Etikettarkiv: Infinite Jest

Nyupptäckt radiointervju med David Foster Wallace

”In February 1996, David Foster Wallace came to Boston. He was the not-quite recognized writer of the massive book, Infinite Jest, which was just beginning to capture the attention of reviewers, readers and a generation of writers. Chris interviewed David Foster Wallace on The Connection on WBUR in Boston, and told him he seemed to be living in between a moment of cultish obscurity and international artistic celebrity, perhaps even immortality.”

Citerat ur ”David Foster Wallace on The Connection with Chris Lydon, February 1996” av Kunal Jasty and Max Larkin, Radio Open Source, 25 juni 2014.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

litterära termer 25: Great American Novel (GAN)

”But U.S. novelists of the second half of the twentieth century acclaimed as possible GAN candidates often seem to have had it both ways, achieving both idiosyncratic complexity of style and architecture and robust market appeal. Ellison, Bellow, and Morrison are cases in point. Neither extreme length nor extreme pursuit of the aesthetics of difficulty has been a bar to consideration, either. For an appreciable number of turn-of-the-twenty-first-century readers, Thomas Pynchons ‘Gravitys Rainbow’ (1973) or David Foster Wallace’s ‘Infinite Jest’ (1996) are the GANs of our day, both of them far longer and more intricately arcane than anything by Melville or James or Faulkner at their most ambitious.”

Citerat ur ”American literature’s holy grail: Franzen, DFW and the hunt for the Great American Novel” av Lawrence Buell i Salon, 16 februari 2014. De senaste veckorna och månaderna har GAN diskuterats ovanligt livligt, bland annat för att det kommit ut böcker i ämnet. Vi tycker att Moby Dick är självskriven och att Infinite Jest kan vara en aspirant.

Som vanligt får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet. Det uppskattar vi verkligen. Det finns ju några kandidater på Modern Librarys top 100-lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Dave Eggers sågning av David Foster Wallaces ”Infinate Jest” från 1996

Vilken matchning, att låta den stigande stjärnan Dave Eggers recensera Infinite Jest av den uppåtstigande stjärnan David Foster Wallace. Nu sitter vi med facit i hand och Infinite Jest har en säker plats i den amerikanska litterära kanon. Den hamnar lätt på många 10-bästa-listor.

Men Eggers recension framstår som väldigt tjurig, trots att han borde vara bättre skickad än de flesta att förstå David Foster Wallaces upptåg och nymodigheter. Och när Eggers sedan fick i uppdrag att skriva förordet till jubileumsutgåvan, när Infinite Jest fyllde tio år, då hyllade han romanen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Lång och kort lista med de mest gillade litterära tweetarna sedan 2010

The Millions har gjort en lista med litterära tweets sedan 2010, som bygger på hur många följare som markerat dem som favoriter. I det avseendet är de alltså bäst, men vi är inte helt imponerad av resultatet: ”Oh, The Favorites You’ll Give: Literary Twitter’s Best Tweets”.

Mycket är helt enkelt inaktuellt, som EL James tweet om vem som skulle få huvudrollen i filmen baserad på hennes böcker. Denna tweet markerades av 5806 personer som favorit. Men den är inte fyndig eller rolig på något annat sätt. Men vi hittade fem favoriter:

1.   Library of congress: @librarycongress
       Library acquires ENTIRE Twitter archive. ALL tweets. More info here
       6:33 PM – 14 Apr 2010

Det är ju en ganska gammal tweet, men man anar tyngdens allvar, när Library of Congress laddar på med så mycket versaler. Dessutom känns det tryggt att hela Twitter-arkivet, att alla tweets inte samlas in av någon mindre transparent organisation. 164 personer markerade denna tweet som favorit.

2.   GalleyCat: @GalleyCat
       Print free ‘Go Away, I’m Reading!’ book covers for Harry Potter, Twilight,
       Hunger Games & more: http://mbist.ro/AfrQsQ
       3:23 PM – 17 Mar 2012

Bokomslagen är lite småroliga och väldigt charmiga. 104 personer markerade denna tweet som favorit.

3.   Electric Literature: @ElectricLit
       Incredible landscapes carved into books: http://bit.ly/vYqSDQ  //
       @twistedsifter
       6:17 PM – 2 Jan 2012

De här konstverken, gjorda av gamla böcker, är mycket egendomliga. Dom ska vi kika närmre på. 883 markerade som favorit.

4.   The Millions: @The_Millions

(•_•)
<)   )╯ I’ve actually
/    \

\(•_•)
(   (> Read
/    \

(•_•)
<)   )> Infinite Jest
/    \

Här har någon på The Millions varit riktigt kreativ, och driver med de stackars Wallace-fansen. Hela 537 personer markerade denna tweet som favorit.

5.   Gary Shteyngart: @Shteyngart
      I’m going to wash Joe Biden’s car tomorrow. With my tears of gratitude.
4:29 AM – 12 Oct 2012

Vi vet inte av vilken anledning Shteyngart erbjöd sig att tvätta Joe Bidens bil 13 oktober 2012, men han kanske vann en viktig valdebatt. Och 104 av Shteyngarts följare tryckte på favoritknappen.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

Hollywood gör spelfilm om David Foster Wallace

Nu när det är klart att Hollywood ska göra en film om kult- och stjärnförfattaren David Foster Wallace, som tog sitt liv 2008 blott 46 år gammal, kan man räkna med att åsiktsmaskinerna går igång.

John Gallagher i New Republic är tidigt ute med ”The Cobainification of David Foster Wallace”. Hans övergripande omdöme är svårt att misstolka: ”This is a terrible, terrible idea.”

Vilket han sedan argumenterar ganska övertygande för – det är svårt att se att Hollywood inte skulle slipa av kanterna på DFW:s motsägelsefulla och inte alltid så kloka och älskvärda sidor, det vore synd om han bara blev ihågkommen som en ikon. För som han själv skrev i en fotnot: ”Att göra en ikon av någon är att göra honom till en abstraktion, och abstraktioner är oförmögna till vital kommunikation med levande människor.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Dude, 27 böcker man hittar hemma i hyllan hos en bro

David Foster Wallace

David Foster Wallace (Photo credit: Steve Rhodes)

Det är inte helt enkelt att översätta amerikanska bro, men det är en ung grabbig man och något i stil med en skön snubbe eller schysst kille. Kevin Tang på BuzzFeed har gjort en grafisk presentation av vad en bro kan tänkas läsa. Den är lite småelak men inte illasinnad och rentav självironisk. Den gör begreppet bro lite mer begripligt.

Tang är noga med att påpeka: ”There are many types of bros: pick-up artist bros, Wall Street bros, Silicon Valley bros, nice bros, mean bros, and that bro (always a dude) in your creative writing workshop who never reads women and yells about David Foster Wallace too much. What unites them is male overconfidence.”

Och för att vara helt på den säkra sidan påpekar Tang: ”This is also just one overconfident dude’s nonscientific mansplaination of what other overconfident dudes like to put on their bookshelves. Also, many of these are great books worth enjoying 100%, despite their sometimes pedantic audience.” Titta på den grafiska presentationen

Vi gillar särskilt fyra av broböckerna, som vi rekommenderar varmt: de tre stora romanerna The Savage Detectives av Roberto Bolaño, Infinite Jest av David Foster Wallace, Gravitys Rainbow av Thomas Pynchon samt den intensiva, vansinniga och vackra novellsamlingen Jesus Son av Denis Johnson. Pynchons och Bolaños respektive romaner finns i utmärkta översättningar till svenska.

BB

Lämna en kommentar

Under Listor

Bra biografi om David Foster Wallace

Infinite Jest

Infinite Jest (Photo credit: Wikipedia)

D.T. Max
Every Love Story is a Ghost Story: A life of David Foster Wallace
Viking, 2012

När David Foster Wallace tog sitt liv 2008, bara 46 år gammal, var han redan en helt etablerad, mångfaldigt prisbelönt, kultförklarad och till och med kanoniserad författare. Man kunde, och kan fortfarande, läsa universitetskurser om hans böcker, inte minst om megaromanen Infinite Jest (1996), som mycket väl kan vara 90-talets mest inflytelserika amerikanska roman. Av Time magazine valdes den till en av de hundra bästa engelskspråkiga romanerna utgivna mellan 1923 och 2005.

När man läser D.T. Max biografi om Wallace, Every Love Story is a Ghost story, får Wallace tragedi många dimensioner. Han hade, visar det sig, psykiska problem redan före tonåren och led senare av ständigt hotande och återkommande djupa depressioner. Han hade allvarliga problem med missbruk, framförallt marijuana, men lyckades hålla sig nykter under mycket långa perioder. Max beskriver en nästan ständig kamp, som är rörande, gripande och imponerande.

Men Wallace förde också en litterär kamp, ställde enorma krav på sig själv och litteraturen. Debutromanen The Broom of the System (1987) skrev han som ett examensarbete när han gick på college, hans huvudämnen var engelska och filosofi med inriktning på logik. Debuten avfärdade han sedan helt, som något som verkade vara skrivet av en mycket begåvad fjortonåring.

DFW gjorde även stor succé med sin litterära långjournalistik, inlevelsefulla och analytiska reportage och essäer om allt från lyxkryssningar och hummerfestivaler till teve och Roger Federer, men det skönlitterära författandet verkar ha varit överordnat det mesta, ja kanske rentav allt. Litterärt var nu Wallace inriktad på att ta nästa kliv, och det skulle leda bort från debutens utpräglat humoristiska ton.

DFW levde egentligen hela sitt liv i anslutning till den akademiska världen, först som en mycket tävlingsinriktad, framgångsrik och självkritisk student, sedan som lärare i framförallt creative writing. Biografin ger en spännande inblick i dels hur det amerikanska utbildningssystemet fungerar, dels hur den litterära systemet fungerar. De överlappar naturligtvis varandra och Wallace tillhörde båda.

Max citerar flitigt ur brevväxlingen mellan DFW och Jonathan Franzen respektive Don DeLilllo, två brevvänner som han förhöll sig ganska olika till. Han umgicks däremot inte så mycket med andra författare, men en hel del med förlags- och tidskriftsredaktörer. Max, som skriver för New Yorker, skildrar initierat den här världen.

Med novellsamlingen Girl with Curious Hair (1989) togs det första stora steget bort från det postmodernt och garvigt humoristiska, skrivet under inspiration av Barth, Barthelme och, inte minst, Pynchon. DFW var en riktig storkonsument av teve, såpoperor och serier som Hill Street Blues, men en kritisk storkonsument och författarskapet börjar allt mer handla om och problematisera eller kritisera medias och teves inflytande.

Apropå en novell om en kvinna som ska uppträda i teve skriver Max: ”Wallace wanted again to show the way media colonized everything from history to our private thoughts. But in the Letterman story, Wallace narrowed his concern, focusing on what he saw as television’s elevation of a rising attitude of knowingness in the culture.” Det handlar om en allt mer uppskruvad självmedvetenhet – en medvetenhet om att man är självmedveten och så vidare – som Wallace kopplar samman i synnerhet till tevemediet.

Metafiktionen blir efterhand lika problematisk som teve, och även om Wallace hade en naturlig fallenhet för den drivs han av en allt större lust att överskrida dess begränsningar, hävdar Max. Skriver han apropå novellen ”Westward”: ”But the story is also evidence of how readily at the time Wallace was seeing connections around him – between love and addiction, and storytelling and advertising, for instance – beginning to put together a worldview that would be fundamental when he turned his attention to Infinite Jest a few years later. Foremost is the idea he debuted in his Arizona stories that our passions are no longer our own. In the age of media, we are nothing but minds waiting to be filled, emotions waiting to be manipulated. There is a sense – again brought to full boil in Infinite Jest – that our obsession with being entertained has deadened our affect, that we are not, as a character warns in the book, choosing carefully enough what to love.”

Infinite Jest intar som väntat en särställning i biografin, det var med den DFW slog igenom och den gjorde honom till en litterär stjärna och litterär representant för en hel generation. Han älskade och avskydde kändisskapet, kanske avskydde han det för att han inte kunde låta bli att älska det? Enligt Max var det trassliga känslor av det här slaget DFW ständigt brottades med. Han kunde välja och vraka bland groupies, men brottades ofta i efterhand med självförakt. Kvinnoaffärerna är ett kapitel för sig, så att säga.

Max är ganska generös med skvaller, men som biografi är Every Love Story is a Ghost Story relativt balanserad. Det bästa med boken är att det finns en fin balans mellan Wallace liv och verk. Max skriver sällan om sådant som inte alls är intressant för någon som i första hand är nyfiken på Wallace böcker. Det finns undantag, som när han nämner att DFW verkligen hade åkt i en viss bilmodell (AMC Pacer), som sedan förekommer i det ofullbordade mästerverket The Pale King (2011). Eller då han tvärsäkert påstår saker som han omöjligt kan veta med säkerhet, som att Wallace påverkats av det ena eller andra omedvetet.

Det är mycket som är sorgligt med Max skildring, så sorgligt att man nästan glömmer bort vilken fantastisk humorist och litterär underhållare DFW är, han kan verkligen trollbinda med sin flödande rika prosa och gränslösa fantasi. Han kunde uppenbarligen inte få ihop The Pale King, men trots att den är publicerad i ofullbordat skick är det i just denna roman DFW hittar den perfekta balansen mellan humor och tragik, intellekt och känsla. Frågan är om det inte är hans bästa bok.

Ola Wihlke

Recension av böcker av David Foster Wallace i svensk översättning.

Sida med allt du skulle vilja veta om David Foster Wallace, och lite till.

Lämna en kommentar

Under Recensioner

När David Foster Wallace hade flow

David Foster Wallace at the Hammer Museum in L...

David Foster Wallace at the Hammer Museum in Los Angeles, standing for a photo with fans Claudia Sherman and Amanda Barnes, in January 2006. (Photo credit: Wikipedia)

”When McLagan asked him how things were going, Wallace told him the book was coming so fast it was like a scroll unwinding in his head; he wasn’t the author so much as the transcriber. He told Washington that during one three-hour session he had written twenty-four pages. He was so exited that when he wasn’t writing he would go to the gym and do sit-ups until he puked.”

Citerat ur Every Love Story is a Ghost Story: A Life of David Foster Wallace av D.T. Max (Viking)

Lämna en kommentar

Under Citat

”I feel like I wanna ask You to adopt me!”

Photographic portrait of Israeli author, Etgar...

Photographic portrait of Israeli author, Etgar Keret (Photo credit: Wikipedia)

Sedan radioprogrammet Bookworm började sändas för några decennier sedan har Michael Silverblatt intervjuat hundratals författare. Inte mycket tyder på att han tröttnat. Hans sällsynt engagerade och inlevelsefulla stil gränsar visserligen ibland till det komiska, men ofta är det som om Silverblatt, alltid extremt väl påläst, vet lika mycket om böckerna som dess författare. Han har en väldigt speciell karisma.

Ett obetalbart ögonblick är när David Foster Wallace, apropå en av Silverblatts analyser av ”Infinite Jest”, plötsligt säger: ”I feel like I wanna ask You to adopt me!” Han blir helt enkelt så upprymd och tacksam för att Silverblatt läst honom så uppmärksamt.

Vi har valt ut fem Silverblatt-intervjuer med författare och om böcker som vi tycker särskilt mycket om:

1.   David Foster Wallace: ”Infinate Jest

Om romanen som kallats den viktigaste de senaste 25 åren.

2.   Etgar Keret: ”Suddenly, A knock on the door”

Om Kerets hittills bästa novellsamling, ett litet fyrverkeri av meningsfulla absurditeter.

3.   George Saunders: “Tenth of December” Del 1.   Del 2.

Om Saunders hittills bästa och mest otäcka novellsamling, redan i vintras utsedd till årets bok.

4.   Wells Tower: “Everything Ravaged, Everything Burned”

Om den hyllade debuten, en novellsamling som fått kritikerna att associera till både David Foster Wallace och Raymond Carver.

5.   Adam Levin: “Hot Pink”

”In addition to love and lust, there’s plenty of havoc in these stories … there’s an exuberance here that is absent from safer and too often soulless collections … Life in ‘Hot Pink’ is raw, messy, yet replete with moments of awkward grace.”
The New York Times Book Review

Notera att Bookworm efter drygt 20 år fått två nya lätt skruvade signaturmelodier. De är skrivna av duon Sparks och heter ”I am A Bookworm” respektive ”Where Would We Be Without Books”. Texterna hittar du här!

BB

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio