Etikettarkiv: hjärnforskning

Oliver Sacks, 1933-2015

Oliver Sacks, den framstående neurologen och populärvetenskapliga författaren, dog i sitt hem i New York i söndags. Han blev 82 år gammal.

Dödsorsaken var cancer och New York Times publicerade i februari i år en essä av Sacks om sjukdomen: ”My Own Life. Oliver Sacks on Learning He Has Terminal Cancer”

Skrev Oliver Sacks: ”A month ago, I felt that I was in good health, even robust health. At 81, I still swim a mile a day. But my luck has run out – a few weeks ago I learned that I have multiple metastases in the liver.”

För hjärnforskningen är avvikelser alltid intressanta i jakten på att förstå hur den friska hjärnan fungerar. Sacks skrev en rad böcker om ovanliga och egendomliga medicinska tillstånd: förvrängd varseblivning, särskilt svåra former av minnesförlust, psykiska funktionshinder i kombination med ensartade förmågor att lösa räkneproblem, förlust av kroppsuppfattningen med mera. Sacks fick viss kritik, för att exploatera sina patienter, på grund av hans fallbeskrivningar.

34_PressImage1

Köp

Utifrån sina egna erfarenheter som neurolog vid Beth Abraham Hospital i Bronx skrev han boken Awakenings (1973). Den låg i sin tur till grund för en film med samma namn, som kom ut 1990 med Robert De Niro i huvudrollen. Och senare inspirerade boken till en pjäs av Harold Pinter – A Kind of Alaska.

Sacks mötte patienterna på Beth Abraham Hospital, en sjukhus för kroniker, 1966. Många av patienterna hade fastnat i märkliga ställningar, vissa hade frusit fast på det här sättet, som statyer, i decennier. Sacks tolkning var att det här patienterna var offer för en encephalitis-epidemi som svept över världen 1916 till 1927. Han behandlade dem med den då experimentella medicinen L-dopa, vilket gjorde att de vaknade upp.

571_PressImage1

Köp

New York Times dödsruna: ”Oliver Sacks, Neurologist Who Wrote About the Brain’s Quirks, Dies at 82”

The Atlantic har sammanställt en lista med texter av och om Sacks som finns på nätet: ”The Oliver Sacks Reading List”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Ny antologi om hjärnforskningens frontlinjer

k10306

The Future of the Brain: Essays by the Worlds Leading Neuroscientists
Red. Gary Marcus och Jeremy Freeman
Princeton University Press

Det var länge sedan jag fick gåshud så många gånger av att läsa en fackbok. Antologin The Future of the Brain är magisk, vilket för övrigt dess ämne också är. Den mänskliga hjärnan väger något drygt kilo, volymen motsvarar bara någon liter och den ser inte särskilt imponerande ut. Men den är det mest komplexa vi känner till i universum, den är nästan som ett universum.

Skriver George Church i inledningen av essän ”Rosetta Brain” för att vi ska få en aning om hjärnans oerhörda komplexitet:

”As with many biological systems studied in the past, the more we look at the brain, the more we find complexity. To start, the neurons are packed densely in a 3D matrix with upwards of 100.000 neurons and 900.000.000 synaptic connections per cubic millimeter of brain tissue. Moreover, neurons come in hundreds (or perhaps thousands) of functionally distinct cell types with unique morphologies and molecular (epigenetic) identities.”

Den överväldigande komplexiteten och osäkerheten (”or perhaps thousands”) som präglar citatet löper som ett tema igenom hela boken. The Future of the Brain utgörs av 22 essäer skrivna av några av världens ledande hjärnforskare, som George Church, Christof Koch, Olaf Sporns och May-Britt och Edvard Moser. De två senare erhöll Nobelpriset i medicin 2014. Essäerna är organiserade i avdelningarna ”Mapping the brain”, ”Computation”, ”Simulating the brain”, ”Language” och ”Skeptics”.

Det är oerhört fascinerande att läsa om forskningens framsteg på områden som rör både hjärnans minsta beståndsdelar och helheten, men lika fascinerande är det nästan att läsa, ibland mellan raderna, om hjärnans makalösa förmåga att förbli outforskad och mystisk. De flesta essäerna både inleds och avslutas med påminnelser om hur kolossalt mycket som återstår att utforska. På alla nivåer och inom alla specialområden dessutom.

Hjärnforskningen verkar dessutom stå inför liknande utmaningar som fysiken, som vill försöka förena teorier från partikelfysiken och astrofysiken. Men hjärnforskningen verkar lida ett anmärkningsvärt underskott på teorier, inte minst förenande teorier – av boken framgår det dock att det är stor skillnad på hjärnforskningen i exempelvis Europa och USA. Den amerikanska är, föga förvånande, mer pragmatiskt orienterad. Hjärnforskningen måste även, hävdar vissa forskare, ta mer lärdom av och samarbeta med psykologer.

Essäerna är extremt intressanta, även då man bara förstår hälften för att de är så tekniska. Det är ingen direkt romantisk bild man får av hjärnforskningen, snarare beskrivs närmast industriella processer. Jag kan tyvärr inte motstå att citera det här nästan fulländat tråkiga partiet:

”We seek to greatly speed up the acquisition of relevant biological data by linking together multiple platforms, from surgery to electron-microscopic reconstruction and annotation of circuits, from behavioral suits to two-photon calcium imaging, into high throughput, standardized pipelines using quality control (QC), standard operating procedures (SOP), milestones, and other tools that are de rigeur in the biotechnology industry. Core to every one of our atlasing projects at the Allen Institute has been a clear definition of our target product and a methodical mapping of milestones and deliverables through a detailed project-planning and management process. We combine the appropriate multidisciplinary scientific and technical teams, including biologists, modelers, data analysts, and engineers, to industrialize processes and execute on delivering the product on time and within budget.”

Vissa essäer är alltså svåra för att de är så tekniska och stinna med svåra termer. Det förekommer också en hel del upprepningar, jag kommer aldrig glömma att hjärnan består av 100 miljarder neuroner, även om siffran 85 miljarder också förekommer. Vissa kanske skulle vilja lägga till ytterligare en svaghet – att ett så stort fokus ligger på hur svårutforskad hjärnan är. Jag tycker snarare att det är en av bokens styrkor. Att boken både berättar om spektakulära framsteg, som att man idag kan avfyra neuroner, och svårigheter gör den både mer trovärdig och intressant.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Fotobok dokumenterar unik samling med hjärnor

MalformedCVR

Malformed: Forgotten Brains of the Texas State Mental Hospital
Adam Voorhes och Alex Hannaford
powerHouse Books, 2014

En samling med ett hundratal mänskliga hjärnor, förvarade i glaskärl med formalin, låg länge bortglömda på University of Texas State Mental Hospital. De bar spår av olika sjukdomar, alzheimers, Huntingtons med många flera.

När fotografen Adam Voorhes var på University of Texas, Austin, 2011, på uppdrag av Scientific American, skulle han fotografera en hjärna, en helt vanlig hjärna, men han ”upptäckte” den här stora, i princip bortglömda och, skulle det visa sig, unika samlingen hjärnor.

sRGB_MalformedPress1

Han såg direkt att det här inte var några vanliga hjärnor. Samlingen var mycket speciell på grund av storleken, dess ålder och mångfalden sjukdomar den vittnade om. Voorhes blev som besatt av att noggrant dokumentera hjärnorna fotografiskt – hela samlingen.

Tillsammans med journalisten Alex Hannaford började han dessutom forska om samlingens historia. De upptäckte att flera universitet hade stridit om den, bland dem Harvard, men trots det lät vinnaren av ”Battle for the Brains”, som konflikten kallas i boken, senare samlingen falla i glömska. Till University of Texas kom den 1986.

sRGB_MalformedPress8

Så här beskrivs glasbehållarna:

”[Those] jars house an unlikely collection. Each contains a complete — or, in a few cases, a sliced or diced — human brain, submerged in formalin, a formaldehyde and methyl alcohol solution. And on most are affixed labels, faded with time but still legible, inscribed with three pieces of information: a reference number, the condition from which the patient suffered (described in archaic Latin) and the date of death. The specimens, which date back to the 1950s, all belonged to patients at the Austin State Hospital, formerly the Texas State Lunatic Asylum, a still-functioning institution that sits on a shady lot off Guadalupe Street, about 3 miles north of downtown Austin.”

Tack vare Voorhes och Hannafords arbete har intresset för samlingen väckts till liv på nytt. Det har skrivits om den i vetenskapliga tidskrifter och den har väckt forskares intresse. Och University of Texas MRI-skannar delar av samlingen, så att den kommer till nytta i undervisning.

sRGB_MalformedPress7

Voorhes och Hannaford försökte naturligtvis även ta reda på vilka personerna var som dolde sig bakom de knapphändiga medicinska anteckningarna, de efterforskningarna ledde tyvärr sällan särskilt långt, men duons berättelse och bilderna är tveklöst fängslande. Hjärnan är det mest komplexa vi känner till, med uppåt 900 miljoner synaptiska kopplingar per kubikmillimeter vävnad, och vissa av de här hjärnorna ser ut precis som man kan förvänta sig, medan andra avviker från det normala vad gäller både färg och form. Vissa bär spår av sjukdomar som vi idag kan bota.

sRGB_MalformedPress6

Samlingen, och boken om den, bär på många mindre berättelser och anekdoter. Enligt en av dem ska en av hjärnorna härröra från en av de värsta mördarna i Texas historia, enligt en annan uppgift ska halva samlingen ha försvunnit, någon gång under de senaste 30 åren. Den mest sammanhängande berättelsen handlar om Austin State Hospital – institutionen som patienterna vistades på – och den ger intressanta och ganska otäcka inblickar i deras liv.

Många inslag i de här berättelserna är naturligtvis både tragiska och upprörande. Psykiatrin, kan man lugnt konstatera, har blivit betydligt humanare än för bara några årtionden sedan, men det är svårt att förstå hur hundra hjärnor i glasburkar med formalin skulle kunna försvinna. Det försonande draget är självklart att återstoden av samlingen eventuellt, någon gång i framtiden, ska kunna hjälpa forskningen att hitta botemedel mot svåra sjukdomar.

Malformed är naturligtvis en udda och ganska märklig fotobok. Jag tror att jag beställde ett recensionsexemplar mer på grund av historien – de 100 bortglömda unika hjärnorna – än på grund av de spektakulära fotona, som många säkert tycker är bisarra. Det kan jag förstå att man tycker, men jag tycker att kunskapen om deras historia gör dem mindre märkliga. Jag kan förstå Voorhes fascination, men utan anekdoterna, skildringarna av psykiatrin etcetera tror jag inte att bilderna skulle vara alls lika intressanta.

Det kan säkert verka märkligt att diskutera de här fotografiernas estetiska kvaliteter, men jag tycker att några av dem äger en slags skönhet, besläktad med den skönhet man kan finna i naturen, tror jag. Ibland har jag tyckt att fotona är otäcka, men ibland har jag fastnat för något enstaka foto och tyckt att det är överraskande vackert på något dunkelt vis. Att se hjärnan på det här nakna sättet väcker så oerhört många associationer och frågor, och jag tror att Voorhes fattade rätt beslut när han valde den här rena, nästan sterila stilen, stort format och hög upplösning.

Läs även ”‘Malformed’ Is the Best Brain Book I Read This Year (and Maybe Ever)” av Virginia Hughes.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Nu närmar vi oss slutet på en lång era av neurononsens

Under många år har hjärnforskningen levt högt på möjligheten att kunna skanna hjärnan och avbilda verksamhet i dess olika delar. Denna möjlighet har skapat en falsk föreställning att hjärnforskningen har nått väldigt långt, som om alla dessa bilder tillsammans skulle utgöra en fundamental kartläggning av hjärnan, som om lösningen på de stora mysterierna och vetenskapliga frågorna kring hjärnan och medvetandet plötsligt låg inom räckhåll.

Brain 1

Brain (Foto: Wikipedia)

Seriösa forskare har i regel varit ganska försiktiga vad gäller tolkningen av den nya hjärnforskningens rön, men mängder med journalister, författare, föreläsare och självhjälpsguruer har länge levt gott på spektakulära vantolkningar av den nya hjärnforskningens rön. Det är tolkningar som i bästa fall bara är felaktiga förenklingar.

Men nu verkar det som om de seriösa forskare, författare och journalister som vill skriva balanserat om den nya hjärnforskningen både har börjat bryta igenom mediebruset och allt oftare lyckas avslöja de värsta vantolkningarna, deras upphovsmän och -kvinnor samt deras vanligaste och allvarligaste felslut.

Det här är en samling länkar till artiklar på detta tema. Vi ska försöka uppdatera listan relativt ofta. Tipsa gärna om bra artiklar.

1.  ”The End of Neuro-Nonsense. Is the age of mindless brain research already over?” av Daniel Engberg i Slate. Mycket bra och optimistisk översiktlig artikel, som i sin tur innehåller en hel rad länkar.

2.  ”This Brain Discovery May Overturn a Century-Old Theory” av Ben Thomas i Scientific American. Mycket intressant blogginlägg om rivaliserande teorier om hjärnans struktur/organisering.

3.  ”Bursting the Neuro-Utopian Bubble” av Benjamin Y. Fong i kolumnen ”The Stone” i New York Times.

4.  Doubtful News – avslöjar på löpande band exempel på dåliga tolkningar av hjärnforskning, i det här fallet ett tysk vetenskapsman som tror sig ha hittat en mörkt fläck i hjärnan på sexualförbrytare, mördare och rånare. Enligt Daily Mail som skriver om forskaren ska han bland annat ha sagt: ”But this is definitely the region of the brain where evil is formed and where it lurks.” Han påstår att han genom att titta på unga människors hjärnor kan förutsäga om de kommer att bli kriminella med 66% sannolikhet.

5.  Recension av Sally Satels och Scott O. Lilienfelds omdebatterade bok Brainwashed: The Seductive Apppeal of Mindless Neuroscience (Basic Books, 2013)

6.  ”Mindless – the new neuro-sceptics” – lång artikel i New Yorker av Adam Gopnik om en rad neuroskeptiska böcker, som hävdar att hjärnforskningens anspråk är ordentligt uppblåsta.

7.  ”Scientism in the Arts and Humanities” – lång artikel av Roger Scruton i The New Atlantis. Nyckelcitat: ”There are forms of human understanding that can be neither reduced to science nor enhanced by it.”

O.W.

2 kommentarer

Under Artiklar