familiar. Akihiko Okamura

Akihiko Okamura Northern Ireland, 1970s © Akihiko Okamura / Courtesy of the Estate of Akihiko Okamura, Hakodate, Japan

 
London, inte minst ”Swinging London”, hade en självklar dragningskraft på de internationella fotograferna, men bokens redaktörer, Martin Parr och Al0na Pardo, har vinnlagt sig om att bokens innehåll ska motsvaras av titeln – den handlar om Storbritannien. Under första halvan av boken dominerar foton från London ganska tydligt, även om exempelvis både Robert Frank och Bruce Davidson fotar i Wales, klassiska foton av gruvarbetare, men boken innehåller, som det står i förordet, foton från ”the Hebrides to Dover, Belfast to Cardiff.”

Men fotona från den andra halvan av 1900-talet fram till idag känns mer mångsidiga, fotograferna hittar nya och annorlunda sätt att skildra Storbritannien, som också verkar allt svårare att fånga med en uppsättning klichéer. Man får känslan av att 60- och 70-talet har en befriande inverkan och globaliseringen slätar ut ojämnheter, även om Storbritannien fortsätter att uppvisa särdrag.

2. Strange and Familiar. Tina Barney

Tina Barney The Red Sheath, 2001 © Tina Barney, Courtesy of Paul Kasmin Gallery

 
Fotojournalisterna under den första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, skildrade ofta arbetarnas villkor, dåliga bostadsförhållanden och, mer allmänt, konsekvenserna av ett hårt och stelbent klassamhälle. Som en del i ett större projekt om den europeiska överklassen, The Europeans, skildrar amerikanskan Tina Barney, född 1945, den brittiska överklassen.

Barney, som själv tillhör den amerikanska överklassen, fick genom kontakter tillgång till en rad personer, som hon ofta tar ganska traditionella porträttfoton av, lite uppstyrda med en hel del betydelsebärande rekvisita. En äldre dam fotograferas framför sin bokhylla och läsfåtöljer. Framför henne ligger ett par nummer av tidskriften Country Life. Föremålen säger någon om personernas identitet, och de skildras med mild ironi.

11. Strange and Familiar. Hans van der Meer
Hans van der Meer Mytholmroyd, England, 2004 © Hans van der Meer / Courtesy of the Artist

 
Det finns väl få saker som är så brittiskt som fotboll, men den nederländske fotografen Hans van der Meer, född 1955, har struntat helt i Premier League och sökt sig till amatörfotbollens lägre divisioner. Spelarna ser nästan ut som små figurer inbegripna i en vagt absurd verksamhet, placerade i en landskapsmålning med gröna kullar, små pittoreska hus och molngrå himlar. Fotona är både humoristiska och otippat rörande.

Det finns en betydande skillnad mellan de tidiga och sena fotograferna i den här boken. De förra var i regel fotojournalister, medan de senare i regel är fria konstnärer som arbetar på en global marknad. De tidiga jobbade för pressen, medan de senare snarare visar sina verk på gallerier. Båda har sina poänger. Jag tycker att de tidiga ofta presterade vackrare fotografier, medan de senare, som arbetar mer som konceptkonstnärer, kan vara intressantare.

En sak kan vara bra att veta. När man recenserar en bok av det här slaget får man välja ett litet antal foton ur ett på förhand framställt pressmaterial. De här på förhand utvalda fotona är sällan de allra bästa bilderna. Dels har det säkert med rättigheter att göra, dels vill man säkert värna om bokens exklusivitet. Men Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers är full med makalösa foton, tagna av några av det förra och innevarande seklets främsta fotografer.

Det här är en av de intrssantaste och mest underhållande fotoböcker jag har läst på länge. Den funkar som avsett, att stimulera till reflektera kring de brittiska identiteterna och försöka få korn på hur de har förändrats över tid. Men det är inte bara fotot och temat som gör den här boken till något utöver det vanliga. Den inledande och introducerande essän är fantastisk. Desssutom presenteras varje fotograf med en komprimerad och översiktlig artikel. Perfekt present, inte bara till anglofiler.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotoböcker: ”In Color” och ”Subway” av Bruce Davidson

9783869305646_1

Bruce Davidson
In Color
Steidl, 2014

Bruce Davidson
Subway
Steidl, 2014

”I began to feel that color could articulate the grim reality in a way that black and white might not.”
– Bruce Davidson

Det svartvita fotot är min hustru och färgfotot är mina barn. Det säger Bruce Davidson, född 1933 och en av Amerikas mest kända och respekterade fotografer, med ett snett leende apropå hans mindre kända färgfoton som samlas i boken In Color.

När Davidson gjorde militärtjänstgöring, som fotograf i signaltrupperna, blev han stationerad nära Paris. Där han träffade Henri Cartier-Bresson, en av grundarna av fotoagenturen Magnum Photos. När han lämnade det militära 1957, frilansade han för LIFE och 1958 blev han fullvärdig medlem av Magnum.

In Color är en mäktig fotobok som inleds med foton tagna så tidigt som 1957, gatufoton tagna på Lower East Side, NY, och spänner över hela hans karriär. Stilarna varierar ganska ordentligt, från modefotografi taget på 60-talet på uppdrag av Vogue och foton av Isaac Bashevis Singer (1975) till fotoserien från New Yorks tunnelbana (1980) och de aningen burleska avslutande fotona från 2004, tagna på legendariska Katzs Delicatessen (se omslaget ovan).

En hel del bilder är tagna utomlands, exempelvis i Argentina, Mexiko och Frankrike, men Davidsons engagemang känns starkare när han är på hemmaplan, om man undantar de sällsynt starka fotona från Wales (1965), bland annat av gruvarbetare vars ansikten är täckta av koldamm, svart i skarp kontrast till deras röda och vita hud.  I intervjuer har Davidson ofta återkommit till att Robert Franks foton av gruvarbetare påverkat honom starkt.

Davidson är en mästare på att fånga stämningar och In Color är full av exempel på att han kan göra det lika bra med färg som med svartvitt.

Alla foton: © Bruce Davidson—Magnum Photos

60_25_k01_BD

Vogue Fashion, 1960-1964

65_52_k23_BD

Wales, 1965

89_1_135_29_BD

Chicago, 1989

91_7k_01_BD

Central Park, 1991

91_7k_09_BD

Central Park, 1991

Davidson arbetar i samma tradition som Robert Frank och Garry Winogrand (1928-1984), men det är svårt att placera hans verk i ett fack, som fotojournalistik, konstnärligt foto eller street photography. Han skulle förmodligen avfärda såna uppdelningar. En typisk sak för hans arbetssätt är att han ofta fotar på en och samma plats under lång tid, som i Central Park där han fotade under flera års tid.

Sett till hela Davidsons karriär är det nog det svartvita fotot som ligger till grund för hans berömmelse. Från 1958 till 1961 skapade Davidson banbrytande arbeten, som Brooklyn Gang och Freedom Rides. Han fotade överhuvudtaget mycket som hade med medborgarrättsrörelsen att göra. 1967 mottog han, som förste fotograf, ett stipendium från National Endowment for the Arts, efter att ha ägnat två år åt att dokumentera de svåra förhållandena i ett kvarter i East Harlem. Det arbetet publicerades av Harvard University Press 1970 under titeln East 100th Street. Samma år ställdes fotona ut på Museum of Modern Art i New York.

9783869302942_1

Subway, 1980

Men när Davidsons fotade under ett år i New Yorks tunnelbana, 1980, började han använda svartvit film men bytte sedan till färg. Fotona finns samlade i Subway och de tillhör Davidsons allra bästa. Han fångar stämningarna och intensiteten i New Yorks tunnelbana, som då hade väldigt dåligt rykte och var smått mytomspunnen. Graffitin hade erövrat underjorden. Det perfekta ljudspåret till den här boken är Wild Style Original Soundtrack från filmen Wild Style (1983), kanske särskilt låten ”Subway Theme” med DJ Grand Wizard Theodore.

Steidl har gett ut två upplagor och det är inte svårt att förstå varför Davidsons böcker fortsätter att fascinera. Så här förklarar han valet att byta från svartvit till färgfilm:

”At first I photographed in black and white. After a while, however, I began to see a dimension of meaning that demanded a color consciousness. Color photography was not new to me – most of my comissioned work and all of my films have been done in color. But color in the subway was different. I found that the strobe light reflecting off the steel surfaces of the defaced subway cars created a new understanding of color. I had seen photographs of deep-sea fish thousands of fathoms below the ocean surface, glowing in total darkness once light had been applied. People in the subway, their flesh juxtaposed against the graffiti, the penetrating effect of the strobe light itself, and even the hollow darkness of the tunnels, inspired an aesthetic that goes unnoticed by passengers who are trapped underground, hiding behind masks, and closed off from each other.”

