Etikettarkiv: Hong Kong

Recension: ”King of Kowloon: The Art of Tsang Tsou Choi”

King of Kowloon: The Art of Tsang Tsou Choi
Red. David Spalding
Förord: Hans Ulrich Obrist
Texter: David Clarke, Hou Hanru,
Ou Ning m.fl.
Damiani

Man har uppskattat att Tsang Tsou Choi (1921–2007) gjorde 55.000 målningar i sin hemstad Hong Kong. Det han gjorde var tveklöst en form av graffiti, han målade på elskåp, bropelare, väggar, skyltar, allt som lämpade sig, men han målade kinesiska tecken, som berättade olika varianter av en och samma historia.

Varje målning signerade Tsang med tecknen för King of Kowloon (九龍皇帝). Redan under sin levnad blev den outtröttlige Tsang en legend. När han gick bort 2007 skyndade sig många invånare ut på gatorna för att fotografera hans målningar, varav de allra flesta idag är borttvättade eller övermålade.

King_of_Kowloon_18Graffiti in Chai Wan, Hong Kong | 2013 | Photo: Michael Wolf

 
Tsang föddes på fastlandet, han gick bara i skolan i två år, men flyttade till Hong Kong, där han under olika perioder arbetar som jorbrukare och med sophantering. 1956 händer två saker, som eventuellt har ett samband – Tsang gifter sig och börjar måla graffiti på Hong Kongs gator. Enligt vissa källor blir Tsang förskjuten av sin fru och sina barn; de tycker att han skämmer ut dem med sin ”besatthet”. Mycket tyder emellertid på att Tsang led av någon form av psykisk åkomma.

King_of_Kowloon_43.jpgSham Shui Po, Hong Kong | 1996–1997 | Photo: Lau Kin-wai

 
Det hjärtskärande är att Tsang om och om igen skriver om sin familj i sina kalligrafiska målningar. Det är mest fakta, som deras namn och var de bor, men det visar i vilket fall som helst att han hela tiden tänkte på dem. Han driver runt i Kowloon som en enstöring, men allt fler personer känner igen hans karakteristiska, lite grova och ojämna graffiti.

Många tycker att det Tsang skapar är klotter, han blir vid ett flertal gånger tagen av polisen och bötfälls, men allt fler invånare i Hong Kong tycker att hans kalligrafi har blivit som en del av deras hemstad. Enligt vissa uppgifter avtjänade Tsang ett fängelsestraff för sin verksamhet, enligt andra blev han bara bötfälld.

King_of_Kowloon_49Argyle Street, Mong Kok, Kowloon, Hong Kong | 2007 | Photo: Joel Chung

 
Enligt en berättelse gjorde Tsang efterforskningar om sina rötter. Det fick honom att tro att han var den rättmätige ägaren till en stor del av marken i Kowloon. Det är framför allt om detta, och hans familj, som hans kalligrafiska graffiti handlar. Fram till 1997, då britterna lämnar Hong Kong, riktar Tsang sin kritik mot det koloniala styret, inte minst drottningen, och efter 1997 riktar Tsang sin kritik mot de lokala kinesiska myndigheterna. Budskapet, som kan vara kryddat med eder, svordomar och obsceniteter, är alltid detsamma: Jag är Kungen av Kowloon och rättmätig ägare till stora landområden.

King_of_Kowloon_101Argyle Street at Sai Yee Street, Mong Kok, Kowloon, Hong Kong | 2007 | Photo: Joel Chung

 
King of Kowloon: The Art of Tsang Tsou Choi (Damiani) är den hittills mest anspråkfulla boken om Tsang, som på allvar blev adopterad av konstvärlden först 1997, då Lau Kin-wai var curator för Tsangs första separatutställning. Den väckte, inte helt oväntat, en ganska hetsig debatt om huruvida Tsangs målningar var konst eller inte.

King_of_Kowloon_97Tsang’s calligraphy behind a colonial-era mailbox bearing the British royal crown’s insignia and the inscription “EIIR,” which stands for “Elizabeth II Regina.”
Photo: Fung Lohon

 
1997 var också året då Tsang blev inbjuden att medverka i den turnerande utställningen Cities on the Move, som hade Hou Hanru och Hans Ulrich Obrist som curators. Utställningen visades bland annat i New York, London och på Louisiana i Danmark. Andra betydande utställningar med Tsangs medverkan var Power of the Word 1999 med Johnson Chang som curator och Venedigbiennalen 2003.

King_of_Kowloon_55Untitled (A08) | ca. 2005–2006 | Chinese ink and acrylic on wooden panel | 52.5 x 77 cm

 
King of Kowloon: The Art of Tsang Tsou Choi är en vacker bok, full med texter på olika teman och ett rikt bildmaterial, och boken är ett mindre måste om man är intresserad av graffiti i allmänhet och av Tsang Tsou Choi i synnerhet. Boken tar Tsangs konst på stort allvar, lika stort som om det handlade om vilken internationell konstnär som helst. Boken innehåller flera mycket välskrivna essäer och närläsningar av några av Tsangs verk, bland annat ett elskåp och en rislampa.

Det mångskiftande förordet av Hans Ulrich Obrist är väldigt bra, han kallar Tsang för poet och det ligger säkert mycket i det, men för mig är det framförallt två saker med honom som fascinerar: hans omedelbara visuella uttryck och hans historia.

My beautiful pictureSau Mau Ping, Hong Kong | 1992 | Photo: Lau Kin-wai

 

Redan 1980 råkar Tsang ut för en arbetsrelaterad olycka, vilket gjorde att han måste använda kryckor. Då band han fast en plastpåse vid varje krycka, med penslar respektive bläck i. Han fortsatte att linka runt i Hong Kong och skriva och måla med en beundransvärd envishet. Oavsett om han var psykiskt sjuk eller inte, så verkar det som om han var fast övertygad om att han hade ett viktigt uppdrag, ett uppdrag som måste fullföljas till varje pris.

R172Tsang inscribing a utility box near Victoria Park, Causeway Bay, Hong Kong | September 27, 1996 | Photo: David Clarke

 
År 2004 blir Tsang intagen på sjukhus för att hans ben är i olag. Han tvingas flytta från sin lilla smutsiga och stökiga lägenhet till ett äldreboende. Där får han inte måla med pensel och bläck, men han fortsätter att skriva sin berättelse på tyger, t-shirts och föremål med filtpennor. Samma år säljs, ironiskt nog, ett av Tsangs verk på Sothebys för ungefär 60.000 kr. Den 5 juli 2007 avlider Tsang Tsou Choi 85 år gammal av en hjärtattack. King of Kowloon: The Art of Tsang Tsou Choi är en vacker och mångskiftande bok om hans liv, framför allt om hans konstnärsskap.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Photo: ”Chroma” and ”Anti-Chroma” by Ben Thomas

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ben Thomas is a Melbourne-based photographer. At a first glance, some of the colorful images in his Chroma series look like vintage postcards, others have a painterly quality and resemble abstract art, but they are photographs taken in Hong Kong, Shanghai, London, Paris, among other cities. Thomas has sought out urban areas that are high in color and with reduced blacks. Then he has ”stripped out as much of the darker detail in the images as possible, to allow the vibrant color to control the image,” he has explained.

Thomas has used techniques to alter the look of photographs before. In his previous series Anti-Chroma he has utilized techniques to reduce the color and to darkening the blacks. The result in both cases is strikingly beautiful photos.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Your work has centered around cities and urban spaces – what is it about them that you find most fascinating?

I think that every city has its own unique feel, each is almost like a fingerprint, no two are the same. I find it fascinating that people sometimes miss a lot of the detail and design that surrounds them. I have therefore used a number of techniques to help highlight what’s unique about the places we live in.

Can you tell us a little bit about the aesthetics of and ideas behind Chroma / Anti-Chroma and about how they are interrelated?

My aim with Chroma is to use color as a method to deconstruct a scene, I am chasing an aesthetic thats both hyper-real and almost illustrative in its feel. Anti-Chroma is continuing the illustrative and flat aesthetic while removing most of its color, letting the light and shade determine the overall appearance.

Visit Ben Thomas homepage. Follow him on Instagram and Twitter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Foto: ”Tokyo Compression” av Michael Wolf

051

352

54

332

1251

223

901

571

422

771

Alla foton copyright Michael Wolf

I tidigare blogginlägg har vi skrivit om fotografen Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, och hans fantastiska fotoserier Architecture of Density (Hong Kong) och Transparent City (Chicago). Wolf intresserar sig för hur vi inrättar våra liv i stor- och megastäder och även om arkitekturen i de båda städerna skiljer sig åt – det framgår redan av titlarna – så är både serierna besläktade, och måste betraktas som moderna klassiker.

Architecture-Of-Density_Michael-Wolf

Michael Wolf: Architecture of Density (Peperoni)

books09-aperture

Michael Wolf: The Transparent City (Aperture)

Wolf finns helt väntat med i The World Atlas of Street Photography, som vi recenserade nyligen. Fotoserierna från Hong Kong och Chicago kan man knappast kalla klassisk street photography, även om begreppet har vidgats, men Wolfs fotoserie från trängseln i Tokyos tunnelbana stämmer bättre in på förväntningarna.

tc_cover

Michael Wolf: Tokyo Compression (Peperoni)

Men skillnaden är väldigt stor om man jämför med exempelvis Bruce Davidsons fotoserie från New Yorks tunnelbana, Subway (Steidl), fotograferad 1980. Davidson åker själv i tunnelbanan medan Wolf verkar ha stått utanför och fotograferat. Davidsons foton är stökiga och sinnliga medan Wolfs fotografier, ungefär som i fotoserierna från Hong Kong och Chicago, är tydligt estetiserande. Det är helt klart två olika temperament, som man inte nödvändigtvis måste välja emellan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Foto: Transparent City av Michael Wolf

tc01

 

tc62

 

tc41

 

tc25

 

tc32

 

tc75

 

tc12

 

tc39

 

tc43

 

tc88

 

tc93

 

När Michael Wolf, född 1952 i Tyskland, blev inbjuden att fotografera i Chicago hösten 2005, hade han jobbat många år som fotojournalist i Hong Kong. Han noterade genast en skillnad mellan Hong Kong och Chicago. I den förra staden hade han fotat ändlösa rader med hyreskaserner, som arkitektoniskt inte skilde sig så mycket från varandra. Arkitekturen i Chicago var mycket mer varierad. Åtskilliga kända arkitekter har satt sitt avtryck i staden.

Men Wolf fotade skyskrapor och andra byggnader i down town Chicago när det började skymma eller på natten, från hustak eller motstående byggnader. Han använde ett massivt teleobjektiv och fotade fasader och utan någon himmel eller horisont. Det gör att flera av bilderna får en distinkt abstrakt karaktär – ibland är det nästan svårt att urskilja att det är just husfasader. Det här abstrakta draget är stundtals väldigt dekorativt. Visuellt är fotona extremt tilltalade.

Skriver Natasha Egan i den introducerande texten till boken The Transparent City:

While it has been more common for photographers to glorify Chicagos unique architecture and environmental context, Wolf depicts the city more abstractly, focusing less on individual well-known structures and more on the contradictions of architectural styles when visually flattened in a photograph. Unlike the impermeable windows in his Hong Kong pictures, his photographs of Chicago look through the multiple layers of glass to reveal the social constructs of living and working in an urban environment.

Men det abstrakta draget påverkar också hur vi ser på människorna på bilderna. De ser väldigt ensamma ut, svävande högt upp i luften i små vita kuber. Ordet alienation känns passande i sammanhanget. Personerna på bilderna ser alienerade ut. Vi känner oss kanske alienerade inför de här dockskåpsmänniskorna. Wolf utforskar naturligtvis allas vår voyeurism, vår drift att iaktta och fantisera om främmande människor, inte nödvändigtvis med sexuella undertoner.

Wolf utforskar gränserna mellan det offentliga och privata. Enligt en anekdot ska han i efterhand, när han förstorade ett foto, ha upptäckt att en man på bilden räcker honom långfingret.

Men jag tycker att bilderna också har ett nästan skrämmande drag. Någon har apropå bildserien associerat till både Edward Hopper och Bladerunner. Någon har associerat till Hitchcocks Rear Window. Bäst träffar kanske ändå författaren och bloggaren Geoff Manaugh som ser en direkt överensstämmelse mellan fotona och de psykologiska effekter som skildras i J. G. Ballards roman High-Rise (1975). Människan som lever i de här miljöerna har ”minimal needs for privacy,” och lever som ”an advanced species of machine” i byggnadernas neutrala miljö.

Jag tycker att man får en hisnande känsla av att titta på bilderna, jag skulle till och med vilja hävda att de är sublima, om man med sublim menar de framkallar känsla man får när man törnar emot gränserna för ens begreppsliga förmåga och inser hur svårgripbar och myllrande tillvaron är, inte minst i en modern jättestad som Chicago.

Michael Wolf, The Transparent City (2008) Boken är tillfälligt slut på Bokus, men den kanske finns begagnad?

Vi är väldigt tacksamma mot Michel Wolf som lät oss välja och vraka bland hans många serier och projekt. Han har lagt upp ovanligt mycket foton på sin hemsida.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto