Etikettarkiv: Hitomi Watanabe

Fotobok: ”Sleeping Souls of HIROSHIMA” av Tsuneo Enari

BK090965_1

Tsuneo Enari
Sleeping Souls of HIROSHIMA
Red. Yoji Takimoto
Essä: Toshiharu Itoh
Shinchosha Publishing, 2002

För några veckor sedan fick jag, lite oväntat, mejl från en japansk man, Yoji Takimoto, som jobbar som redaktör på ett förlag i Tokyo. Det visade sig att han hade sett min anmälan av Tokyo University 1968-1969 – Behind the Blockade med dokumentära foton av Hitomi Watanabe. Herr Takimoto berättade att han arbetat med boken när den först gavs ut och att han uppskattade att jag skrev om boken på svenska. Det innebar att han inte förstod så mycket, men han ville visa sin uppskattning.

Jag blev naturligtvis både rörd och glad och vi växlande några mejl. I ett mejl blev jag hälsad med ”Ola-san” och det hela slutande med att jag fick en annan bok som herr Takimoto hade varit redaktör för, Sleeping Souls of HIROSHIMA av fotografen Tsuneo Enari. Den kom inom en vecka som ett paket med posten. Det är en stor volym i ungefär samma format som en LP-skiva men mycket tyngre.

Enari är känd för sina fotoserier på temat Japan och erfarenheterna från andra världskriget. Han har fotat några av de japanskor som gifte sig med amerikaner efter kriget, ibland på grund av den nöd som rådde i ett sönderbombat Japan. Han har uppmärksammat de personer som lämnades i Manchuriet som barn, när Japan drog sig tillbaka, och som därmed växte upp i Kina. Och Sleeping Souls of HIROSHIMA handlar om staden Hiroshima, om dem som dödades i Hiroshima, den ödesdigra dagen 6:e augusti 1945, och om några av dem som överlevde.

Enligt bokens avslutande essä, skriven av professor Toshiharu Itoh, så visste inte Tsuneo Enari till en början hur han skulle lägga upp sitt arbete. Den sönderbombade domen (se omslaget ovan) är i stort sett det enda spår som finns kvar av den katastrofala förödelsen, att den är så väl bevarad beror på att bomben exploderade ovanför den.

En del av lösningen blev att Enari bestämde sig för att fotografera de platser där de dödas själar kan tänkas vila – resultatet är en serie vackra foton av vattendrag, löv, träd, parker och olika minnesmärken eller platser där invånarna ställt fram blommor eller tänt ljus för att hedra de döda. Bara ett fåtal foton visar vanlig stadsmiljö, ett foto avbildar en ensam cykel som står parkerad och kastar långa svarta skuggor framför sig.

Under varje foto anges platsens namn samt hur långt från explosionens epicentrum den ligger. Hiroshima-bomben fälldes från 10 000 meters höjd och detonerade 600 meter över marken för att den skulle få maximal effekt. Den spred död och förödelse omkring sig i ofattbar omfattning.

Men innan han tog fotona, så träffade Enari en hel rad personer som överlevde atombombsattacken. Han lyssnade på dem och deras berättelser varvas i boken med fotona. Många av de här gamla männen och kvinnorna var bara barn 1945, men av de korta texterna att döma var deras minnen högst levande. Deras berättelser inleds oftast med upplevelsen av själva explosionen, det förblindande ljuset, chocken och uppvaknandet, den bisarra förödelsen, de döda och kringirrande skadade, ibland nakna eller halvnakna eftersom deras kläder förtärts av elden. En av de överlevande berättar att hon såg en kvinna som höll en bebis uppochner i ena benet. Bebisen saknade huvud. Som om man vore i helvetet, som en av de överlevande formulerar det.

Sedan börjar sökandet efter anhöriga, försöken att hitta hjälp och att utvärdera vad som hänt. Andra japanska städer bombades sönder och samman, men Hiroshima sparades som ett lämpligt mål för världens första atombomb. Invånarna hade därmed vant sig vid falska flyglarm och ljudet av flygplan. För att kunna utvärdera ”experimentet” ville man alltså bomba en stad som var intakt. Explosionen och radioaktiviteten skapar ett fullständigt kaos, och att läsa de här vittnesmålen är skakande. Man känner som en tung sorg.

För mig var det först lite svårt att få ihop bokens två delar – fotona och ögonvittnesskildringarna – men mot slutet av boken började jag förstå idén. Men det märkliga är att jag upplever mig som mycket mer mottaglig känslomässigt för bokens innehåll för att jag fått den av en japan, av Yoji Takimoto-san. Det kanske låter väldigt sentimentalt och irrationellt, men jag tror att det är så och Sleeping Souls of HIROSHIMA betyder väldigt mycket för mig. Och datumet den 6:e augusti har fått en delvis ny innebörd.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar, Recensioner

Fotobok: ”Tokyo University 1968-1969 – Behind the Blockade” av Hitomi Watanabe

832353270aacb6e3322f493a66aaf5b9

Hitomi Watanabe
Tokyo University 1968-1969 – Behind the Blockade
Zen Foto Gallery

Dagens japanska fototografi är urstarkt, fotografiskt sett är Japan en stormakt och man förvaltar en stolt och rik tradition. Under 60- och 70-talet verkade många duktiga dokumentärfotografer. För en tid sedan recenserade vi en bok av en av de största, ”Student Radicals Japan 1968 -1969″ av Takashi Hamaguchi, född 1931.

3d191ef6e236bd1b9bdb9ff4743c47fe-e1421380833839

Boken skildrar och dokumenterar studentprotesterna i Japan 1968-69, som var väldigt våldsamma. Världen runt Japan var också orolig, det utdragna Vietnam-kriget, studentprotesterna i Paris, Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien, och i Amerika mördades två progressiva krafter, Martin Luther King och John F Kennedy.

Dessutom växte otåligheten med missförhållanden och orättvisor på hemmaplan. En annan stor och kontroversiell fråga var den amerikanska militära närvaron i Japan, när atomubåtar besökte Japan väckte det naturligtvis våldsamma reaktioner. Hamaguchis foton är till övervägande delen dramatiska, eller så visar de förödelsen efter drabbningar mellan studenter och poliser. Han har fortfarande en stark drivkraft att vara med när det händer något.

234dd9e577ac5892481bc60663ffa405-e1421380696552

Och häromdagen fick vi ytterligare en fin fotobok – Tokyo University 1968-1969. Behind the Blockade – ett häfte kanske man ska kalla det, med sina 48 sidor. Det är tryckt på fint kraftigt matt papper och på det gråsvarta omslaget avtecknar sig silhuetterna av ett torn, som nästan ser lite spöklikt ut. Fotot är taget av Hitomi Watanabe, född 1939, och en annan stor japansk fotograf. Tornet vid Tokyos universitet spelade en stor, både reell och symbolisk roll under blockaden 1968-1969.

62da5a6d47be0029801ba74a17e47e1a

Protesterna spred sig ut i landet, sammanlagt protesterade man vid 300 japanska universitet, och om tornet i Tokyo kunde stå emot polisens stormningar, då ingav det hopp och mod. När jag jämför foton Hamaguchi tagit med dem Watanabe tagit tycker jag att den stora skillnaden är att den förra fotograferat mer dramatiska händelser, han är nästan indragen i händelserna. På den högra bilden på uppslaget ser det rentav ut som stenkastaren siktar på honom.

f4e369c0a468d3aeeda0593ba90b5e55

Watanabe tar också en hel del dramatiska bilder, men han fotar också förberedelserna innan drabbningar, perioder av relativt lugn råder och studenter samlas i matsalen och kopplar av. Det mest dramatiska fotot är kanske det som är taget bakifrån tornet, då det blir beskjutet med vattenkanoner och en helikopter samtidigt svävar en bit ovan tornet. Det finns tyvärr inte med i pressmaterialet, men det finns desto fler bilder av kaoset och röran inne i tornet, och kanske även andra byggnader.

51f15efdd170e6043fa02a74882f0470

Zen Photo Gallery ger ut Watanabes Tokyo University 1968-1969. Behind the Blockade i en upplaga om 500 exemplar. Utgåvan har både engelsk och japansk text, och det ungefärliga priset, ungefär tvåhundra kronor, måste betraktas som högst rimligt. Jag skulle kanske i första hand välja ”Student Radicals Japan 1968 -1969″ av Hamaguchi, som kostar ungefär tvåhundrafemtio kronor, men då har ett mer exklusivt utförande.

Ola Wihlke

Det här är en annan spännande och prisvärd titel från Watanabe, 1968 SHINJUKU (machikara sha) med foton från området Shinjuku, ett intressant tidsdokument om japansk radikalitet.

e7dfca01f394755c11f853602cb2608a(1)

ShaShaSha ger både ut böcker, ibland återutgivningar av klassiker, och har en fint sortiment med både nya böcker och böcker som är slut på förlagen. Det finns mycket dyrbara objekt, men jag tycker att priserna är helt okej, med tanke på specialiseringen och att upplagorna ofta är rätt små.

c67ba7c4c5c0cd4cc3e3a7146fe5c015(1)

TOKYO 1961 av William Klein är ett bra exempel på hur den här branschen, som lockar många samlare, fungerar. Boken ges ut av Akio Nagasawa i tre olika upplagor som skiljer sig väldigt mycket åt i utförande och exklusivitet. Den första kostar 27 dollar och trycks i en upplaga om 2000 exemplar. Den något lyxigare kostar tio gånger så mycket och upplagan är 1000. Och så finns det en tredje utgåva som kostar tio gånger mer än den föregående. Upplaga: 10.

Lämna en kommentar

Under Recensioner