På förlagets hemsida finns några smakprov ur klassiska Subway, ett tidsdokument och en fantastisk New York-skildring, ett sant mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”The Open Road: Photography & the American Road Trip”

OPENROAD_render_cover
Den helt nya fotoboken The Open Road: Photography & the American Road Trip (Aperture) av britten David Campany, som gjort urval och skrivit texter, lanseras av förlaget som unik. The Open Road behandlar för första gången den fotografiska roadtripen som en egen genre.

Efter andra världskriget började den amerikanska roadtripen dyka upp allt oftare i litteratur, musik, film och, inte minst, inom fotografiet. Det är svårt att överskatta roadtripens kulturella betydelse i ett USA präglat av att hela tiden flytta fram the frontier.

Vägen som symbol för frihet. upptäckarlusta och kanske även självförglömmelse är gammal. Faktum är att det var poeten Walt Whitman som myntade uttrycket “the open road.”

Många fotografer gav sig ut på roadtrips med det uttalade syftet att fotografera, de gav sig ut i jakten på foton som kunde fånga det snabbt framväxande moderna Amerika eller det Amerika som hamnade efter när utvecklingen tog fart. En av de mest namnkunniga är Robert Frank, vars legendariska roadtrip resulterade i The Americans (1959).

Före Frank hade emellertid Edward Weston rest runt i Amerika för att ta foton som skulle illustrera Walt Whitmans Leaves of Grass. Många anser att det första mästerverket inom den fotografiska rodtripgenren är Walker Evans utställning på MoMA 1938 och boken American Photographs som gavs ut i samband med den. Henri Cartier-Bresson gjorde en fruktsam roadtrip 1947 och Ed Ruschas foton från roadtrips lade grunden till hans Twentysix Gasoline Stations (1963).

Outside Memphis, Tennessee, 1960

Inge Morath, Outside Memphis, Tennessee, 1960     © Inge Morath/Magnum Photos

Golden Nugget, Las Vegas, Nevada, 1960

Inge Morath, Golden Nugget, Las Vegas, Nevada, 1960     © Inge Morath/Magnum Photos

Florida, 1970

 Joel Meyerowitz, Florida, 1970     © Joel Meyerowitz, Courtesy of the artist and Howard Greenberg Gallery, New York
U.S. 97, South of Klamath Falls, Oregon, July 21, 1973
Stephen Shore, U.S. 97, South of Klamath Falls, Oregon, July 21, 1973     © Stephen Shore, Courtesy of the artist and 303 Gallery, New York

Claire, 8th Ward, 2012

Justine Kurland, Claire, 8th Ward, 2012     © Justine Kurland, Courtesy Mitchell-Innes & Nash Gallery, New York

Roadtripen växte fram som fenomen i symbios med den hårt lanserade bilismen och var ett i högsta grad kommersiellt fenomen kopplat till den inhemska turistindustrin. Senare kom det allt mer homogena utbudet av bensinstationer, motell och snabbmatsrestauranger. Subkulturer ersattes av en monokultur. Och ett av den fotografiska roadtripens kännetecken är att den väldigt ofta präglas av en kritisk blick, ofta med udden riktad mot just konsumtionssamhället.

Hundratals fotografer har hållit traditionen med fotografiska roadtrips levande fram till idag, från Stephen Shore till Taiyo Onorato, Nico Krebs och Ryan McGinley. För dessa och de andra fotograferna i boken har den vidöppna vägen, som slingrar sig fram mot och bortom horisonten, varit deras musa och främsta inspiration.

David Campany har skrivit en väldigt fin introduktion till genren fotografisk roadtrip och sedan presenteras helt enkelt 18 fotografer, deras respektive roadtrips och foton mer utförligt och kronologiskt. Jag gillar verkligen att man har valt en kronologisk presentation snarare en tematisk, som lätt hade kunnat bli rörig. Nu kan man istället följa skiftningarna under decenniernas lopp.

The Open Road är nyligen utgiven, men har redan valts av flera publikationer, bland dem New York Times, till en av årets bästa fotoböcker. Förutom att ämnet i sig, fotografiska roadtrips, är intressant har boken ett slösande rikt bildmaterial, mycket välskrivna texter och så verkar den välgjord in i minsta detalj.

Och som en extra bonus, något att köra till: ”The Open Road – en spellista för roadtrips”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner